Paketet
Alla är överens om att proceduren för byte av komponenter i skivbromssystem är en ren barnlek jämfört med motsvarande process i trumbromssystem. När jag nu så stolt kan lägga till meritförteckningen att ha helrenoverat bakaxeln med nya hjulcylindrar, bromsbackar och bromstrummor på båda sidorna, så kunde jag väl lika gärna ge mig på att göra samma sak där fram, detta trots att bromsvärdena framtill var helt godkända vid besiktningen.
Jag har ju noterat att skivorna är lite rostiga på högkant, och det är ju inte särskilt snyggt. Enligt dokumentation har inte bromsarna bytta sedan sommaren 2011, och då byttes troligtvis bara beläggen, alltså inte skivorna. Varför inte, tänkte jag, i mitt stilla sinne.
Så, för en knapp vecka sedan beställdes såväl två nya ventilerade bromsskivor som en sats med nya bromsbelägg. Leveransen skulle ske med det internationella storbolaget UPS, och när jag så sent som i förrgår fick ett mejl på förmiddagen med den oroväckande rubriken "undantagsavisering" och brödtextinnehållet "THIS DELIVERY ADDRESS IS IN A REMOTE AREA WHERE DELIVERIES ARE NOT MADE DAILY." fick jag snudd på spader, i förtid.
Enligt spårning satt paketet fast i Järfälla utanför Stockholm, och hur UPS kunde betrakta en stadsdel i Sveriges tolfte största tätort som "avlägset område" fick mig att svära både en och tre gånger med stark betoning på J*VLA NORRLAND. Suck. Jag hann tänka att jag skulle få vänta en vecka eller två på vidare leverans, och bröt samman lite grann, inombords.
Så, jag blev faktiskt positivt överraskad när telefonen plötsligt ringde — mitt under arbetsdagen — så sent som i går och en okänd man (läs: "delivery man") i andra änden av linjen sa att han stod utanför min dörr. Jag bad honom honom hänga kvar en minut, och sa att jag skulle återkomma. Ringde snabbt upp Ingrid och styrde upp så att hon fick kvittera ut det 5 kg tunga paketet. Win. Så, idag onsdag kändes det som en läglig tid att slå sak i hela det här projektet.
Hjälpmedlen
Jag har hittills varit snål vid upphissning av bilen, en jack-pad mellan domkraften och underredet, ja, medan jag låtit pallbockarnas blotta metall vila mot lyftpunkterna. Nu tänkte jag att det var läge att lyxa till det och köpa fyra jack-pads ytterligare. Det kunde vara värt en hundring, tänkte jag.
Så, jag stack ut till Biltema, var de är i särklass billigast på dessa runda gummiplattor (faktiskt inte helt olika hockeypuckar). Ja, som jag ämnade köpa inte mindre än fyra stycken var faktiskt prisbilden väsentlig. Innan jag ställde mig kassan smög jag spontant över till service och frågade expediten om han trodde det här var vettigt, el. hade nån bättre idé till hands.
Han sade då direkt att han personligen tyckte att det var bättre att köpa ett stycke gummiduk, och hederligt kontaktlim, och sedan skära ut bitar och lägga över pallbockarna. Jag visualiserade hans idé för mitt eget stilla sinne och fann den snabbt vara enastående. Dessutom var det ekonomiskt fördelaktigt. Två tummar upp för tipset.
För att pressa tillbaka kolven vid byte av belägg tänkte jag använde en hederlig skruvtving. Den handlade jag i den egna butiken. Jag ställde mig på "5 minuter" just utanför gallerian och sprang upp med andan i halsgropen. Ett stycke skruvtving inhandlades och utan böter på vindrutan var jag åter på väg hemåt, ty nu var var projektet så att säga sadlat.
Bakslaget
När så framvagnen stod på pallar (ja, efter att ha kontaktlimmat fast dämpande bitar av gummi på dessa) var det dags att ta bort oket. Där körde jag också fast. J*vlar. Jag hade ju läst på nätet att det enda man bromsoket endast hölls fast av två bultar vilka lossades med en "7 mm Allen key", det vill säga vanlig insexnyckel. Alla har vi nog sett dem, och de flesta av oss har nog också använt dem. Den vanligaste är nog 4 mm, som används i allt från IKEA-möbler till skateboardtruckar.
Nu hade jag ju flertalet(!) verktygssatser som rymmer hela kartan av insexbits, och jag hade även(!) flertalet lösa "knippen" med just insexnycklar. Så, när jag hade läst detta på nätet hade jag sett detta här verktyg/bits som det absolut minsta problemet. Nå, här stod jag nu. Jag blev tämligen omgående varse den soppa jag sprungit in i. Var jag så trött när jag läste kvällen innan att jag inte noterade storleken. 7 millimeter. Det är ju den där jättekonstiga storleken som i princip ALLA satser hoppar över. Man får 2/2.5/3/4/5/6/8 mm, men inte 7.
I varenda en av mina satser var det också precis på detta sätt, ingen 7 mm. Varför är då 7 mm insex så svår att finna på marknaden? Jag vet inte, jag har faktiskt inte den blekaste. Vad jag visste var att här stod jag nu på parkeringsplatsen, med framvagnen på pallbockar, utan möjlighet att fortsätta mitt projekt. Suck. I en av mina verktygssatser hade jag ett sortiment av insexbits i tumstorlekar. Där fanns en 1/4" vilket motsvarar 6.35 mm. Detta skulle enligt uppgift (på nätet) ev. fungera, men samtidigt betonades risken för att dra sönder gängorna i bultarna om de satt hårt. Jag vågade inte.
Jag tog en paus och gick ner till lekparken på Sofiehem och hämtade hem Klara. Hon hade fått några presenter på sagostunden. Klara var jätteglad. Jag förstod att presenterna var ett slags avsked. Det är nära nu. Klara börjar förskola till höst. Oj oj oj. En av de tre presenterna var ett litet blankt pappersark med klistrade guldstjärnor. Klara informerade mig om att det var en guldstjärna för varje gång de hade varit på sagostunden i biblioteket. Det var jättemånga guldstjärnor. Oj oj oj oj.
Jag slog en signal till Biltemas kundtjänst. Tjejen som svarade hade inget svar, men sa att hon skulle försöka få tag i någon produktansvarig. Hon var borta ett tag men kopplades sedan tillbaka till linjen. Tyvärr. De kunde inte hjälpa mig. Suck. Precis som jag skulle ge upp hittade jag verktygssats (på Jula) som märkligt nog såg ut att innehålla just en bit för 7 mm insex. Förkylningen hade angripit mig och jag kände att jag blev allt värre i bihålorna. Suck. Nå, inget att göra. Jag skruvade fast hjulen igen och tog ner bilen från pallbockarna, och så bar det iväg.
Väl på plats visade det sig tyvärr ha varit — den klassiska — Trycksfelsnisse som varit i farten. Trots att jag med hjälp av ingen mindre än varuhuschefen som jag haft äran att bolla ord med vid ett tidigare tillfälle hjälpte mig att hitta rätt bitssats så såg den i själva verket ut att göra precis samma "hopp" (6 till 8 mm) som alla andra satser på marknaden. Suck. På väg att ge upp svängde jag förbi Biltema. De hade ju (enligt uppgift från deras produktansvariga) ingen lösning, så vad jag gjorde där visste jag egentligen inte.
Innan jag går in stannar jag till i kundtjänst i lobbyn och förklarar min situation. Ja, killen som än en gång fastnat med skägget i brevlådan, kort sagt. Nå. Samma kille som tidigare på dagen kommit på tipset om att limma gummiduk på pallbocken sa nu helt otippat att de visst hade 7 mm insexbit. Jag skulle knalla ner till verktyg, så skulle jag nog finna den. Jag blev hoppfull och sprang(!) in i butiken. Väl på plats på sektionen med bits och hylsor fångar jag ännu en expedit. Han pekar mig tillrätta. Mycket riktigt. 7 millimeter insex, här i form av en stadig krafthylsa för 1/2" fäste. Det här var onekligen lovande.
Framsteget
Återigen hemma på parkeringen, och framvagnen återigen uppe på pallbockar, och hjulen avtagna. Mitt 1/2" spärrskaft är otympligt så jag valde att sätta en förstoringstapp (3/8" -> 1/2") på mitt mindre handtag, vilket förvisso fick den att skjuta ut en hyfsad bit in i hjulhuset, men jag fick ändå nog med spelrum. Visst satt bultarna rätt hårt, men med lite vilja fick jag båda två att lossna. Äntligen. Framgång.
Själva oken hade m.h.a. korrosion nästintill smält samman med bromsskivan, så jag fick låta handflatan agera gummiklubba, och dunka i omgångar. Ungefär fem minuter senare fick jag lös oket. Jag vände pallbockskartongen uppochner och lade ett stycke träplanka på denna, vilket blev precis lagom i höjd för att vila oket på.
Jag såg genast att de gamla bromsbeläggen var en bråkdel av de nya i tjocklek. Jag skulle bli tvungen att pressa tillbaka kolven rejält. Jag hade ju köpt en tving på Clas Ohlson inne i stan, men denna skulle visa sig vara för att få in. Suck. Jag hade lagt mitt mjuka mörkgröna sittunderlag på asfalten, och satt där intill hjulhuset en stund och funderade. Jag kom inte mycket längre, i detta nu. Nu hade jag i alla fall kött på benen. Jag hade byggt på mig kunskap om hur det hela såg ut och fungerade. Resten var en baggis, förmodligen. Jag skruvade tillbaka allt, på med hjulen, och hissade ner framvagnen.
Skrinläggandet
En stund senare befann jag mig än en gång på Biltema, norr om stan. Tredje svängen, suck. Jag tog nu det säkra före det osäkra och lade en [hyfsad] slant på ett specifikt verktyg för ändamålet, nämligen ett bromskolvsverktyg som alltså pressar utåt (till skillnad från en skruvtving som pressar inåt).
När jag ändå var på plats köpte jag ett 1/2" spärrskaft ur deras Stubby-serie, det vill säga medvetet korta handtag. Jag gillar korta spärrskaft. Åtkomlighet är oftast av stor vikt, särskilt som man ofta jobbar i trånga utrymmen.
Behöver man hävstångseffekt för det där lilla extra vridmomentet så går detta alltid att lösa detta, bara man är lite finurlig. Nu hade jag det sista Stubby-spärrskaftet (av totalt tre) i min samling. När jag kom hem hade jag ingen lust att palla upp framvagnen och ta av framhjulen ännu en gång, so I called it a day, och en dag med stor lärdom, därtill. På kvällen tog jag ett break och åkte jag hem till min kära Robin. Vi drack Coca-cola och diskuterade livet, på det stora hela taget.
Jag har en gammal Volvo och skivbroms var alltid de största problemen i min bil också. Jag försökte så många olika varianter av lösning på detta problem, men inget fungerade! Så då bestämde jag mig för att byta raster och köpa nya här på den här tjänsten http://bit.ly/2CWPjuF som gav mig bara en utmärkt hjälp vid alla mina frågor, så nu är jag lycklig ägare till gammal Volvo med spektakulära superbrott!
SvaraRadera