Oj, det var visst hål på två ställen
Satan i gatan, om man nu får säga så. När jag skulle pumpa upp slangen som reparerades igår märkte jag att det pyste ut luft från ännu ett ställe, blott en halv nagel ifrån var jag lappade igår. Suck. Att jag inte såg det då. Nå. Jag hade lyckligtvis försett mig med nya reparationslappar så nu var det bara att lägga på ytterligare en lapp. Den obeskrivliga hettan ute på balkongen fick lösningen att härda inom loppet av sekunder. Oj oj oj.
Ett break från Snapchat
Under dagen fattade jag beslutet att ta bryta med Snapchat, tillsvidare. Ända sedan jag blev tipsad om denna innovativa form av social media i fjol höstas så har jag (och sedermera telefonluren) periodvis gått riktigt het, och visst är det kul att få pumpa ut sin historia, men till vilken nytta? Från början ville jag gärna se det som att "Snap" var en slags stressboll som genom att vara en sorts container för överflödig energi, men på sistone har jag börjat fundera på om det kanske snarare bygger upp stressen.
Förmodligen var episoden igår lite av en ögonöppnare, om än jag inte höll på med Snapchat (eller telefonen överhuvudtaget) när vi tappade Klara ur fokus för ett par sekunder så var det — som jag skrev igår — ett tydligt wake-up call. Det finns nånting (läs: Klara) som kräver full fokus under varje heat of the moment som går ner, där många som lever inom den subkultur [som Snapchat faktiskt har blivit] hellre då ställer sitt primärfokus på ett snabbt avtryckarfinger.
Lunch för sanna hjältar
Mums, våfflor.
En familj ute vid havet
Efter lunchen stack vi ut till Norrmjöle havsbad. Underbart. Vattnet var riktigt varmt och behagligt.
Ännu ett oljebyte
För ungefär en vecka sedan uppdagades ju ett litet oljeläckage, och vid efterföljande inspektion undertill konstaterades ju att det runnit en hel del uti filtret, så förhoppningen var ju att detta var den stora orsaken till läckaget. Nu skulle vi få svar. Lustigt, när vi har bilen på hissen upptäckte jag att jag tappat bort min 30 mm hylsa, alltså den som jag använder för att få bort oljefiltret. Jävlar, hann jag tänka, skulle vi bli tvungna till en dubbeltur nu?
Så tog jag dock en polygrip som jag tänkte att jag kanske med lite flyt kunde komma åt filtrets gigantiska mutterlika huvud med, fast innan jag ens försökte greppa provade jag att bara trycka på filtrets cylindriska kropp med polygripens tångspets. Gissa vad? Jo, filtret snurrade med ens. Herrejösses, det satt alltså helt löst. Jag som varit orolig att jag dragit åt det för hårt vid senaste bytet. Tänka sig.
Nå. Vi skulle uppenbarligen inte behöva någon hylsa, utan det var bara att köra. När vi ändå hade tagit oss hit återanvände vi inte den gamla oljan efter filterbytet, utan hällde i fräsch helsyntetisk 5w40.
Pizza ute i det det fria
Efter oljeoperationen åkte vi till Bölesholmarna, var Ingrid gett sig tusan på att hon skulle hitta katten från igår. Det hade nämligen framkommit nya uppgifter. Katten som enligt Djurskyddet trots allt hade ett hem var en annan än den vi hade funnit, så det fanns här alltså fortfarande skäl att bry sig. Ingrid hade genast tänt till på detta, och faktiskt tjatat mer eller mindre hela dagen om att åka ner till området kring Laxstigen och leta.
Nu slog vi två flugor i en smäll, vi köpte en stor familjepizza och satte oss vid en grillplats utmed vattnet och käkade. Riktigt trevligt var det. Dessutom fick jag korrespondens över SMS med någon som var sugen på att köpa plåthjulen som vi har ute på annons. Jag höll tummarna för att även detta skulle gå i lås.
Gårdagens katt, uppföljningen
Det hade hunnit bli sent på kvällen när vi fick napp. Eller, det var faktiskt mamman till en av de andra ungarna hos Klaras f.d. dagmamma som tagit över "sökandet" efter att vi gett upp och åkt hem. Hon hade slutligen funnit den utsvultna katten och klockan var ungefär halv tio på kvällen när hon svängde förbi och lämnade över katten till oss. Hon hade sagt att hon gärna hade tagit den själv fast då de har typ fyra raskatter hemma hade det funnits risk för problem av större kaliber. Nå. Nu hade vi det vi gjorde.
Reaktionen när Gustaf såg att det var en främmande katt i vårt hem var hyfsat priceless. Som en orm väser han, direkt han ser en katt, så också denna gång. Att den nu var på allt annat än behörigt avstånd gjorde inte saken bättre. Jag gick in på nätet och läste, fann en jätteintressant artikel som talade för att man i princip alltid kan vänja katter vid varandra, och att det är viktigt att ge dom tid. Så, vi avbröt idén att separera de två djuren i olika rum, och öppnade istället upp för dem. Sedan somnade jag. Morgonen därpå skulle Ingrid berätta för mig att det hade varit kattslagsmål under natten. Tänk att jag missade detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar