Fredag, v. 31

---

En framgångsrik försäljningshistoria

Jag var på jobbet när jag mottog nyheterna. Ja, det sägs ju att ett ord säger mer än tusen ord, och av denna att döma stod det i alla fall tämligen glasklart att Ingrid — det lilla missödet igår till trots — hade rott affären i hamn, och således blivit tretusen kronor rikare. Jag drog brett på smilbanden där jag satt i lunchrummet, och kunde inte låta bli att tycka att hon varit riktigt företagsam, min hustru.

---

Konsten att göra sig av med bråte

På kvällskvisten samlade jag styrka och lade en del objekt som av olika skäl har sentimentalt värde för mig till källsorteringen, här bl.a. ett exemplar av Norstedts lilla engelska ordbok och en till synes illa sliten bilborste. Ett gäng matlådor från IKEA åkte också i nämnda källsorteringskärl.

Nämnda bok sen alltså, oj oj oj. Trots att detta exemplar fyndades för typ en femkrona på second-hand för ett antal år sedan så kommer jag aldrig att glömma min egen barndom. Jag lade nämligen rabarber på en äldre utgåva av denna klassiker från min mammas bokhörna så snart jag hade fått ett eget skrivbord till min pojkhörna, och som jag älskade det engelska språket. Jag ville lära mig allt, som bara barn kan. Ofta när jag inte hade något att göra så satt jag bara och letade efter intressanta uppslag i boken.

---

Onsdag, v. 31

---

Dagens ingrepp

Den senaste veckan har jag vid två tillfällen givits tillfälle att låna ut min trotjänare (militärcykeln) till den goda Johannes, som senast medgav att det hela satt fast i en punktering. Jag var här inte sen att sträcka ut handen, då det är allmänt känt att få saker ger mig sådan tillfredsställelse som när jag får lappa slang. Ekonomin. Ekologin. Jag kräks litegrann inombords varje gång 'shuno' köper en ny slang för att den gamla har åkt på en liten pyspunka. Detta säger jag så klart inte rakt ut, i alla lägen. Jag skulle nog faktiskt våga påstå att den stora majoriteten i min bekantskapskrets är som så att de sonika trär på en ny slang för varje punktering. Den gamla åker då såklart i sophuset, inte helt osannolikt i den soppåse som sedermera landar i hushållsavfall/brännbart. Jag vet sedan uppriktigt sagt inte hur pass bra naturen är på att hantera gummi. Vad jag vet är att det både är ekonomiskt och ekologiskt att lappa sin slang.

Denna onsdag gav jag mig alltså på Jontes cykel. Det var en vacker Sjösala. Så fort däcket var av konstaterade jag att slangen var mer eller mindre sprängd så att en lappning här inte skulle göra jobbet. Jag blev p.g.a. detta misstänksam och granskade däcket. Mycket riktigt, brustet vid kolet längst med sidorna. Inte helt ovanligt, förmodligen orsakat av för lågt lufttryck på sikt. Nå. Jag försökte nå Jonte över telefon men han var oanträffbar. Jag hade inte tid att vänta på hans okej:ande av att reparationen skulle kosta honom en femtiolapp. Nej, det antog jag, och dundrade iväg ut till Biltema och köpte deras billigaste standarddäck. Sedan hem igen. Trots att jag har bunkrat upp med (lappad) slang fann jag ingen 622 mm, så jag lät fantasin sätta prägel.

Jag kom då ihåg att jag vid ett tillfälle glömde en lappad 584-slang hängande över en dörrkarm, rejält uppblåst, i säkert en vecka. Varför? Jag ville försäkra mig om att lappen höll innan jag monterade den. Nå, när väl tog ner den så märkte jag genast att den hade svällt så att den trots att den även efter tömning på luft var brutalt mycket större än en klassisk 26" slang. Den här skulle nog bli klockren till Jontes hyfsat feta (47-622) däck, tänkte jag. Mycket riktigt, det blev hur bra som helst.

När jag ändå var i gång smörjde jag kedjan, som var mer eller mindre uttorkad. Styret höjde jag också, då förhållandet i höjd mellan sadel och styrstång inte kändes skäligt Jonte. En stund senare kom nämnde figur förbi. Han hade sin jänta och cykelställ med, och cykeln hämtades och Klara och Rasmus hann hastigt och lustigt hälsa på Jontes dotter innan de två satte fart vidare. En lyckad operation i hamn, indeed.

---

Dagens affär

Det var i söndags när vi satt och käkade pizza nere vid Bölesholmarna som jag hade börjat bolla SMS med en intressent på mina hjul. P.g.a. jobb och andra omständigheter som kommit emellan har vi inte lyckats synka en sammanstrålning, men nu denna onsdag blev det alltså av.

Edvin och hans flickvän dök alltså upp i deras röda Fabia, och vi hann byta både ett och tjugo meningar (om allt från cykelmekanik till bultcirklar )innan vi skiljdes åt, och jag och hustrun hade då fått lägga ytterligare en femhundralapp till vår flyttkassa. En lyckad operation i hamn, indeed.

---

Kvällens städning

På kvällskvisten fick jag ett infall och började plocka i [det alltför röriga] städskåpet. Jag plockade ut i princip allt. Upptäckte tre olika klädvårdsrullar av olika fabrikat och skakade stillsamt på huvudet. Hur hade vi kunnat göra så här, när den jag köpte senast är smart gjord så att man kan köpa refill för bara nitton kronor. Efter överenskommelse åkte de andra två klädvårdsrullarna i källsorteringskärlet, trots att de i princip var oanvända. Bråte.

Vidare nu, kort därefter blev jag rå nöjd då jag helt otippat fann batteriprovaren som varit borta en smärre evighet. Jag tog då alla batterier som legat och skräpat och kollade läget. Alla som låg under mitt givna gränsvärde åkte i källsorteringskärlet. Ja, givetvis har vi batteriholk ute i miljöhuset. Till råga på alt var städskåpet hur snyggt och välorganiserat som helst när jag var färdig. En lyckad operation i hamn, indeed.

---

Måndag, v. 24: Utrensningen

Det var på kvällskvisten som jag kastade ett öga in på Klaras rum. Suck. Ett bombnedslag. Hur nådde vi detta? Saker låg över hela golvet, och då främst små pinaler [i stil med sådana där leksaker som man får i Kinder-ägg], glaskulor, pärlor, attiraljer till actionfigurer, med mera. Fast även större ting gick att finna. Ja, hela rummet var kaos i stort.

Det var i denna stund som jag målade upp en idé. Jag var less. Jag kallade in Ingrid i rummet för överläggning. Jag lade fram idén att vi helt sonika skulle samla ihop i princip ALLT och gå ut med det i soprummet. När Klara vaknade nästa dag och frågade vad som hade hänt med alla hennes leksaker skulle jag helt enkelt se henne i ögonen och säga att hon inte hade städat upp efter sig, och att det hädanefter skulle gå precis så här varje gång inte rummet städades pedantiskt. Saker som låg på golvet slängdes. Punkt.

Ingrid gjorde genast motvärn. Hon opponerade sig ljudligt till det yttersta. Klara skulle bli traumatiserad. Det skulle vara fel. Oj oj oj oj. Jag höll mig sansad och sa att jag tyckte hon skulle tänka i lugn och ro nån minut. Hon gjorde det. Jag såg hur min älskade hustru sakta tog in resonemanget, och förstod att kanske inte alls var en dum idé.

En stund senare hjälptes vi åt att plocka ner hennes rum. Det var inte bara småplock som låg på golvet som skulle kasserad, utan även småplock som faktiskt låg på sin ordinarie plats men som lika gärna hade kunnat lega på golvet. Ja. Det här var fråga om en riktig tömning. Mitt under allt sorterande kände jag dock att Ingrid satte sentimentalt värde vid alltför många ting, så att vi liksom inte kom någonstans i utsorteringen. Jag uttryckte min känsla av att slåss mot väderkvarnar och lämnade Ingrid att fortsätta med sorteringen. Själv åkte jag ut till Tommy, som behövde hjälp med en IP-kamera.

När jag kom tillbaka var hon en bra bit över midnatt, men Ingrid var vaken, om än i stånd med att borsta tänderna. Hon förkunnade hörbart stolt att hon minsann hade kommit över tröskeln. Jag tittade in på Klaras rum och där stod många stora påsar fyllda med leksaker, och även en docksäng, en plastlåda, och en stor turkos klassisk studsboll, ja en sådan med långa tänkta öron som handtag, samt även ett gäng mjukisdjur.

Nu var det bara för mig att bära ut allt. Oj oj oj så skönt. Jag gick i omgångar. Medan jag spatserade mellan hemmet och miljöhuset spånade jag på utformandet av det A4 som jag tänkte printa och lägga ut intill påsarna. Nånting i stil med "Ta för er!", skulle det stå, tänkte jag. Nåväl. Det fick hamna på morgondagens agenda. Trots att vi hade slängt saker för tusentals kronor kändes det som att vi hade fattat ett korrekt beslut, mitt i alltihopa. Planen är trots allt att resa med lätt packning, sen när det beger sig. Efter att jag burit ut det sista lasset gick jag och knöt mig.

Julen städas ut

Idag plockade min hustru ner allt som har med julen att göra i en flyttlåda. Katten Gustaf var nyfiken, som vanligt.

Fotnot:
Packas denna låda upp igen i detta riktnummersområde så har nånting gått snett.

Lördag, v. 27

Det här var lördagen, lite lätt summerad. Klara vattnar blommorna. Undertecknad avnjuter kall öl. Ingrid skurar. Alla har alltså fullt upp. Senare på kvällen skulle jag slå följe med den gode Alexander. Vi begav oss till ett glatt gäng som bor bara nåt kvarter bort. Dessvärre blev jag trött alldeles för fort, och jag låg nerbäddad långt innan midnatt.

Lördag, v. 18

---

Lunchen

Det blev en lördag i ärans tjänst. När det vankades lunch knallade jag ner till Coop Konsum MatCity för att se om det fanns nåt vettigt i Ove Sundbergs lilla hörna längst in. Mycket riktigt, flera lådor med sushi låg där. Ordinarie pris var ju en bra bit över sextio kronor, och nu skulle jag endast betala tjugofem futtiga dinarer. Jag tvekade inte många sekunder innan jag banade väg mot kassan. Kvinnan före mig i kön hade tänkt likadant, inte mindre än tre nedsatta lådor sushi såg jag passera på bandet. Märk här hur jag fotograferar min låda. Lägg märke till den mänskliga handen som syns till höger i bilden. Det är alltså kvinnan före mig som vill lägga tillbaka sin kundkorg. Så står jag och blockar hennes vägg, i full fart med att fotografera min mat. Hur friskt är det på en skala? Det är som att jag med hela mitt kroppsspråk säger att hon faktiskt får vänta med att lägga tillbaka sin varukorg för att jag måste få dokumentera mina lunchvanor färdigt först. Hur friskt är det på en skala, egentligen?

---

Flathylsorna

När jag hade klivit av mitt pass gjorde jag en civil visit och köpte flatstifthylsor. Det blev lite krångligt i och med att de fanns i olika utföranden, eller rättare sagt vilken strömstyrka de skulle palla för. Prislappen var densamma (19 SEK) oavsett om jag tog röda, blå, eller gula stift. De gula var absolut tåligast (och störst), de blå var mittemellan (1.5-2.5mm2), och de röda var minst (0.5-1.5mm2). De gula pallade uppemot 6mm2, vill jag minnas att det stod. Jag köpte i alla fall ett av varje paket röda och blå stift. Jag gjorde dessutom det aktiva valet att gå på varianten som var helisolerad, det vill säga med sådan skyddande plast eller gummi runtom hela kroppen. Man vet aldrig om det kommer in väta liksom. Valet kändes så rätt, på alla sätt och vis. Vidare, beträffande tjockleken nu. Min kollega trodde att jag skulle klara mig fint med röda stift, men jag tänkte att man ändå aldrig vet när man kan komma att behöva ett par rejälare stifthylsor, så jag köpte ändå båda påsarna. Det är ju aldrig fel att stödhandla.

---

Fikat

Sen på eftermiddagen så unnade jag mig lite gott, då i form av choklad och kaffe, vilket är två av mina största passioner. Ni vet säkert.

---

Lasagnen

Det blev lasagne till middag, och Ingrid provade för ovanlighetens skull att köra med de gröna plattorna. Det blev riktigt schysst. Jag maxade måltiden med resterna från onsdagens oxfilé. Inte alls fel.

---

Sandlådan

Ute på gården och leker. Tro inte att vi är så överbeskyddande att vi har hjälmen på i ur och skur, utan här handlar det helt enkelt om att cykeln stod på armlängds avstånd, och ibland låter vi då hjälmen sitta kvar i mellanspelet, såvida då inte prinsessan själv säger att hon vill ta av sig den. Tumregeln är väl att om hon gör avbrott från cykeln på fem minuter eller kortare, ja då får hjälmen sitta kvar. Är avbrottet mer än fem minuter tar vi av henne hjälmen. Ungefär så har vi satt upp det. Men det är klart, inget är ju som hugget i sten. Man får ta situationen lite grann som den kommer. Just den här gången fick hon i alla fall sitta i sandlådan med hjälmen på.

---

Städningen

Ni vet städskåpet i köket, var vanligtvis skurmopp och sådant står. Här har det varit total oreda de senaste åren. Gamla kermaikrukor och påsar med allt möjligt, huller om buller. Denna lördag fick jag infallet att jag skulle ta tag i det. Jag tömde ut allting på köksgolvet och började därefter att organisera allt. Jag satte även upp en plan att ta tag i reparationen av den radiostyrda bil som jag köpte åt Klara för säkert nu över två år sedan.

---

Onsdag, v. 17

---

Välgörenheten

Det var mitt på dagen jag hade vägarna förbi den nya underjordiska tunneln mellan Haga och stan, då via centralstationen. När jag går nedför stentrapporna (på Hagasidan) lägger jag märke till ett par herrskor som står prydligt bara några trappsteg upp. I den vänstra skon sitter en handskrivnen lapp. Det står "Varsågod!", följt av något som jag urskiljde som "Ha en bra", var det sista ordet "dag" är underförstått, men inte uttryckligen skrivet. Jag hade Ingrid i telefonluren, och berättade vad jag såg. Faktum är att jag fotograferade medan jag fortfarande hade henne på tråden. Denna möjlighet tackar jag CyanogenMod för. Samsungs egna mjukvara vill inte låta mig använda kameran medan jag ligger i samtal. En kille som är minst fem (troligtvis tio) år yngre än mig passerar, och även han stannar upp. Han säger nåt kort om att det var lustigt, och jag instämmer. Ingrid frågade i efterhand vem jag pratat med, och jag fick berätta att jag hade en kort men intensivt social samvist med en annan människa.

---

Sundae

Mjukglass i bägare på McDonald's har blivit lite av vår melodi, lately. De senaste dagarna har vi kört den flera dagar, och visst är det oerhört gott. Den finns i tre smaker; choklad, kola, och jordgubb. Jag har svårt att bestämma mig för vilken jag tycker mest om. Ingrid tycker mest om choklad, och jag tror att Klara var på hennes linje.

---

Presentkorten

Det har blivit lite av en tradition att Ingrids föräldrar ger mig ett presentkort på Stadium (till ett värde av 600 kronor) i julklapp. De har ju ett par års giltighetstid, och det har kommit sig så att jag har samlat på mig två stycken. Nej, inga större inköp av sportkläder på två års tid. Jag är måhända lite gniden; men ni vet — den som spar han har. Mina Air Force 1 kliver in på sin tredje sommar, och det är inte riktigt okej. Två somrar har de stått sig, och där ska vi nog sätta punkt. Nu kom det att bli så att jag gjorde ett riktigt klipp. Tyvärr verkar AF1 utgått ur Stadiums sortiment, då jag inte funnit dem någonstans på nätbutiken. Jag frågade en kvinna i butiken och hon gav mig det rätt korta svaret att om det inte fans på nätet så var det dött lopp. Jag började kika på sortimentet, och fann väl inget som kändes helt awesome. Så ser jag en annan kille med Stadium-kläder. Han har minst en tatuering, och lite synlig swag. Så, jag förklarar min request än en gång. Han frågar vad jag har för storlek och när han får höra att jag är en fyrtiofemma springer han bak. Det fanns hopp. Tidigare skulle det visa sig att det var nån gammal kundbeställning på AF1 i just min storlek som gått snett, så att han trodde sig eventuellt kunna hjälpa, han sprang in bakom lagret. Medan killen var bak och sprang efter min önskade basketsko föll min blick plötsligt ett REA-bord som jag tidigare missat. Skor, huller om buller. Mycket udda storlekar, men allesammans kraftigt nedsatta. Då ser jag dem. Kliniskt vita, med Nike-stripe i rött på sidan. De var inte helt olika mina egna skor. Modellen hette Brutez, och jag tyckte om dem. Prislappen, om något. Röd lapp sa 299 kronor. Killen kom ut och berättade att lagret hade visat sig osorterat, och han hade inte kunnat gräva fram mina skor. Anyways, han tog mitt namn och nummer, och skulle höra av sig. Schysst, jag berättade dock att jag funnit ett par skor tills vidare. Jag frågade också vad som var grejen med rea-bordet, var det kund-returer var skorna ansågs ha tagit ett inomhus-steg för mycket, eller? Mjo, så var det. Antingen det, eller så fjolårets modeller. Allt föll väl på plats. När jag kom till kassan överhörde jag kassören prata med mannen innan. Var han medlem i Stadium Club? Givetvis. Hon smygtipsade då om en kampanj som innebar att om han högt sa "VÅRSKOR!" så fick han 20% rabatt. Han gjorde som han blev tillsagd och fick rabatt. När det blev min tur rabblade jag personnummer, då jag sedan många år är medlem i kundklubben, och sa också försiktigt att jag överhört snacket med kunde innan, och om erbjudandet inte också råkade gälla rea-skor. Jo, det gjorde det. Jag sa högt och tydligt vårskor, och betalade i runda tal 240 kronor för mina nya feta Nikies. Min lycka var gjord.

---

Inköpen

Vad ni ser till vänster är tre artiklar från fyndmarknaden på Coop Forum. Tandpetare, hylsor (1/4"), och ett 9v batteri. Varje artikel kostade en guldpeng. Rätt kurs. Till höger ser ni ett set med adapters så att man kan köra hylsor (1/4", 3/8", 1/2") i borrmaskin eller skruvdragare. Riktigt schysst utrustning för en sann meckare.

---

Robin

Jag hade under dagen korresponderat med Robin. Han har en HTC One X, vilket är lite av ett flaggskepp för denna österländska tillverkare. Nu hade den problem. Skärmen. Intermittenta avstängningar, och skärmbilder som överlappade varandra. Nånting var tydligt fel. Jag hade fiskat upp den här instruktionsfilmen som visar hur man öppnar upp just den här telefonmodellen. Robin ville köra hårt, och jag skulle bistå som moraliskt stöd. Så, jag och Klara dundrade iväg. Klara fann blåklockor på gården. Hon ville ta ett par stycken och ge till Robin, och så blev det. Hur telefonprojektet slutade lämnar jag osagt. Personligen har jag aldrig varit nåt stort fan av just HTC, då av främst två orsaker.

---

Lokalvårdaren

På kvällskvisten störde jag mig på att köksgolvet inte var fräscht. Jag slog genast sak i spaken (en slags ordvits på mer klassiska 'tog tag i saken'), och kan tipsa alla om att köra den här varianten på mopp. Det är väldigt lätt att vrida ut den, då den liksom viker sig ner i det röda plasttråget. Konstruktionen är svår att beskriva med ord, men ni förstår säkert ungefär hur det fungerar. Jag kan rita en bättre figurskiss, nån gång när jag har tid över.

---

Dagens överraskning

Flickorna är på Berghem. Har druckit en stadig svart kaffe så jag är full av energi. Ska överraska drottningen har jag tänkt. Har länge tyckt synd om henne, som successivt har byggt upp en slags oordning i sin garderob. Nu minsann. Har röjt ut allt. Ska grundlägga snyggt. Spännande. Det är så mycket lättare att jobba i ordning och reda.