Lunchen
När jag hade lunch tänkte jag att det faktiskt var ett tag sen jag unnade mig något, så istället för att antingen leta efter halvt utgångna färdiglådor eller trycka ett par fattiga cheeseburgare så gick jag ner mot torget var det alltid står två husvagnar och serverar grillkäk. Har småpratat med paret som driver den ena vagnen mer än en gång, fast den här gången tänkte jag att det var läge att prova den andra vagnen. Jag kan inte sätta fingret på honom, men jag tyckte mig känna igen den unga killen som huserade, dagen till ära. Nåväl. Rullpizza, blev det.
En kort stund senare satt jag ner vid rådhustrappen och njöt i solen. Riktigt gott var det. Tänkte tillbaka på en sommardag 2001. Jag hade varit en hungrig sextonåring med dåligt med kosing på fickan, och en nåt år äldre tjejkompis hade då bjudit mig på just en rullpizza, och jag tror ta-mig-tusan att det var från just den här husvagnen. Enligt reklamen utanpå har de nämligen levererat rullpizza till Umeå ända sedan 80-talet, så det kan nog stämma.
Till efterrätt unnade jag mig härlig gräddglass med krokant inuti. Jag hade köpt en stor (2 liter) låda nere på Konsum bara nån dag tidigare, detta då jag inte hade orkat stå i kön för en McFlurry. Sen Konsum började med självutcheckning har allt blivit riktigt smidigt, måste jag säga. Effektivisering, at it's finest.
Demonteringen
Nu säljs det så det visslar om det. Den väldiga familje-/loftsäng som jag tidigt (redan vid inköpet utav) ställde mig skeptisk till ska nu alltså tillfalla annan ägare, förhoppningsvis så fort som möjligt. Jag gjorde ett försök på Citiboard häromdagen men förutom någon enstaka fråga om bredd på den nedre sängen så har intresset varit svalt. Ingrid propsade på att Blocket var bättre, och tog över annonseringen. Hon fick då snabbt upp korrespondens och nu på torsdagskvällen påbörjades demonteringen av sängen, vilket visade sig lättare sagt än gjort. Det gällde att vara oerhört metodisk för att inte skruva ut bärande skruv utan att ge ordentligt stöd till motparten.
Jag sticker inte under stol med att vi under demonteringen faktiskt lyckades klåpa till det till så den grad att det blev en liten spricka längst ut på vänster sida av den nedre av de två vitmålade brädor som den rosa filten hänger över på den här bilden. Ja, vi är uppenbarligen riktiga gröngölingar, jag och hustrun. Ingrid valde ärlig öppenhet framför ett cyniskt mörkande och SMS:ade genast till den mest potentiella köparen och berättade om olyckan som inträffat. Snabbt kom svar att det inte gjorde något, men att hon tyckte att vi skulle skjuta upp deras upphämtning till morgondagen, så att vi skulle slippa uppleva stress och få montera ner resten i lugn och ro. So we did.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar