Frukosten
Ingrid gjorde det läckert och serverade en smarrig frukost bestående av bland annat nybakade scones, kex med mögelost, och honungsmelon. Det kändes nästan som en brunch, så stadigt var det. Två tummar upp.
McDonald's
Efter denna stadiga inledning stack Ingrid iväg och övningskörde med sin pappa. Jag och Klara blev lämnade ensamma. Jag tog då tillfället i akt och frågade om hon var sugen på en cheeseburgare. Visst var hon det. En stund senare satt vi på McDonald's. Lägg märke till bilden. Såväl Klara som mannen i kassan för tankarna direkt till Moffegreven.
Skribenten
Väl åter i hemmets vrå högg Klara papper och tuschpennan. Hon har blivit alltmer intresserad av siffror och på senaste tiden framför allt bokstäver. Det är fascinerande hur hon högt uttalar stavelser och sätter ihop bokstäverna. Ibland blir det rätt, ibland blir det fel. Med lite hjälp blir det fina fisken.
Motoroljan
Planen var att vi skulle käka pizza på kvällen. Allt ställdes på sin spets när jag en stund innan avfärd vid en skarp vänstersväng noterade hur oljelampan tändes på instrumentbrädan. Den var bara tänd för bråkdelen av en sekund, men det var så klart ändå oroväckande. Jag rullade åter in på parkeringen, och vi gick upp till lägenheten. Jag satte mig vid datorn och frågade den stora sökmotorn efter hjälp. Det skulle visa sig att det är rätt klassiskt att oljelampan tänds just i skarpa svängar, detta då oljepumpen har svårast att orka leverera just då. Ofta var detta tydligen också ett tecken på att det var dags att fylla på olja. Nå. I det bästa av världar ska ju ett oljesystem vara tätt, så att oljan aldrig försvinner, utan den ska då istället ungefär en gång om året helt enkelt bytas ut mot fräsch. Ofta (särskilt på äldre bilar) försvinner dock en del olja, antingen på grund av läckage eller nån slags maskinellt ätande. Nå.
Jag läste också någon skräcktråd på nåt diskussionsforum var någon hade fått fylla på motorolja efter var och varannan tankning, vilket ju är i det yttersta. Däremot visade det sig desto mer vanligt att folk nödgades fylla på en skvätt efter typ var hundrade mil. Nå. Jag nollställde ju bilens klickmätare när jag tillskansade mig ägarbeviset, och har nu redan kört uppemot 180 mil, och jag vet ju inte hur oljan eller dess nivåer var från början, så. Oljan ska alltså allra helst tappas ut och bytas ut rakt av. Detta skulle dock vara alltför avancerat för detta akuta läge, och jag hade dessutom inte tillgång till varken ramp eller pallbockar. Faktum är att jag inte ens har lärt mig att tolka oljestickan, så hur jag skulle lyckas lokalisera nån liten tapp
under själva maskinen — omöjligt. Nå. Ingrid svor plötsligt över hur hon hade glömt tvättstugan. Hon dundrade iväg för att hinna ta ut tvätten innan hon blev utlåst. Jag hade tankarna på oljan.
Jag tog med mig Klara och vi hoppade åter in i maskinen. Jag drog en sväng runt Ålidhem och siktade in skarpa svängar. Vid ungefär hälften av dem tändes oljelampan sådär hastigt. Det var alltså ingen slump att den hade tänts tidigare. Jag svängde inpå OKQ8 Carlslid. Frågade killen i kassan om de hade motorolja. Ja. Jag frågade om han kunde motorolja. Ja. Jag förklarade läget. Han sa att det troligtvis var dags för påfyllning, och jag borde utan oro kunna hälla i tre deciliter bara sådär. Flaskan var på en liter och kostade 199 SEK, vilket kändes hutlöst dyrt för en flaska med nåt kletigt. Jag hade tidigare (då på nätet) sett att Biltema har en passande (även den helsyntetisk)
motorolja för endast 74.90 SEK, och jag frågade mig själv om det verkligen var så stor skillnad i kvalitet. Nå. Det var Långfredag och Biltema hade stängt. Jag betalade och såg glad ut. Bensinstationens chef — som jag vid ett tidigare tillfälle har snackat extrajobb med — fanns också på plats i butiken. Jag ville helst inte skina med mina bristande motorkunskaper, men det var ju oundvikligt, och hans morsade en extra gång innan jag och Klara gick ut.
Jag öppnade motorhuven och lokaliserade det stora svarta locket. Skruvade upp det. Någon tratt hade jag ju inte. Jag fick dock ett snyggt rinn och hällde i några deciliter på en höft. Skruvade igen locket och lät motorhuven smälla ner med en duns. Gick in och satte mig, och startade upp systemet. Ingen översvämning, i alla fall. Självdiagnosen släckte lamporna efter några sekunder, som den ska. Jag drog nu inte bara en utan ganska många skarpa kurvor i en slags felsökande. Jag lyckades inte reproducera den där [oönskade] varningslampan, så jag var nöjd. Nu kollade jag telefonen. Oj. Missade samtal, och text dessutom. Ingrid var fly förbannad för att hon stod och väntade efter att ha styrt med tvätten. Nu dundrade jag och Klara illa kvickt iväg och hämtade upp henne, och jag förklarade situationen så gott det bara gick. Hon var inte mild, min hustru.
Pizzan
Efter pärsen tidigare kom vi äntligen iväg för kvällens pizza. Den ursprungliga planen hade varit att vi som vanligt skulle hämta ett par pizzor på Ali Baba, Sofiehemsvägen. Det var dock inget svar när jag ringde, så vi gled in til tanken att besöka Bamsegrillen, var vi varit
en gång tidigare, för nu nästan ett år sedan. Det blev dock lite ont om tid, jag hade nämligen kollat när de stängde. Så, varför inte prova något nytt ställe? Vi rullade iväg. Vi passerade åtskilliga pizzerior, men alla var stängda. Till slut kom jag på det. Mariehems centrum. Jag hade ju varit där med Robin för bara några dagar sedan, och det fans en pizzeria där som kanske visst var öppen, denna röda helgdag till trots. Jag kollade läget (webbplats och öppettider) i mobilen, och det såg ljust ut. En stund senare var vi där. Det visade sig att inte en utan två pizzerior låg vid centrum.
Jag minns tydligt hur Robin hade braverat med att de serverades stans godaste pizza på den ena. Därför var ju denna lockande. Problemet var att jag också (tydligen) hade en bekant som jobbade där. Det kändes som att det kunde bli en social situation, om han jobbade. Det var en mycket trevlig bekant, men jag var inte på humör för någon social situation, inte med min lilla familj i sällskap. Inte i denna stund. Jag ryggade således mentalt, och fäste istället blick mot det okända stället —
Restaurang Maria. Vi klev in, och det blev så att bland annat en "Hasse Special" beställdes. Jag undrar vem denna Hasse som fått uppkalla en pizza egentligen är. Spännande. Pizzan var i alla fall god, och personalen var förresten trevlig.
