Textmässigt egensinnad~: födelsedagspresent

fredag 31 oktober 2014

Fredag, v. 44

Pumpan

Mitt på dagen börjar Ingrid projektet med att skära ut mun/näsa/ögon ur pumpan. Det är lite av en tradition, då jag mycket väl kommer ihåg hur det gick ner i fjol. Nå, allt gick fint, om än Ingrid vid ett tillfälle blev lite modstulen och tyckte att det blivit tokigt och att det inte fanns någon möjlighet att trycka CTRL+Z när man karvade i pumpa. Nå, datorterminologin var mitt eget påhitt, mest för att få de lite rutinerade gossarna att fatta vad jag snackar om.

Födelsedagspresenten

Klaras stora sexårsdag närmar sig, och nu är det knappt fyra veckor kvar. Oj oj oj. Jag och Ingrid har kommit överens om att den här gången ska vi inte köpa tonvis med små leksaker som används en gång och sedan hamnar i nåt skrymsle för att efter nåt år av att knappast användas slutligen hamna i grovsoprummet/miljöhuset. Nej, nu hade vi bestämt oss för att vara lite mer strategiska. Vi har valt att satsa på en födelsedagspresent; och en rejäl sådan.

Klara har ju själv sagt att hon önskar sig en surfplatta, och vi lever ju i en tid av teknik, så det ska hon också få. Hon har förvisso också sagt att hon önskar sig en hundvalp, men den får hon nog allt vänta med. Jag tror (bl.a. utifrån recensioner) att Lenovo S6000L kommer att leverera med bravur, och ett riktigt bra kampanjpris fick vi, dessutom.

Militärcykeln

Så sent som igår kom en redig karl med sin grabb och hämtade den billigare (trasigare) av de två militärcyklar som jag haft ute på annons ett par dagar. Idag kom så då två riktigt sköna snubbar som spekulanter på den andra — hela — cykeln. De gjorde ett artigt försök att pruta ner maskinen till 800 SEK, men jag förklarade att jag hade lagt ner mycket kärlek på maskinen, och dessutom lagt märke till att militärcyklar går för allt mellan en och tre tusenlappar på Blocket, och därför valde att stå på mig.

Den härliga snubben drog på med ett leende och sa lugnt och sansat, "Aha, men du, jag tror att du ändå har en affär!", och sättet han sa det på ekar i mitt huvud än i denna stund. Han var liksom så lugn och sansad, och allmänt skönt. Ett slags harmonisk gloria sken över honom. En femhundralapp och fem hundralappar kom i min riktning och sedan sadlade grabbarna och dundrade iväg på sitt nya vrålåk. Jag fullkomligt älskar situationen. Cykeln kommer nu att få en helt ny bit historik.

Monster

På kvällskvisten blev Klara och grannpojken målade av Ingrid, och i gengäld fick ungarna måla mig. Det var härligt. Sedan fick de gå ut i trapphuset och fråga efter bus eller godis. Ungarna kom tillbaka och sade att endast paret mittemot hade varit hemma. Där hade de fått godis. Nå, lite modstulna var de, som de hade hoppats på jackpot i varenda lägenhetsdörr. Så, vi klädde på oss och sprang en tripp runt kvarteret.

Nu nådde vi betydligt större framgång. Godispåsen växte och växte. Hipps vipps, så sprang vi ihop med en annan grannpojke, som var ute med sin pappa. Vi slog oss samman till en större monstergrupp (trupp?) och fortsatte gå in i port efter port. Godispåsarna växte. När alla var nöjda gick vi hem till oss och hällde upp i skålar. Vi bjöd grannpojkens far på kaffe och så satt ungarna ner och lekte och åt godis en stund och fredagskvällen och Halloween var en skriven succé. Big win.

lördag 20 september 2014

Lördag, v. 38

Leo's Lekland

Jag slutade redan klockan ett, denna lördag. Faktum är att jag hade lyckats tyda mitt årsarbetsschema fel (eller rättare sagt inte alls), så det här var egentligen min lediga lördag, men likväl befann jag mig på plats klockan åtta på förmiddagen. Behovet fanns dock, så jag körde som sagt till klockan ett.

När jag kom hem bestämde vi oss för att göra sak i det vi pratat om den senaste veckan, nämligen Leo's Lekland. Ingrid tog snacket med en av granntjejernas föräldrar, och vi hade grönt ljus att ta med henne. Jag sprang upp till granntjejen i huset och pratade med hennes mamma, och där var det också grönt ljus. Sagt och gjort, en stund senare satte vi kurs mot det stora barnparadiset i Brännland, lite styvt halvvägs till Vännäs.

Det var viss skillnad på att ha huvudansvaret för inte en utan tre ungar, men kul var det. Stundtals var det lite svårt att hålla flocken samlad, men så är det väl, antar jag. Slush blev förrätten, hamburgertallrik huvudrätten, och när det kommit till efterrätt valde ungarna varsin; en tog chips, en tog sockervadd, och vår egen tog ett beprövat kinderägg. Nå, formen var exakt densama som på vanliga Kinderägg, men det var Bilar 2 på omslagspapperet, och kapseln var transparent istället för klassiskt gul. Chokladen smakade densamma. Man kan fråga sig om det är ett plagiat, eller samma makare och lite special edition.

Återvinning och sällskap

På kvällskvisten fann jag mig nedslagen i soffan. Skamligt nog har dagarna (och veckorna) flugit förbi, så jag har inte hunnit gratulera min kära Robin, som fyllde år bara nu i slutet på augusti. Själv avskyr jag födelsedagar, men jag vet att min Robin har ett helt annat förhållningssätt till dessa. Så, jag tog en vända ut till miljöhuset med våra uttjänta batterier (en säkring fick visst också följa med) för att få ett litet andrum till att tänka över en lämplig födelsedagspresent.

Så slog det mig, bara nu tidigt i somras hade vi en liten sammanstrålning då vi under uppsättningen av en viss mörkläggningsgardin skulle behöva en metallsåg, eller bågfil, om vi ska vara korrekta. Jag hade då lyckligtvis haft en sådan liten rackare och vi hade rott projektet i hamn utan problem. Nå, nu var det visst nåt i hemmet som skulle fixas igen, för jag fick direktiv om att ta med mig bågfilen. Det var då det slog mig, som en blixt från klar himmel, vad var en bättre födelsedagspresent än en bågfil?

Jag kommer ihåg hur jag var imponerad av något av Robins verktyg, och att han berättat att han fått det av farsan sin egen gång i tiden, och att det hängt med ungefär så länge som han kunde minnas. Denna mening ekade, för mitt eget stilla sinne, och jag förstod att Robin är en man som kan flytta kors och tvärs över Atlanten, men som alltid drar sin verktygslåda med sig. Genom att lägga ett nytt verktyg till hans låda skriver jag således en vers i historien. Wow. Det kittlades, inombords, och jag plockade raskt fram mitt multiverktyg och trädde på en metallspets avsedd för inpräntning.

Jag skar — halvklumpigt — in "ROBIN" på ena sidan av skaftet och "27 yrs" (en engelsk förkortning för "years", flitigt förekommande hos bl.a. gamers) på den andra sidan. Sedan var jag nöjd. Jag köpte den här "minibågfilen" för en inte alltför hutlös peng i maj 2013, och visserligen är den kanske inte direkt avsedd för tyngre uppgifter, men den är klockren till det där lilla projektarbetet, som t.ex. den där mörkläggningsrullgardinen som vi gav oss på. Snacka om klockren födelsedagspresent. Hädanefter kommer min älskade Robin att stå väl rustad, för livet. Nya blad finns givetvis att köpa, allteftersom de gamla slits ut.