Inledningen
Jag somnade fruktansvärt tidigt igår kväll. Är ju inne på en sådan tragisk förkylning, som sänker hela humöret, och den tynger ner mitt huvud rejält på kvällen. Nå. Många ungar tar nog ledigt från dagverksamheten så här på Skärtorsdag, men Klara hade uttryckligen sagt att hon ville till Greta, så då fick det också bli så. När jag själv för en gångs skull var ledig på förmiddagen gjorde jag också promenaden över till Sofiehem med henne. När jag kom tillbaka hör jag Sveriges Radio P3 på skön förmiddagsvolym, och det enda som saknades var nybyggt kaffe. Det löste sig, och vi slog oss ner i soffan. På Nyhetsmorgon satt en förskolechef och skulle skrapa Triss. Jag kommer ihåg när min väns pappa vann fem miljoner på samma skrapning. Det var ytterst välförtjänt. Det här kändes mindre välförtjänt. En kvinna som redan besitter chefsposition, I mean. Nå. Hon tog i alla fall hem den nästa lägsta vinsten, och jublade ut det genom att spilla ut ett vinglas över Jenny Strömstedts iPad. Jag drog på ett förtjust leende av hela scenen, då i synnerhet på grund av hur Jenny tacklade denna sociala situation. Människor är bara för härliga. Nå.
Det var strålande vårljus och Ingrid tyckte vi skulle gå ut på balkongen och sätta oss. Jag följde med, men tyckte att solen gjorde att jag såg min display dåligt, så jag förflyttade min utburna köksstol. Då tyckte Ingrid att jag skymde hennes sol och bestraffade mig med att hastigt resa sig upp och gå in, varvid jag hörde hur balkonglåset gick igen. Där satt jag nu i bara t-shirt. Lite kyligt var det. Så flaggade det på min lur. Säljchefen på stormarknaden. Jag ville inte svara i detta — minst sagt trängda — läge, utan lät signalerna rinna ut. Till slut lyckades jag övertala Ingrid att släppa in mig, varvid jag kunde ringa upp min uppdragsgivare. Det fanns ett behov, på momangen. Givetvis, det är ju påsk. Tjusningen med stormarknaden är att det finns en fri personalparkering att tillgå, varför det inte tar Ove Sundberg emot att färdas dit på fyra hjul. Det var den lediga dagen.
Avslutningen
Väl hemma står middagen i princip serverad. Lax med potatis, grönsaker, och en smarrig sås. Det var oerhört gott, och jag lyckades till och med vara såpass vuxen att jag hejdade min framfart och fick ihop en lunchlåda inför morgondagen. Snyggt jobbat, och visst ligger det ett och annat vuxenpoäng i det där med lunchlåda också. Man vet ju aldrig hur morgondagen kommer att se ut. Nå. Efter maten var det min tur att överraska den lilla familjen. Glass med jordgubbar, skulle det bli. Jag är visserligen starkt förtjust i denna Sydkoreanska tillverkare, men det ni ser på bilden är i alla fall på intet sätt någon form av betald produktplacering. Det är helt enkelt inte så jag arbetar. Nå. Glassen och jordgubbarna var oerhört goda. Needless to say — allt gick åt.
