Visar inlägg med etikett kyckling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kyckling. Visa alla inlägg

söndag 26 oktober 2014

Söndag, v. 43




En skön söndag som bjöd på jobb; välbetalda timmar på söndag, som vanligt. När jag kom hem satt Klara framför datorn och pysslade med ett spel. Hon har börjat interagera en hel del framför datorn, fröken. Härligt. Några timmar senare serverades middagen, en sån där härlig kycklinggryta som Ingrid gör emellanåt. Det smakade gudomligt, och blev en sagolik avrundning på vecka fyrtiotre.

lördag 4 oktober 2014

Lördag, v. 40


Ungarna ges någorlunda fria tyglar




Härliga lördag, och lägenhet var — i vanlig ordning — fort fylld av ungar. Det blev tal om att måla med vattenfärg, och jag kom helt spontant på en — säkerligen något kontroversiell — idé, nämligen att låta ungarna måla fönsterbläcket.

Ja, vattenfärg är ju allt annat än permanent, och plåten är ju lätt att tvätta av, tänkte jag. Dessutom kunde det bli trevligare med lite färgglatt än den tråkiga vitlacken som låg där. Sagt och gjort, och gissa om ungarna sken upp? Snart var fönsterbläcket värsta konstverket. Underbara ungar. Så livliga. Så fantasifulla.


Belysningen på militärcykeln




Det var ju bara häromveckan som jag gjorde det läckert och köpte cykelbelysning till hela familjen, så på den fronten är vi ju täckta, men jag har likväl funderat över den — ytterst ekologiska — belysning som faktiskt är förmonterad på min primära militärcykel. Att slippa tänka på batterier utan helt enkelt med sin egen effort överföra energin till fram- och baklykta, enastående. Men fungerade belysningen?

Jag har faktiskt inte kollat. När jag tog mig an den här ramen såg jag att den hade både fram- och baklykta, och kablage, fast ledarna var snyggt (och till synes uttänkt) avklippta, just innan armaturerna. Hur jag än vred och vände på saken kunde jag inte förstå hur någon av de tidigare ägarna hade tänkt när han/hon klippte av dem. Nåväl.

Jag tvinnade hastigt samman ledarna, inte med full övertygelse om att allt skulle fungera out of the box, men det var värt ett försök. Dra mig baklänges, framlyktan gav ljus på en gång. Värre var det med baklyktan, den var död. När jag hade skruvat bort den röda plastkåpan förstod jag varför; glödlampan var uppenbart trasig. Själva glasklotet hade separerat från sockeln, och låg löst där inne. Jag rotade fram en lämplig kandidat för lampa och provade igen. Inget resultat.

Efter viss felsökning förstod jag att det handlade om att skruven och muttern som håller fast själva "lamparmaturen" på den bakre stänkskärmen var helt rostig och således inte ledde tillbaka ström som den skulle. Jag avlägsnade denna och skrubbade upp den, och efter återmontering fick jag även ljus baktill. Nå, kandidaten för ersättningslampa (sockel E10) visade sig vara några millimeter för lång, så det gick inte att få på det röda plastlocket efteråt, så jag skulle nog få leta rätt på en lämpligare lampa. Nå, rent tekniskt sett var projektet i alla fall i hamn. Jag avslutade med att sätta nya ringkabelskor på ledningarna till dymon.


Flygande Jacob och en liten skribent




Trots att Ingrid enligt utsago börjat känna sig lite krasslig så gjorde hon värsta lyxiga middagen i form av Flygande Jacob. Vår lilla tjej satt till bords och var minst lika intresserad av att skriva som att tugga i sig maten. Nåväl. Det känns sagolikt att hon redan nu har börjat få flöde på texten.

Jag kommer så väl ihåg hur min egen mamma var sådär lite lätt skrytsam i det faktum att jag började läsa och skriva vid sex års ålder, men här har vi uppenbarligen en som slog mig på fingrarna. Inte sex år fyllda är hon ju, ännu, vår lilla tjej.


Orsaken till död belysning fastställs




När jag ändå hade satt igång med cykelbelysning så kändes det lika bra att fortsätta. Ingrid har ju en modern "navdymo" i sin primära cykel, men denna har — på sin höjd — fungerat till och från det senaste året, och nu tänkte jag att det — inför mörkare/kallare tider — var lägligt att försöka finna orsaken.

Lyckligtvis slapp jag öppna upp navet. Multimetern visade att det kom spänning när jag snurrade på hjulet, så felet satt inte där. Jag hann sedan faktiskt skruva upp själva lyktan innan plötsligt den verkliga orsaken stod klar för mig. Kontakten från lampan. Det såg fruktansvärt ut inuti den. Det var liksom spretande koppartråd som till synes låg helt kors och tvärs i kontaktstycket.

Istället för att söka efter ny kontakt på nätet så tog jag en smal flat mejsel och separerade koppartrådarna så gott det gick och lade sedan eltejp runt själva kabeln, som alltså i sin tur hade släppt och glappade friskt inuti kontakten. Snabbt fixat, så nu har Ingrid ljuset med sig igen.


fredag 12 september 2014

Fredag, v. 37


Hjärngympa innan förskolan




Morgonstund har guld i mun. Denna fredag började jag inte förrän klockan elva, så jag fick den stora äran att lämna av lilltjejen på förmiddagen. Innan vi skulle bege oss av hann dock Ingrid köra lite hjärngymnastik i form av läs- och skrivträning. Jag stod bakom, och fotograferade, och tittade på. Mäkta imponerad var jag.


En mjuk start på dagen




Då jag hade lämnat av Klara gick jag hem och slog mig ner i soffan med Ingrid. En brittisk dokumentär om den fruktansvärda händelsen 11 september 2001. Man fick träffa en börsmäklare och några andra som lyckats fly ur den rasande byggnaden. Jag satt i soffan med Ingrid och lyssnade på människornas egna berättelser. Jag kommer så väl ihåg när det gick ner. Jag hade ganska precis fyllt sjutton år, och var alltså bara barnet. Jag traskade runt i vår lilla galleria, Småstaden, och plötsligt samlades alla shoppande/strosande människor kring en tv-skärm där inne i gallerian. Rörlig bild visade massakern, och katastrofne var med ens verklig. Nu har det gått ungefär tretton år, men historierna som jag och Ingrid fick ta del av i denna dokumentär var oerhört gripande.

Efter att dokumentären nått sitt slut klädde jag på mig för dagen. När jag stod vid garderoben slog det mig hur nöjd jag var över en plötslig upptäckt för ett par dagar sen. Det var i april som jag och tjejerna gjorde en utflykt till IKEA i Sundsvall som jag hade köpt inte mindre än sex paket vita BAGIS-galgar samt sex paket svarta BAGIS-galgar, bägge paket rymmande fyra galgar vardera.

Alltså skulle jag totalt ha 6x4x2=48 stycken galgar. Jag hade planerat att [ur ett estetiskt perspektiv] göra ett zebramönster på klädstången i garderoben. När jag då på hemkomstkvällen påbörjade detta så märkte jag att ett 4-pack galgar fattades mig. Endast 44 galgar räknade jag ihop. Jag kunde således inte få mitt zebramönster att gå ihop. Nu ska jag lägga handen på hjärtat och säga som det är. Det har inte varit lätt att bara släppa det här och gå vidare. Det faktum att ett 4-pack spårlöst försvann har förföljt mig mentalt, och gjort sig påmint med jämna mellanrum, inte sällan då jag stått vid garderoben för att t.ex. välja huvtröja.

Tankarna går här spontant tillbaka till när jag var ett litet barn och min mamma hade köpt PC-spelet "Theme Park" till mig. En vacker dag var mitt dataspel spårlöst försvunnet från mitt pojkrum. Mamma sade då att jag troligtvis hade haft någon mindre nogräknad "kompis", som helt nekelt hade tagit spelet med sig hem. Usch då, men vem? Ända sen den dagen har jag funderat, och tänk, då hade jag inte ens kommit upp i tonåren. Sedan nu detta. Ett 4-pack med BAGIS-galgar som plötsligt var spårlöst försvunnet, samma dag som det köptes. Mycket märkligt.

Nå. Häromdagen behövde jag då en shoppingbag, alltså en sådan som man ofta ser i tvättstugor, då ofta märkt IKEA, blåa brukar dom vara. Jag hade ett par sådana liggande [ställda på högkant] i min garderob, och då den ena tjänar sånär som dagligen var jag nu ute efter en boost och ämnade suga ut den andra från längst in i garderoben. Det var då jag såg dom. Galgarna. Ett osprättat 4-pack låg på golvet, längst i hörnet i min garderob. Dra mig långsamt baklänges. Där hamnade det garanterat den där dagen i april, och har legat där alltsedan dess. I love the feeling of closure. Det serverades gröt till frukost, eller ska vi säga brunch.


Ett missöde som föder utveckling




Bara en halvtimme innan jag skulle bege mig in mot jobb beklagagade sig Ingrid över någon slags missljud i sin cykel. Hon ville prompt ha ut mig för en diagnos. Efter sista kaffeslurken sprang jag ut på framsidan och kikade. Först såg jag ingenting, men sedan såg vi plötsligt [båda två] boven i dramat, ungefär samtidigt. Fjädern som ska hålla i plastskyddet över hjulet hade helt enkelt lossnat och åkt in i navet på ena sidan. Situationen var uppenbar, då vi såg den framför oss.

Jag gav Ingrid en hänvisning var avbitartången låg, och gick själv åter ut på balkongen, var jag satte mig med min digitala assistent och njut av det lilla väder som existerade. Det gick inte mer än fem minuter, så kom Ingrid ut till mig. Hon hade goda och mindre goda nyheter. De goda nyheterna var att hon hade fått bort fjädern. De mindre goda nyheterna var att hon hade lyckats köra på ett häftstift just när hon skulle ta jungfrufärden efter att ha tagit ut fjädern från navet. Gah. Vad är oddsen för detta, egentligen? Plötsligt kände jag mig evigt less på allt vad punkteringar heter.

Jag hade heller inte särskilt mycket tid innan jag skulle in och jobba. Suck. Snabbt gav jag Ingrid en hänvisning om var hon hade de verktyg som behövdes. En nyligen lappad (alltså numera hel) slang (622 mm) gav jag henne också. Sedan fick hon enkla instruktioner; först skulle hon lossa på navväxeln, sedan lossa bromsklamman, och slutligen kupolmuttrarna som håller själva hjulet. Sedan skulle hjulet bort och däcket lossas på ena sidan, varvid den punkterade slangen skulle ut, och den nya in. Lite(!) luft in i den nya slangen (bara för att förenkla den nya slangens placering i fälgen), och sedan på med däcket över fälgkanten. Klart. Jag betraktade henne då hon försökte förstå sig på det gula setet med insexnycklar som jag hade gett henne, och då jag tyckte att det faktiskt såg ut som att hon var nånting på spåren tog jag på mig mina hörlurar och dundrade iväg.


..men Ingrid går all in för det här!




Jag var i sanning sjukt spänd inför hur min älskade hustru skulle klara av detta projekt, då jag själv kommer ihåg att slangbyte kändes väldigt marigt innan jag hade fått in rutinen. Under arbetsdagen sneglade jag således på min digitala assistent mer än en gång, och visst skedde framsteg, blev jag varse.

Först kom ett rätt simpelt meddelande, var hon i princip bara ställe några frågor om hur hon skulle göra vid återmontering. Jag drog brett på smilbanden, när jag läste detta, då det signalerade att hon hade lyckats med den svåra[ste] biten, och nu befann sig i närheten av mållinjen. Jag gav ett [egentligen intetsägande] svar, log brett, och släckte sedan min assistent. Det var trots allt arbetstid.

En stund senare sneglade jag [likväl] än en gång på min digitala assistent, var jag tydligen hade fått ännu ett meddelande. Den här gången lät hon briljera. Hon var färdig, och allt hade gått väl. Jag drog sinnessjukt brett på smilbanden när jag läste detta. Min älskade Ingrid, så fylld med potential. Nu har hon lärt sig hur man byter slang på en punkterad cykel. Inte alls illa. Här kan man verkligen snacka om att hon har lärt sig för livet.


Lunchsällskapet




Eftersom jag inte började förrän klockan elva på dagen hade jag inte lunch förrän ett par timmar senare. När timmen väl slog sprang jag först ner i källaren och köpte ett intressant objekt (se nästa stycke), och sedan [åter] uppför rulltrapporna.

Där sprang jag då på min kollega, som faktiskt var ledig för dagen. Nå. Han hade inga särskilda planer, och jag hade ju inte ätit, så vi begav oss snabbt iväg längst Kungsgatan. Det pågår ju nån slags matmässa, så det var tält efter hela gågatan.

Vi stannade till vid ett tält som enligt skyltningen serverade thaimat. Vi köpte varsin låda med kyckling och grön curry. Det lät fräscht och spännande. När kvinnan i tältet serverade kunde jag konstatera att det var väldigt gott.


Dagens inköp




Ja, det var alltså under min lunchrast som jag sprang ner till Kjell & Company på källarplan och köpte mig en regeldetektor som de faktiskt hade ett riktigt hyggligt kampanjpris på. Fyrtionio kronor. Billigare regeldetektor går troligtvis inte att finna.

Just vid köpet frågade säljaren (Olov, om man ska tro inloggad användare på kvittot) om jag inte behövde batterier. "Men...", fortsatte han, "...det kanske du köper där uppe?", varvid jag ärligt svarade att när nu sanningen skulle fram så köpte jag i regel varken batterier på våning tre eller här nere i källaren där vi nu stod, utan jag har ända sedan 2008 envist köpt batterier av budgetmärket Euroshopper från Ica Maxi, var jag har räknat ut att priset per batteri är som lägst. Batterier som också presterat helt klart godkänt. Olov spann glatt vidare på batterier, han frågade [till synes genuint intresserad] om hur många batterier jag fick för vilken peng på Maxi, och jag svarade efter bästa förmåga. "Jaha, jaha", och han fyllde på med egna prisjämförelser.

I den här stunden kände jag genuin glädje. Olov hade verkligen helhjärtat gått all in för den här merförsäljningen, och det tyckte jag att han skulle ha cred för. "Vafan, jag köper nog ändå ett batteri också!", hävde jag då ur mig, och drog upp kortet ur kortläsaren. Jag vände mig om till batteristället bakom mig och letade förvirrat efter 9 volts batterier. "Ta våra egna, dom är bättre än Philips!", hörde jag då Olov säga bakifrån disken. Detta sade han trots att Philips batterier var dyrare än de han föreslog. Och ja, jag vet ju det, att det faktiskt ofta bara en ren märkesfråga när det kommer till dyrare batterier. Så ja, jag högg ett av Kjells egna 9v-batterier och betalade för detta och regeldetektorn. Jag drog sedan brett på smilbanden, medan jag åkte uppför rulltrapporna med min påse.


söndag 22 juni 2014

Söndag, v. 25


Förmiddagen




Det var söndag och midsommarhelg. Vi unnade oss en riktigt mjuk start på denna dag, och när jag väl hade masat mig upp så passade jag på att fotografera den lilla familjen i sängen. Ja, trion var samlad, och dagsljuset strålade in genom fönstret vars persienner jag hade öppnat för blott en minut sedan.

Kort därefter gled jag in i badrummet och påbörjade en liten ansning. Jag har sedan en tid varit lite i valet och kvalet kring att döda mustaschen, men efter viss överläggning med mig själv (och kamrater på Snapchat) så har jag kommit fram till att jag ska låta den växa, åtminstone lite till. Jag tog istället bort övrigt överflödigt hår i ansiktet, främst kring kinderna och hakans övre del. Sedan var jag nöjd.

Vid frukostbordet satt Klara. Som vanligt var fokus lite vridet och om än vi gärna hade sett att hon ägnade full uppmärksamhet åt sin smörgås med leverpastej så var det många små hästar med i bilden. Dessa kom faktiskt att omringa tallriken. Nåväl. Slutligen hade hon fått i sig hela smörgåsen, så vi fick vara nöjda. Själv tryckte jag i mig dubbla glasslådor (matrester) och dundrade sedan iväg på jobb.


Eftermiddagen




När jag hade slutat hämtade jag tjejerna och vi for tämligen omgående (med ett stopp på Strömpilen/Din emellan; var stövlar till Klara inhandlades) till hennes föräldrar på Berghem. Jag lyckades med konststycket att slumra till i soffan, men vaknade lyckligtvis lagom till att middagen stod serverad. Det var en majestätisk rätt med kyckling och sådär perfekt stekt eller brynt potatis. Till detta serverades en sås med bl.a. creme fraiche och ädelost, helt sagolik. Jag började försiktigt men kom att backa tallriken åtskilliga gånger, så gott var det.

Efter middagen var det hopp och lek ett tag, sedan satt vi åter till bords för det var då dags för efterrätt. Ingrids lillasyster hade bakat rabarberpaj, vilken inmundigades med härlig gräddglass och kaffe. Oj, så gott det var. Två portioner fick jag visst i mig, av bara farten.

Efter en stunds soffläge gick jag och Klara en liten promenad med Melvin runt kvartreret. En jobbarkompis berättade nyligen att hans syster och hennes kille hade köpt ett renoveringsobjekt på samma gata som svärföräldrarna bor på, och då jag hade memorerat gatunumret passade vi på att springa ner och kika på detta. Oj oj oj, vilken potential jag såg i detta röda resliga hus. Apropå jobbarkompis, imorgon ska jag visst hjälpa nämnde att välta båten tillrätta inför den sedvanliga midsommarpremiären. Oj, midsommarafton har visst redan varit, men vad gör det? Det är tanken som räknas!

Klockan var uppemot halv tio på kvällen när vi sadlade och åkte hem. Vilken härlig vecka vi har haft, om man bortser från vädret.

lördag 10 maj 2014

Lördag, v. 19



Förkylningen håller mig fortfarande hårt nedslagen i skorna. Jag har försökt kurera mig m.h.a. C-vitamin (kiwifrukt) men även vitlök. Middagen ikväll kom att bestå av den ljuva röra med kyckling och soltorkade tomater som min älskade hustru gör ibland. Jag tog en alltför stor portion och när det stod klart för mig så bestämde jag mig för att försöka sluta äta någonstans i mitten, och istället göra en resonlig matlåda. Den som spar han har, heter det ju. Dessvärre lyckades jag inte tygla mig själv, utan varenda tugga slank ner i min lilla mage. Jag är officiellt sämst i världen. En halvtimme senare hade jag kramp i magen.

tisdag 15 april 2014

Tisdag, v. 16


Motorcentralen




Klockan var alltså bara fem i halv ett denna tisdag när jag haffade kölapp på Motorcentralen. Jag var helt enkelt ute efter en burk spraylack inför mitt tilltänkta sommarprojekt, nämligen att åtgärda en liten blemma av ytrost som angripit vår vackra citrongula kaross på ett ställe. När maskinen gav mig nummerlappen höjde jag på ögonbrynen. Det var definitivt inte igår jag var här, på Motorcentralen, Dafuq, var det frågan om någon slags mindf*ck, från maskinens infallsvinkel? Jag förstod ingenting, men tänkte tillbaka på en tisdag[!!] förra sommaren. Hur sinnessjuk är egentligen verkligheten, kan man ju fråga sig?


Gustaf




På eftermiddagen när jag hade slutat kunde jag inte hålla mig. Jag ville se de nya hjulen, monterade. Jag var först ute, men hejdade mig — i mitt stilla sinne — när jag — helt från ingenstans — såg Ingrid komma gående, med Gustaf i sin barm. Åh, vackra djur. Åh, vackra kvinna. Så tänkte jag alltså, denna tisdag. En stund senare var de nya hjulen monterade. Aj, vilket upplyft.


Middagen




Ingrids kyckling, hur schysst som helst. Här serverad med en riktigt vettig sallad, inkl. bl.a. fetaost och tomat. Rekommenderas helhjärtat.


Beställningen




Ja, för några veckor sedan gjorde jag mitt livs första beställning genom eBay. Nu hade jag en ett litet paket i brevlådan. Som avtalat, tio stycken långa triangelformade bits i S2-stål. Oj oj oj. Kina levererar, helt klart. Två tummar upp!


asdfgsadf

torsdag 10 april 2014

Torsdag, v. 15


Morgonupptäckten




Klockan var strax efter sex på morgonen när jag kliver ut i köket och skådar följande. Gustaf har alltså lyckats öppna skåpet under diskhon med hjälp av sina tassar, och följaktligen dragit upp resterna från en kyckling ur återvinningsbehållaren (kompost) för matrester. Denna har han släpat ut och sedan gjort[?] nånting med, och sedan låtit vara. Oj oj oj.

Jag visste i denna tidiga morgonstund inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta. Nå. Jag la tillbaka kycklingen, torkade av golvet lite lätt runtomkring, och lät min torsdag fortsätta. Man måste faktiskt ha lite överseende med katter. Dom har sin rovdjursinstinkt, och sin natur.


Kvällsbesöket




Nu var det dags. Det var flera veckor sedan besöket från brudparet planerades in, och nu var kvällen när de skulle anlända. Jag hade bollat ord med Johan sedan eftermiddagen, och planen var att tåget skulle rulla in 21:25 på kvällen. Så blev (givetvis) inte fallet. SJ med sina klassiska förseningar, så klart. Jag och Klara var inne för att hämta upp dem, och här har precis ankomsttiden flyttas fram till 22:20. Femtiofem minuter försening. Usch. Jag och Klara beslöt att det var alltför lång tid att slå sönder genom att bara stå och rulla tummarna, så vi stack iväg till McDonald's för en cheeseburgare.

Mitt i allt får jag ett textmeddelande om att tåget är ytterligare försenat; ny beräknad ankomsttid 22:40. Oj oj oj. Vi återvänder i alla fall till järnvägsstationen, och helt från ingenstans dyker de plötsligt upp. Johan flaggar på min lur och stoltserar med att tåget har tagit en häpnadsväckande revansch på klockan och hämtat upp på ett världsfenomenalt sätt, och tåget anlände så sisådär tio minuter innan den officiellt satta (försenade) ankomsttiden. Underbart. Vi kramades välkomnande, och sedan dundrade vi hem till oss, var kvällen ganska snabbt avrundades. Nå, en öl senare, givetvis.


onsdag 9 april 2014

Onsdag, v. 15


Lunchen




Vid lunchrasten sprang jag ner på Coop Matcity och haffade en låda från den där klassiska hörnan med käk som är på väg att passera. Aj, vilka schyssta klipp man kan göra, om man har lite stil och finess, vill säga.


Middagen




Det blev den krämiga kycklingen, här serverad med en speciell typ av sås. Klara tycker också om kyckling, så klart.


Inköpet




När jag såg en vinkelslipmaskin på REA-bordet kunde jag inte hålla mig. Ett ståtligt power tool till mitt förfogande, det kunde inte bli bättre. När jag väl startade maskinen blev jag livrädd av oljudet. Jag finner det ytterst tveksamt om/att jag någon gång i denna livstid kommer att använda apparaten ifråga, men nu äger jag den i alla fall. Alltid något.


Bokstäverna




På kvällskvisten överraskade Klara med att helt från ingenstans ha format ett gäng färgade pinnar (i utseende väldigt likt klassiska glasspinnar) till hennes namn. Om än bokstaven "K" mer liknade ett "X" var det riktigt schysst, och ett minne för livet.


torsdag 20 mars 2014

Torsdag, v. 12


Godmorgon




Morgonstund har guld i mun, ja så sägs det visst. Klockan är visserligen halv nio men jag har sovmorgon och Klara är inte heller sen å att dra sig. Gud så skönt att ligga och bara känna att man verkligen har allt. Ingrid är bara stenkast ifrån fotot, bör tilläggas.


Lunchen




Fyndade en färdiglåda i hörnet på Konsum. Endast tjugofem kronor. Smakade helt okej. Potatisgratäng med kyckling. I min värld har har jag inte ätit fågel med potatisgratäng, men nu har jag alltså breddat mitt perspektiv. Det talas ju mycket om det, att våga testa något nytt.


Paketen




Det var ju bara några dagar sedan jag var och hämtade ut ett paket, och nu var det dags igen. Den här gången var det två paket. Det ena kommer från Teknikproffset, och innehöll dels 2 st spiralformade(!) sladdar av typ micro-USB till USB, 2 meter långa. Dessa kostade blott 19 kronor styck, vilket i min ringa mening är rätt kurs. Det är Deltaco som leverar, som vanligt. Har f.ö. väldigt goda erfarenheter av dem. Älskar när aktörer kliver in på marknaden och börjar leverera kablage till rätt kurs, och då liksom slår ett stort hål i den ocker som allmänt förekommer i branschen.

Nå. Även en liten OTG-adapter innehöll paketet. Tjugonio kronor, betalade jag för denna. Slutligen den specialutformade adaptern för att koppla Galaxy S3/4 samt Galaxy Note till TV via HDMI. Den "klassiska" MHL-adaptern fungerar ju som bekant inte med dessa modeller. Nittionio kronor fick jag betala för den här adaptern. Nåväl. Lokalt på nån telefonbutik här i orten hade jag säkert fått betala det tredubbla.

Vidare till det andra paketet. Det kommer från Wynn's och innehåller två burkar som kommer in i bilden när det blir dags för oljebyte nu till våren.


lördag 1 mars 2014

Lördag, v. 9


Grillningen




Jag kom i princip rakt ur sängen och hoppade ner i badkaret med Klara. Vi busade på och så fick jag plötsligt en snilleblixt. Korvgrillning. Det har vi typ aldrig gjort, vad jag kan minnas. Efter vi hade duschat av oss förtäljde vi idén för Ingrid, och hon köpte den med hull och hår. Vi styrde samman den lilla familjen och ryggsäckar fylldes. En stund senare parkerade vi vid Nydala och började vandringen. Det skulle bli lättare sagt än gjort. Stigen tycktes aldrig ta slut, och jag började yppa ljudliga funderingar på om det inte hade varit närmare att gå från Kärleksudden/Tomtebo-hållet.

Nå, till sist var vi framme. Efter vägen hade vi funnit ett par vedklabbar, så klart genomblöta sådana. Eftersom det stora hoppet var att vedboden intill det lilla grillhuset skulle vara fylld med ved såg vi ingen större mening att ta med dessa vedklabbar, som dessutom — som sagt — var fuktiga rakt igenom. Nåväl, av en slump (och lite som en kul grej) kom det sig ändå så att vi tog varsin klabbe och kånkade på. När vi efter lång väg med apostlahästarna äntligen når vår destination möts vi av en fruktansvärd upptäckt. Vedboden är tömd; trots uttryckliga skyltar om att vedstöld är strängt förbjuden måtte det vara så att någon eller några inte kunnat hålla fingrarna i styr. Alternativt har kommunen (eller vilka som nu håller i projektet) varit på latsidan.

Nåväl, där var vi nu, med varsitt blött vedträd. Hur skulle detta gå? Jag hade skickat mer eller mindre stolta (snudd på uppnosiga, faktiskt) utskick genom Snapchat till mina kompisar längst vägen, så nu skämdes jag verkligen. Vi gjorde i alla fall ett försök. Jag riggade upp vedträna snyggt och lade så mycket tidningspapper vi bara kunde få ihop under. Sedan dränktes det fuktiga träet i tändvätska, och så sökte vi fram tändstickorna. Upptäckte dessutom att bara tre tändstickor var oanvända i asken. Nu var det bara att hålla tungan rätt i mun så att inte dessa var blöta eller allmänt sjaskiga. Vi hade tur, första tändstickan fick fyr och snart brann papperet.

Vi blåste på med mer tändvätska eftersom, och visst brann det blöta träet, så länge vi sprutade på tändsticka, vill säga. Suck. Efter ungefär tio minuter gav vi upp. Mission failed. Ungefär en halv korvskiva flamberades över lågorna av tändvätska, och sedan var det bara att sitta ner på varsitt sittunderlag och äta medhavda ballerina och kaffe (jag & Ingrid) samt varmchoklad (Klara). Nästa gång vi gör en sådan här utflykt tar vi banne mig med oss ett par torra vedträn, för säkerhets skull.




Nåväl. I efterhand när jag tittade på fotona här ovan kom jag att tänka på några foton som togs för närmare sex år sedan, nämligen den 13 april 2008. Vår älskade lilla tjej hade här sakta börjat växa fram inuti Ingrid, men ingen av oss visste vid tidpunkten för fotot om det. Det var dock väldigt nära den där magiska vårdagen när Ingrid överraskade mig med det svar hon hade fått från urinstickan. En dag jag aldrig ska glömma, någonsin. Nåväl. Det gick lite bättre med veden, den där gången för nästan sex år sedan. Jag vill minnas att vi inte ens hade tändvätska med oss. To remenisce, vill säga.


Middagen




Den på sätt och vis misslyckade grillutflykten kompenserades av en underbar middag. Vi snackar om Ingrids berömda teriyakikyckling, här med ett nytt tillbehör, nämligen ett fat med råa tomater blandat med små bitar av rå vitlök. Tydligen var det min mamma som hade kommit med tipset. Ja, hon har alltid haft en stor kärlek för vitlök, min mamma. Mums, så gott det var. Jag mådde sagolikt bra.


Spisen




Klockan hade blivit rätt sent och vi närmade oss sänggång. Jag noterade att vi mitt i all lördagsavkoppling hade glömt disken, och var så nöjd över den tidigare måltiden att jag erbjöd mig att ta hand om det. Allt gick som smort, fram till att jag skulle lyfta stekpannan från plattan och till diskbänken. Jag missade tyvärr den lilla detaljen att Ingrid hade varit proaktiv och fyllt den med vatten för att det skulle gå lätt sen. Min förflyttning av detta köksgeråd var alltför hetsig, med som följd att hela spisen fylldes av en flod av vatten.

Jag var tvärsäker på att mycket vatten även åkt ner vid sidan om eller bakom spisen. Jag ropade in Ingrid i köket och sticker nu inte under stol med att jag här började bli gnällig. Ingrid sa att jag fick lov att dra ut spisen och torka rent bakom den. Jag tog då tag i den främre luckan och gjorde ett tydligen alltför hetsigt ryck, tydligt småirriterad över hur allt blivit. Vad händer, om inte att jag får med mig luckan och flyger en halvmeter bakåt, och landar sittande mot det golvfasta köksskåpet mittemot spisen.

Jag hörde det där klassiska metalliska klirrande av hur spännen och dylika attiraljer för montering studsar åt olika håll. Suck. Hur skulle jag få ihop detta pussel igen. Nu blev jag ännu mer irriterad, och jag ska såhär i efterhand lägga handen på hjärtat och erkänna att jag inte var helt rättvis mot min käresta. Jag tyckte att hon hade hetsat mig till att dra sådär hårt i luckan, vilket hade orsakat problemet. Ja, om inte hon hade legat på mig om att dra ut spisen så hade det aldrig blivit såhär.

Jag drar smått på smilbanden såhär i efterhand när jag hör hur naivt jag resonerade, men ja, i stundens hetta kan det bli sådär konstigt. Lyckligtvis fick jag i alla fall efter en stund ordning på bitarna, och monterade då fast glasluckan igen. Jag drog sedan — denna gång aningen mer lugnt och metodiskt — ut spisen och konstaterade att det var torrt bakom den. Jag gjorde ändå ett ryck med trasan, då jag såg nån liten fläck på kaklet just bakom spisen.


fredag 14 februari 2014

Fredag, v. 7




När jag kom hem på kvällskvisten väntade en riktigt schysst middag i form av kyckling med ris, sötsur sås, och soja. En iskall Mariestad gjorde sig väl till detta.

måndag 23 december 2013

Middagen

Den här måste bara noteras. Såhär "dan före dan" lagade hustrun en av mina absoluta favoriter. Det är krämig kyckling med bland annat soltorkade tomater. Riktigt gott och gräddigt. Det var så länge sen jag fick det här så att jag hade nästan hunnit glömma bort hur det smakar. Bara nästan.