Textmässigt egensinnad~: missöde

Visar inlägg med etikett missöde. Visa alla inlägg

torsdag 31 juli 2014

Torsdag, v. 31

Lunchen

När jag hade lunch tänkte jag att det faktiskt var ett tag sen jag unnade mig något, så istället för att antingen leta efter halvt utgångna färdiglådor eller trycka ett par fattiga cheeseburgare så gick jag ner mot torget var det alltid står två husvagnar och serverar grillkäk. Har småpratat med paret som driver den ena vagnen mer än en gång, fast den här gången tänkte jag att det var läge att prova den andra vagnen. Jag kan inte sätta fingret på honom, men jag tyckte mig känna igen den unga killen som huserade, dagen till ära. Nåväl. Rullpizza, blev det.

En kort stund senare satt jag ner vid rådhustrappen och njöt i solen. Riktigt gott var det. Tänkte tillbaka på en sommardag 2001. Jag hade varit en hungrig sextonåring med dåligt med kosing på fickan, och en nåt år äldre tjejkompis hade då bjudit mig på just en rullpizza, och jag tror ta-mig-tusan att det var från just den här husvagnen. Enligt reklamen utanpå har de nämligen levererat rullpizza till Umeå ända sedan 80-talet, så det kan nog stämma.

Till efterrätt unnade jag mig härlig gräddglass med krokant inuti. Jag hade köpt en stor (2 liter) låda nere på Konsum bara nån dag tidigare, detta då jag inte hade orkat stå i kön för en McFlurry. Sen Konsum började med självutcheckning har allt blivit riktigt smidigt, måste jag säga. Effektivisering, at it's finest.

Demonteringen

Nu säljs det så det visslar om det. Den väldiga familje-/loftsäng som jag tidigt (redan vid inköpet utav) ställde mig skeptisk till ska nu alltså tillfalla annan ägare, förhoppningsvis så fort som möjligt. Jag gjorde ett försök på Citiboard häromdagen men förutom någon enstaka fråga om bredd på den nedre sängen så har intresset varit svalt. Ingrid propsade på att Blocket var bättre, och tog över annonseringen. Hon fick då snabbt upp korrespondens och nu på torsdagskvällen påbörjades demonteringen av sängen, vilket visade sig lättare sagt än gjort. Det gällde att vara oerhört metodisk för att inte skruva ut bärande skruv utan att ge ordentligt stöd till motparten.

Jag sticker inte under stol med att vi under demonteringen faktiskt lyckades klåpa till det till så den grad att det blev en liten spricka längst ut på vänster sida av den nedre av de två vitmålade brädor som den rosa filten hänger över på den här bilden. Ja, vi är uppenbarligen riktiga gröngölingar, jag och hustrun. Ingrid valde ärlig öppenhet framför ett cyniskt mörkande och SMS:ade genast till den mest potentiella köparen och berättade om olyckan som inträffat. Snabbt kom svar att det inte gjorde något, men att hon tyckte att vi skulle skjuta upp deras upphämtning till morgondagen, så att vi skulle slippa uppleva stress och få montera ner resten i lugn och ro. So we did.

fredag 25 juli 2014

Fredag, v. 30

Dagens tragiska olycka

Jag hade precis slutat och veckoslutet till ära hade jag bett att få lämna cykeln på stan, åtminstone för dagen, och istället avnjuta hämtning. Tjejerna ställde upp, och strax efter klockan tre på eftermiddagen stod de vid Rådhusesplanaden. Jag var några minuter sent över tröskeln ut så Ingrid hann ringa. Hon var hörbart upprörd. Nånting fruktansvärt hade inträffat. Hon hade haft mobilen på rullgardinen som täcker bagageutrymmet, och så hade den råkat få fart och glida över kanten och möta asfalten. Telefonen var sönder, förtäljde min hustru. Nåja. Vi avslutade samtalet och en halv minut senare möttes vi öga mot öga.

Ja, mycket riktigt hade hennes telefon nu gått detta — för smartphones mer eller mindre klassiska — hemska öde tillmötes. Jag hann tänka att jag faktiskt till daglig dags rätt ofta stöter på folk med trasiga displayer. Det är gemene man som t.ex. ska visa upp en artikel för mig från webben och håller upp sin mobiltelefon, med krossad display. Det är människor av alla kön och åldrar. Det är kanske nästan lite av en kultur att ha krossad display. I mitt stilla sinne hann jag fråga mig om det var lite coolt (ballt och häftigt) eller bara allmänt white trash att glida omkring med trasig telefondisplay. Jag hade inget svar, men försökte ställa det mot den klassiska situationen med dammsugarslang som lindats med silvertejp. Ja, jag visste inte riktigt hur jag skulle ställa mig.

Det slog mig att det faktiskt i fyra fall utav fem var telefoner från Apple som jag såg med krossad display. I mitt stilla tänkte jag att det inte var rättvist att dra den slutsatsen att iPhone har sköra displayglas som tenderar spricka, utan kanske mer var så att en person med en billig Android-lur för kanske en tusenlapp helt enkelt kasserade den när displayen sprack, medan en människa som betalat sextusen kronor för sin telefon inte gärna bara kastar den i sopkorgen p.g.a. lite glassplitter. Jag var osäker på verkligheten, men stod där och funderade. Samtidigt fotograferade jag tjejerna, som krupit upp i bagageutrymmet. Vi lät absolut inte denna tragedi tynga ner vår dag. Det inträffade var ju ett typiskt i-landsproblem.

Dagens spännande utflykter

Först dundrade vi då iväg till Bölesholmarna, vilket på sista tiden har blivit vårt typiska utflyktsmål. Det badades och solades, och skönt var det. Nu har sommaren och solen kommit, och jag mår prima ballerina varenda sekund. Dom flesta skulle noga säga att jag är att räkna som en sommarvarelse. Nå. Efter badandet åkte vi ut till Coop Forum, eller handelsområdet där stormarknaden ligger. Ingrid skulle köpa en baddräkt och så blev det också. Hon och Klara stod i provhytten inne på H&M medan jag mest sprang runt med min digitala assistent och studerade omvärlden. Avslutningsvis konstaterade jag att min röda Diesel t-shirt gått sönder på så många ställen att jag faktiskt inte kan bära den längre.

Jag minns att H&M tidigare har kört nån slags kampanj så att man kan panta in gamla uttjänta kläder mot nån slags rabattkod. Det kändes rimligt att det var ett internt jippo så att detta gällde kläder som ursprungligen sålts av dem, men eftersom mitt plagg likväl var en ren och skär trasa(!) så frågade jag om jag bara kunde få lämna in den så de kastade den i nämnda textilåtervinningskorg, om sådan nu fanns kvar. Ja visst, det kunde dom, och inte nog med det,a jag fick en kupong också. Detta trots att plagget inte ens sålts från H&M ursprungligen. Milda makter, det här var faktiskt över förväntan. Nu återstår att se om jag kommer att hinna nyttja kupongen. Det är ju inte direkt varje dag jag shoppar kläder. Jag är lite mer av den praktiska killen.

Kvällens sociala sammanhang

Efter en dags äventyr med tjejerna blev det kväll. Efter att Klara hade nattats hoppade jag på cykeln och rullade in till stan, detta efter att ha bollat ord med den goda Alexander och då fått höra att han och — den mer eller mindre klassiska — herr Olsson höll till inne på Beppes, var de avnjöt kvällens utlandsväder och drack öl. Jag var som sagt snart på plats och visst blev det en härlig avrundning på fredagskvällen.

Rätt vad det är befann vi oss på ett ställe som jag faktiskt aldrig satt fot på, Socialize, och deras uteservering bestod av långbänkar som var vinklade så att man halvt låg och dessa var försedda med otaliga mängder mjuka kuddar, så att det liksom kändes som att man var i ett vardagsrum. Ett par meter framför stod ett pingisbord på marken, var det spelades friskt. Det här kändes spontant som det schysstaste ställe som jag upplevt i den här stan, helt i min smak. Laid back, till hundra procent.

Innan vi skildes åt för kvällen hade Fredrik hunnit ansluta till gruppen, och vi avrundade så klart med burgare från McDonald's. Jag vet ärligt talat inte vem det var som köpte [och sedermera lämnade, i obrutna förpackningar] två askar smältost, men jag är denne evigt tacksam. Att smeta ut sådant över burgare är så sjukt underskattat. En underbar fredagskväll, allt som allt.

torsdag 6 februari 2014

Paket är spännande

Presenten

Vad som låg i detta paket var faktiskt inte helt utan förvarning. Det är en gammal kamrat som har kommit att syssla en del med kreativt skapande på sistone, och han lät nyligen meddela att han svarvat muggar till några kompisar, varibland jag hade den stora äran att få en. Smickrande, to say the least. Muggen ifråga var klockren. Den kändes högkvalitativ och robust så vännens uttalande "inget massproducerat skit" kändes riktigt välriktat. Det här var en stadig kaffemugg som skulle komma att hänga med mig i många år. Endast handdisk, löd de enda budorden. Jag skrattade för mig själv när jag fiskade fram muggen från vaddering. Valet av tidningspapper faller in på profilen, så att säga.

Misstaget

I min brevlåda låg det utöver den glada presenten även några andra — mindre — försändelser. I all hast rev jag upp en typisk sådan tunnplast som bl.a. ICA-beskeden brukar komma i. Inuti ligger ett inbetalningskort, och ett par lösa stringtrosor. "w00t", som den sanna datorspelaren hade sagt. Det här hade jag sannerligen inte beställt. Jag tar återigen upp plasten från vardagsrumsbordet och ser nu ett för mig okänt namn skrivet som adressat. På adressraden står dock även mitt lägenhetsnummer. Nu började jag förstå situationen. Jag har för hyfsat länge sedan konstaterat att grannen som bor vägg i vägg har råkat skriva fel lägenhetsnummer i sin folkbokföring. Han/hon/dom är alltså tekniskt sett skrivna i min fysiska lägenhet. Då jag inte uppbär någon form av bostadsbidrag eller liknande är det irrelevant för mig, så jag har aldrig orkat göra något åt saken.

Dessutom har den ursprungliga hyresgästen hyrt ut den här lägenheten i andra hand till diverse studenter ända sedan 2009 eller nåt sånt, så jag har liksom känt att problemet kommer att lösa sig självt, i sinom tid. Nåväl. Nu höll jag i alla fall — bokstavligt talat — den första faktiska produkten av det här misstaget i mina bara händer. Herre jösses. Jag hade — i min tur — precis brutit mot lagen jml. brytande av post- eller telehemlighet (enl. 4 kap 8 § brottsbalken), ett brott som kan ge fängelse i upp till två år. Och här stod jag nu, med grannstudentens stringtrosor i min hand. Helvete, just my luck.

På dem stod det "PROPERTY OF ". Jag dubbelkollar folkbokföringen igen. Jag ser nu att den unga man som uppenbarligen har beställt trosorna till sin flickvän inte ens är skriven i lägenheten, utan rentav i en annan del av länet. En snabb koll på Facebook bekräftar dock att han är i förhållande med den unga kvinna som hyr i andrahand. Socionomstuderande är hon tydligen, enligt uppgift på Facebook. För mitt inre stilla sinne fick jag en snabb framtidsvision av en socialarbetare som till daglig dags jobbar med struliga ungdomar, och under den anständiga uniformen bär hon stringtrosor med den broderade texten "PROPERTY OF ". Jag kunde plötsligt inte låta bli att le för mig själv.

Jag gick ner och stoppade hela försändelsen i rätt brevlåda. Suck. Det här kändes som ett ganska träffsäkert exempel på när det blir riktigt fel. Måtte grannen/grannarna styra upp sin folkbokföring så att det blir rätt. Skulle man kanske skriva en anonym lapp? Nej, då förstår dom att jag är inblandad, och sådant kan givetvis förstöra grannsämja. Jag kanske skulle ringa till Skatteverket och liksom förklara situationen, men säga att jag gärna inte blir inblandad, så om de på något sätt kan kontakta vederbörande och få det till att det p.g.a. (e.g.) rutinkontroll hade uppdagats att han/hon/dom råkat skriva sig i fel lägenhet. Kanske. Jag ska fundera på lämpligast åtgärd. Stringtrosorna har i alla fall landat rätt nu.

söndag 6 oktober 2013

Oljebyte och söndagsmiddag

Missödet

Det var söndag, och först på dagordningen stod att lämna av Klara hos mormor och morfar för att sedan sticka iväg till gör-det-själv-hallen och byta olja och oljefilter. Vi öppnade porten och kom ut till en vacker höstdag. Nåväl, om vi då alltså kort bortser från det faktum att hösten i min mening mest är en deprimerande årstid som skvallrar om mörkret och kylan som står på glänt. I varje fall, vi kom ut genom porten denna söndag och höstdag, och jag skulle då överraska Klara med vad jag hade gjort för henne kvällen innan. Jag hade nämligen redan i somras lovat Klara att hon ska få en egen plinga på cykelbarnstolen, så att hon kunde plinga när hon ville. Att skrida till verket har dragit ut på tiden, fast igår kväll hade jag gjort ett ryck.

Jag hade då gått ut och monterat en ringklocka som blivit över från vår Kronan-barnvagn, var den mest hade känts överflödig. När jag nu skulle stoltsera med mitt entreprenörskap möttes jag dock av en fruktansvärd syn. Ringklockan. Åh nej. Den satt på fel cykelbarnstol. Hjälp. Sånt här ska bara inte kunna hända. Cykelgrannen hade tydligen samma typ av barnstol, och i mörkret hade jag helt enkelt skruvat fast ringklockan på fel barnstol. Det fanns ingen hejd på hur tokigt det här var. Det känns också som en sådan grej som händer mig och bara mig.

Vidare, hur löd lämplig damage control i en situation som denna? Skulle jag prompt mitt på blanka ljusa dagen gå ut med skruvmejsel och börja skruva i grannens cykel. Vad skulle jag då sedan säga om hon eller han kom ut och frågade vad jag egentligen sysslade med? "Oj, ursäkta mig, men jag har visst råkat råkat skruva fast något som inte tillhör dig, om du bara väntar ett ögonblick så ska jag skruva bort det!". Nej, hur jag än vred och vände på scenen av konfrontation så blev det bara makalöst pinsamt.

Efter en snabb överläggning med mig själv kom jag fram till att det nog här var allra bäst att bara låtsas att det regnar. Jag lyckades också som genom ett mirakel att rädda situationen med Klara från att bli ett frågetecken. Vi fortsatte mot parkeringen.

Oljebytet

Så var det dags. Mitt livs första oljebyte. Verkstäderna vill ju ha minst en tusenlapp, så här fanns det pengar för Ove att tjäna. Enligt de allra flesta är Biltemas helsyntetiska 5w-40 ett väldigt prisvärt alternativ. Till och med entusiaster menar på att den såsen faktiskt gör jobbet. Så, 259 kronor för en dunk på fyra liter. Sedan en hundralapp för ett nytt oljefilter av det tyska fabrikatet Topran. Oljefiltret som satt tidigare var av fabrikatet Hengst, också det tyskt. Nåväl.

Jag och Ingrid lämnade av Klara hos mormor och morfar och så körde vi upp på lyften på OKQ8 Carlslid. Själva tappmuttern för oljetråget var inga problem att hitta, och hipps vipps så sprutade det ut svart olja. Denna samlade jag miljömedvetet upp den i en gammal plasthink som jag medtagit just för detta ändamålet. Till slut var det tomt. Nu till den tuffa biten, oljefiltret.

På tidiga modeller av Fabia (bl.a. illustrerade i Haynes) sitter oljefiltret på sidan av motorn, så att man liksom kommer åt det från motorhuven, så enkelt är det dock inte på 16v-varianten. Det satt på sidan av oljetråget i ett riktigt tight litet skrymsle. Den stora muttern på behållaren visade sig vara ämnad för en 27 millimeter hylsa. En sådan hade jag i verktygssatsen. Jag hade emellertid ett oerhört otympligt 3/4" spärrskaft för denna tämligen rejäla hylsa. Det tog ett tag innan jag fick upp det, men skam den som ger sig, till sist gick det av.

Jag dränkte packningen på det nya filtret i motorolja, just som jag läst att man ska göra, och skruvade sedan på det. Sedan hissades bilen ner och oljepåfyllningen började. Det blev till och med kvar en liten skvätt i dunken. Allt var ordentligt åtdraget med hyfsat rätt vridmoment (oljefiltret ska t.ex. bara dras åt med handkraft), och vi lämnade gör-det-själv-hallen, nöjda och belåtna över de pengar vi sparat. Ove njöt. För att inte tala om lärdomen och kunnandet sedan. Priceless.

Holmöleden

Jag ville köra in den nya oljan, och när vi dessutom hade en liten stund för oss själva kunde vi bara försöka njuta av söndagen. Vi åkte ut till platsen där färjorna över till Holmön avgår. Det var en vacker vy mot havet. En liten vänthall fanns det också. Jag fotograferade Ingrid när hon stod vid en informationstavla där man kunde läsa om hur Holmön var organiserat redan för hundratals år sedan. Nästa sommar kanske det blir en tripp ut dit, vem vet.

Motor- och kupévärmare

Har väl insett att sommaren är slut och att vintern närmar sig. Har också länge bävat inför att köpa motorvärmarkabel, då priset per löpmeter t.o.m. är högre än på HDMI-kabel. Usch, denna IP-klassning eller vad det nu kan vara som gör kabeln så fruktansvärt dyr. Trehundra kronor fick jag betala för Defa-sladden, och en femhundralapp för kupévärmaren. Nåväl. En vettig (ekonomisk/ekologisk) kupévärmare med inbyggd termostat var det i alla fall, och varmt och skönt är ju en klar prioritet om vintern. Anslutningskabeln kommer dock att bli en retur. När vi sedan kom hem till svärföräldrarna så skulle svärfar förtälja att han minsann hade en Defa-sladd till övers. Jag kunde få den. Det var alltför generöst. Jag lade en hundralapp på köksbänken. Jag hade trots allt likväl tjänat tvåhundra kronor på denna alltför generösa gåva. Ove njöt.

Spindeln

På kvällskvisten blev det söndagsmiddag hos svärföräldrarna på Berghem. Alla var samlade, även Ingrids storasyster och hennes fästman. Det serverades rotmos med fläsklägg. Det var riktigt gott. Det var jättelänge sedan jag åt detta. Sist var när min älskade lilla mormor serverade mig. Hon pratade så hjärtligt om hur hennes make, min morfar, hade älskat just rotmos med fläsklägg. Han hade ofta önskat sig det när han kom hem från en hård dag vid järnvägen. Jag satt i tankar, större delen av måltiden. Nå. Just innan vi skulle fara blev det en liten episod med en gigantiskt spindel som vi fick syn på mitt på vardagsrumsgolvet. Det utdelades både en och två skrattsalvor. Det är sådana episoder som gör livet värt att leva. När det händer nånting. Lite action.