lördag 4 oktober 2014

Lördag, v. 40


Ungarna ges någorlunda fria tyglar




Härliga lördag, och lägenhet var — i vanlig ordning — fort fylld av ungar. Det blev tal om att måla med vattenfärg, och jag kom helt spontant på en — säkerligen något kontroversiell — idé, nämligen att låta ungarna måla fönsterbläcket.

Ja, vattenfärg är ju allt annat än permanent, och plåten är ju lätt att tvätta av, tänkte jag. Dessutom kunde det bli trevligare med lite färgglatt än den tråkiga vitlacken som låg där. Sagt och gjort, och gissa om ungarna sken upp? Snart var fönsterbläcket värsta konstverket. Underbara ungar. Så livliga. Så fantasifulla.


Belysningen på militärcykeln




Det var ju bara häromveckan som jag gjorde det läckert och köpte cykelbelysning till hela familjen, så på den fronten är vi ju täckta, men jag har likväl funderat över den — ytterst ekologiska — belysning som faktiskt är förmonterad på min primära militärcykel. Att slippa tänka på batterier utan helt enkelt med sin egen effort överföra energin till fram- och baklykta, enastående. Men fungerade belysningen?

Jag har faktiskt inte kollat. När jag tog mig an den här ramen såg jag att den hade både fram- och baklykta, och kablage, fast ledarna var snyggt (och till synes uttänkt) avklippta, just innan armaturerna. Hur jag än vred och vände på saken kunde jag inte förstå hur någon av de tidigare ägarna hade tänkt när han/hon klippte av dem. Nåväl.

Jag tvinnade hastigt samman ledarna, inte med full övertygelse om att allt skulle fungera out of the box, men det var värt ett försök. Dra mig baklänges, framlyktan gav ljus på en gång. Värre var det med baklyktan, den var död. När jag hade skruvat bort den röda plastkåpan förstod jag varför; glödlampan var uppenbart trasig. Själva glasklotet hade separerat från sockeln, och låg löst där inne. Jag rotade fram en lämplig kandidat för lampa och provade igen. Inget resultat.

Efter viss felsökning förstod jag att det handlade om att skruven och muttern som håller fast själva "lamparmaturen" på den bakre stänkskärmen var helt rostig och således inte ledde tillbaka ström som den skulle. Jag avlägsnade denna och skrubbade upp den, och efter återmontering fick jag även ljus baktill. Nå, kandidaten för ersättningslampa (sockel E10) visade sig vara några millimeter för lång, så det gick inte att få på det röda plastlocket efteråt, så jag skulle nog få leta rätt på en lämpligare lampa. Nå, rent tekniskt sett var projektet i alla fall i hamn. Jag avslutade med att sätta nya ringkabelskor på ledningarna till dymon.


Flygande Jacob och en liten skribent




Trots att Ingrid enligt utsago börjat känna sig lite krasslig så gjorde hon värsta lyxiga middagen i form av Flygande Jacob. Vår lilla tjej satt till bords och var minst lika intresserad av att skriva som att tugga i sig maten. Nåväl. Det känns sagolikt att hon redan nu har börjat få flöde på texten.

Jag kommer så väl ihåg hur min egen mamma var sådär lite lätt skrytsam i det faktum att jag började läsa och skriva vid sex års ålder, men här har vi uppenbarligen en som slog mig på fingrarna. Inte sex år fyllda är hon ju, ännu, vår lilla tjej.


Orsaken till död belysning fastställs




När jag ändå hade satt igång med cykelbelysning så kändes det lika bra att fortsätta. Ingrid har ju en modern "navdymo" i sin primära cykel, men denna har — på sin höjd — fungerat till och från det senaste året, och nu tänkte jag att det — inför mörkare/kallare tider — var lägligt att försöka finna orsaken.

Lyckligtvis slapp jag öppna upp navet. Multimetern visade att det kom spänning när jag snurrade på hjulet, så felet satt inte där. Jag hann sedan faktiskt skruva upp själva lyktan innan plötsligt den verkliga orsaken stod klar för mig. Kontakten från lampan. Det såg fruktansvärt ut inuti den. Det var liksom spretande koppartråd som till synes låg helt kors och tvärs i kontaktstycket.

Istället för att söka efter ny kontakt på nätet så tog jag en smal flat mejsel och separerade koppartrådarna så gott det gick och lade sedan eltejp runt själva kabeln, som alltså i sin tur hade släppt och glappade friskt inuti kontakten. Snabbt fixat, så nu har Ingrid ljuset med sig igen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar