Visar inlägg med etikett e-handel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett e-handel. Visa alla inlägg

torsdag 28 augusti 2014

Torsdag, v. 35


Utgifter




Det var i förrgår eftermiddag som jag öppnade brevlådan och såg ett kuvert med Skatteverkets emblem. Jag anade genast oråd. Suck. Mina farhågor blev besannade. Restskatt. Fyrtiotre kronor under elvatusen, ville dom ha. Jag försökte [förgäves] le brett och skämtsamt säga "Ja, tur att det inte var elva, i alla fall!", men hur jag än vred och vände på smilbandet så såg det konstlat ut. Nå, det var bara att plocka fram den digitala assistenten och göra inbetalningen, på stubinen. Lite att jämföra med att rycka ett plåster. Du förstår säkert.

Nåväl. Nu var det i alla fall torsdag, och det första jag gjorde när väckarklockan ringde var [som vanligt] att [efter att ha först ha slagit av oljudet då, så klart] kolla notifieringar. Här fanns ett oläst mejl. Oj oj. Det var igår onsdag som jag mejlade Motorcentralen och bad om en ungefärlig offert på byte av servopump, då det av hittills gjord felsökning inte verkar bättre än att det är den som har sjungit på sista versen, i detta nu.

Jag fick nu då svar. Kostnadsförslaget är såklart inte vansinnigt [uppåt väggarna skruvat] dyrt, men heller inte billigt som en glass Piggelin från Rådhuskiosken. I synnerhet mot bakgrund av "skattesmällen" som kom damp ner för blott 48 timmar sedan kändes detta, ja, ovälkommet. Nej, här får jag nog [i sanning] fundera lite grann över hur man skulle ta och fortskrida.

Nu bad jag visserligen — medvetet — om prislapp á la worst case scenario genom att fråga stans auktoriserade Skoda-verkstad, när i verkligheten s.k. "allverkstäder" (jfr. Mekonomen, Meca, m.fl.) kan pressa ner priset. Nå. Det billigaste (och lärorikaste) är fortfarande att skruva själv. En begagnad pump får jag för [i runda tal] fyratusen kronor, och då tillkommer endast min egen [fri]tid på detta.


Omladdning




När jag tagit på mig skjortan och gjort en ½ dag i den började jag kunna samla tankarna någotsånär. Dagen innan hade jag varit ner på Konsum och visserligen inte funnit någon schysst matlåda men istället bratwurst som såldes ut för en guldpeng för en förpackning med tre korvar. Bäst-före-datum låg flera dagar framåt. Jag hade då köpt en sådan förpackning och idag hade jag släpat mig några överblivna korvbröd hemifrån. Det hela stektes upp och kom att smaka fina fisken, i min lilla mun. Till efterrätt unnade jag mig lite glass, att jfr. med vad som tydligen har gått ner både en och två gånger tidigare.


Affärsliv




Jag köpte min HTC Flyer (3G/32GB) på en kampanj hos SIBA 2012, och betalade om jag minns rätt knappt två och ett halvt tusen (jfr. plattans ingångspris på marknaden — styva sjutusen kronor) och tyckte då att jag hade gjort värsta klippet. Fort blev jag varse om att HTC hade fått kalla fötter och plattan var officiellt avslutad innan jag visste ordet av. Där satt jag med gammal Android och prestanda som fort också var föråldrad. Suck.

Nå. En torsdag [lustigt nog] i fjol höstas kände jag att surfplattan liksom hade gjort sitt som "helig" [och i verkligheten knappt vidrörd] trotjänare uppe i en hylla, så jag gav den då officiellt till Klara. Nå. Inte heller hon har haft något superintresse av plattan på senare tid. Den har helt enkelt bara varit en tyngd. Så, jag har haft ute en annons på Citiboard och denna torsdag fick jag napp. På kvällskvisten en knapp timme efter att jag hade slutat kom en man förbi och köpte den rakt uppochner för sexhundra kronor. Underbart.


Mer affärsliv




Vidare, jag sprang förbi brevlådan och fann att kineserna (via eBay) än en gång hade levererat. Den här gången var det kedjepiskan som anlänt. Finemang. Jag hann dock nätt och jämnt öppna paketet innan jag hade en gäst utanför porten. Mannen ville köpa såväl soffbordet som toalettvagnen som jag [också] har haft ute på Citiboard.

Han gjorde sedan en mänsklig prutning — väl på plats — och jag accepterade hans idé (en hundralapp för båda artiklarna( på stående fot, vi vill trots allt inget hellre än att bli av med allt bråte. Jag hjälpte honom dessutom att bära över prylarna till hans lägenhet på 23:an, d.v.s. den stora L-formade kåken närmast skolan och skogen, från vårt håll sett. Vi hann byta några intressanta ord, under tiden.


onsdag 9 juli 2014

Onsdag, v. 28


eBay, ännu en gång!




Snabb leverans, dessutom. Det var nog knappt en vecka sedan jag beställde en pedalnyckel med (bland annat) 17 mm. Just militärcyklar (som jag uppenbarligen skruvar en del i) har ju klassiska 1/2" pedaler som sitter med just 17 mm skruvning. Riktigt trevligt att beställa från Storbritannien över eBay, har det nu visat sig vid flera tillfällen. Snabbt och smidigt, och ofta låg eller ingen fraktavgift.


Bölesholmarna med Karlssons




Mitt på dagen slog vi följe med Alexander och Emil och styrde färd mot Bölesholmarna. När vi satte oss i bilen sa navigatorn att det var för varmt så att den hade slagit ifrån. Jag tänkte spontant på ett Instagram som jag sett för bara nån dag sedan, då en vän tagit en skärmdump från sin telefon vars kamera "inte kunde aktiveras på grund av värmen". Här hade vi ett syskon. Nå, med AC på full kräm hämtade vi upp Emil & Alex och en stund senare satt vi på en filt nere på stranden. Glass köpte vi också, och sällan har nog mjukglass i bägare varit så gott som i denna stund. Oj oj oj oj.


På eftermiddagen




Det bar hem efter nån timme på stranden, och vi käkade våfflor med sylt och grädde. Smarrigt. Sedan gick vi ut på bakgården och Klara drog iväg mig för att visa vad Gustaf hade fångat kvällen innan. Usch, så läskigt. Det var ett litet pälsdjur som låg på gräsmattan, helt stendöd. Det hela kändes overkligt, men samtidigt ruskigt verkligt. Ja, livet är skört, jag säger då bara det.


Gänget återvänder till badplatsen




Efter maten var det inget som kunde hejda oss, så vi samlade oss än en gång och åkte tillbaka till det natursköna Bölesholmarna, var jag [så per löfte] tog säsongens första dopp. Ja, svenska vatten gör mig väl ofta till lite av en badkruka, men så plötsligt får jag ett infall och då händer det. Så nu 2014 blev alltså den 9:e juli det magiska datum var jag skuttade i plurret, en handfull gånger blev det rentav. Ingrid fick dokumentära några av mina hopp.

Jag fick en plötslig idé om hur jag skulle klippa ihop allting på ett sätt som jag kunde se framför mig i mitt huvud, och vid ett av klippen göra så att en bildruta — föreställande mig i luften — frös för en sekund eller så, fast Ingrid tyckte att det hela kändes lite barnsligt och mer som nåt sånt man gjorde på högstadiet. Kanske. Nå, jag är ung i sinne. I tjugoårsåldern, om jag får be.

lördag 7 juni 2014

Lördag, v. 23


En schysst start på dagen




Jobb inne i stan från morgonkvisten, denna typiska lördag. Efter uppackning bjöds det på vetekaka med smör, ost och gurka. Underbart, faktiskt. Jag växer ju fortfarande så jag kan verkligen ha nytta av den energin som jag får. En liten dammsugare gjorde bra tilltugg i samråd med kaffet. Mums. Jag älskar i princip allt som går att stoppa i munnen.


Katten som plötsligt blev våran




Väl hemma på eftermiddagen gled jag ut på balkongen. Gustaf satt på bordet och att döma av hans blick såg det ut som att han poserade, om än Ingrid senare påtalade att det där är hans typiska blick när han har fått syn på nånting av intresse, t.ex. en fågel. Nå. Jag fotograferade, och låg sedan i sängen och tittade länge och väl på bilden. Vilken vacker katt, tänkte jag för mig själv.


En eloge till Önskefoto




Det var i julassom Ingrid gav mig den underbaraste julklappen jag har fått nånsin, nämligen ett exklusivt skal för min mobiltelefon. Den underbara känslan av att ständigt bära tjejerna med mig på baksidan av något som jag faktiskt tar upp ur fickan stup i kvarten. Inte heller nog med detta, skalet har visat sig vara av klockren passform och kvalitet. Innan jag fick detta hade jag ett vanligt silikonskal. Det gled rätt av telefonen vid kanterna, och kändes aldrig riktigt bra. Detta liksom "klickar" fast runt om telefonen, och sitter sedan hur bra som helst, sådär så att man snudd på måste kämpa för att få av det. Just som ett skal ska sitta.

Nå. Jag drabbas tyvärr stundtals av motorisk ofärdighet, i folkmun klumpighet, vilket har som följd att jag har tappat min mobiltelefon i backen alltför många gånger. Varje gång det har hänt har jag blivit lika skräckslagen när jag tagit upp telefonen; livrädd för att ha åkt på det där beryktade/klassiska scenariot var skärmglaset spruckit. En lättnadens suck när mobiltelefonen tycks ha klarat sig helskinnad, gång efter gång. Jag är övertygad om att jag har det här plastskalet att tacka för detta. När jag kollade på det senast hade det blivit två små sprickor i det, just vid de övre hörnen.

För att vara proaktiv (i.e. motverka sprickans tillväxt) stack jag och köpte en jätteliten brännare och gjorde ett tappert försök att smälta ihop den spruckna. Det hela blev emellertid mest tafatt; plasten liksom krympte ihop när den blå svetslågan anföll, och jag gav snabbt upp projektet och gillade läget. Skalet fyllde trots allt fortfarande sin funktion.

Nå, jag satte mig ner och komponerade ett mejl till företaget Önskefoto (var skalet köptes) och förklarade min oerhörda nöjdhet över produkten, hur den av allt att döma vid flertalet tillfällen räddat min mobiltelefon från haveri, och allt. Vidare berättade jag om den uppkomna situationen, och att jag hemskt gärna önskade beställa ett identiskt skal igen (då jag trots allt fick det som julklapp), och undrade om de inte hade någon slags databas var de kunde plocka fram bilden med den exakta dispositionen.

Dagarna gick, men så plötsligt fick jag ett ganska långt svar var de ödmjukt bad om ursäkt för att svaret dröjt då de var väldigt överbelastade med jobb, och de tackade ödmjukt för de vänliga orden. De tyckte att jag skulle försöka ta rätt på ordernummer, så skulle de se om de inte kunde fixa det där. Detta ordnade jag snabbt fram, och en korrespondens senare fick jag mejl om att de hade skickat ett nytt skal till mig — utan kostnad.

Nu häromdagen anlände det, och skåda min förtjusning. Här talar vi förstklassig service. I mitt stilla sinne tänker jag att den underbara bilden på mina tjejer trots allt börjar få några år på nacken (Klara har ju hunnit bli stora tjejen), så innan skal för min — ständigt åldrande — telefonmodell utgår ur Önskefotos sortiment så ska jag sätta mig ner och plocka ihop några nya skal och lägga en faktisk beställning. Priserna för dessa fotoskal är ju löjligt låga, och jag har som sagt aldrig haft ett mobilskal med bättre passform. Som om detta inte var nog så skickade det med mig en liten kupong ("20% RABATT på alla produkter") med skalet nu. Nå, än en gång, två tummar upp för Önskefoto. Kan helhjärtat rekommendera alla att beställa från dem.


Ett hedrande besök på kvällskvisten




På kvällen plingade det på dörren och bästa Alexander & Emil klev in. Stämningen var maxad och det lektes så det stod härliga till. Klara har målat en teckning föreställande ett hus (vårt?) i kyrkan och häromdagen köpte Ingrid en stor ram till denna, vilken jag nu fick i uppdrag att sätta upp på angiven plats på väggen. Här har jag precis dunkat upp kroken, ett par centimeter t.v. om Klaras huvud på bilden syns den. Den vanliga ordväxlingen om att jag utgått från mitt eget (~185 cm) perspektiv uppstod givetvis. Haha, min älskade hustru är så härlig.

När klockan blivit alltför sent och Alexander skulle ta med sig Emil hem blev nämnda unga man allt annat än glad. Det blev ett stort projekt att få med sig honom, och jag beundrade verkligen Alexanders stora tålamod i denna pärs. Skrikande, tårar, och sparkande. Det klassiska scenariot med en treåring som vill bestämma själv. Oj oj oj. När de slutligen hade kommit sig iväg satte vi oss ner vid matbordet för middagen. Klara åt fruktansvärt dåligt och sprang hela tiden iväg från matbordet och började med nåt annat. Ingen ordning alls, med andra ord. Hon skrattade bara bort våra tillsägelser, som om vi, hennes föräldrar, var luft.

Det var nu jag satte ner foten. Vi hade tidigare lovat Klara att hon skulle få ett Kinderägg på kvällen, förutsatt att hon hade skött sig. Jag sa till henne att hon fick en sista chans att sitta still vid matbordet och äta. Än en gång skrattade hon bara bort förmaningarna. Säkert var hon övertygad om att hon skulle kunna vända situationen sen, när hon själv önskade. Då förklarade jag lugnt för henne att hennes sista chans att få ett Kinderägg nu var förbrukad, och att hur hon nu än bar sig åt (skötsamt eller ej) så skulle det inte bli något chokladägg för hennes del, denna lördag.

Hon tittade på mig några sekunder med stora ögon, som att hon analyserade situationens allvar, och sedan kom skrålet, och tårarna. Hon var förtvivlad, och det enda som kom ur henne mellan intervallerna av tårar var "Kiiiiiiinderäääääääägg!", varvid jag beslutsamt skakade på huvudet och sa att hon fick skråla hur mycket hon ville, för nåt chokladägg skulle det inte bli. Jag tror att det är oerhört viktigt att man — i sin roll som förälder — kan sätta ner foten och sedan (viktigast) stå fast vid beslutet. Om man vänjer barnen vid att de som regel kan vrida och vända på en situation (till sin fördel) i efterhand, så säger det bara svisch och rätt vad det är så sitter man då med en skeppssjövild tonåring inne på socialkontoret. Det vet man. I förlängningen skapar disciplin ett sinne för ordning och rätt, tror jag. Slutligen(!) kom Klara att acceptera situationen.


Den havererade gamla militärcykeln





På kvällskvisten begav jag mig till cykelskjulet var sedan åratal ett gammal militärcykelvrak står. När vi i samband med flytten i fjol höstas ställde in vraket i skjulet saknades förvisso pedaler, men båda hjulen fanns. Nu var cykeln hjullös både fram och bak. Suck. Antagligen har något mindre nogräknad person tagit det hela som skrot och beslutat ta hjulparet till något ett projekt. Tjuvar, jag säger då bara det, tjuvar.

I varje fall, det stora problemet med den här cykeln är att pedalfästet vid ena sidan av vevarmen har spruckit, med som följd att man omöjligen kan skruva fast en pedal. Det här kräver antingen en ny helsmidd vevarm, eller en rejäl svetsning. Jag har inte haft ambitionen att ro något av dessa tacklingar i hamn, så därför har cykeln fått stå. Nå, denna lördagskväll kände jag att det var dags att göra ett försök att i alla fall ta reda på vad jag hade att göra med.

Efter viss möda fick jag av den till synes fastklämda koppen och lyckades även skruva bort konan som håller ihop veven. Därunder satt det faktiska kullagret, eller ett av totalt två, för att vara exakt. Jag inspekterade, och konstaterade att trots cykelns ålder så var kulorna hela. Finemang. Att "trä ut" vevarmen från dess axiala hål visade sig emellertid omöjligt. Jag behövde antagligen få bort den ringformade metall som på något sätt sitter ytterst på vevhuset i själva ramen. Jag försökte med dorn och hammare. Jag var inte helt säker på om det var vänster- eller högergängat, men provade båda vägarna många gånger, lottlöst. Suck. Till sist skruvade jag ihop allt och lade återigen projektet på is, åtminstone för kvällen.

Just när vi skulle lämna gårdsplanen sparkade jag till något i gruset som klingade av metall. Jag tittade ner och såg något rostigt. Jag plockade upp en kraftigt rostig L-formad Torx-nyckel. Tänka sig. Den hade antagligen legat ute över vintern, om än det börjar bli lite väl sent att säga "Det som göms i snö kommer fram i tö". Nå, jag har faktiskt [handen på hjärtat] aldrig sett en lös Torx i det här utförandet. Många L-formade insex har jag skådat genom åren, men aldrig Torx. Jag fotograferade mitt funna objekt, och log lite grann för mig själv.


tisdag 15 april 2014

Tisdag, v. 16


Motorcentralen




Klockan var alltså bara fem i halv ett denna tisdag när jag haffade kölapp på Motorcentralen. Jag var helt enkelt ute efter en burk spraylack inför mitt tilltänkta sommarprojekt, nämligen att åtgärda en liten blemma av ytrost som angripit vår vackra citrongula kaross på ett ställe. När maskinen gav mig nummerlappen höjde jag på ögonbrynen. Det var definitivt inte igår jag var här, på Motorcentralen, Dafuq, var det frågan om någon slags mindf*ck, från maskinens infallsvinkel? Jag förstod ingenting, men tänkte tillbaka på en tisdag[!!] förra sommaren. Hur sinnessjuk är egentligen verkligheten, kan man ju fråga sig?


Gustaf




På eftermiddagen när jag hade slutat kunde jag inte hålla mig. Jag ville se de nya hjulen, monterade. Jag var först ute, men hejdade mig — i mitt stilla sinne — när jag — helt från ingenstans — såg Ingrid komma gående, med Gustaf i sin barm. Åh, vackra djur. Åh, vackra kvinna. Så tänkte jag alltså, denna tisdag. En stund senare var de nya hjulen monterade. Aj, vilket upplyft.


Middagen




Ingrids kyckling, hur schysst som helst. Här serverad med en riktigt vettig sallad, inkl. bl.a. fetaost och tomat. Rekommenderas helhjärtat.


Beställningen




Ja, för några veckor sedan gjorde jag mitt livs första beställning genom eBay. Nu hade jag en ett litet paket i brevlådan. Som avtalat, tio stycken långa triangelformade bits i S2-stål. Oj oj oj. Kina levererar, helt klart. Två tummar upp!


asdfgsadf

söndag 23 mars 2014

Söndag, v. 12


Dagens kunskapslyft: Länsbokstav




Klockan var fem i halv ett när det flaggade i min telefonlur. Det var min älskade mamma som ringde. Jag blev överlycklig. Mamma var på muntert humör och vi pratade typiskt söndagligt; jag i soffläge i vardagsrummet. Så föll vi plötsligt in på historia. Mamma berättade om ett minne från sin barndom. Det var alltså i slutet på femtiotalet, och hon lärde sig alla länsbokstäver på bilar. Länsbokstäver, frågade jag, undrande.

Var det måhända så att det län som ett fordons ägare stod skriven i stod inpräntat i exempelvis skattemärke förr i tiden? Jag hann börja fundera. Min mamma sa då att det stod i skylten. Jag förstod ingenting, men med hjälp av teknikens vidunder (telefonluren) surfade jag in på Wikipedia och fick snabbt svar på mina funderingar.

Mamma skojade inte med mig. Förr i tiden stod ägarens län inpräntat i registreringsskylten. Mamma skrattade i telefonluren, och sa att länskoderna satt väl inpräntade i hennes huvud sen hon åkte runt med sina föräldrar när hon var liten. Hon hade satt det som ett litet projekt att lära sig dom. Det var kul att kunna se vilken del av riket semesterfolket kom ifrån, sa hon skrattande i telefonen. Jag kände genast att jag ville testa henne, och då jag hade Wikipedia-artikeln framför mig så hade jag ju ett direkt facit.

Jag tog några län på måfå, och banne mig, min älskade mamma svarade blixtsnabbt rätt på vartenda ett. Hon är ett sant geni, min älskade mamma. Jag tänker spontant tillbaka 5-6 år i tiden, till en fas i livet när jag själv hade en liten fix idé om att jag skulle lära mig alla Sveriges riktnummer innantill. Jag vet uppriktigt sagt inte riktigt varför. Jag kände liksom bara att det kunde vara en bra sak att kunna, och att riktnummer inte rimligtvis borde ändra sig i märkbart i det närmaste, så att det liksom var en värd grej att pränta djupt in i långtidsminnet. Jag drog nu på smilbanden när det stod klart för mig vem jag ärvt hela den här stilen ifrån.


Dagens önskan: Ninjago




Vår söndagsshopping började då på Ica Maxi. Klara fick ju en Ninjago-film för några dagar sedan, och hon har redan börjat titta på fler titlar i serien. För den oinvigde så är Ninjago en form av ninjautövande Lego-soldater. När jag själv var ett litet barn fanns förvisso lego, men CGI-tekniken var givetvis inte vad den är idag, så några legosoldater i tv fick jag vara utan. Nåväl. När jag var ett litet barn hade vi istället annat för oss.

Vi spelade bland annat på uppochnedvända 2 liters glasslådor i plast med tuschpennor, och hipps vipps så var vi rockstjärnor. Vi var även ute på diverse byggarbetsplatser med påkar och stål, i tron att vi var TMNT-sköldpaddor på riktigt, och brunnslock och dylikt var alltså fotsoldater som vi slogs mot. Oj oj oj. Jag kommer så väl ihåg när jag var ett litet barn. Jag skall aldrig glömma. Förvisso, Klara må här förvisso gräva bland DVD-utgåvor, men jag ser nu att Ninjago faktiskt ursprungligen sänds på Cartoon Network, en tv-kanal som faktiskt fanns redan när jag själv var ett barn, och som jag har många minnen av.


Dagens inköp: Blandat




Vi var alltså ute och snurrade på dagen, hela familjen. Först var vi på Ersboda var jag köpte bromsvätsketestare, verktyg för panelclips, och en liten reparationssats för cykelslang. Dessutom köpte jag en spänningsomvandlare för 12v-uttag, fast den finns inte med på bilden som jag hunnit slita sönder förpackningen för att kunna försäkra mig om att något av de medföljande stiften passade min rosa skruvdragare. Check på den.

Nästa stopp var i stan, var vi strosade upp till majestätet. Jag hann bolla några ord med kollegor, och shoppingen kom att bestå i en bitssats med fokus på speciella varianter, en bitssats med fokus på vanliga varianter, samt en praktisk dörrhängare som jag haft på inköpslistan i vad som börjar bli fler år.

Nu skred jag äntligen till verket, skönt. Klara var dessvärre ledsen. Hon ville ha leksaker i mängder, men jag och Ingrid höll igen. Bortskämda jänta. Nåväl. Även de våtaste tårar torkar till sist. Ibland måste man stå på sig som förälder. Nå. I varje fall så velade jag i några sekunder mellan krom, vit och grön som färg på dörrhängaren. Efter en snabb överläggning stod det klart att vit blev bäst. Dörrarna därhemma är trots allt vita, så med lite tur kanske det blir en någotsånär sömlös sammansmältning.



Dagens debut: Auktionshandeln




Visst, helt på grön kvist är jag inte när det kommer till handel med privatpersoner på nätet. En och annan Blocket-annons har man väl nappat på, och så sent som för nåt år sen köpte jag ett gäng klassiska TMNT-figurer från nån snubbe i södra Sverige genom Tradera. So far, inga problem. Däremot har jag ryggat tillbaka lite grann vad gäller den där kända världsomspännande sajten, eBay. Rädslan för att åka på fasansfulla summor i tullavgift när man handlar från utlandet har väl varit det främsta hindret. Nåväl.

Denna söndag blev dagen när jag besegrade mina farhågor. Jag skapade ett konto och beställe 10st hyfsat konstiga bits (2 millimeter trekant) från Kina. Fraktfritt. Drygt femtio kronor drogs från mitt PayPal-konto. Nu får vi se när och om det bli någon leverans, och framförallt om någon hemsk följesedel med tullpåslag hänger på försändelsen. Vi får se. Låt mig återkomma.




Dagens käk: Kött




Ingrid gjorde sin världsberömda potatisgratäng till middag. Till denna serverades bland det möraste kött jag ätit hemmavid. Varm majskolv och kall Corona stod som tillbehör. Aj, vilken smaksensation.


Dagens efterrätt: Glass




Gräddglass från GB är den bästa, tycker jag. Den är någon krona dyrare än motsvarighet från Sia, Triumf, eller Icas egna, men ack så värd. Här serverades den med jordgubbar. En kort stund in i mitt glufsande noterar jag att Klara har chokladsås på sin glasstallrik, och inte jordgubbar och vispgrädde, som jag och Ingrid. Jag frågar varför inte hon tagit jordgubbar. "Nämen, dom har jag redan ätit upp!", replikerar hon, och pekar på en tom tallrik alldeles intill. Åhå, där ser man.


fredag 4 januari 2013

En ros till ExtraOptical

Än en gång hade jag beställt glasögon från ExtraOptical. Jag har haft beställningen i görningen rätt länge, men vad som fick mig att fälla den var mänsklig respons. De hade skrivit nåt inlägg på sociala medier, och jag petade in en kommentar var jag skrev att jag minsann skulle slå till med en beställning nästa gång de körde en kampanj med fri frakt. Senare samma dag fick jag e-post.

Hei, Carl!

Vi så din melding på FB.

Du skal få fri frakt på din neste ordre, siden du er en så god kunde av oss. Bare bestill og send oss ditt ordrenummer, så skal vi trekke av frakten i etterkant!

Det här blev avgörande. Jag samlade ihop en beställning samma kväll. Inte mindre än fem par glasögon la jag i kundkorgen. Sedan, den 9 december, hämtade jag ut försändelsen här på det lokala postombudet. Jag provade ut samtliga glasögon. Jag var överlag nöjd, det var bara en typ av glasögon som jag fick tveksamheter kring. Dessa.

"Jag blev fyrtio år äldre" —Ingrid


Både jag och Ingrid var överens om att de förvisso var snygga, men "tantiga", alltså inte helt passande min karaktär. Visst, om — som på bilden här — t.ex. jag körde det svarta paret och Ingrid det vinrda, ja då skulle vi utgöra en 'perfect match' i det sociala livet, men var det värt det? Tveksamt!

Nå. Återköp ska inte vara några konstigheter, inte heller när man e-handlat, men jag tycker alltid det känns lite knepigt. Nåväl. Jag fick fram returschemat. Jag gladde mig i vad jag läste. De ämnar uppenbarligen inte sälja mina skräddarsydda glasögon som nya, till inte ont anande kund, men istället något j-vligt beundransvärt, nämligen skänka dem till välgörenhet. Det stod att de gärna såg att jag fyllde i mina styrkor, så glasögonen kunde komma till nytta av någon som behövde dem. Nu kändes det plötsligt väldigt gott att göra det här återköpet. Kanske någon i tredje världen skulle få ett helt nytt liv, på grund av mig?

Så, vad jag vill säga är att allting gått som på räls. Idag fick jag e-post från Paypal att jag fått en "refund" från ExtraOptical, motsvarande det exakta beloppet för dessa två glasögon.