tisdag 11 februari 2014

Tisdag, v. 7


Lunchen




Laddade upp inför dagen med ett gäng stadiga varma korvar, i norrländsk folkmun "vurrar", jfr. då "en vurre, flera vyrr", för grammatisk framkomlighet. Nå. Gott var det, och utöver ketchupen var det som vanligt Johnny ketchup som gällde. Jag kommer knappt ihåg vem det var som tipsade mig/oss om denna för första gången. Uppriktigt sagt tror jag att det var jag som fick ett direkt tips av en kamrat, men att jag aldrig riktigt snappade och skred till handling själv, men så en dag hade plötsligt Ingrid langat upp den på eget initiativ. Mäktigt när det händer sådär.


Blodgivningen




Idag hade jag den där önskvärda luckan innan jag började dagen, och jag nyttjade då den till att dundra upp till Blodcentralen för tappning. Jag har varit kallad ända sedan juldagarna, men det har varit alltför hektiskt för att finna ett hålrum. Nu hade jag det, om än det var tajt. Stress är aldrig bra för mig när jag ligger där, det har jag två tydliga kvitton på, men det skulle likväl gå vägen, denna gång. Den sedvanliga halvlitern tappades och jag gick därifrån med en schysst t-shirt. Riktigt schysst när man tillskansa sig kläder utan att behöva betala pengar.

Tänker jämsides spontant också på när min dåvarande chef på en videobutik gav mig två 'promotion tees' efter en filmkampanj, jag tror bestämt att detta var sent 2006 eller tidigt 2007. Filmen "Smoking Aces" var rätt tung, medan "Snakes on a Plane" var fruktansvärd värdelös. Nå, textilerna må vara urtvättade, men plaggen håller än idag.

Jag tänker spontant vidare jämsides på när jag ödmjukt lyckades tigga till mig en t-shirt (som jag förvisso själv svettats ner rejält) med reklam för batterier av min nuvarande chef efter en utgången kampanj, detta så sent som i fjol, eller om det rentav var 2012. Nå, Efter många alltför tuffa tvättar tidigare har dessa ursprungligen ganska klarblå t-shirts nu kommit att gå ut det ljusblå hållet, men de håller måttet och är i utmärkt bruksskick.

Tillbaka till Blodcentralen nu. Efter alla tappningar tror jag inte längre att jag saknar någon av färgerna. "Ge blod" står det subtilt men samtidigt stolt (lagom stort) i brösthöjd, och jag har i sanning inte hunnit tvätta ut någon av dessa plagg, ännu. Låt mig än en gång understryka, det finns ingenting så underbart som kläder som man slipper betala pengar för.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar