Visar inlägg med etikett hästar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hästar. Visa alla inlägg

tisdag 29 juli 2014

Tisdag, v. 31


Lunchen





På lunchen sprang jag ner på Konsum för att se om det fanns nåt färdigt i den där ljuvliga hörnan var mat som är på sista eller näst sista förbrukningsdag läggs, i regel till ett vrakpris. Nu fanns där tyvärr inga färdiglådor, men väl ett paket ekologisk varmkorv som de endast ville ha sju kronor för. Jag åkte dock på att köpa bröd, så 26 kronor landade slutsumman, vilket ändå kändes helt okej. Jag delade korvarna på mitten och på så vis fick jag dels ner dem i den inte alltför stora kastrullen, dels fick jag vartenda korvbröd till att gå åt.

Varenda korv satte jag i mig. Jag bollade litegrann över Facebook med en grabb som hängde med när jag var lite yngre, fast han verkade vara mer intresserad av min aktivitet/inaktivitet på Snapchat än av min varmkorv. Jag skämtade bort honom, då han ännu är alltför ung för att förstå saker som ekologisk varmkorv; än mindre den kvickhet som krävs för att få svart bälte i Snapchat.


Hästarna




På kvällskvisten åkte vi ut till Bölesängarna var det finns hästar av alla färger och former. Klara var inte rädd, utan hon tog gräs och matade flera av hästarna. En tjej uppenbarade sig från ingenstans och öppnade grinden till ett av stallen och hon rådde visst om en häst och skulle ut och rida. Vi fick gärna titta på hästarna, sa hon. Oj oj oj. Tänk att rida på en riktig häst. Det har jag faktiskt provat, både en och sju gånger, fast det var längesen nu.




lördag 11 maj 2013

Lördag, v. 19


Studsbollen




När vi var på Maxi gjorde Klara som vanligt en liten tripp förbi leksaksavdelningen. Den här gången fick hon syn på en sådan stor klassisk boll i någon slags gummi. De är uppblåsbara och så stora att man kan sitta på dem. Oftast föreställer dem djur och har två "öron" (tänk uppblåsta fingrar från diskhandskar) som det är tänkt att man ska hålla grepp om när man studsar omkring. Ja, det här är faktiskt en klassiker. Jag kommer ihåg att den fanns redan när jag själv var ett litet barn. Nå. Den kostade inte en förmögenhet så vi vandrade ut med ett litet paket i näven. Vi stannade till vid Statoil på Carlshem och jag lyckades som genom ett mirakel att få in luft i den med hjälp av pumpklumpen; detta trots att jag saknade adapter och hålet i bollen var mycket större än en Schrader-ventil. Jag körde då ungefär samma stuk som vid min klassiska McGyver-variant för att blåsa upp basketbollar.


Hästarna




Vi åkte inte raka spåret hem, utan jag fick infallet att vi skulle försöka se lite hästar. Det finns ett ställe, en liten bebyggelse intill Tomtebo var man plötsligt befinner sig på landet. Mycket riktigt, snart stod vi allesammans i avföring från nöt och/eller boskap. Klara var i varje fall fascinerad av de stora djuren; that's what counts.