Textmässigt egensinnad~: varmkorv

Visar inlägg med etikett varmkorv. Visa alla inlägg

torsdag 28 augusti 2014

Torsdag, v. 35

Utgifter

Det var i förrgår eftermiddag som jag öppnade brevlådan och såg ett kuvert med Skatteverkets emblem. Jag anade genast oråd. Suck. Mina farhågor blev besannade. Restskatt. Fyrtiotre kronor under elvatusen, ville dom ha. Jag försökte [förgäves] le brett och skämtsamt säga "Ja, tur att det inte var elva, i alla fall!", men hur jag än vred och vände på smilbandet så såg det konstlat ut. Nå, det var bara att plocka fram den digitala assistenten och göra inbetalningen, på stubinen. Lite att jämföra med att rycka ett plåster. Du förstår säkert.

Nåväl. Nu var det i alla fall torsdag, och det första jag gjorde när väckarklockan ringde var [som vanligt] att [efter att ha först ha slagit av oljudet då, så klart] kolla notifieringar. Här fanns ett oläst mejl. Oj oj. Det var igår onsdag som jag mejlade Motorcentralen och bad om en ungefärlig offert på byte av servopump, då det av hittills gjord felsökning inte verkar bättre än att det är den som har sjungit på sista versen, i detta nu.

Jag fick nu då svar. Kostnadsförslaget är såklart inte vansinnigt [uppåt väggarna skruvat] dyrt, men heller inte billigt som en glass Piggelin från Rådhuskiosken. I synnerhet mot bakgrund av "skattesmällen" som kom damp ner för blott 48 timmar sedan kändes detta, ja, ovälkommet. Nej, här får jag nog [i sanning] fundera lite grann över hur man skulle ta och fortskrida.

Nu bad jag visserligen — medvetet — om prislapp á la worst case scenario genom att fråga stans auktoriserade Skoda-verkstad, när i verkligheten s.k. "allverkstäder" (jfr. Mekonomen, Meca, m.fl.) kan pressa ner priset. Nå. Det billigaste (och lärorikaste) är fortfarande att skruva själv. En begagnad pump får jag för [i runda tal] fyratusen kronor, och då tillkommer endast min egen [fri]tid på detta.

Omladdning

När jag tagit på mig skjortan och gjort en ½ dag i den började jag kunna samla tankarna någotsånär. Dagen innan hade jag varit ner på Konsum och visserligen inte funnit någon schysst matlåda men istället bratwurst som såldes ut för en guldpeng för en förpackning med tre korvar. Bäst-före-datum låg flera dagar framåt. Jag hade då köpt en sådan förpackning och idag hade jag släpat mig några överblivna korvbröd hemifrån. Det hela stektes upp och kom att smaka fina fisken, i min lilla mun. Till efterrätt unnade jag mig lite glass, att jfr. med vad som tydligen har gått ner både en och två gånger tidigare.

Affärsliv

Jag köpte min HTC Flyer (3G/32GB) på en kampanj hos SIBA 2012, och betalade om jag minns rätt knappt två och ett halvt tusen (jfr. plattans ingångspris på marknaden — styva sjutusen kronor) och tyckte då att jag hade gjort värsta klippet. Fort blev jag varse om att HTC hade fått kalla fötter och plattan var officiellt avslutad innan jag visste ordet av. Där satt jag med gammal Android och prestanda som fort också var föråldrad. Suck.

Nå. En torsdag [lustigt nog] i fjol höstas kände jag att surfplattan liksom hade gjort sitt som "helig" [och i verkligheten knappt vidrörd] trotjänare uppe i en hylla, så jag gav den då officiellt till Klara. Nå. Inte heller hon har haft något superintresse av plattan på senare tid. Den har helt enkelt bara varit en tyngd. Så, jag har haft ute en annons på Citiboard och denna torsdag fick jag napp. På kvällskvisten en knapp timme efter att jag hade slutat kom en man förbi och köpte den rakt uppochner för sexhundra kronor. Underbart.

Mer affärsliv

Vidare, jag sprang förbi brevlådan och fann att kineserna (via eBay) än en gång hade levererat. Den här gången var det kedjepiskan som anlänt. Finemang. Jag hann dock nätt och jämnt öppna paketet innan jag hade en gäst utanför porten. Mannen ville köpa såväl soffbordet som toalettvagnen som jag [också] har haft ute på Citiboard.

Han gjorde sedan en mänsklig prutning — väl på plats — och jag accepterade hans idé (en hundralapp för båda artiklarna( på stående fot, vi vill trots allt inget hellre än att bli av med allt bråte. Jag hjälpte honom dessutom att bära över prylarna till hans lägenhet på 23:an, d.v.s. den stora L-formade kåken närmast skolan och skogen, från vårt håll sett. Vi hann byta några intressanta ord, under tiden.

söndag 24 augusti 2014

Söndag, v. 34

Godmorgon

Vi sov ut allesammans, och när vi väl började komma ur sängen blev det frukost i form av tunnbröd med bland annat karré som pålägg. Smarrigt. I bakgrunden syns en skymt av den urgamla vedspisen som jag nämnde tidigare.

Efteråt satte satte sig Klara med morfar som satt i kökssoffan och läste en tidning. I bakgrunden syns den urgamla radioapparaten som jag nämnde tidigare.

Bäddningen

Ingrid var jätteduktig och bäddade det lyxiga sovrum var vi hade fått tillbringa natten. Jag tog tillfälle i akt och fotograferade. Runtom på väggarna hängde urgamla fotografier på Ingrids förfäder. Även på den stora gamla byrån med spegel stod ett fotografi. Jag tog tillfälle i akt och fotograferade när Ingrid stod och gjorde i ordning sitt ansikte.

Sjöutsikten

Det regnade, och den ev. planerade skogspromenaden såg ut att utebli. Planen blev att vi istället skulle styra kurs hemåt Ingrids föräldrar, var det skulle bjudas på varmkorv. Smarrigt. Klara var märkbart taggad på avfärden. Hon gick ut och satte sig i skuffen tillsammans med Melvin, och vägrade gå någon annanstans, så där fick hon sitta. Jag och Ingrid promenerade ner till vattnet och tittade. Tomten går ända ner till vattnet. Här finns onekligen potential.

Gårdsbyggnaderna

Innan vi lättade ankar passade jag på att fotografera de tre byggnaderna på tomten, alltså dels själva stugan, sedan ladugården, och sedan förrådsbyggnaden. Det kändes minnesvärt att föreviga dessa.

Återkomsten

Kring två var vi framme på Blåbärsvägen, Berghem. Även denna gång anlände vi sist trots att vi lättat ankar först. Den här gången hade vi emellertid kommit av oss helt, då Google Maps vägnavigator tydligen tog oss i sned sydlig riktning så att när vi efter många(!) små byvägar (och även en relativt lång grusväg) slutligen kom ut på E4:an så var vi bara ett par mil ifrån Ö-vik. Suck.

Nåväl. Korven var i alla fall jättegod, jag tror jag käkade sex eller sju stycken. Klara satte sig och byggde med Lego i vardagsrummet, som hon så ofta gör. Just innan vi skulle fara kände jag att det kanske var läge att gå på toaletten, då jag hade avhållit mig från större besök under dygnet i stugan då där bara ett torrdass (inbyggt i ladugården) att tillgå.

När jag kände mig färdig sprang jag genast på patrull. Järnspikar, stopp i rören. Att familjen Lindberg har en supermodern toalettanläggning med spolknapp i väggen hjälpte inte ett dugg, vattennivån rörde sig inte en kvartstum, i denna stund. Jag tänkte tillbaka på hur jag hade hamnat i en liknande situation hemma hos min syster tidigare i somras, och hur jag då hade tvingats att lösa upp proppen på ett minst sagt förnedrande sätt.

Jag hade bara någon dag senare fått en liten sidoknuff av en god vän, då via Snapchat, var han förkunnat att borsten — som i regel finns att tillgå i svenska toaletter & badrum — faktiskt är användbar i sådana här lägen. Den här gången följde jag hans råd. Dra mig långsamt baklänges, en liten knuff med toalettborsten och så löste det sig. I be damned. Man lär så länge man lever, sägs det ju.

Servostyrningen

När vi kommit hem bestämde jag mig för att gå ut och titta på bilen. Det var i fredags på morgonkvisten som jag p.g.a. regn valde att ta bilen till jobbet, och jag [Ove Sundberg] hade då tänkt att ställa mig på Pilgatan eller Häradshövdingegatan (Öst på stan) var det är fri gatuparkering varannan dag på respektive. Dessa två parallellgator turas alltså om.

Nå. Jag var stressad (och morgontrött) och missade korsningen. Jag saktade i nästa korsning och skulle vända. Halvvägs igenom U-svängen pep det till och rattlampan på instrumentbrädan tändes. I samma stund blev det fasansfullt tungt att svänga om ratten. Lyckligtvis var P-gatan rätt tom så jag slapp göra nån krånglig fickparkering, men fick likväl småspringa genom regnet ett par kvarter och klockade in på minuten 07:00.

Nå. I mitt stilla sinne hade jag då i fredags haft en liten hoppfull dröm om att ett tillfälligt fel hade uppstått, som liksom skulle vara självlöst när jag kom ut och startade om maskinen efter att den fått vila under arbetsdagen. Så blev inte fallet. Lampan lyste fortfarande när jag for hem och styrningen var som ett träningspass, särskilt i låga farter.

Nå. Nu hade jag bestämt mig för att försöka mig på någon slags diagnostik. Jag gick ut och kopplade upp netbooken till bilen och läste felkoder från modulen "Power Steering" (i detta fall # 44 i VCDS-Lite). Två felkoder dök upp. Jag rensade dem och startade om bilen. Den ena var borta men den andra uppkom omedelbart, och rattlampan lyste med konstant orange sken. Suck. Jag kollade även säkringarna men hittade inga som verkade vara trasiga.

Nå. Jag gjorde lite efterforskningar på nätet och fann att i de allra flesta fall var det styrvinkelgivaren i rattstången som hade sjungit på sista versen, och att servon inte kan fungera utan denna. Lustigt värre, när jag gick in under "Measuring Blocks" och läste av så fick jag faktiskt en matning ifrån sensorn. Med motorn påslagen kunde jag alltså [med mycket kraft] vrida på ratten och laptopen visade då en vinkelgrad på skärmen. Detta betydde att den här givaren i mitt fall inte var död. Jag avslutade felsökningen och gick in och skrev en detaljerad frågetråd på Briskoda-forumet innan jag gick och la mig för kvällen.

tisdag 29 juli 2014

Tisdag, v. 31

Lunchen

På lunchen sprang jag ner på Konsum för att se om det fanns nåt färdigt i den där ljuvliga hörnan var mat som är på sista eller näst sista förbrukningsdag läggs, i regel till ett vrakpris. Nu fanns där tyvärr inga färdiglådor, men väl ett paket ekologisk varmkorv som de endast ville ha sju kronor för. Jag åkte dock på att köpa bröd, så 26 kronor landade slutsumman, vilket ändå kändes helt okej. Jag delade korvarna på mitten och på så vis fick jag dels ner dem i den inte alltför stora kastrullen, dels fick jag vartenda korvbröd till att gå åt.

Varenda korv satte jag i mig. Jag bollade litegrann över Facebook med en grabb som hängde med när jag var lite yngre, fast han verkade vara mer intresserad av min aktivitet/inaktivitet på Snapchat än av min varmkorv. Jag skämtade bort honom, då han ännu är alltför ung för att förstå saker som ekologisk varmkorv; än mindre den kvickhet som krävs för att få svart bälte i Snapchat.

Hästarna

På kvällskvisten åkte vi ut till Bölesängarna var det finns hästar av alla färger och former. Klara var inte rädd, utan hon tog gräs och matade flera av hästarna. En tjej uppenbarade sig från ingenstans och öppnade grinden till ett av stallen och hon rådde visst om en häst och skulle ut och rida. Vi fick gärna titta på hästarna, sa hon. Oj oj oj. Tänk att rida på en riktig häst. Det har jag faktiskt provat, både en och sju gånger, fast det var längesen nu.

tisdag 11 februari 2014

Tisdag, v. 7

Lunchen

Laddade upp inför dagen med ett gäng stadiga varma korvar, i norrländsk folkmun "vurrar", jfr. då "en vurre, flera vyrr", för grammatisk framkomlighet. Nå. Gott var det, och utöver ketchupen var det som vanligt Johnny ketchup som gällde. Jag kommer knappt ihåg vem det var som tipsade mig/oss om denna för första gången. Uppriktigt sagt tror jag att det var jag som fick ett direkt tips av en kamrat, men att jag aldrig riktigt snappade och skred till handling själv, men så en dag hade plötsligt Ingrid langat upp den på eget initiativ. Mäktigt när det händer sådär.

Blodgivningen

Idag hade jag den där önskvärda luckan innan jag började dagen, och jag nyttjade då den till att dundra upp till Blodcentralen för tappning. Jag har varit kallad ända sedan juldagarna, men det har varit alltför hektiskt för att finna ett hålrum. Nu hade jag det, om än det var tajt. Stress är aldrig bra för mig när jag ligger där, det har jag två tydliga kvitton på, men det skulle likväl gå vägen, denna gång. Den sedvanliga halvlitern tappades och jag gick därifrån med en schysst t-shirt. Riktigt schysst när man tillskansa sig kläder utan att behöva betala pengar.

Tänker jämsides spontant också på när min dåvarande chef på en videobutik gav mig två 'promotion tees' efter en filmkampanj, jag tror bestämt att detta var sent 2006 eller tidigt 2007. Filmen "Smoking Aces" var rätt tung, medan "Snakes on a Plane" var fruktansvärd värdelös. Nå, textilerna må vara urtvättade, men plaggen håller än idag.

Jag tänker spontant vidare jämsides på när jag ödmjukt lyckades tigga till mig en t-shirt (som jag förvisso själv svettats ner rejält) med reklam för batterier av min nuvarande chef efter en utgången kampanj, detta så sent som i fjol, eller om det rentav var 2012. Nå, Efter många alltför tuffa tvättar tidigare har dessa ursprungligen ganska klarblå t-shirts nu kommit att gå ut det ljusblå hållet, men de håller måttet och är i utmärkt bruksskick.

Tillbaka till Blodcentralen nu. Efter alla tappningar tror jag inte längre att jag saknar någon av färgerna. "Ge blod" står det subtilt men samtidigt stolt (lagom stort) i brösthöjd, och jag har i sanning inte hunnit tvätta ut någon av dessa plagg, ännu. Låt mig än en gång understryka, det finns ingenting så underbart som kläder som man slipper betala pengar för.

söndag 21 april 2013

Söndag, v. 16

Cykelturen

Klara har visserligen tagit några tramp häromdagen, men det här kändes ändå som jungfrufärden för säsongen. Det gick lite trögt med trampandet, och däcken var kännbart mjuka. Skulle den gå ner i kofferten, var frågan. Vi banade väg, och det gick lätt som en plätt. Så, med cykel och basketboll lastade för pumpning lättade vi bara en stund efter att detta foto togs ankar. Vid OKQ8 Carlslid gjordes första sopp, och här pumpades Klaras lilla cykel. Jag gick in och frågade om de hade nåt munstycke för att pumpa basketbollen. Tyvärr hade de blivit av med detta. Jag gick ut och körde mitt klassiska MacGyver trick, nämligen stora pumpklumpen för bilar, med munstycket hårt tryckt över hålet på bollen. Det gick vägen, med Ingrids hjälp. Jag höll munstycket mot bollen medans hon tryckte på plussymbolen. Bollen blev stenhårt, och är nu redo för en skön sommarsäsong.

Verktygssatsen

Nästa anhalt blev Stadium, Ersboda, var vi skulle kolla på kläder. Ingrid var på jakt efter en dress att jogga i. När vi kom fram fick vi bakslag. De öppnade först klockan tolv, och hon var nätt och jämnt halv. Vi lyfte ut cykeln ur kofferten där på parkeringen, och lät Klara cykla runt lite. Jag konstaterade att leden till det ena stödhjulet var vridet snett bakåt. Inte bra. Jag får nu tillfälle att visa upp den stora investering jag gjorde för precis två veckor sedan; söndagen när vi tog tjugotusenmilaklivet. Ja, jag nämnde det inte då, men vi for ut på Ersboda och faktiskt just till denna parkering. Jag hade nämligen sett ett erbjudande i den veckans annonsblad, var en verktygssats med 120 delar som ordinarie pris kostade 999 kronor såldes till ett medlemspris av endast 599 kronor. Billigt. Ska man ha motsvarnade hundratjugo delar från t.ex. Bahco så går det ju loss på åtskilliga tusenlappar. Nu var detta inget väletablerat märke, och enligt många så ska man ju hålla sig till märken med god renommé när det kommer till just verktyg, men jag hade i alla fall slagit till. Jag hade lämpligt nog verktygssatsen med mig, då den fått assistera vid däckbytet häromdagen, så jag tog fram lämpliga delar och justerade stödhjulen. Jag vill här understryka att jag är oerhört händig, till och med stående på en parkering.

Zombies

Vi orkade inte vänta på att Stadium skulle öppna, utan en stund senare befann vi oss istället utanför Intersport. Dessa öppnade också tolv, men nu hade klockan närmat sig. Några stycken stod vid entrén och liksom köade till att de skulle öppna. Lite märkligt, tyckte vi, och satt kvar. När klockan slår tolv och man ser hur de slår upp grindarna händer dock något ännu märkligare. Vi hör mängder av bildörrar öppnas runtomkring oss, och ser människor osammanhängande flöda mot entrén. Sakta masade de sig fram. Ingrid utbrister "Titta, dom ser ut som zombies!" följt av "Det är som i den där filmen!", och jag konstaterade i detta ögonblick att såg ut exakt som i den där filmen. Jag föll ut i ett spontant och hejdlöst gapskratt. Åsynen förde faktiskt tankarna raka spåret till filmer som '28 dagar senare'. Kort därefter masade vi oss också iväg mot ingången, just likt zombies. Det blev inga klädköp, utan bara strosande och tittande. Efter att vi hade lämnat Intersport for vi till Mariehemsskolan i jakt på en lämplig basketplan. Vi fann en. Den var inhägnad mellan skolbyggnaderna. Trevligt. Klara kunde cykla runt på sin lilla cykel, och spela boll. Vi var bjudna på söndagsfika hos svärföräldrarna klockan två, så vi dröjde oss inte alltför länge. Snart var vi åter på väg.

Porslinet

Jag hade lämnat av Ingrid hemma då hon skulle förbereda utflykten till Berghem. Under tiden skulle jag och Klara åka ner på Maxi och köpa varmkorv och bröd, som skulle bli till en hastig lunch. Just som vi släppt av Ingrid efter Studentvägen kommer jag på att nånting fattas mig. Så klart. Min röda Etnies huvtröja. Den låg kvar på basketplanen vid skolan. Järnspikar. Tänk om nåt tonårsgäng var i farten, de skulle hugga den på momangen. Vi dundrade iväg och lyckligtvis låg tröjan kvar. Vi svängde sedan in på ICA Supermarket Mariehem och köpte en konservburk med varmkorv, samt bröd. Sedan bar det raka spåret hem. Korven värmdes upp snabbt. Gott var det. Varmkorv på konservburk som vi för ovanlighetens skull åt smakade nästan godare än kyld korv. Den var liksom kryddigare. Två tummar upp. Nå. När vi käkat färdigt skulle jag duka undan. Jag lyckas med konststycket att tappa en IKEA-tallrik i marken så att den går i kras. Istället för att gräva ner mig mentalt så sätter jag mig ner och förklarar att det trots allt är sådana event som detta som får en att känna att man lever; att man faktiskt är människa. Ingrid är tyst, och sedan utbrister hon "Tror du att det var så Niklas tänkte?", varvid hon grimaserar och härmar mitt uttalande med en tafatt röst. Det står stilla i mitt sinne. Så plötsligt trillar polletten ner. Nicke Lindgren, mannen med Västerbottens — i särklass — sämsta ölsinne. Jag föll ut i ett spontant och hejdlöst gapskratt. Det var så högt att klara Klara kom att hålla för öronen. Jag hejdade mig, och kom genast tillbaka till nuet. Då greps jag plötsligt av skuld. Det där var inte roligt. Inte roligt för fem öre. Det hade inte varit roligt för något av Niklas många offer. Jag förebrådde mig själv. Sedan ägnade jag mig åt en kort stunds metatänkande, varefter jag kom fram till att min reaktion hade handlat om den gränslöst skamlösa parallellen som Ingrid hade dragit, och inte Niklas vansinnesdåd som sådana. Nå. Vi pratade inte mer om saken. Jag plockade ihop porslinsskärvorna på golvet.

Frisören

Här är vi då på Berghem hos Klaras mormor och morfar; Ingrids mamma och pappa. Vi har tagit med oss min frisörlåda, då Ingrids mamma ska klippa hennes toppar. Här sitter hon och förbereder sig. Se så rofylld hon ser ut när hon just ska få en behandling, min älskling. Jag önskar att jag hade möjlighet att ge henne en weekend på nåt spa i på nån härlig solkust i fjärran.

Avkoppling

Ingrid har begett sig ut för att övningsköra med sin pappa. Jag tar tillfället i akt och kopplar av. Som vanligt ligger DN Söndag på det runda bordet vid fåtöljerna. Just på samma plats där den alltid ligger, varje söndag. Jag läste de två ledarna och även en liten seriestripp på samma sida. Denna hade en tydlig politisk underton. Jag kommer inte ihåg exakt vilken serie det var, men jag vill minnas att jag skrev en kort och intetsägande rad i min spalt om den. En stund senare tog jag mig ut på verandan. Senast jag tittade ut var det minst en meter med snö, nu var det bara kvar en liten snöhög i mitten. Nu går det undan, och visst är det efterlängtat. Jag slog mig ner på en solstol var jag halvlåg. Solstrålande sträckte sig över mitt ansikte och jag njöt av stunden. Klara sprang runt och lekte med Melvin, den stora hunden. En hink och en spade var också med i spelet.

Vårtecknet

När vi gick över gårdarna stannade vi till vid snurrgungan på gärdet. Klara fick leka loss lite, och en rejäl tur med snurrgungan fick hon givetvis också. När vi skulle lätta ankar och göra de sista metrarna fick jag syn på något på marken. Nåt litet grönt. Jag tittade närmare och visst var det nåt slags sädesslag som är på väg att bli grönt och växa till sig inför säsongen. Det var oerhört glädjande, och ett litet snapshot var sekunder bort. Nu kommer våren, och sommaren, på riktigt.

Middagen

Det blev en sen middag, bestående av potatis med fräst röd lök, fiskpinnar, vitlökssås, och majonnäs. När jag hade lastat min tallrik tänkte jag att jag kanske trots allt borde spara lite till en lunchlåda, men sedan kunde jag inte hålla händerna i styr. Varenda tugga gick ner i min lilla mage. Gott var det, nåt så inåt norden. Jag och Ingrid kan rekommendera sådan flytande vitlökssås till detta här. Två tummar upp.