Mer dokumentation av historiskt skruvande kommer här, för den vetgiriga. Besiktningen föll ju ut med nedslag på avgasupphängning och även styrled, vilket jag och Ingrid lyckades styra upp med både stil och finess. Vad som sedan återstod var en punkt avseende "Bra att veta", alltså inget prompt tvingande, men likväl, en liten notis. Jag är ju sådan att notiser tynger mig, så jag bestämde mig för att tag tag i det där, hellre förr än senare. Vid inspektion visade det sig att framvagnen på det stora hela taget kändes sliten. Det är tolv långa år sedan bilen rullade ut från fabriken, och visst är är det tydligt att framvagnen är en av de mest utsatta partierna av en bil.
Efter lite research fann jag ett till synes prisvärt kit från tyska Mapco, som såg ut att innehålla såväl spindelled, länkarm, och dess bussning. Två av varje dag, dessutom. Vi talar alltså ett kit för ett totalt utbyte. Efter viss tveksamhet om huruvida bussningen bara var illustrerad i produktbilden (och ett antydande per mejl från Mister-Auto om att det faktiskt var så) beställde jag ett par extra bussningar av fabrikat TRW vid sidan om. Nå. Delarna kom och det visade sig också att bussningar följde med i paketet från Mapco, så jag blev sittande med ett par extra sådana. Nåväl, de var billiga.
Utöver delarna hade jag förberett genom att beställa ett specialverktyg från Storbritannien via om det var Amazon eller eBay, jag minns faktiskt inte. Nå. Detta verktyg hjälpte en med vad som enligt entydiga uppgifter från människor runt om i världen var det svåra, nämligen att pressa in/ut bussningen ur sidokonsolen som i sin tur satt fäst i chassits balk. Somliga hade tydligen (i bästa McGyver-anda) gett sig på att tillverka egna verktyg utav gängad stång, metallskålar, hylsor, brickor, and what-not. Jag kände att det var lika bra att beställa the real deal, med en gång, och det är jag såhär med facit i hand riktigt nöjd över att jag gjorde.
Så, liksom i mitt förra mekaniskt relaterade inlägg skippar jag att bifoga dokumentation från projektets gång direkt här, utan hänvisar er istället till att i lugn och ro beta er igenom min utarbetade och dedikerade » tråd på BRISKODA.net «, var jag för övrigt har erhållit oerhört värdefull hjälp under resans gång. Ett evigt stort tack till denna skara av entusiaster, i huvudsak från Storbritannien. I nämnda/länkade tråd finns såväl bilder som videoklipp från de olika delmomenten i projektet, och även understrykningar i form av de fallgropar som vi lyckades hamna i.
Slutet gott, allting gott, och det känns i sanning riktigt fräscht med utbytta delar i framvagnen. Ta bara spindellederna, för exempel. Ett bildsök på "broken ball joint" ger fasansfulla träffar. Inget man vill ska hända på motorvägen, eller någon annanstans.
För sökoptimeringens skull (om någon skulle få samma anmärkning på besiktning, och vänder sig till Google) nämner jag att bilen ifråga är en Skoda Fabia av 2003 års modell. Förfarandet och de faktiska bussningarna är exakt desamma för Volkswagen Polo / Fox. Så, hamnade ni här utifrån detta, så ta mod, och genomför projektet. Det är genomförbart i en vanlig parkeringsficka, utan minsta tvekan. Räkna med ett par svordomar under resans gång, men tala om fröjd du kommer uppleva när du är i hamn. Lycka till.
Visar inlägg med etikett gör det själv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gör det själv. Visa alla inlägg
lördag 30 maj 2015
tisdag 9 september 2014
Tisdag, v. 37
Uppvärmningen
Dagen till ära var det dags för Klaras första utvecklingssamtal på förskolan. Spännande, tyckte jag och Ingrid. Jag var ledig hela dagen så det var ingen brådska med någonting alls. Vid åttasnåret gick jag och lämnade av Klara och när jag kom tillbaka över tröskeln hade Ingrid gjort en smarrig frukost bestående av smörgås med kantareller.
Hon skrattade och påpekade hur hon tyckte att mitt älskade Nejth ständigt pratade om sina svamputflykter. Hon sade skämtsamt att jag borde skicka en bild till Nejth ifråga och säga att jag funnit kantarellerna uppe i Ålidhemsskogen. Min Ingrid var säker på att om jag gjorde detta skulle det inte dröja många sekunder innan Nejth syntes i skogarna i höjd med Stengången. Nåväl.
Vi hade annat än svamp att tänka på, om än det smakade gudomligt. Dels väntade utvecklingssamtalet, dels väntade ett ganska omfattande fordonsrelaterat projekt. Nu var det bara att hålla tungan rätt i mun, för att det här skulle bli en bra lönsam tisdag.
Utvecklingssamtalet
Klockan tio var det då dags. Jag och Ingrid spatserade in och fick snabbt tag i Klaras fröken. Alla barnen var ute på gården, fast de skulle tydligen precis gå in. Vi haffade Klara. Jag och Ingrid hade först trott att detta första utvecklingssamtal för tjej i förskoleklass skulle gå till som så att vi satte oss i enrum med hennes lärarinna och pratade om vad som gick bra och vad som gick mindre bra. Nej, blev vi varse, så fungerade det inte.
Vi gick helt enkelt allesammans till ett rum var vi satte oss och pratade, ganska avkopplat. Jag förevigade givetvis hela denna knappt halvtimmen långa sessionen med en ljudupptagning. Det kan säkert vara kul att lyssna på om tjugo år, tänkte jag. Sedan är det inga hemligheter som sägs, utan om någon är nyfiken på hur ett utvecklingssamtal för en tjej som just precis har börjat förskoleklass kan låta, ja då är nog det här ett ganska bra typexempel.
Inköpen
Efter det framgångsrika utvecklingssamtalet dundrade jag iväg till varuhuset norr om stan för att handla en del saker. Ingrid stannade hemma. När jag kom tillbaka tog jag dock henne med mig och vi satte då rak kurs in mot stan. Vi parkerade vid Rådhusesplanaden, just utanför MVG. Jag betalade 11 kronor (25:-/timmen är banne mig hutlöst) i den dumma apparaten och Vi gled sedan in på McDonald's.
Kön var besvärlig trots att det inte var jättemycket folk. En grupp ungdomar som uppskattningsvis kunde vara i högstadieåldern stod i en klunga och väntade på mat. Gruppen bestod mestadels av tjejer, men så var det en lång kille som såg väldigt stylad ut, och förde sig vuxet.
Det var nästan som att han var sminkad, fast inte på det konstiga sättet, utan bara fräscht. "Va, blir du kaffesugen innan maten?", uppfattade jag det som att en av tjejerna frågade honom. "Pfft. Nej. Jag är väl ingen socialdemokrat heller", svarade den unga mannen med en så ren accent att rikssvenska var det som föll mig närmast i sinne.
Nå. Jag beslöt att vi inte orkade stå här och vänta, äta kunde vi göra sen, så vi lättade ankar ur kön och tog istälet rulltrapporna upp till tredje våningen. När vi äntrade butiken kände jag mig faktiskt ovanligt strukturerad när jag bearbetade en inköpslista som jag [såklart] inte ens hade nedskriven (för det är ju fusk). Allt gick som på räls.
Ingrid gav mig rentav cred för hur hon tyckte att jag i princip bara hade gått igenom hela butiken, och ändå hade det blivit en hel del artiklar. Vi åkte nedför rulltrapporna och sprang förbi McDonald's och köpte oss lite lunch på vägen ut.
Här har vi då anlänt till parkeringen var jag stolt radade upp de inköpta varorna. Ja, det hade blivit en del, när jag nu slog ihop varukorgarna från de två turerna. Två rullar svart eltejp, en hävert, ett par skjutmått i plast, en gängverktygssats, ett litet hänglås till Klaras nya spargris, reservblad till en mini-bågfil, en liten röravskärare, en större röravskärare, ett par pedaler, två askar reparationssats för punkterad cykelslang, och slutligen en Lambda-hylsa.
Vad skulle jag med allt detta till, kan man ju fråga sig. Nå. Faktum är att den simpla plastpumpen var det enda som jag tänkte nyttja denna dag. Saken var bara den att jag i sanning inte vet hur länge vi blir utan bil efter att vi klivit på detta projekt, och därför ville jag i synnerhet beta av inköpslistan rörande butiken norr om stan; dit var det faktiskt är lite bökigare att cykla.
Strålkastarspolarna
Så, nu var det alltså dags. Den där j-vla styrservopumpen skulle ut ur bilen. Några skulle kanske tycka att det är en idiotisk grej att ta ut en bildel innan man ens har beställt en ersättare, men låt mig nu få rättfärdiga detta. Då en pump — trots att den är begagnad — kommer att kosta en hel del så vill jag inte beställa den och sedan komma underfund med att jag inte ens förmådde ro i hamn att demontera den gamla. Så, därav denna tackling.
Nå. Jag och Ingrid var alltså laddade till max. Det första som skulle av var själva fronten, det vill säga den del var registreringsskylten sitter framtill. Ett gäng T20-skruvar undertill och i hjulhusen, och sedan satt den bara i sådana klassiska plastklaffar. Smidigt. Vi sprang dock på patrull i form av något som satt fast.
Just framför strålkastarna har jag sedan länge sett att det suttit små utbuktningar, en på vardera sida. I mitt stilla sinne har jag då tänkt på hur jag sett att en del bilar har sådana sprutmunstycken som skjuter spolarvätska på framlyktorna. Jag har jämt tänkt att dessa plastbrickor är ren fabriksstandard och att det är tänkt att om bilens första ägare väljer att köpa till sådan strålkastarspolning som extrautrustning så tas dessa plastluckor bort och man installerade sådan. Så hade dock inte den ursprungliga ägaren av vår bil lyxat till det ... trodde vi!
Då fronten tycktes sitta fast just intill var dessa plastluckor satt tog jag då en platt mejsel och böjde lite i dem. Voila. Jag märkte att jag kunde lyfta dem i vad som nästan kändes som en led, och under dem dolde sig något som faktiskt såg ut som spolarmunstycken. Herre jösses. Hade vår bil den utrustningen, trots allt? Jag satte genast på tändningen och bad Ingrid inspektera framifrån. Jag drog i den högra spaken bredvid ratten. Nej, ingenting hände. Suck. Tänkte väl att det var konstigt att vi aldrig har sett någon rörelse där. Troligtvis var just den här mekanismen död sedan många år. Bilen är trots allt över tio år gammal.
Det bör här noteras att när jag gjorde ytterligare efterforskningar (på nätet) i saken framåt kvällen så kom det fram att tydligen strålkastarspolningen bara aktiveras om man har helljusen på, vilket jag och Ingrid inte hade haft när vi utfört vårt misslyckade test. Så, kanske fungerar strålkastarspolningen trots allt. Vid det här laget hade vi dock mördat hela spolarvätskepumpen (med behållare) så att bekräfta den saken skulle få vänta.
Hydraulvätskan
Jag hade ju köpt den där häverten i syfte att dränera expansionskärlet på så mycket servostyrningsolja som möjligt, inför inbgreppet. Det var lättare sagt än gjort. Först gick det bra, men sedan kom det inget mer. Det var som att jag inte fick ner plaströret nog ordentligt i expansionskärlet. Suck. Jag gav ganska snart upp. Det gick säkert lika bra att lyfta ut behållaren fastän den var fylld.
Spolarvätskepumpen/-behållaren
Nå. Vi fick i alla fall loss fronten och nu stod nästa delmål i att få bort spolarvätskepumpen/-behållaren, detta då den satt precis framför servopumpen som vi ville åt. Denna satt fast i ett gäng muttrar med sammanfogad bricka och 17 mm skalle, varav den sista skulle visa sig ha rostat fast. Suck. Jag sprang och hämtade mutterspräckare. Lyckades dessvärre knäcka(!) en mutterspräckare, men efter mycket våld (och ett par svordomar) fick vi slutligen bort den där förbannade muttern.
Då lugnet efter stormen hade infunnit sig funderade jag [i mitt stilla sinne] på om vi inte kanske hade gett upp (gått och hämtat mutterspräckaren) lite väl fort. Nu hade den där muttern trots allt ätit upp lite styvt trekvart av vår tid. Hade vi bara haft lite is i kistan och t.ex. gått ut med värmepistolen och blåst på muttern, ja då hade den kanske lossnat på naturlig väg. Nåväl. En lär av sina misstag, vill jag tro och hoppas.
Gjutjärnspjäsen från helvetet
Efter att vi hade lirkat ut den stora (5 l) behållaren för spolarvätska så var servostyrningspumpen blottad framför oss. Tre anslutningar satt intill den, varav den vänstra och mittersta var svart, medan den längst till höger var brun. Den i mitten var spänningen, listade jag snabbt ut.
Att få loss kontakterna var ingen större vetenskap, värre blev det (sedan) när vi kom till hydraulladningarna vid sidan om pumpen. Den ena var visserligen simpel, bara att skruva av med en 17 mm nyckel. Den andra visade sig vara värre. Den satt med en sådan slangklämma som jag avskyr, alltså en utan skruv. Jag vet inte om det finns nåt speciellt verktyg som gör montering/demontering av den här typen av slangklämma till en baggis, men för mig och polygripen var det ett j-vla gissel.
Lugnet efter stormen
Nåväl, skam den som er sig. Slutligen lossnade den där envisa slangen (gissningsvis den som leder hydraulvätskan tillbaka till pumpen efter att tjänat syfte kring rattväxeln), och pumpen låg och vilade helt frånkopplad i min hand. En oerhört tung pjäs, uppemot fem kilo tung. Framvagnen såg nu [estetiskt sett] rent gräslig ut, och så lär det väl vara minst ett par dagar, till dess att en ny (begagnad) pump är beställd. Nu är vi i alla fall på banan. Skönt. På kvällen uppdaterade jag min diskussionstråd på det brittiska entusiastforumet med projektets milstolpar.
söndag 27 juli 2014
Söndag, v. 30
Oj, det var visst hål på två ställen
Satan i gatan, om man nu får säga så. När jag skulle pumpa upp slangen som reparerades igår märkte jag att det pyste ut luft från ännu ett ställe, blott en halv nagel ifrån var jag lappade igår. Suck. Att jag inte såg det då. Nå. Jag hade lyckligtvis försett mig med nya reparationslappar så nu var det bara att lägga på ytterligare en lapp. Den obeskrivliga hettan ute på balkongen fick lösningen att härda inom loppet av sekunder. Oj oj oj.
Ett break från Snapchat
Under dagen fattade jag beslutet att ta bryta med Snapchat, tillsvidare. Ända sedan jag blev tipsad om denna innovativa form av social media i fjol höstas så har jag (och sedermera telefonluren) periodvis gått riktigt het, och visst är det kul att få pumpa ut sin historia, men till vilken nytta? Från början ville jag gärna se det som att "Snap" var en slags stressboll som genom att vara en sorts container för överflödig energi, men på sistone har jag börjat fundera på om det kanske snarare bygger upp stressen.
Förmodligen var episoden igår lite av en ögonöppnare, om än jag inte höll på med Snapchat (eller telefonen överhuvudtaget) när vi tappade Klara ur fokus för ett par sekunder så var det — som jag skrev igår — ett tydligt wake-up call. Det finns nånting (läs: Klara) som kräver full fokus under varje heat of the moment som går ner, där många som lever inom den subkultur [som Snapchat faktiskt har blivit] hellre då ställer sitt primärfokus på ett snabbt avtryckarfinger.
Lunch för sanna hjältar
Mums, våfflor.
En familj ute vid havet
Efter lunchen stack vi ut till Norrmjöle havsbad. Underbart. Vattnet var riktigt varmt och behagligt.
Ännu ett oljebyte
För ungefär en vecka sedan uppdagades ju ett litet oljeläckage, och vid efterföljande inspektion undertill konstaterades ju att det runnit en hel del uti filtret, så förhoppningen var ju att detta var den stora orsaken till läckaget. Nu skulle vi få svar. Lustigt, när vi har bilen på hissen upptäckte jag att jag tappat bort min 30 mm hylsa, alltså den som jag använder för att få bort oljefiltret. Jävlar, hann jag tänka, skulle vi bli tvungna till en dubbeltur nu?
Så tog jag dock en polygrip som jag tänkte att jag kanske med lite flyt kunde komma åt filtrets gigantiska mutterlika huvud med, fast innan jag ens försökte greppa provade jag att bara trycka på filtrets cylindriska kropp med polygripens tångspets. Gissa vad? Jo, filtret snurrade med ens. Herrejösses, det satt alltså helt löst. Jag som varit orolig att jag dragit åt det för hårt vid senaste bytet. Tänka sig.
Nå. Vi skulle uppenbarligen inte behöva någon hylsa, utan det var bara att köra. När vi ändå hade tagit oss hit återanvände vi inte den gamla oljan efter filterbytet, utan hällde i fräsch helsyntetisk 5w40.
Pizza ute i det det fria
Efter oljeoperationen åkte vi till Bölesholmarna, var Ingrid gett sig tusan på att hon skulle hitta katten från igår. Det hade nämligen framkommit nya uppgifter. Katten som enligt Djurskyddet trots allt hade ett hem var en annan än den vi hade funnit, så det fanns här alltså fortfarande skäl att bry sig. Ingrid hade genast tänt till på detta, och faktiskt tjatat mer eller mindre hela dagen om att åka ner till området kring Laxstigen och leta.
Nu slog vi två flugor i en smäll, vi köpte en stor familjepizza och satte oss vid en grillplats utmed vattnet och käkade. Riktigt trevligt var det. Dessutom fick jag korrespondens över SMS med någon som var sugen på att köpa plåthjulen som vi har ute på annons. Jag höll tummarna för att även detta skulle gå i lås.
Gårdagens katt, uppföljningen
Det hade hunnit bli sent på kvällen när vi fick napp. Eller, det var faktiskt mamman till en av de andra ungarna hos Klaras f.d. dagmamma som tagit över "sökandet" efter att vi gett upp och åkt hem. Hon hade slutligen funnit den utsvultna katten och klockan var ungefär halv tio på kvällen när hon svängde förbi och lämnade över katten till oss. Hon hade sagt att hon gärna hade tagit den själv fast då de har typ fyra raskatter hemma hade det funnits risk för problem av större kaliber. Nå. Nu hade vi det vi gjorde.
Reaktionen när Gustaf såg att det var en främmande katt i vårt hem var hyfsat priceless. Som en orm väser han, direkt han ser en katt, så också denna gång. Att den nu var på allt annat än behörigt avstånd gjorde inte saken bättre. Jag gick in på nätet och läste, fann en jätteintressant artikel som talade för att man i princip alltid kan vänja katter vid varandra, och att det är viktigt att ge dom tid. Så, vi avbröt idén att separera de två djuren i olika rum, och öppnade istället upp för dem. Sedan somnade jag. Morgonen därpå skulle Ingrid berätta för mig att det hade varit kattslagsmål under natten. Tänk att jag missade detta.
söndag 6 juli 2014
Söndag, v. 27: Motorfästet
Söndagskvällen gick åt till en liten diagnos av ett smärre i-landsproblem. Både jag och Ingrid har nämligen upplevt att den gula bilen ibland rycker till lite grann när man nuddar gaspedalen, i regel när man rullar på ettans växel. Samma slags ryck kan komma när man släpper upp farthållaren. Jag har funderat på vad detta kan komma från. Någon avgasventil som är igentäppt? Slitet motorfäste?
Jag såg ett skrämmande Youtube-klipp och fick en bild av ett vårt "dogbone" (namnet är informell slang och kommer från att fästet till formen påminner om ett hundben) kanske var i samma dåliga skick, så därför sökte vi oss till GDS-hallen. Den här gången landade vi på OKQ8 Parkvägen, Haga. Lyckligtvis kunde vi snabbt konstatera att detta motorfäste var i prima skick, och även de övriga två (synliga uppifrån motorhuven) var utan synliga bristningar i bussningarna. Skönt, då får vi söka efter problemet någon annanstans, någon annan dag. Det här är trots allt väldigt världsligt, sett till de större problemen här i vårt vida universum.
tisdag 13 maj 2014
Tisdag, v. 13
Skivbromsarna: Uppföljningen
Det var bara häromveckan som jag [faktiskt] gjorde ett tappert försök att ro i hamn bromsarna framtill över en eftermiddag. Jag får vara man nog att erkänna att det då inte gick riktigt hela vägen, efter flera bakslag orkade jag helt enkelt inte fullfölja, och till råga på allt kände jag inom mig att en förkylning var annalkande.
Nå. Nu var det tisdag och jag hade ledig dag, så Ingrid han knappt komma från gynekologen så var Humlan hissad och väntande. Vi hjälptes åt och jag gick på den referens jag hade. Såhär i efterhand kan jag le brett, allt gick i lås utan minsta bekymmer eller bakslag. Inga konstigheter alls, utan en 'straightforward process', som man då säger.
Såhär med facit i hand funderar jag nästan på hur i hela fridens namn som besiktningen kunde gå igenom utan minsta anmärkning. Åtminstone ett "Bra att veta" kunde de väl ha smällt på mig med, kan man kanske tycka. Nåväl, det är väl som det är, även om det är snudd på bara metall kvar så tar faktiskt ändå bromsarna, och då jag faktiskt vid besiktningstillfället hade plåtfälgar (med navkapslar) såg man ju inte bromsoken och klossarna överhvudtaget, så, nåväl.
Grillningen: Vädertrotset
Vi bestämde oss på eftermiddagen för att fira framgången med gott käk. Jag dundrade förbi butiken och köpte tre stora säckar grillkol, då jag tänkte att det var lika bra att gardera sig inför den stundande sommaren. Regnet hängde i luften, ja visst, och visst sjönk det också ner en och annan skur, men vi behärskade modigt situationen; vi grillade givetvis med lock och försökte efter bästa förmåga att reglera värmen med ventilerna. Läget kändes hela tiden under kontroll. Köttet skulle också komma att smaka helt sagolikt. Oj, vad jag åt.
onsdag 7 maj 2014
Onsdag, v. 19: Skivbromsarna
Paketet
Alla är överens om att proceduren för byte av komponenter i skivbromssystem är en ren barnlek jämfört med motsvarande process i trumbromssystem. När jag nu så stolt kan lägga till meritförteckningen att ha helrenoverat bakaxeln med nya hjulcylindrar, bromsbackar och bromstrummor på båda sidorna, så kunde jag väl lika gärna ge mig på att göra samma sak där fram, detta trots att bromsvärdena framtill var helt godkända vid besiktningen.
Jag har ju noterat att skivorna är lite rostiga på högkant, och det är ju inte särskilt snyggt. Enligt dokumentation har inte bromsarna bytta sedan sommaren 2011, och då byttes troligtvis bara beläggen, alltså inte skivorna. Varför inte, tänkte jag, i mitt stilla sinne.
Så, för en knapp vecka sedan beställdes såväl två nya ventilerade bromsskivor som en sats med nya bromsbelägg. Leveransen skulle ske med det internationella storbolaget UPS, och när jag så sent som i förrgår fick ett mejl på förmiddagen med den oroväckande rubriken "undantagsavisering" och brödtextinnehållet "THIS DELIVERY ADDRESS IS IN A REMOTE AREA WHERE DELIVERIES ARE NOT MADE DAILY." fick jag snudd på spader, i förtid.
Enligt spårning satt paketet fast i Järfälla utanför Stockholm, och hur UPS kunde betrakta en stadsdel i Sveriges tolfte största tätort som "avlägset område" fick mig att svära både en och tre gånger med stark betoning på J*VLA NORRLAND. Suck. Jag hann tänka att jag skulle få vänta en vecka eller två på vidare leverans, och bröt samman lite grann, inombords.
Så, jag blev faktiskt positivt överraskad när telefonen plötsligt ringde — mitt under arbetsdagen — så sent som i går och en okänd man (läs: "delivery man") i andra änden av linjen sa att han stod utanför min dörr. Jag bad honom honom hänga kvar en minut, och sa att jag skulle återkomma. Ringde snabbt upp Ingrid och styrde upp så att hon fick kvittera ut det 5 kg tunga paketet. Win. Så, idag onsdag kändes det som en läglig tid att slå sak i hela det här projektet.
Hjälpmedlen
Jag har hittills varit snål vid upphissning av bilen, en jack-pad mellan domkraften och underredet, ja, medan jag låtit pallbockarnas blotta metall vila mot lyftpunkterna. Nu tänkte jag att det var läge att lyxa till det och köpa fyra jack-pads ytterligare. Det kunde vara värt en hundring, tänkte jag.
Så, jag stack ut till Biltema, var de är i särklass billigast på dessa runda gummiplattor (faktiskt inte helt olika hockeypuckar). Ja, som jag ämnade köpa inte mindre än fyra stycken var faktiskt prisbilden väsentlig. Innan jag ställde mig kassan smög jag spontant över till service och frågade expediten om han trodde det här var vettigt, el. hade nån bättre idé till hands.
Han sade då direkt att han personligen tyckte att det var bättre att köpa ett stycke gummiduk, och hederligt kontaktlim, och sedan skära ut bitar och lägga över pallbockarna. Jag visualiserade hans idé för mitt eget stilla sinne och fann den snabbt vara enastående. Dessutom var det ekonomiskt fördelaktigt. Två tummar upp för tipset.
För att pressa tillbaka kolven vid byte av belägg tänkte jag använde en hederlig skruvtving. Den handlade jag i den egna butiken. Jag ställde mig på "5 minuter" just utanför gallerian och sprang upp med andan i halsgropen. Ett stycke skruvtving inhandlades och utan böter på vindrutan var jag åter på väg hemåt, ty nu var var projektet så att säga sadlat.
Bakslaget
När så framvagnen stod på pallar (ja, efter att ha kontaktlimmat fast dämpande bitar av gummi på dessa) var det dags att ta bort oket. Där körde jag också fast. J*vlar. Jag hade ju läst på nätet att det enda man bromsoket endast hölls fast av två bultar vilka lossades med en "7 mm Allen key", det vill säga vanlig insexnyckel. Alla har vi nog sett dem, och de flesta av oss har nog också använt dem. Den vanligaste är nog 4 mm, som används i allt från IKEA-möbler till skateboardtruckar.
Nu hade jag ju flertalet(!) verktygssatser som rymmer hela kartan av insexbits, och jag hade även(!) flertalet lösa "knippen" med just insexnycklar. Så, när jag hade läst detta på nätet hade jag sett detta här verktyg/bits som det absolut minsta problemet. Nå, här stod jag nu. Jag blev tämligen omgående varse den soppa jag sprungit in i. Var jag så trött när jag läste kvällen innan att jag inte noterade storleken. 7 millimeter. Det är ju den där jättekonstiga storleken som i princip ALLA satser hoppar över. Man får 2/2.5/3/4/5/6/8 mm, men inte 7.
I varenda en av mina satser var det också precis på detta sätt, ingen 7 mm. Varför är då 7 mm insex så svår att finna på marknaden? Jag vet inte, jag har faktiskt inte den blekaste. Vad jag visste var att här stod jag nu på parkeringsplatsen, med framvagnen på pallbockar, utan möjlighet att fortsätta mitt projekt. Suck. I en av mina verktygssatser hade jag ett sortiment av insexbits i tumstorlekar. Där fanns en 1/4" vilket motsvarar 6.35 mm. Detta skulle enligt uppgift (på nätet) ev. fungera, men samtidigt betonades risken för att dra sönder gängorna i bultarna om de satt hårt. Jag vågade inte.
Jag tog en paus och gick ner till lekparken på Sofiehem och hämtade hem Klara. Hon hade fått några presenter på sagostunden. Klara var jätteglad. Jag förstod att presenterna var ett slags avsked. Det är nära nu. Klara börjar förskola till höst. Oj oj oj. En av de tre presenterna var ett litet blankt pappersark med klistrade guldstjärnor. Klara informerade mig om att det var en guldstjärna för varje gång de hade varit på sagostunden i biblioteket. Det var jättemånga guldstjärnor. Oj oj oj oj.
Jag slog en signal till Biltemas kundtjänst. Tjejen som svarade hade inget svar, men sa att hon skulle försöka få tag i någon produktansvarig. Hon var borta ett tag men kopplades sedan tillbaka till linjen. Tyvärr. De kunde inte hjälpa mig. Suck. Precis som jag skulle ge upp hittade jag verktygssats (på Jula) som märkligt nog såg ut att innehålla just en bit för 7 mm insex. Förkylningen hade angripit mig och jag kände att jag blev allt värre i bihålorna. Suck. Nå, inget att göra. Jag skruvade fast hjulen igen och tog ner bilen från pallbockarna, och så bar det iväg.
Väl på plats visade det sig tyvärr ha varit — den klassiska — Trycksfelsnisse som varit i farten. Trots att jag med hjälp av ingen mindre än varuhuschefen som jag haft äran att bolla ord med vid ett tidigare tillfälle hjälpte mig att hitta rätt bitssats så såg den i själva verket ut att göra precis samma "hopp" (6 till 8 mm) som alla andra satser på marknaden. Suck. På väg att ge upp svängde jag förbi Biltema. De hade ju (enligt uppgift från deras produktansvariga) ingen lösning, så vad jag gjorde där visste jag egentligen inte.
Innan jag går in stannar jag till i kundtjänst i lobbyn och förklarar min situation. Ja, killen som än en gång fastnat med skägget i brevlådan, kort sagt. Nå. Samma kille som tidigare på dagen kommit på tipset om att limma gummiduk på pallbocken sa nu helt otippat att de visst hade 7 mm insexbit. Jag skulle knalla ner till verktyg, så skulle jag nog finna den. Jag blev hoppfull och sprang(!) in i butiken. Väl på plats på sektionen med bits och hylsor fångar jag ännu en expedit. Han pekar mig tillrätta. Mycket riktigt. 7 millimeter insex, här i form av en stadig krafthylsa för 1/2" fäste. Det här var onekligen lovande.
Framsteget
Återigen hemma på parkeringen, och framvagnen återigen uppe på pallbockar, och hjulen avtagna. Mitt 1/2" spärrskaft är otympligt så jag valde att sätta en förstoringstapp (3/8" -> 1/2") på mitt mindre handtag, vilket förvisso fick den att skjuta ut en hyfsad bit in i hjulhuset, men jag fick ändå nog med spelrum. Visst satt bultarna rätt hårt, men med lite vilja fick jag båda två att lossna. Äntligen. Framgång.
Själva oken hade m.h.a. korrosion nästintill smält samman med bromsskivan, så jag fick låta handflatan agera gummiklubba, och dunka i omgångar. Ungefär fem minuter senare fick jag lös oket. Jag vände pallbockskartongen uppochner och lade ett stycke träplanka på denna, vilket blev precis lagom i höjd för att vila oket på.
Jag såg genast att de gamla bromsbeläggen var en bråkdel av de nya i tjocklek. Jag skulle bli tvungen att pressa tillbaka kolven rejält. Jag hade ju köpt en tving på Clas Ohlson inne i stan, men denna skulle visa sig vara för att få in. Suck. Jag hade lagt mitt mjuka mörkgröna sittunderlag på asfalten, och satt där intill hjulhuset en stund och funderade. Jag kom inte mycket längre, i detta nu. Nu hade jag i alla fall kött på benen. Jag hade byggt på mig kunskap om hur det hela såg ut och fungerade. Resten var en baggis, förmodligen. Jag skruvade tillbaka allt, på med hjulen, och hissade ner framvagnen.
Skrinläggandet
En stund senare befann jag mig än en gång på Biltema, norr om stan. Tredje svängen, suck. Jag tog nu det säkra före det osäkra och lade en [hyfsad] slant på ett specifikt verktyg för ändamålet, nämligen ett bromskolvsverktyg som alltså pressar utåt (till skillnad från en skruvtving som pressar inåt).
När jag ändå var på plats köpte jag ett 1/2" spärrskaft ur deras Stubby-serie, det vill säga medvetet korta handtag. Jag gillar korta spärrskaft. Åtkomlighet är oftast av stor vikt, särskilt som man ofta jobbar i trånga utrymmen.
Behöver man hävstångseffekt för det där lilla extra vridmomentet så går detta alltid att lösa detta, bara man är lite finurlig. Nu hade jag det sista Stubby-spärrskaftet (av totalt tre) i min samling. När jag kom hem hade jag ingen lust att palla upp framvagnen och ta av framhjulen ännu en gång, so I called it a day, och en dag med stor lärdom, därtill. På kvällen tog jag ett break och åkte jag hem till min kära Robin. Vi drack Coca-cola och diskuterade livet, på det stora hela taget.
söndag 27 april 2014
Söndag, v. 17
Bromsoket
Vi hade söndag, och det var också en lämplig lucka för att — äntligen — råda bot på helvetet som uppkommit efter mitt ingrepp på bromssystemet. Alla reservdelar fanns att tillgå, så vad väntade jag egentligen på Bra fråga, egentligen!
Skämt åsido, jag har länge förstått vad vi står inför, och enligt samtydiga uppgifter råkar man i ungefär åtta fall utav tio dra av luftningsnippeln till minst ett av bromsoken, i mitt fall framtill. Suck. Det var tungan rätt i mun (och förb*nnat mycket rostlösning och X4) som som gällde, för nu skulle det bära eller brista.
Huruvida vi klarade att lossa nippeln/nipplarna avgjorde om det blev frågan om nytt/nya bromsok eller ej, vilket i sin tur avgjorde en snudd bisarr kostnadsfråga. Ja, varje bromsok utgör en fyrsiffrig utgift. Okej, låt mig nu springa förbi trumvirveln och genast säga hur det hela avlöstes. Efter flertalet(!) om och men lyckades jag (vi) faktiskt att lossa inte en utan BÅDA nipplarna, vilket onekligen gav utlopp för en lättnadens suck.
Glass
Efter att nipplarna till bromsoken efter mycket oro hade lossnat begav jag mig huvudstupa mot Ersboda och Biltema, med de slitna nipplarna nära till hands. Säljaren bakom servicedisken plockade fram en väldigt intressant uppfinning, nämligen något som liknade ett bladmått, men som höll för uppgift att fastställa en gängnings stigning.
Wow, snacka om häftigt. Han hade efter en kort stund bekräftat (inkl. en dubbelkoll) vilken variant på nippel jag skulle ha, och jag fick sedan mitt. Jag köpte i samma veva (bl.a.) en ny flaska X4, sen fick det bana väg hemåt.
När jag ~50 minuter senare åter anlände hemmavid fick det bli glass ute på parkeringen. Solen sken trots allt och det var riktigt sköna plusgrader vi hade att göra med. Oj oj oj, det kanske blir en sommar, trots allt.
Kvällsbasket
Nu spolar jag framåt några timmar i tiden. Klockan hade här för fotografiet hunnit bli fem över halv elva på kvällen, och jag och Ingrid hade framgångsrikt luftat systemet, och "Humlan" var än en gång redo för nya upptåg, nu med helt fräscha bromsar baktill.
Så, jag firade denna vinst med ett besök ut till min kära vän Robin, vid stans norra ände. Efter att ha suttit och mediterat bakom datorskärmen stund gled vi ut på basketplanen, och sköt en klassisk "tjugoetta". Det blev min säsongsdebut, och just den här kvällen kom jag att bli "pwned" med en ställning på inte mindre än 21-12, till Robin då alltså. Oj oj oj. Terminen hade definitivt kunnat börja bättre. Nå. Jag fick i varje fall tacka för gott sällskap.
torsdag 24 april 2014
Torsdag, v. 17
Nya bromsbackar
"Dagen efter" var kommen, och efter att jag slagit från mig en viss trötthet tog jag mig ut och började skruva. En stund senare hade jag pusslet klart frmaför mig. Den sista fjädern var ett rent j-vla helvete att spänna, bör tilläggas. Nåväl. Det gick till sist, i alla fall.
Nej, nu ljuger jag, eller försökte försköna. Jag ska istället berätta exakt hur det gick till. Här var alltså allt det "svåra" monterat, och det var bara att lägga bromstrumman över och börja lufta bromssystemet. Gjorde jag så? Nej, mina tvångstankar sparkade återigen in. Jag ville "se hydrauliken in action", än en gång, och döm sen min förvåning när den splitternya hjulcylindern börjar pysa bromsvätska från ena sidan, och rätt vad det hela bromsbacken hoppar "ur led" och ligger helt utanför sitt eget omfång. Suck. Hur kunde detta ske?
Lustigt nog, det var i ungefär detta nu som det plötsligt stod mig klart, som en blixt från klar himmel, att hjulcylindrar inte, i motsats till vad jag [i mitt stilla sinne] hade hade trott, nämligen att dessa cylindrar har någon slags "stopp" i dessa yttre ändar. Nej, givetvis är det bromstrumman i sig som den "stoppar" emot, och finns inget sådant mothåll så skjuter den rätt ut, till dess att den havererar.
Suck. Snacka om att lära sig den hårda vägen. För mig var det bara att plocka ner allting(!) och gå in för att sätta mig vid köksbordet igen, på en torsdag.
Riggad broms
På nätet läste jag tips om hur man vid arbete inbegripit bromsar med stor fördel kör ner bromspedalen halvvägs och låser den där med hjälp av en planka, och sedan styr upp situationen a.s.a.p. Om man är färsking och inte har möjlighet att jobba blixtsnabbt kan man leta rätt på vilken säkring som hör till bromsljus, och dra ut denna till man är färdig, detta för att inte batteriet ska ta slut.
Så gjorde jag också, med stor framgång. Win. Att allt skulle nå ett bisarrt bakslag (se ovan) var inget jag kunde förbise. Det var bara att le och hålla god ton.
Ny bromstrumma
Den nya bromstrumman går helt enkelt inte att jämföra med den gamla. Oj oj oj. Nu visste jag i alla fall hur allt skulle se ut. Riktigt schysst, i jämförelse.
onsdag 23 april 2014
Onsdag, v. 17
Kattkvinnan
Ljuva onsdag. Jag hade fått det glada beskedet att mina beställda reservdelar var på ingång, och här sitter jag ute på balkongen med Ingrid och Gustaf.
Paketet
Leverans från Skruvat, och riktigt fort gick det, vill jag medge. Nöjd i hågen beskådar jag här paketet med alla prylarna. Ett 5-pack billiga andningsskydd lät jag också smyga med i beställningen.
Bromsbackarna
På kvällen satte jag mig ner vid köksbordet och jobbade med det riktigt svåra, bromsbackarna. Jag hade tagit duktigt med 'back reference' i form av fotografier, men det var ändå ett helvete, framförallt p.g.a. spänningsmomentet på fjädrarna.
Nåväl. Efter en smärre olycka öppnade jag en iskall öl. Dra mig långsamt baklänges, innan kvällen var till sitt slut satt allt var det skulle, på denna mekaniska lilla byggsats. Ja, jag hade varit en "sissy" tidigare på dagen och köpt en tång för just fjäderspänning ute på Biltema. Ja, allt för enkelheten, så resonerar jag.
måndag 21 april 2014
Måndag, v. 17
Förmiddagen
Det var måndag och ny vecka, och jag och tjejerna inledde långsdamt. Klara blev t.ex. snabbt ett med den nya datormaskinen. Nå. Vem kommer inte ihåg gårdagen?
Mardrömmen
Besiktningen gick igenom utan anmärkning för bara nån månad sen, men jag har inte kunnat släppa det mannen sa om att "Handbromsen tar visserligen, men lite väl högt!", och hur han antydde att vi borde justera detta innan nästa besiktning om det skulle gå lika bra igen.
Så, bara häromveckan när jag stod på Strömpilen och inväntade att tjejerna skulle bli klar med deras shopping tog jag tillfälle i akt och greppade verktygslådan och demonterade snabbt höljet över handbroms, "mellanpanel", växellåda, ja, det där vanliga.
Jag lyfte den försiktigt och när jag stack in huvudet därunder lade jag genast märke till hur balansplattan låg snett. En av vajrarna (handbroms) drog mer än den andra. Klassiskt läge, men garanterat inget alltför svårt att justera.
Så, denna måndag skred jag till verket. Upp med bakvagnen och sedan började jag jobba med trumman. Suck. Vilken mardröm. Den ville inte rosta, och var
mardrömslikt rostig, därtill. Jag bröt och bände, allt förgäves.
Jag smekte också bort dammskyddet för hjullagret, men då samstämmande uppgifter talar för att man kan ro bromsarna i hamn utan att lossa detta vitala lager satte jag ungefär lika snabbt åter dammskyddet på plats.
Jag har — truth be told — redan häromveckan påbörjat detta projekt, men den alltför fast sittande trumman hindrade mig då. Nå. Denna måndag hade jag ställt sikte på ett vad som verkade vara oumbärligt verktyg, nämligen en bromstrummeavdragare, vilken kändes som ett riktigt smidigt klipp. Tyvärr skulle det visa sig att inget av verktygets håligheter skulle passa min bultcirkel (5x100), så jag stod fortfarande lottlös.
I misslyckandets vemod kom jag dock ihåg vad säljaren på Biltema hade sagt, ja visst, verktyget hade många hål och 5x100 var ju inte alltför ovanligt, så visst borde det fungera, men han själv — ifråga — ville allrahelst slå ett slag för den gamla hederliga metoden — våld. I synnerhet om jag likväl skulle byta bromstrummor tyckte han inte att det skadade.
Jag kom ihåg vad han hade sagt, och lade ifrån mig den lilla (8 oz) hammaren och gick och hämtade den lilla handyxa som jag köpt för ett par år sedan. Efter några rejäla slag med bakstycket fick jag faktiskt trumman att börja röra på sig. Antalet häftiga bändningar senare lossnade den också. Det var här jag gjorde något av det klassiska misstaget.
Ja, jag fick något slags tvångstanke om att jag ville se hydrauliken in action. Jag sätter mig i förarsätet och ber Ingrid hålla ett vaksamt öga på bakhjulet. När bromspedalen når botten hör jag ett jämrande. Usch. Nej. Än en gång.
Mycket riktigt. Hjulcylindern läcker. Hur kan det komma sig att jag alltid upptäcker(!?) läkande hjulcylindrar när jag inspekterar mina bromssystem? Det kan man såklart undra, men katastrofen var likväl ett faktum här. Bromsvätskan rann rakt ut ur den halva av cylindern som hade poppat ut, och jag stod som ett levande frågetecken, vid sidan om.
Uppstigningen
En stund senare på eftermiddagen hade jag samlat mig nog för att hissa upp bakvagnen rejält, och också börjat inspektera hela bromssystemet, vilket såg ut att vara hyfsat illa gånget, just i denna stund. Bromsvätskan hade (som sagt) börjat läcka ur hjulcylindern tämligen omgående, och parkeringsplatsen var snart en smärre flod, och när parkeringsgrannen kom hem från jobbet, och efter parkering började prata om miljöaspekter kring rinnande bromsvätska, ja då stod jag i allra högsta grad som ett levande frågetecken.
Var detta en briljant mindfuck, från en ägare till en annan, en subtil punch liksom, hur skulle jag ta vara på avfallet? Nej, han kunde inte på allvar mena att jag skulle ställa mig och skyffla vätska med mina bara händer, mot närmsta avloppsbrunn. Som om ens det var en vettig idé. Nej. Jag försökte hålla god min och förklarade att jag gjorde mitt bästa för att bemästra situationen. Bromsarna var givetvis totalt ur funktion, ända sedan hydrauliken läkt ut.
Vid tillfälle ringde jag Assistancekåren och frågade vad det skulle kosta mig att bli bärgad till närmsta verkstad. Jag fick ett pris på ettusen och sexhundra kronor. Hade jag druckit kaffe hade jag satt det i halsen, men jag frågade [indirekt] om han var vansinnig, hävdade att jag hade helförsäkring, och frågade om bärgning då inte ingick?
Nej, man åkte likväl på en självrisk, i mitt fall femtonhundra kronor. Ja, summa summarum var prislappen satt, plus/minus hundra kronor, tyckte mannen på andra sidan luren. Jag tyckte mig vibba hur han subtilt försökte få mig att begära hämtningen från dem "direkt" och inte via försäkringsbolag, så troligtvis har de någon slags vinning i detta. I varje fall, jag sa att jag skulle återkomma.
Infinnandet
Vi gick in och satte oss vid matbordet, Ingrid hade lagat en klassisk måndagsmiddag. Jag kommer ihåg när jag åkte in med den lilla blå bilen på en Mekonomen-verkstad och fråagde efter offert på bromsjobb baktill, för ungefär ett år sedan. Grabbarna på Grubbe hade då föreslagit ungefär femtusen kronor, just p.g.a. att de efter att sett ett fotografi på situationen under bromstrumman hade bedömt att det mesta skulle behöva bytas ut. Suck. Det hade varit utifrån denna bedömning som jag och Ingrid fattade beslut och sålde den blå lilla bilen.
Nu stod vi i en liknande situation. Jag räknade snabbt på fingrarna. Ettusen och sexhundra kronor, plus uppemot femtusen kronor i jobb plus reservdelar hos verkstaden. Suck. Vi pratade om en vansinnig kostnad. Åh nej. Jag dog lite grann, inombords.
Notera, det var också vid det här middagsbordet som helt plötsligt någon slags lugn infann sig. Jag kan inte beskriva det som mer än en slags Guds skänk, när jag plötsligt kände att "Aha, jag är menad att fixa detta!", och plötsligt kände jag lugnet. Vi stod trots allt — om än strandsatta — i vår egen parkeringsficka, så vi hade egentligen inte bråttom någonstans.
Nattningen
Här går nattningen ner. Det är en klassisk saga om en brun björn som läses, och jag är i mina egna tankar. Knappt två timmar efter att det här fotot togs klickade jag iväg min beställning från Skruvat; 2 st bromstrummor, 2 st hjulcylindrar, 2 st bromsbackar, 2 st fjädersatser. Ett totalt nytt bromssystem baktill, med andra ord. Nu j-vlar, skulle jag visa mig på styva linan.
torsdag 3 april 2014
Torsdag, v. 14
Förskolan
Gäsp. Fem i halv sju på morgonen och jag fann mig själv stirrande på kylskåpet. Ett anslag med textur, siffror och bokstäver om vartannat. Oj oj oj. Jösses. Efter sommaren börjar Klara förskolan. Året innan första klass. Det var ju faktiskt så sedan som nu i höstas som vi var på studiebesök på förskolan här allra närmast oss. Jag kommer ihåg när jag själv började förskolan. Jag kommer ihåg mina två bästa kompisar. Jag kommer ihåg hur vi lekte. Herre jösses. Tiden sticker verkligen iväg.
Missödet
En och en halv timme senare är arbetet i full gång. När jag så packade upp ett gäng skärbrädor vek sig plötsligt metallspjutet som de skulle hänga på. Suck. Jag inspekterade mitt missöde (läs: nederlag) och konstaterade att den ena av spjutets två infästningar hade gått om intet. Jag vandrade med svansen mellan benen för att hämta ett nytt spjut. Detta skulle lyckligtvis visa sig vara betydligt stabilare, skärbrädorna hängde riktigt snyggt och stabilt. Spjutet stod 90°, det vill säga rakt ut, utan någon hint om att de skulle vilja vika ner sig, trots tyngden av sisådär två nävar skärbrädor i bok. Allt var just som det skulle vara. Så hade jag också vänt ett tydligt bakslag till medvind. Jag gick som på små moln av lycka, minuterna därefter.
Oljebytet
Jag slutade rätt tidigt, och bestämde mig för att det var läge att nyttja timmarna innan vi skulle hämta Klara till att göra säsongens oljebyte. Förra gången fick tillverkaren Topran stå för oljefilter, då beställt från nätet, men den här gången fick det bli Biltemas egna oljefilter, vilket enligt opinionen tydligen ansågs vara helt okej. En burk innehållande rengöringstillsats fick dessutom stå på tomgång i ungefär en kvart innan vi rullade in i gör-det-själv-hallen och satte igång. Allt gick som på räls.
Affären
Det var ett bra tag sen jag la ut en annons på de 14" hjul som jag fick köpa för en spottstyver av kollegans grabb. Den ursprungliga idén var ju att vi säkert skulle ha nytta av dem, fast i och med att vi skaffade andra hjul har dessa bara legat i förrådet och samlat plats. Jag lade som sagt ut en annons på Blocket men intresset har varit blekt. Så häromkvällen kom ett kort mejl där någon visade sig vara intresserad. Idag bollade jag ett telefonsamtal och det blev bestämt att han skulle komma förbi. Strax efter klockan tre kom karln ifråga. Han skulle tydligen använda hjulen nu till sommar, då de saknar dubb. Affären gjordes upp smidigt. This was clearly one of those win-win situations.
Inköpet
När vi likaså var och köpte oljefilter passade jag på att köpa en sats med färgkodade blocknycklar. Jag hade kikat på dem ett bra tag och varit imponerad av finishen. I mitt stilla sinne funderar jag på hur länge färgen kommer att sitta kvar. Ligger färgen rakt igenom metallen, eller som ett ytskikt? Kanske dum frågeställning, men jag är åtminstone ärlig, då jag är novis och därtill föga insatt i hur det går till vid tillverkning av verktyg i metall. Jag får bestämt ta och läsa på lite.
Katten
På kvällskvisten fotograferade jag vår huskatt när han satt i soffan och bara myste och hade det gott. Han har så många karaktäristiska personlighetsdrag, denna katt. Jag blir allt som oftast full i skratt över hur han beter sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)