Framsteget
Så sent som igår, på självaste 1 maj, beslöt vi oss mer eller mindre på stående fot för att prova att ta bort stödhjulen och istället plocka fram metallstaven som följde med när vi köpte cykeln. Vi kände liksom att vi stod still och trampade med dessa stödhjul, utan att se någon egentlig utveckling. Så, sagt och gjort. Det var igår som stödhjulen plockades bort. Jag höll ett stadigt grepp om pinnen bakom och förklarade hur Klara skulle försöka styra balansen med kroppen, och liksom känna hur hon skulle lägga sin vikt mot för hur cykeln lutade.
Helt ofattbart, efter bara tio minuter ute på kvarteret så kände jag att hon cyklade följsamt. Jag var t.o.m. lite djärv och släppte det hårda greppet om metallstaven för några korta sekunder var jag istället höll en kupad hand runt den, i luften, redo att hugga tag om den nyfunna balansen skulle slå slint. Nej, inga missöden under gårdagen.
Dag två utan stödhjul, alltså idag, vågade jag släppa pinnen helt och hållet. Inga missöden, än så länge. Jag lovade Klara i våras att när hon väl lär sig att cykla stabilt (utan stödhjul) på sin lilla 12 tum cykel så ska jag uppgradera henne till en rejäl 16 tum flickcykel, vilket jag i mitt stilla sinne räknade med att skulle gå ner någon gång på sensommaren, om ens denna säsong. Nu plötsligt har det svischat till, och jag får väl stå fast vid mitt löfte. Nåväl, lite mer träning på denna först. Större hjul medför större risk. Det finns ingen anledning till att jäkta, egentligen.
Inköpet
Jag har spanat in Chromecast ända sedan den dök upp på svenska marknaden, och när jag på eftermiddagen såg att styrpriset rasat till blott trehundra kronor så var det inte något snack om saken längre. Jag dundrade iväg ut till NetOnNet och gjorde affär. Alltid lika kul med en ny teknisk grej, och med rätt mjukvara ska man tydligen kunna ha riktigt stor nytta av denna här, framförallt när det kommer till att "casta" material från mobiltelefon el. surfplatta.
