Visar inlägg med etikett oljebyte. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett oljebyte. Visa alla inlägg

söndag 27 juli 2014

Söndag, v. 30


Oj, det var visst hål på två ställen




Satan i gatan, om man nu får säga så. När jag skulle pumpa upp slangen som reparerades igår märkte jag att det pyste ut luft från ännu ett ställe, blott en halv nagel ifrån var jag lappade igår. Suck. Att jag inte såg det då. Nå. Jag hade lyckligtvis försett mig med nya reparationslappar så nu var det bara att lägga på ytterligare en lapp. Den obeskrivliga hettan ute på balkongen fick lösningen att härda inom loppet av sekunder. Oj oj oj.


Ett break från Snapchat




Under dagen fattade jag beslutet att ta bryta med Snapchat, tillsvidare. Ända sedan jag blev tipsad om denna innovativa form av social media i fjol höstas så har jag (och sedermera telefonluren) periodvis gått riktigt het, och visst är det kul att få pumpa ut sin historia, men till vilken nytta? Från början ville jag gärna se det som att "Snap" var en slags stressboll som genom att vara en sorts container för överflödig energi, men på sistone har jag börjat fundera på om det kanske snarare bygger upp stressen.

Förmodligen var episoden igår lite av en ögonöppnare, om än jag inte höll på med Snapchat (eller telefonen överhuvudtaget) när vi tappade Klara ur fokus för ett par sekunder så var det — som jag skrev igår — ett tydligt wake-up call. Det finns nånting (läs: Klara) som kräver full fokus under varje heat of the moment som går ner, där många som lever inom den subkultur [som Snapchat faktiskt har blivit] hellre då ställer sitt primärfokus på ett snabbt avtryckarfinger.


Lunch för sanna hjältar




Mums, våfflor.


En familj ute vid havet




Efter lunchen stack vi ut till Norrmjöle havsbad. Underbart. Vattnet var riktigt varmt och behagligt.


Ännu ett oljebyte




För ungefär en vecka sedan uppdagades ju ett litet oljeläckage, och vid efterföljande inspektion undertill konstaterades ju att det runnit en hel del uti filtret, så förhoppningen var ju att detta var den stora orsaken till läckaget. Nu skulle vi få svar. Lustigt, när vi har bilen på hissen upptäckte jag att jag tappat bort min 30 mm hylsa, alltså den som jag använder för att få bort oljefiltret. Jävlar, hann jag tänka, skulle vi bli tvungna till en dubbeltur nu?

Så tog jag dock en polygrip som jag tänkte att jag kanske med lite flyt kunde komma åt filtrets gigantiska mutterlika huvud med, fast innan jag ens försökte greppa provade jag att bara trycka på filtrets cylindriska kropp med polygripens tångspets. Gissa vad? Jo, filtret snurrade med ens. Herrejösses, det satt alltså helt löst. Jag som varit orolig att jag dragit åt det för hårt vid senaste bytet. Tänka sig.

Nå. Vi skulle uppenbarligen inte behöva någon hylsa, utan det var bara att köra. När vi ändå hade tagit oss hit återanvände vi inte den gamla oljan efter filterbytet, utan hällde i fräsch helsyntetisk 5w40.


Pizza ute i det det fria





Efter oljeoperationen åkte vi till Bölesholmarna, var Ingrid gett sig tusan på att hon skulle hitta katten från igår. Det hade nämligen framkommit nya uppgifter. Katten som enligt Djurskyddet trots allt hade ett hem var en annan än den vi hade funnit, så det fanns här alltså fortfarande skäl att bry sig. Ingrid hade genast tänt till på detta, och faktiskt tjatat mer eller mindre hela dagen om att åka ner till området kring Laxstigen och leta.

Nu slog vi två flugor i en smäll, vi köpte en stor familjepizza och satte oss vid en grillplats utmed vattnet och käkade. Riktigt trevligt var det. Dessutom fick jag korrespondens över SMS med någon som var sugen på att köpa plåthjulen som vi har ute på annons. Jag höll tummarna för att även detta skulle gå i lås.


Gårdagens katt, uppföljningen




Det hade hunnit bli sent på kvällen när vi fick napp. Eller, det var faktiskt mamman till en av de andra ungarna hos Klaras f.d. dagmamma som tagit över "sökandet" efter att vi gett upp och åkt hem. Hon hade slutligen funnit den utsvultna katten och klockan var ungefär halv tio på kvällen när hon svängde förbi och lämnade över katten till oss. Hon hade sagt att hon gärna hade tagit den själv fast då de har typ fyra raskatter hemma hade det funnits risk för problem av större kaliber. Nå. Nu hade vi det vi gjorde.

Reaktionen när Gustaf såg att det var en främmande katt i vårt hem var hyfsat priceless. Som en orm väser han, direkt han ser en katt, så också denna gång. Att den nu var på allt annat än behörigt avstånd gjorde inte saken bättre. Jag gick in på nätet och läste, fann en jätteintressant artikel som talade för att man i princip alltid kan vänja katter vid varandra, och att det är viktigt att ge dom tid. Så, vi avbröt idén att separera de två djuren i olika rum, och öppnade istället upp för dem. Sedan somnade jag. Morgonen därpå skulle Ingrid berätta för mig att det hade varit kattslagsmål under natten. Tänk att jag missade detta.

torsdag 3 april 2014

Torsdag, v. 14


Förskolan




Gäsp. Fem i halv sju på morgonen och jag fann mig själv stirrande på kylskåpet. Ett anslag med textur, siffror och bokstäver om vartannat. Oj oj oj. Jösses. Efter sommaren börjar Klara förskolan. Året innan första klass. Det var ju faktiskt så sedan som nu i höstas som vi var på studiebesök på förskolan här allra närmast oss. Jag kommer ihåg när jag själv började förskolan. Jag kommer ihåg mina två bästa kompisar. Jag kommer ihåg hur vi lekte. Herre jösses. Tiden sticker verkligen iväg.


Missödet




En och en halv timme senare är arbetet i full gång. När jag så packade upp ett gäng skärbrädor vek sig plötsligt metallspjutet som de skulle hänga på. Suck. Jag inspekterade mitt missöde (läs: nederlag) och konstaterade att den ena av spjutets två infästningar hade gått om intet. Jag vandrade med svansen mellan benen för att hämta ett nytt spjut. Detta skulle lyckligtvis visa sig vara betydligt stabilare, skärbrädorna hängde riktigt snyggt och stabilt. Spjutet stod 90°, det vill säga rakt ut, utan någon hint om att de skulle vilja vika ner sig, trots tyngden av sisådär två nävar skärbrädor i bok. Allt var just som det skulle vara. Så hade jag också vänt ett tydligt bakslag till medvind. Jag gick som på små moln av lycka, minuterna därefter.


Oljebytet





Jag slutade rätt tidigt, och bestämde mig för att det var läge att nyttja timmarna innan vi skulle hämta Klara till att göra säsongens oljebyte. Förra gången fick tillverkaren Topran stå för oljefilter, då beställt från nätet, men den här gången fick det bli Biltemas egna oljefilter, vilket enligt opinionen tydligen ansågs vara helt okej. En burk innehållande rengöringstillsats fick dessutom stå på tomgång i ungefär en kvart innan vi rullade in i gör-det-själv-hallen och satte igång. Allt gick som på räls.


Affären




Det var ett bra tag sen jag la ut en annons på de 14" hjul som jag fick köpa för en spottstyver av kollegans grabb. Den ursprungliga idén var ju att vi säkert skulle ha nytta av dem, fast i och med att vi skaffade andra hjul har dessa bara legat i förrådet och samlat plats. Jag lade som sagt ut en annons på Blocket men intresset har varit blekt. Så häromkvällen kom ett kort mejl där någon visade sig vara intresserad. Idag bollade jag ett telefonsamtal och det blev bestämt att han skulle komma förbi. Strax efter klockan tre kom karln ifråga. Han skulle tydligen använda hjulen nu till sommar, då de saknar dubb. Affären gjordes upp smidigt. This was clearly one of those win-win situations.


Inköpet




När vi likaså var och köpte oljefilter passade jag på att köpa en sats med färgkodade blocknycklar. Jag hade kikat på dem ett bra tag och varit imponerad av finishen. I mitt stilla sinne funderar jag på hur länge färgen kommer att sitta kvar. Ligger färgen rakt igenom metallen, eller som ett ytskikt? Kanske dum frågeställning, men jag är åtminstone ärlig, då jag är novis och därtill föga insatt i hur det går till vid tillverkning av verktyg i metall. Jag får bestämt ta och läsa på lite.


Katten




På kvällskvisten fotograferade jag vår huskatt när han satt i soffan och bara myste och hade det gott. Han har så många karaktäristiska personlighetsdrag, denna katt. Jag blir allt som oftast full i skratt över hur han beter sig.


söndag 6 oktober 2013

Oljebyte och söndagsmiddag


Missödet





Det var söndag, och först på dagordningen stod att lämna av Klara hos mormor och morfar för att sedan sticka iväg till gör-det-själv-hallen och byta olja och oljefilter. Vi öppnade porten och kom ut till en vacker höstdag. Nåväl, om vi då alltså kort bortser från det faktum att hösten i min mening mest är en deprimerande årstid som skvallrar om mörkret och kylan som står på glänt. I varje fall, vi kom ut genom porten denna söndag och höstdag, och jag skulle då överraska Klara med vad jag hade gjort för henne kvällen innan. Jag hade nämligen redan i somras lovat Klara att hon ska få en egen plinga på cykelbarnstolen, så att hon kunde plinga när hon ville. Att skrida till verket har dragit ut på tiden, fast igår kväll hade jag gjort ett ryck.

Jag hade då gått ut och monterat en ringklocka som blivit över från vår Kronan-barnvagn, var den mest hade känts överflödig. När jag nu skulle stoltsera med mitt entreprenörskap möttes jag dock av en fruktansvärd syn. Ringklockan. Åh nej. Den satt på fel cykelbarnstol. Hjälp. Sånt här ska bara inte kunna hända. Cykelgrannen hade tydligen samma typ av barnstol, och i mörkret hade jag helt enkelt skruvat fast ringklockan på fel barnstol. Det fanns ingen hejd på hur tokigt det här var. Det känns också som en sådan grej som händer mig och bara mig.

Vidare, hur löd lämplig damage control i en situation som denna? Skulle jag prompt mitt på blanka ljusa dagen gå ut med skruvmejsel och börja skruva i grannens cykel. Vad skulle jag då sedan säga om hon eller han kom ut och frågade vad jag egentligen sysslade med? "Oj, ursäkta mig, men jag har visst råkat råkat skruva fast något som inte tillhör dig, om du bara väntar ett ögonblick så ska jag skruva bort det!". Nej, hur jag än vred och vände på scenen av konfrontation så blev det bara makalöst pinsamt.

Efter en snabb överläggning med mig själv kom jag fram till att det nog här var allra bäst att bara låtsas att det regnar. Jag lyckades också som genom ett mirakel att rädda situationen med Klara från att bli ett frågetecken. Vi fortsatte mot parkeringen.


Oljebytet





Så var det dags. Mitt livs första oljebyte. Verkstäderna vill ju ha minst en tusenlapp, så här fanns det pengar för Ove att tjäna. Enligt de allra flesta är Biltemas helsyntetiska 5w-40 ett väldigt prisvärt alternativ. Till och med entusiaster menar på att den såsen faktiskt gör jobbet. Så, 259 kronor för en dunk på fyra liter. Sedan en hundralapp för ett nytt oljefilter av det tyska fabrikatet Topran. Oljefiltret som satt tidigare var av fabrikatet Hengst, också det tyskt. Nåväl.

Jag och Ingrid lämnade av Klara hos mormor och morfar och så körde vi upp på lyften på OKQ8 Carlslid. Själva tappmuttern för oljetråget var inga problem att hitta, och hipps vipps så sprutade det ut svart olja. Denna samlade jag miljömedvetet upp den i en gammal plasthink som jag medtagit just för detta ändamålet. Till slut var det tomt. Nu till den tuffa biten, oljefiltret.

På tidiga modeller av Fabia (bl.a. illustrerade i Haynes) sitter oljefiltret på sidan av motorn, så att man liksom kommer åt det från motorhuven, så enkelt är det dock inte på 16v-varianten. Det satt på sidan av oljetråget i ett riktigt tight litet skrymsle. Den stora muttern på behållaren visade sig vara ämnad för en 27 millimeter hylsa. En sådan hade jag i verktygssatsen. Jag hade emellertid ett oerhört otympligt 3/4" spärrskaft för denna tämligen rejäla hylsa. Det tog ett tag innan jag fick upp det, men skam den som ger sig, till sist gick det av.

Jag dränkte packningen på det nya filtret i motorolja, just som jag läst att man ska göra, och skruvade sedan på det. Sedan hissades bilen ner och oljepåfyllningen började. Det blev till och med kvar en liten skvätt i dunken. Allt var ordentligt åtdraget med hyfsat rätt vridmoment (oljefiltret ska t.ex. bara dras åt med handkraft), och vi lämnade gör-det-själv-hallen, nöjda och belåtna över de pengar vi sparat. Ove njöt. För att inte tala om lärdomen och kunnandet sedan. Priceless.


Holmöleden




Jag ville köra in den nya oljan, och när vi dessutom hade en liten stund för oss själva kunde vi bara försöka njuta av söndagen. Vi åkte ut till platsen där färjorna över till Holmön avgår. Det var en vacker vy mot havet. En liten vänthall fanns det också. Jag fotograferade Ingrid när hon stod vid en informationstavla där man kunde läsa om hur Holmön var organiserat redan för hundratals år sedan. Nästa sommar kanske det blir en tripp ut dit, vem vet.


Motor- och kupévärmare




Har väl insett att sommaren är slut och att vintern närmar sig. Har också länge bävat inför att köpa motorvärmarkabel, då priset per löpmeter t.o.m. är högre än på HDMI-kabel. Usch, denna IP-klassning eller vad det nu kan vara som gör kabeln så fruktansvärt dyr. Trehundra kronor fick jag betala för Defa-sladden, och en femhundralapp för kupévärmaren. Nåväl. En vettig (ekonomisk/ekologisk) kupévärmare med inbyggd termostat var det i alla fall, och varmt och skönt är ju en klar prioritet om vintern. Anslutningskabeln kommer dock att bli en retur. När vi sedan kom hem till svärföräldrarna så skulle svärfar förtälja att han minsann hade en Defa-sladd till övers. Jag kunde få den. Det var alltför generöst. Jag lade en hundralapp på köksbänken. Jag hade trots allt likväl tjänat tvåhundra kronor på denna alltför generösa gåva. Ove njöt.


Spindeln




På kvällskvisten blev det söndagsmiddag hos svärföräldrarna på Berghem. Alla var samlade, även Ingrids storasyster och hennes fästman. Det serverades rotmos med fläsklägg. Det var riktigt gott. Det var jättelänge sedan jag åt detta. Sist var när min älskade lilla mormor serverade mig. Hon pratade så hjärtligt om hur hennes make, min morfar, hade älskat just rotmos med fläsklägg. Han hade ofta önskat sig det när han kom hem från en hård dag vid järnvägen. Jag satt i tankar, större delen av måltiden. Nå. Just innan vi skulle fara blev det en liten episod med en gigantiskt spindel som vi fick syn på mitt på vardagsrumsgolvet. Det utdelades både en och två skrattsalvor. Det är sådana episoder som gör livet värt att leva. När det händer nånting. Lite action.