fredag 4 april 2014

Fredag, v. 14


Leklandet




Jag började inte förrän klockan två, och vi tyckte då att det var läge att hitta på något skojigt. Så gick färden till Leos lekland, var det blev sedvanligt bus och skoj, inkluderat en hel del klättring. Bollhavet gör mig alltid exalterad. Jag lägger mig alltid ner och zonar ut helt och hållet, blundar, dold av bollarna som täcker mig, och sprattlar simmande som att jag tagit tillfällig resort till en annan galax.

Denna gång gick dock något riktigt snett. När jag kom tillbaka till verkligheten och upp ur bollarna upptäckte jag nämligen att nånting fattades på min egen lilla planet. Åh nej, mina glasögon, eller vindrutor mot verkligheten, som jag ibland kallar dem, var tillsynes nowhere to be found. Åh nej. Jag fick gräva frenetiskt, med klockan emot mig; livrädd för att andra barn skulle komma in och röja situationen ännu värre.

Lyckligtvis fann jag till slut mina glasögon. Jag andades ut, och leken kunde fortsätta. Innan vi lättade ankar käkade vi lunch på Leos. Klara valde plättar med sylt och grädde, medan jag och Ingrid tog varsin hamburgertallrik.


Inköpen




På kvällen när jag kom hem packade jag upp dagens inköp. En kampanj hade fått mig att slå till en fintandad träsåg som jag kanske aldrig kommer att använda. Nå, det känns på nåt sätt som att man inte blir vuxen förrän man har köpt en fintandad såg. Så, nu är jag i varje fall på väg någonstans. I övrigt blev det skruv och gipsplugg (jag har länge haft för avsikt att sätta upp läslampan ovanför sänggaveln), en kedjebrytare, ett hjälpsamt ställ för bl.a. lödning, och ännu en vit dörrhängare. Riktigt schyssta inköp, för en fredag, kände jag.


Läslampan




I'm a man of my word, kan man verkligen säga. Jag hade knappt hunnit över tröskeln så satte jag igång med projekt läslampa. Allt gick som på räls. Det kan tyckas vara nån minuts jobb, men det faktum att jag ville ha det horisontellt spikrakt mellan skruvarna samt det faktum att skruvarna sätts in i ett metallanhåll (se bilden) på 2½ centimeter fick projektet att kräva såväl vattenpass som blyertspenna. Inga missöden, allt gick finemang.


Cykelkedjan




Sent på kvällskvisten fick jag för mig att det skulle vara kul att prova kedjebrytaren. Jag tog Ingrids gamla flickcykel som testobjekt. Då verktyget inte hade något manual sökte jag snabbt upp första bästa Youtube-klipp som enkelt illustrerade hur man använder ett kedjeverktyg. Perfekt. Kort därefter var jag igång. Det var ju en baggis. Enda klåperiet var att jag tryckte ut stiftet helt och hållet ur kedjan. Jag råder ingen att göra detta misstag. Det tog mig säkert tjugo minuter (och ett par svordomar) till att få tillbaka stiftet på plats.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar