Jobbet (med en brandutrymning)
En härlig lördag inleddes i ärans tjänst. Just innan morgonmötet ljöd ljudet som kommit att bli välkänt. Den — robotlika — rösten (varvat med en engelsk variant) som säger att brand har utbrutit och att man ska undvika hissar och ta sig ut ur byggnaden.
Ja, en stund senare befann vi oss då utanför gallerian, och brandkåren skulle inte dröja. Dom ska faktiskt ha en eloge för sin snabbhet i utryckningarna, Umeå räddningstjänst. Åtminstone då de senaste två gångerna har jag då färskt till minnes att de har varit på plats på sånär som nolltid.
Nå, faran var snabbt över och gallerians butiker kunde öppna. Allt rullade på och till lunch lyckades jag göra ett sånt där klassiskt fynd i hörnan nere på Konsum. Smarrigt värre, och endast tjugofem kronor betalade jag.
Extraljusen (fulländade)
1
Då jag hade slutat blev jag hämtad av tjejerna, och det bar då raka spåret ut till svärföräldrarna på Berghem. Dagen till ära skulle Klara sova över. Oj oj, jag och Ingrid skulle ha lördagen för oss själva. Spännande, to say the least.
Nå, faktum är att vi hann knappt komma ur bilen hemma på parkeringen så satte jag igång med projektet extraljus. Ingrid gav mig en liten sidoknuff och ifrågasatte om jag inte hade planerat något romantiskt, när vi hade tid för oss själva. Mjo, visst hade jag det, fast när ett projekts fulländning trycker i sinnet kan jag inte riktigt bete mig i övriga fall.
Så, jag hade allt klart för mig och efter att ha kört ett snabbt test så kopplade jag skarpt. Det blev en riktigt ful härva av överflödiga ledare, vilket är fruktansvärt dåligt i alla avseenden. NÅ, det är ytterst tillfälligt, jag ska(!) styra upp allt ordentligt innan brand uppstår.
Nå, proof of concept var i alla fall uppnått. Reläet fungerade och ljusen tändes och släcktes med de vanliga helljusen. Tjocklek och längd på ledarna är vad jag har kvar att korrigera, och sedan ska jag försöka nita fast reläet på nåt lämpligt ställe i motorrummet.
Kvällen (utan barn)
När kvällen kom väcktes romantikern, och jag tog med drottningen till
Pizzeria Ängen på Mariehem, var de bl.a. säljer en mer luxuös pizza för kännbara tiotusen kronor.
Nå, så lyxiga var vi inte, kvällen till ära, men det blev varsin riktigt välsmakande pizza. Dessutom fick jag bolla ord med en gammal bekant, som på senare dags rentav tycks ha blivit en slags ansvarig för stället. På sisådär sju år hinner man förändras; bl.a. så var hans beundransvärda svarta skägg borta.
Nå, efter pizzan stack vi iväg till Maxi för att kopa lite snacks för kvällen. När vi då skulle hugga oss en skanner så uppstod problem. Maskinen ville inte ge oss någon. Suck. Jag gick till kundtjänst och påtalade att det tycktes vara nån slags bugg i systemet.
Tjejen knapprade i datorn och frågade objektivt när jag kändes vid att jag senast hade besökt stormarknaden. Jag svarade att vi var där sånär som dagligen, då vi bokstavligt talat bor sånär som granne med dito. Jaha, låt säga torsdag då, sade hon. Jag hade nämligen ett oavslutat köp från denna dag. Va?
Hon visar mig ett kvitto bestående av främst
makrill och nudlar. Oh My God. Jag tänker genast tillbaka på den där nervkittlande
episoden, för bara ett par dagar sedan. Uppenbarligen hade den — p.g.a. kundtrycket då uppenbart lätt stressade — tjejen i självutcheckningen i all hysteri glömt av att "stänga" min ursprungliga session rätt då jag gick över till ett manuellt köp efter att ha strulat med stafflingspriset av nudlar.
Suck. Än en gång blev jag jagad och uppstoppad p.g.a. denna j-vla
episod. Det där var baske mig
onsdagen från helvetet, i all sin enkelhet. Nå, tjejen vid kundtjänst var i alla fall lugn och tillmötesgående, och förklarade att hon inte hade befogenhet att fixa allt på plats, men hon tog gärna telefonnummer så skulle någon höra av sig till mig dagen därpå. Ja, visst gick det bra.
Vi gick in och köpte snacks och åkte sedan hem. James Bond och soffläge blev avslutningen på denna härliga lördagskväll. Mitt under allting satt jag där och tänkte på en god vän, i mitt stilla sinne.
