Visar inlägg med etikett biltema. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett biltema. Visa alla inlägg

onsdag 7 maj 2014

Onsdag, v. 19: Skivbromsarna


Paketet




Alla är överens om att proceduren för byte av komponenter i skivbromssystem är en ren barnlek jämfört med motsvarande process i trumbromssystem. När jag nu så stolt kan lägga till meritförteckningen att ha helrenoverat bakaxeln med nya hjulcylindrar, bromsbackar och bromstrummor på båda sidorna, så kunde jag väl lika gärna ge mig på att göra samma sak där fram, detta trots att bromsvärdena framtill var helt godkända vid besiktningen.

Jag har ju noterat att skivorna är lite rostiga på högkant, och det är ju inte särskilt snyggt. Enligt dokumentation har inte bromsarna bytta sedan sommaren 2011, och då byttes troligtvis bara beläggen, alltså inte skivorna. Varför inte, tänkte jag, i mitt stilla sinne.

Så, för en knapp vecka sedan beställdes såväl två nya ventilerade bromsskivor som en sats med nya bromsbelägg. Leveransen skulle ske med det internationella storbolaget UPS, och när jag så sent som i förrgår fick ett mejl på förmiddagen med den oroväckande rubriken "undantagsavisering" och brödtextinnehållet "THIS DELIVERY ADDRESS IS IN A REMOTE AREA WHERE DELIVERIES ARE NOT MADE DAILY." fick jag snudd på spader, i förtid.

Enligt spårning satt paketet fast i Järfälla utanför Stockholm, och hur UPS kunde betrakta en stadsdel i Sveriges tolfte största tätort som "avlägset område" fick mig att svära både en och tre gånger med stark betoning på J*VLA NORRLAND. Suck. Jag hann tänka att jag skulle få vänta en vecka eller två på vidare leverans, och bröt samman lite grann, inombords.

Så, jag blev faktiskt positivt överraskad när telefonen plötsligt ringde — mitt under arbetsdagen — så sent som i går och en okänd man (läs: "delivery man") i andra änden av linjen sa att han stod utanför min dörr. Jag bad honom honom hänga kvar en minut, och sa att jag skulle återkomma. Ringde snabbt upp Ingrid och styrde upp så att hon fick kvittera ut det 5 kg tunga paketet. Win. Så, idag onsdag kändes det som en läglig tid att slå sak i hela det här projektet.


Hjälpmedlen




Jag har hittills varit snål vid upphissning av bilen, en jack-pad mellan domkraften och underredet, ja, medan jag låtit pallbockarnas blotta metall vila mot lyftpunkterna. Nu tänkte jag att det var läge att lyxa till det och köpa fyra jack-pads ytterligare. Det kunde vara värt en hundring, tänkte jag.

Så, jag stack ut till Biltema, var de är i särklass billigast på dessa runda gummiplattor (faktiskt inte helt olika hockeypuckar). Ja, som jag ämnade köpa inte mindre än fyra stycken var faktiskt prisbilden väsentlig. Innan jag ställde mig kassan smög jag spontant över till service och frågade expediten om han trodde det här var vettigt, el. hade nån bättre idé till hands.

Han sade då direkt att han personligen tyckte att det var bättre att köpa ett stycke gummiduk, och hederligt kontaktlim, och sedan skära ut bitar och lägga över pallbockarna. Jag visualiserade hans idé för mitt eget stilla sinne och fann den snabbt vara enastående. Dessutom var det ekonomiskt fördelaktigt. Två tummar upp för tipset.

För att pressa tillbaka kolven vid byte av belägg tänkte jag använde en hederlig skruvtving. Den handlade jag i den egna butiken. Jag ställde mig på "5 minuter" just utanför gallerian och sprang upp med andan i halsgropen. Ett stycke skruvtving inhandlades och utan böter på vindrutan var jag åter på väg hemåt, ty nu var var projektet så att säga sadlat.




Bakslaget




När så framvagnen stod på pallar (ja, efter att ha kontaktlimmat fast dämpande bitar av gummi på dessa) var det dags att ta bort oket. Där körde jag också fast. J*vlar. Jag hade ju läst på nätet att det enda man bromsoket endast hölls fast av två bultar vilka lossades med en "7 mm Allen key", det vill säga vanlig insexnyckel. Alla har vi nog sett dem, och de flesta av oss har nog också använt dem. Den vanligaste är nog 4 mm, som används i allt från IKEA-möbler till skateboardtruckar.

Nu hade jag ju flertalet(!) verktygssatser som rymmer hela kartan av insexbits, och jag hade även(!) flertalet lösa "knippen" med just insexnycklar. Så, när jag hade läst detta på nätet hade jag sett detta här verktyg/bits som det absolut minsta problemet. Nå, här stod jag nu. Jag blev tämligen omgående varse den soppa jag sprungit in i. Var jag så trött när jag läste kvällen innan att jag inte noterade storleken. 7 millimeter. Det är ju den där jättekonstiga storleken som i princip ALLA satser hoppar över. Man får 2/2.5/3/4/5/6/8 mm, men inte 7.

I varenda en av mina satser var det också precis på detta sätt, ingen 7 mm. Varför är då 7 mm insex så svår att finna på marknaden? Jag vet inte, jag har faktiskt inte den blekaste. Vad jag visste var att här stod jag nu på parkeringsplatsen, med framvagnen på pallbockar, utan möjlighet att fortsätta mitt projekt. Suck. I en av mina verktygssatser hade jag ett sortiment av insexbits i tumstorlekar. Där fanns en 1/4" vilket motsvarar 6.35 mm. Detta skulle enligt uppgift (på nätet) ev. fungera, men samtidigt betonades risken för att dra sönder gängorna i bultarna om de satt hårt. Jag vågade inte.

Jag tog en paus och gick ner till lekparken på Sofiehem och hämtade hem Klara. Hon hade fått några presenter på sagostunden. Klara var jätteglad. Jag förstod att presenterna var ett slags avsked. Det är nära nu. Klara börjar förskola till höst. Oj oj oj. En av de tre presenterna var ett litet blankt pappersark med klistrade guldstjärnor. Klara informerade mig om att det var en guldstjärna för varje gång de hade varit på sagostunden i biblioteket. Det var jättemånga guldstjärnor. Oj oj oj oj.

Jag slog en signal till Biltemas kundtjänst. Tjejen som svarade hade inget svar, men sa att hon skulle försöka få tag i någon produktansvarig. Hon var borta ett tag men kopplades sedan tillbaka till linjen. Tyvärr. De kunde inte hjälpa mig. Suck. Precis som jag skulle ge upp hittade jag verktygssats (på Jula) som märkligt nog såg ut att innehålla just en bit för 7 mm insex. Förkylningen hade angripit mig och jag kände att jag blev allt värre i bihålorna. Suck. Nå, inget att göra. Jag skruvade fast hjulen igen och tog ner bilen från pallbockarna, och så bar det iväg.

Väl på plats visade det sig tyvärr ha varit — den klassiska — Trycksfelsnisse som varit i farten. Trots att jag med hjälp av ingen mindre än varuhuschefen som jag haft äran att bolla ord med vid ett tidigare tillfälle hjälpte mig att hitta rätt bitssats så såg den i själva verket ut att göra precis samma "hopp" (6 till 8 mm) som alla andra satser på marknaden. Suck. På väg att ge upp svängde jag förbi Biltema. De hade ju (enligt uppgift från deras produktansvariga) ingen lösning, så vad jag gjorde där visste jag egentligen inte.

Innan jag går in stannar jag till i kundtjänst i lobbyn och förklarar min situation. Ja, killen som än en gång fastnat med skägget i brevlådan, kort sagt. Nå. Samma kille som tidigare på dagen kommit på tipset om att limma gummiduk på pallbocken sa nu helt otippat att de visst hade 7 mm insexbit. Jag skulle knalla ner till verktyg, så skulle jag nog finna den. Jag blev hoppfull och sprang(!) in i butiken. Väl på plats på sektionen med bits och hylsor fångar jag ännu en expedit. Han pekar mig tillrätta. Mycket riktigt. 7 millimeter insex, här i form av en stadig krafthylsa för 1/2" fäste. Det här var onekligen lovande.


Framsteget




Återigen hemma på parkeringen, och framvagnen återigen uppe på pallbockar, och hjulen avtagna. Mitt 1/2" spärrskaft är otympligt så jag valde att sätta en förstoringstapp (3/8" -> 1/2") på mitt mindre handtag, vilket förvisso fick den att skjuta ut en hyfsad bit in i hjulhuset, men jag fick ändå nog med spelrum. Visst satt bultarna rätt hårt, men med lite vilja fick jag båda två att lossna. Äntligen. Framgång.

Själva oken hade m.h.a. korrosion nästintill smält samman med bromsskivan, så jag fick låta handflatan agera gummiklubba, och dunka i omgångar. Ungefär fem minuter senare fick jag lös oket. Jag vände pallbockskartongen uppochner och lade ett stycke träplanka på denna, vilket blev precis lagom i höjd för att vila oket på.

Jag såg genast att de gamla bromsbeläggen var en bråkdel av de nya i tjocklek. Jag skulle bli tvungen att pressa tillbaka kolven rejält. Jag hade ju köpt en tving på Clas Ohlson inne i stan, men denna skulle visa sig vara för att få in. Suck. Jag hade lagt mitt mjuka mörkgröna sittunderlag på asfalten, och satt där intill hjulhuset en stund och funderade. Jag kom inte mycket längre, i detta nu. Nu hade jag i alla fall kött på benen. Jag hade byggt på mig kunskap om hur det hela såg ut och fungerade. Resten var en baggis, förmodligen. Jag skruvade tillbaka allt, på med hjulen, och hissade ner framvagnen.


Skrinläggandet




En stund senare befann jag mig än en gång på Biltema, norr om stan. Tredje svängen, suck. Jag tog nu det säkra före det osäkra och lade en [hyfsad] slant på ett specifikt verktyg för ändamålet, nämligen ett bromskolvsverktyg som alltså pressar utåt (till skillnad från en skruvtving som pressar inåt).

När jag ändå var på plats köpte jag ett 1/2" spärrskaft ur deras Stubby-serie, det vill säga medvetet korta handtag. Jag gillar korta spärrskaft. Åtkomlighet är oftast av stor vikt, särskilt som man ofta jobbar i trånga utrymmen.

Behöver man hävstångseffekt för det där lilla extra vridmomentet så går detta alltid att lösa detta, bara man är lite finurlig. Nu hade jag det sista Stubby-spärrskaftet (av totalt tre) i min samling. När jag kom hem hade jag ingen lust att palla upp framvagnen och ta av framhjulen ännu en gång, so I called it a day, och en dag med stor lärdom, därtill. På kvällen tog jag ett break och åkte jag hem till min kära Robin. Vi drack Coca-cola och diskuterade livet, på det stora hela taget.



söndag 6 april 2014

Söndag, v. 14


Frukosten




Smarrigt värre var det, när min kära hustru dukade i ordning en sån där klassisk söndagsfrukost. Riktigt gott var det.


Svärföräldrarna




Eftermiddag och kväll spenderades på Berghem. Det käkades gott som vanligt. Efter maten tog jag ett imitativ, nämligen en promenad med den stora hunden. Jag och Ingrid lyckades hålla honom i koppel, om än Melvin har en stark vilja. Det var jätteroligt. Nu kommer sommaren, det ser ut att kunna bli en del promenader med Melvin.


Inköpen




En av mina gamla veterancyklar har stått i varmförråd i ungefär fyra år, detta p.g.a. en avtuggad kedja. Det senaste dygnen har jag skolat mig i själv i läran om cykelkedjor. Jag har skaffat mig ett länkverktyg, och även läst på och lärt mig om skillnaden mellan 1/8" kedja ('standard'), och 3/32 ('flerdrevad'). Nå, detta är inte hugget i sten men en hyfsat sann tumregel. I varje fall, jag sprang på eftermiddagen (just innan vi skulle på söndagsmiddagen) in på Biltema och köpa en standardkedja. Jag var lite nervös ifall den skulle vara för kort, men tänkte att jag kunde se efter sen vid tillfälle.

Då vi en stund senare sitter tillbakalutade i soffan hos svärföräldrarna på Berghem kunde jag inte sluta tänka på kedjan, och det faktum att den skulle kunna vara för kort. Jag tog då fram min digitala assistent och började leta efter alternativ. Som av en slump såg jag att Jula verkade ha en standardkedja av utgående modell, och denna slumpades då med en röd prislapp, endast tjugo kronor. Enligt saldoförfrågan skulle Umeå ha "begränsat antal" av artikeln kvar i lager. Jag kastade ett getöga på klockan. Tjugo minuter. Jag hade tid.

Jag ursäktade mig, och dundrade iväg. Hann in i tid, fann att de — mycket riktigt — hade några kedjor kvar, liggande på fisknivå på en cykelhyllorna. Tjugo kronor, katsching! Riktigt snyggt om jag nu skulle få ordning på den gamla veterancykeln, som jag faktiskt ursprungligen har min storasysters före detta kavaljer att tacka för. Jag gjorde faktiskt så att jag (utifall att kedjan nu skulle vara för kort) köpte två kedjor. Då jag nu hade läge att få två stycken kedjor till samma pris som en(!) kedja normalt kostade, ja då var det bara att slå till. Om nu en kedja skulle visa sig räcka så hade jag en extra ny i förpackning kvar. De har ju inget bäst-före-datum, vad jag vet, och förr eller senare går väl alla cykelkedjor sönder?

Inte att förglömma, innan jag klev av mitt tidiga söndagspass gjorde jag ett riktigt snyggt fynd i den egna butiken. En låda med inte mindre än fyra mutterspräckare i olika storlek. Utgående sortiment, och Gud vet att jag är svag för röda prislappar.


torsdag 3 april 2014

Torsdag, v. 14


Förskolan




Gäsp. Fem i halv sju på morgonen och jag fann mig själv stirrande på kylskåpet. Ett anslag med textur, siffror och bokstäver om vartannat. Oj oj oj. Jösses. Efter sommaren börjar Klara förskolan. Året innan första klass. Det var ju faktiskt så sedan som nu i höstas som vi var på studiebesök på förskolan här allra närmast oss. Jag kommer ihåg när jag själv började förskolan. Jag kommer ihåg mina två bästa kompisar. Jag kommer ihåg hur vi lekte. Herre jösses. Tiden sticker verkligen iväg.


Missödet




En och en halv timme senare är arbetet i full gång. När jag så packade upp ett gäng skärbrädor vek sig plötsligt metallspjutet som de skulle hänga på. Suck. Jag inspekterade mitt missöde (läs: nederlag) och konstaterade att den ena av spjutets två infästningar hade gått om intet. Jag vandrade med svansen mellan benen för att hämta ett nytt spjut. Detta skulle lyckligtvis visa sig vara betydligt stabilare, skärbrädorna hängde riktigt snyggt och stabilt. Spjutet stod 90°, det vill säga rakt ut, utan någon hint om att de skulle vilja vika ner sig, trots tyngden av sisådär två nävar skärbrädor i bok. Allt var just som det skulle vara. Så hade jag också vänt ett tydligt bakslag till medvind. Jag gick som på små moln av lycka, minuterna därefter.


Oljebytet





Jag slutade rätt tidigt, och bestämde mig för att det var läge att nyttja timmarna innan vi skulle hämta Klara till att göra säsongens oljebyte. Förra gången fick tillverkaren Topran stå för oljefilter, då beställt från nätet, men den här gången fick det bli Biltemas egna oljefilter, vilket enligt opinionen tydligen ansågs vara helt okej. En burk innehållande rengöringstillsats fick dessutom stå på tomgång i ungefär en kvart innan vi rullade in i gör-det-själv-hallen och satte igång. Allt gick som på räls.


Affären




Det var ett bra tag sen jag la ut en annons på de 14" hjul som jag fick köpa för en spottstyver av kollegans grabb. Den ursprungliga idén var ju att vi säkert skulle ha nytta av dem, fast i och med att vi skaffade andra hjul har dessa bara legat i förrådet och samlat plats. Jag lade som sagt ut en annons på Blocket men intresset har varit blekt. Så häromkvällen kom ett kort mejl där någon visade sig vara intresserad. Idag bollade jag ett telefonsamtal och det blev bestämt att han skulle komma förbi. Strax efter klockan tre kom karln ifråga. Han skulle tydligen använda hjulen nu till sommar, då de saknar dubb. Affären gjordes upp smidigt. This was clearly one of those win-win situations.


Inköpet




När vi likaså var och köpte oljefilter passade jag på att köpa en sats med färgkodade blocknycklar. Jag hade kikat på dem ett bra tag och varit imponerad av finishen. I mitt stilla sinne funderar jag på hur länge färgen kommer att sitta kvar. Ligger färgen rakt igenom metallen, eller som ett ytskikt? Kanske dum frågeställning, men jag är åtminstone ärlig, då jag är novis och därtill föga insatt i hur det går till vid tillverkning av verktyg i metall. Jag får bestämt ta och läsa på lite.


Katten




På kvällskvisten fotograferade jag vår huskatt när han satt i soffan och bara myste och hade det gott. Han har så många karaktäristiska personlighetsdrag, denna katt. Jag blir allt som oftast full i skratt över hur han beter sig.


torsdag 6 mars 2014

Torsdag, v. 10

Dagens inmundigande




På morgonen åt jag frukost i form av smörgås med ost och mitt nya älsklingspålägg — mortadella. Jag har Johan att tacka, som introducerade mig för detta. Den ultimata mortadellan sägs dock bara säljas på Coop, och bygger på kyckling. Jag har inte lagt rabarber på just denna, ännu. Här är det Icas variant som jag tuggar i mig. Vidare.

På lunchen köpte jag en baguette med kyckling nere på Konsum, det var så klart det där "billiga hörnet" med käk (ofta färdigmat) som är på väg att passera som bjöd på vinstlotten, denna torsdag.

Middagen blev nåt hastigt och lustigt, vilket istället toppades med en smaklig efterrätt, nämligen glass. Ingrid drar på just det här fotografiet till med ett klockrent ansiktsuttryck. She's the queen of laid-backness, min hustru alltså. Klara älskar för övrigt glass. Needless to say, really.


Schyssta byten




Det var när jag städade häromveckan som jag hittade en liten påse med en billampa av typen H4, tänkt för framlyktan. Jag minns att jag köpte den någon gång under den gångna sommaren, för att vara redo när lampan helt oförutsett lägger av vid absolut sämsta valda tidpunkt. Nå. Lampan har legat i den här lilla påsen i skuffen alltsedan dess; detta även aktat ett faktiskt bilbyte. Fabia använder inte kombinerade halv/helljuslampor (H4), utan H7/h3 (enskilda halv/helljus*), vilket gör att vi [antagligen] aldrig kommer att nyttja den här lampan. Kvitto har givetvis bleknat för länge sedan, och om än jag lyckades gräva fram det ur arkivet så vore öppet köp slut för en evighet sedan.

Under samma städning hittade jag också en röd LED-päronlampa som jag köpte för att få ett schysst sken i den hjärtformade röda vägglampan som vi fick av Robin sent i somras. Jag hade då mest köpt den här lilla "färgenliga" päronlampan utifall att en vanlig lågenergilampa med sockel E14 skulle ge fel sken eller rent fysiskt inte rymmas. En stavformad lågenergilampa med smal fot hade dock gjort jobbet alldeles utmärkt, och den här röda lilla päronlampan har blivit liggande i en liten plastpåse alltsedan dess. Det här var någon gång tidigt under den gångna hösten.

Nu var jag alltså sittande med två artiklar med obrutna förpackningar som jag aldrig skulle ha nytta av. På tisdagseftermiddagen när jag ändå jobbade ute på Ersboda svängde jag förbi Biltema efteråt. Jag haffade först en ung säljare ute i butiken, berättade helt upp och ner hur det låg till, och frågade vad han trodde. Han sa sig efter ett visst betänkande vara lite osäker på vad som kunde flyga här, och vågade inte svara, utan hänvisade mig till kundtjänst, som var sakexperter i området. Jag gjorde som han sa. Nere i kundtjänst berättade jag än en gång hela min historia. Jag sa att jag garanterat kunde hitta något annat istället, så att ett enkelt tillgodo skulle vara helt underbart. Killen som jag pratade med sa genast att det inte var några problem, det där fixade vi. Han frågade om jag hade med mig lampan. Nej, den låg hemma, men glad i hågen skulle jag givetvis hämta den.

Redan samma kväll svängde jag in på Biltema och lämnade tillbaka billampan. Jag fick mycket riktigt ett tillgodokvitto och en stund senare köpte jag en räls med åtta stycken multihylsor. De har nämligen [egen utsago] en revolutionerande fattning som gör att de klarar både muttrar/bultar med vanlig metrisk fattning, muttrar/bultar med tumsmått, samt bultar med utvändig Torx-fattning. Satsen fanns i de tre vanliga storlekarna, och efter visst övervägande valde jag 3/8", då detta känns som en ganska optimal avvägning mellan klumpighet och finlir. Tillgodohavandet för den returnerade billampan låg på nätta 22:90 SEK, så visst fick jag lägga till en slant, men det kändes helt rätt.

Igår onsdag gick färden vidare till den egna butiken, Clas Ohlson. Jag bytte den lilla päronlampan mot en schysst liten bitssats för exakt samma peng, trettionio kronor, rymmande de vanligaste bitsen men även adapter för användning med 1/4" hylsor, samt en förlängningsstav. Inte alls pjåkigt. Känslan när jag hade fullbordat hela den här operationen och fått gehör i båda butikerna var väldigt bra. Ikväll skred jag till verket och skruvade upp hylsskenan på väggen i städskåpet. Sedan letade jag upp en rejäl plastkrok som jag spikade upp intill. Jag blev mycket nöjd med resultatet. Jag har nu mitt livs första fast monterade skena med hylsor hemmavid. Det känns faktiskt lite prestigefyllt, för en hobbyfixare. Tänkte spontant att om man slår ut den vuxna svenska befolkningen så känns det realistiskt att mindre än en fjärdedel av dem har en hylssats uppskruvad i sitt hem. Kanske mindre än så, kanske är det så att jag numera sållar mig bland beundransvärda 1 av 20. Nå, jag har inga exakta siffror, men som sagt gav tilltaget mig en smula råg i ryggen.

fredag 13 september 2013

Idag hann hann jag med mycket!


Eluttaget




När hyreskasern var här och installerade nytt vattenlås (i syfte att möjliggöra installation av diskmaskin) konstaterade han att eluttaget under diskbänken satt löst från väggen, hängande i trådarna. Det var osäkert och behövde åtgärdas innan vi kunde installera. Nu har jag läst på, som enkel påg får jag inte göra nya installationer, men väl reparera/byta ut befintliga. Det var då snabbt gjort att köpa ett billigt eluttag och sedan började jag skruva. Det hela var faktiskt inga konstigheter, utan operationen förflöt smärtfritt.


Fotbollen




Projekt diskmaskin var inte över. Jag behövde en övergång från halv tums gänga till tre fjärdedels tum, också. Då jag är snål om parkeringspengar föll faktiskt lotten på en butik en bit norr om stan. När jag ändå passerade en billig fotboll för barn ringde jag min vän Nejth och frågade om det var aktuellt. Det var det. Jag fick en färg och sedan var presenten till Emil en given succé, om än det inte skulle framgå förrän timmar senare.


Armbandet




Det här armbandet fick Klara av sin faster Amanda när hon inte var mer än ett år gammal. Det passar bättre än någonsin. Underbart.


Regnbågslaxen




Just ja, det var när jag var utanför Biltema som jag fick syn på en öppen husvagn där två tjommar stod med någon slags matservering. De såg tydligen att jag sneglade för de ropade till sig mig. Jag blev erbjuden lyxig regnbågslax och var inte sen med att öppna munnen och gapa stort. Jag blev matad med ett stycke fisk och grabbarna skrattade gott. Jag mådde minst lika gott, och efter inköpet av övergångsnippeln var det minsann jag som köpte ett paket svindyr fisk på lösvikt. Nåväl, gott skulle det bli. Redan när jag fick min smakbit var jag såld, kan jag erkänna.


Avloppet




På kvällskvisten styrde jag sedan upp allt. Den lilla smidiga sågen åkte fram, och sedan sa det bara swisch, och så fungerade diskmaskinen. Underbart.


söndag 18 augusti 2013

Söndag, v. 33


En dålig start




Denna söndag inleddes regelrätt med en session på porslinsmuggen. När jag sedan tryckte på knappen visade det sig att jag hade laggat fast lite för länge. Kaoset var ett faktum. När det inte löste upp sig efter tre-fyra stora helskölj mådde jag illa rakt igenom, och ville som mest bara sjunka igenom toalettgolvet. Ingen direkt bra start på veckoslutet, va?


Lunchen




Ingrid muntrade upp med en klassiker.


Bonuschecken




Ica muntrade upp med en klassiker.


Inköpen




Flytten är nära, och Ingrid tjatade om flyttlådor. Jag ska eventuellt våga mig på att kika på bromshydraliken. Åtminstone arbetshandskarna och flyttlådorna hade vi tänkt att stödhandla hos Clas med sällskap inne i stan, men dagen till ära hade visst någon dåre tappat en skarp handgranat mitt på Kungsgatan, så stan var avspärrad och butikerna stängda. Vi drog således iväg mot Ersboda för att göra inköpen. I ett sådant här läge kunde kanske en fullstor kombi vara ett alternativ. Klara satt minst sagt obekvämt bakom flyttlådorna. Nåväl. Hon höll ut, tuffingen.


Middagen




Ingrid överraskade med en smidig variant. Jag smetade vitlökssmör på. Helheten blev klockren. Det slutade med att jag utöver min egen portion slevade i mig Klaras leftovers. Jag är som jag blev.



Hjulcylindrarna




På kvällskvisten gick jag ut på parkeringen med tjejerna. Ville en gång för alla utröna mina möjligheter att skifta hjulcylindrar och bromsbackar, och sedan lufta bromsarna. Jag hade tidigare på dagen blivit förvirrad av det faktum att jag inte lyckades finna någon 'bleed nipple' på höger sida. När jag nu slutligen jämförde sidorna förstod jag varför. Någon ägare hade tydligen lyckats med konststycket att bryta av nippeln när h*n skulle öppna upp dem. Suck. På vänster sida är nippeln visserligen intakt, men att döma av korrosionen runt omkring kommer den att gå av så snart man rör i den med en nyckel. Jag kom fram till att om det blir tal om att fixa bromsarna inför en försäljning så måste såväl hjulcylindrar som bromsbackar bytas ut. Så, två stycken art. nr. 66989 samt två stycken art. nr. 66948 och vi borde vara i hamn. 139*2+259*2=796 kronor. Nästan åttahundra riksdaler. Nåväl. Att få fanskapet besiktat för ett år framöver (selling point) kanske gör det hela värt pengen, men jävlar i mig om de slår ner på rosten också. Innan jag ger mig på någon sådan blådåre ska jag banne mig ha svart på vitt från Svensk bilprovning om vilka brister som föreligger. Fram till dess trycker jag stenhårt på annonsen, och håller tummar och tår för att få i lås en vettig affär.

tisdag 21 maj 2013

Tisdag, v. 21


Lunchen




Det var en tisdag i ärans tjänst, och solen sken så fint så jag unnade mig faktiskt en dubbel cheeseburgare följt av en sundae, mitt i folkvimlet på Rådhustorget.


Pizzan




På kvällen bestämde vi oss för att käka pizza. Det blev Pinocchio bredvid Myrornas på Ersboda denna gång. Jag har käkat här vid nåt tidigare tillfälle, men minnet sviker. Få se nu, just ja, efter en hastig titt i min backlog kan jag t.o.m. leverera ett datum — nämligen 14 juni i fjol. Nåväl. Det var gott även denna gång. När vi käkat färdigt fick jag uppdraget att gå in och fråga efter en doggy bag. Jag gjorde det med stil och finess, allt medans Ingrid varsamt hällde tillbaka Coca-Cola från glaset och tillbaka till burken, som vi sedan kunde ta med oss. Det är så här vi arbetar.


Stödhjulen




Klaras stödhjul har sett bättre dagar. I synnerhet det ena hjulet är riktigt risigt, ytterplasten är bl.a. helt uppsprucken. När jag fann ett par nya för blott fyrtio kronor var det bara att slå till. Jag lyckades även få med mig en sprayburk. Lustigt, när vi besöker Biltema går jag i princip alltid ut med en sprayburk av något slag. Den här gången blev det alltså silikonspray.


måndag 6 maj 2013

Måndag, v. 19


Middagen




Det blev fiskpinnar. Snacka om veckostart. Nåväl. Denna — till synes dunkla — inspark gällande mat till trots var jag grymt nöjd. Jag hade gjort första dagen på ett nytt ställe. Vi snackar helt ny mark och bransch. När jag stat till bords och vevade i mig käket tittade jag tillbaka på dagen som varit och var allmänt nöjd över insteget.


Kvällstrippen




Efter middagen dundrade vi iväg mot den där butiken som jag börjat besöka alltmera på senare tid. Efter avslutad måltid hade jag fått nån fix idé om att jag skulle styra upp min rullbräda så att den fick bästa möjliga förutsättningar inför sommaren. Jag hade lossat hjul och kullager och därefter konstaterat att åtminstone tre av de åtta kullagren var under all kritik. Trots att jag nånstans visste att de hade nått ändstationen så ville jag spexa och dona lite; mest för att jag ville se och känna hur det gick till. Jag ville rengöra varje kullager helt från fett, och därefter smörja om det på nytt. Jag tänkte först avfettning. Vi var inne just innan stängning, men jag bemödade mig ändå ursäkta mig inför expediten och fråga om han hade nåt personligt tips om jag ville få bort allt fett från ett kullager. Var klassisk avfettning det bästa? Nja, den unga mannen sa att hans bästa tips vore att köra med bromsrengöring. Det var tydligen en riktig killer. Jag gjorde som han sa, men tog för säkerhetsskull även konventionell avfettning. När vi kommit hem och jag provade de två substanserna skulle jag snart märka att mannen inte pratat inte nattmössan. När jag sprutade medlet på kullagret bokstavligt talat smälte allt synlig smutsolja bort. Den rena metallytan blev genast synlig. Lukten? Stark! Jag är övertygad om att etiketten som uttryckligen sa att den här substansen var att betrakta som ett miljögift inte var underdriven. Jag var noga med att inte skölja ner något i avloppet. När rengöringen var avslutad smetade jag litiumfett på kullagren. De tre kullager som jag först av allt konstaterat som hackiga var fortfarnade underkända, men de övriga hade fint rull. Nu hade jag i alla fall genomfört proceduren. Min bräda ska rulla fett i sommar. Ja, det hade jag tänkt. Oj, just ja. Klara fick ett paket asfaltskritor också.


Godnatt




Så var måndagen till sin ände. Vår lilla prinsessa dricker sin välling och får en intressant saga uppläst. Den här gången är det en katt i centrum. Jag ska vara helt ärlig nu, jag tycker slutet på den här historien är aningen sorgligt. Ingrid skrockar åt mig och tycker att jag har svårt att acceptera verkligheten; livets gång.



måndag 15 april 2013

Måndag, v. 16


Sidospegeln (del 1)




Nånting som jag lade märke till redan när jag testkörde vår bil var att jag inte kunde ställa in sidospegeln på förarsidan ordentligt. Man vill ju liksom ha den så att man ser 5% av den egna karossen (mest som en slags mental 'offset'), och 95% utanför. Med den i princip tvingade spegelinställningen var förhållandet i princip motsatt. Oönskat? Jamen nånting. Det gick liksom att vrida spaken åt alla olika håll förutom just mot sig, det vill säga för att få spegeln att riktas utåt. Jag bollade detta med säljaren, som spottade bort problemet lite á "Äsch då!", och istället öppnade handskfacket och visade att det minsann följde med ett par extra sådana gummiöverdrag som man trär över metallspaken. "Utifall att de skulle nötas ut", liksom. Jag var mer intresserad av det maskinella än det kosmetiska, men det blev — uppenbarligen — affär, detta lilla knas till trots. Jag hade misstänkt att hela spegeln skulle behöva bytas ut, och börjat kolla på billiga reservdelssajter (e.g. skruvat.se) efter delen. Några hundralappar, visade den sig ligga på. Det kändes mastigt, så än så länge hade jag nöjt mig med att vika papp till en hård sprint, vilken jag hade kilat fast på höger nederkant av spegeln, för att liksom tvinga den in i ett läge så att jag såg utåt Den lilla pappbiten gav onekligen ett anskrämligt utseende till spegeln, och visst blev den till blöt och fick bytas ut ibland, så nu hade jag bestämt mig. Jag skulle ta mig en titt.

Jag satte mig i lugn och ro med några enkla verktyg intill mig. Jag tog bort gummistruten runt metallspaken, och pillade även ut en täckplugg i plast, under vilken det satt en stjärnskruv. Jag fick ut denna, och kunde böja plasthöljet lite så att jag såg in, men det gick inte att lossa. Jag förstod att det var den där konstiga metallringen under spaken. Det var en konstig variant. Två små ingröpningar på sidorna. Det var som att man skulle behöva nåt specialinstrument. Jag gav upp projektet, och gick istället hem och Googlade efter märkvärdiga verktyg som används i bilar. Jag fick ingen träff. Slutligen bestämde jag mig för att titta i Haynes-boken, som jag faktiskt lyckligtvis hade betalat 216 kronor för, och som stod i bokhyllan. Lyckligt värre, en sida beskrev i detalj och med illustrationer hur man monterade isär sidospegeln. En vanlig radiotång användes på bilden för att vrida ut den där metallen. Så klart. Varför hade jag inte tänkt på det tidigare? Ibland är man lite korkad. Nåväl. Det var sent, så jag beslöt att detta skulle bli ett projekt för morgondagen.


Tablettasken




Det var när vi hade varit på Strömpilen och stormarknaden tidigare på kvällen som ett par rätt unga tjejer stod utanför. Jag hörde hur de hälsade på Ingrid och överlämnade något till henne. När vi gick vidare visade hon vad det var. En tablettask från det politiska partiet i blått. Nya Moderaterna. Jag har ännu smakat på tabletterna. Jag ska inte göra det heller. Jag ska däremot spara tablettasken. Förmodligen i all evighet.


Smörjfettet




Jag glömde visst nämna, tidigare på dagen hade jag varit ut på Biltema. Varför? Jo, det kommer sig att jag förra veckan fick ett spontant infall, nämligen att köpa hammock. Den ena solstolen har ett knäckt armstöd sedan förrförra sommaren, den hela solstolens armstöd knäcktes i fjol sommar. Så, nya solstolar har varit en inköpsplan för denna sommar. Nå. Ska man ha rejäla solstolar så kostar de ju minst trehundra kronor styck, och eftersom vi vill ha två blir det en del. Det var därför mina ögon spontant fastnade på en nyhet i varuhusets sortiment, nämligen en hammock. Som ni säkert vet brukar hammockar kosta åtskilliga tusenlappar. När prislappen på art. nr. 14607 stannade under sexhundra kronor och tycktes erbjuda tre sittplatser var det som klippt och skuret, tänkte jag. Som sagt, detta var i måndags för en vecka sedan. Jag dundrade ut och bedömde visningsexemplaret, och köpte sedan en kartong. Genom att fälla fram baksätet fick jag in hela den stora kartongen i den lilla Skodan. Oerhört fascinerande. En klar fördel med småbilar ur den s.k. Golf-klassen är den här typen av dynamiskt bagageutrymme som de ofta har. Nå. Den gångna veckan gick, och kartongen blev stående i hallen. Jag tänkte att jag ville avvakta. Så nu denna måndag var det alltså sista dagen på öppet köp, och jag kände plötsligt att jag inte var lika inne på möbeln längre. Den var stor nog att inte gå igenom balkongdörren, så innan vintern skulle vi tvingas montera ner den till en byggsats igen, alternativt låta den stå ute med någon slags skynke. Sedan är det bråda tider och femhundranittionio kronor är femhundranittionio kronor. Jag fällde återigen fram baksätet och stuvade in kartongen, och så bar det ut mot Ersboda. Nyttjade mitt öppna köp utan krusiduller. Gick in och köpte en liten flaska syntetiskt smörjfett till cykeln, trots allt. Nu ska min militärianska stålhästs rörliga delar åter bli mjuka, lagom till sommaren.


Potatisgratängen




Min hustru skred till verket framåt kvällen. Det blev potatisgratäng och benfria kotletter till detta. Oerhört gott var det. Det var inte särskilt länge sedan jag minns hur jag fick frågan om vilken som var min älsklingsrätt. Jag svarade efter ett visst tvekande att det var potatisgratäng. Jag kan aldrig hymla om att jag är svag för potatisgratäng. Den ska komma med rikliga mängder grädde, så klart.


Godnatt




Här rundar vi av och gör kväll. Ingrid läser en intressant berättelse och Klara lyssnar hängivet. I det här läget brukar jag komma med små instick som Ingrid uppfattar som störande moment, och jag brukar ibland få ett litet nyp som bestraffning.