OKQ8, Örnsköldsvik
Oj oj oj. Långfredag. Jag vaknade upp, smått trött efter en sen kväll framför datorn med ett gäng kalla pilsner. Likväl kände jag den där äventyrslystnaden. Jag ville göra något med denna långfredag. När jag låg och vred mig i sängen tändes plötsligt en liten lampa, för mitt inre stilla sinne. Det var sisådär sex år sedan senast vi besökte det världsomspännande möbelvaruhuset i den sydnorrländska metropolen. Ja, varför inte?
Jag pitchade min idé på ett — i min ringa mening — hyfsat smooth sätt till min hustru, och hon tyckte (honest truth) inte att jag var varken DAMP:ig eller alltför spontan, utan hon var helt med på noterna. Jag visste med mig att det var en helgdag, så jag tog telefonen och ringde för att pejla läget. Tjejen som svarade meddelade att de höll öppet ända till klockan sex, denna långfredag.
Oj oj, gott om tid, alltså. Knappt en timme senare hade vi käkat nåt som liknade en brunch, och var på väg söderut. Här på fotot gör vi ett uppehåll vid OKQ8 i Örnsköldsvik, var vi unnar oss lite fika.
IKEA, Birsta City
Här har vi alltså precis anlänt till det stora möbelvaruhuset. Jag kände en kittlande känsla inom mig. Varje gång jag har varit här har jag haft den där pirrande [snudd på magiska] känslan. Det är nåt speciellt med att vara på IKEA i Sundsvall. Förmodligen är det p.g.a. vi ännu inte har något IKEA i Umeå. Nåväl, kanske 2016, om man får tro snacket.
Sundsvall
Anyways, vi hann fylla en hel vagn och notan slutade på drygt femtonhundra kronor, men allt kändes som vettiga grejer. Framförallt i det lilla REA-rummet i slutet av labyrinten gjorde jag ett par schyssta fynd. Nå. Vi lättade ankar ungefär tio i sex på kvällen, och här, en bit efter sex på kvällen, har vi anlänt till centrala Sundsvall, var vi fotograferar oss själva i smäckra vyer och positioner.
Mitt i allt häpnar jag över hur det uppenbarligen föreligger viss skillnad ifråga om klimatzon mellan Umeå och Sundsvall, här hade nämligen buskarna börjat slå ut i grön blom på torget. Det var en märklig känsla. Wow. Under resan söderut hade Ingrid kastat några verbala käftsmällar gentemot Sundsvall, och bl.a. kallat det för "smutsig industristad", men hör och häpna, nu när vi väl var på plats i stadskärnan vände tydligt hon i sin uppfattning.
Min hustru uttryckte bl.a. att hon [quote] "fick mer Stockholmskänsla" i den här stan, och med detta pekade hon på de anrika gamla byggnaderna som faktiskt [ja] förde tankarna till Gamla stan, i det närmaste. Ja, den här stan hade bevarat äldre byggnader i en helt annan omfattning än vår hembygd, det var ett som var säkert.
En stund senare fann vi oss nedslagna vid Kermit Pizzeria, var vi lät en saftig familjepizza väl smaka. Det var riktigt schysst och visst fotograferade jag, men då jag postat [minst] ett dussintal pizzabilder genom åren väljer jag att förädla detta scenario till var och ens egen fantasi, i detta nu. Det var trots allt inga större konstigheter, fast pizzan var riktigt schysst.
OKQ8, Umeå
Klockan var här efter tio på kvällen, och vi var återigen på hemmaplan. En normalt funtad människa åker raka spåret hem och pangar sig ner till bädds omgående, medan vi mer är sådana klassiska typer med studs i dojan.
Under resan från Sundsvall till Umeå sov ingen en endaste blund, det var tv-serier och surr hela vägen. Så, medan ångan var uppe svängde vi in på vår lokala mack med tvätthall, var vi snabbt skred till verket och tog till högtryckstvätten och varsin tvättsvamp. Vi lät det inte ta en evighet, utan nöjde oss rätt fort. Bara man fick bort det där värsta, liksom. Jag behöver knappast nämna att vi sov gott. Ja, jag invigde förresten min nya kudde, vilken var annorlunda, to say the least.
Poängterar avslutningsvis att vi också — äntligen — tog det ekonomiska/ekologiska steget och välkomnade LED som ljuskälla. Denna majestätiska invigning av denna innovativa teknik kom att gå ner i badrummet, var snart också en ny schysst toalettrullehållare kommer att installeras. To be continued. Denna långfredag var [summa summarum] en stor framgångssaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar