Dagens tragiska olycka
Jag hade precis slutat och veckoslutet till ära hade jag bett att få lämna cykeln på stan, åtminstone för dagen, och istället avnjuta hämtning. Tjejerna ställde upp, och strax efter klockan tre på eftermiddagen stod de vid Rådhusesplanaden. Jag var några minuter sent över tröskeln ut så Ingrid hann ringa. Hon var hörbart upprörd. Nånting fruktansvärt hade inträffat. Hon hade haft mobilen på rullgardinen som täcker bagageutrymmet, och så hade den råkat få fart och glida över kanten och möta asfalten. Telefonen var sönder, förtäljde min hustru. Nåja. Vi avslutade samtalet och en halv minut senare möttes vi öga mot öga.
Ja, mycket riktigt hade hennes telefon nu gått detta — för smartphones mer eller mindre klassiska — hemska öde tillmötes. Jag hann tänka att jag faktiskt till daglig dags rätt ofta stöter på folk med trasiga displayer. Det är gemene man som t.ex. ska visa upp en artikel för mig från webben och håller upp sin mobiltelefon, med krossad display. Det är människor av alla kön och åldrar. Det är kanske nästan lite av en kultur att ha krossad display. I mitt stilla sinne hann jag fråga mig om det var lite coolt (ballt och häftigt) eller bara allmänt white trash att glida omkring med trasig telefondisplay. Jag hade inget svar, men försökte ställa det mot den klassiska situationen med dammsugarslang som lindats med silvertejp. Ja, jag visste inte riktigt hur jag skulle ställa mig.
Det slog mig att det faktiskt i fyra fall utav fem var telefoner från Apple som jag såg med krossad display. I mitt stilla tänkte jag att det inte var rättvist att dra den slutsatsen att iPhone har sköra displayglas som tenderar spricka, utan kanske mer var så att en person med en billig Android-lur för kanske en tusenlapp helt enkelt kasserade den när displayen sprack, medan en människa som betalat sextusen kronor för sin telefon inte gärna bara kastar den i sopkorgen p.g.a. lite glassplitter. Jag var osäker på verkligheten, men stod där och funderade. Samtidigt fotograferade jag tjejerna, som krupit upp i bagageutrymmet. Vi lät absolut inte denna tragedi tynga ner vår dag. Det inträffade var ju ett typiskt i-landsproblem.
Dagens spännande utflykter
Först dundrade vi då iväg till Bölesholmarna, vilket på sista tiden har blivit vårt typiska utflyktsmål. Det badades och solades, och skönt var det. Nu har sommaren och solen kommit, och jag mår prima ballerina varenda sekund. Dom flesta skulle noga säga att jag är att räkna som en sommarvarelse. Nå. Efter badandet åkte vi ut till Coop Forum, eller handelsområdet där stormarknaden ligger. Ingrid skulle köpa en baddräkt och så blev det också. Hon och Klara stod i provhytten inne på H&M medan jag mest sprang runt med min digitala assistent och studerade omvärlden. Avslutningsvis konstaterade jag att min röda Diesel t-shirt gått sönder på så många ställen att jag faktiskt inte kan bära den längre.
Jag minns att H&M tidigare har kört nån slags kampanj så att man kan panta in gamla uttjänta kläder mot nån slags rabattkod. Det kändes rimligt att det var ett internt jippo så att detta gällde kläder som ursprungligen sålts av dem, men eftersom mitt plagg likväl var en ren och skär trasa(!) så frågade jag om jag bara kunde få lämna in den så de kastade den i nämnda textilåtervinningskorg, om sådan nu fanns kvar. Ja visst, det kunde dom, och inte nog med det,a jag fick en kupong också. Detta trots att plagget inte ens sålts från H&M ursprungligen. Milda makter, det här var faktiskt över förväntan. Nu återstår att se om jag kommer att hinna nyttja kupongen. Det är ju inte direkt varje dag jag shoppar kläder. Jag är lite mer av den praktiska killen.
Kvällens sociala sammanhang
Efter en dags äventyr med tjejerna blev det kväll. Efter att Klara hade nattats hoppade jag på cykeln och rullade in till stan, detta efter att ha bollat ord med den goda Alexander och då fått höra att han och — den mer eller mindre klassiska — herr Olsson höll till inne på Beppes, var de avnjöt kvällens utlandsväder och drack öl. Jag var som sagt snart på plats och visst blev det en härlig avrundning på fredagskvällen.
Rätt vad det är befann vi oss på ett ställe som jag faktiskt aldrig satt fot på, Socialize, och deras uteservering bestod av långbänkar som var vinklade så att man halvt låg och dessa var försedda med otaliga mängder mjuka kuddar, så att det liksom kändes som att man var i ett vardagsrum. Ett par meter framför stod ett pingisbord på marken, var det spelades friskt. Det här kändes spontant som det schysstaste ställe som jag upplevt i den här stan, helt i min smak. Laid back, till hundra procent.
Innan vi skildes åt för kvällen hade Fredrik hunnit ansluta till gruppen, och vi avrundade så klart med burgare från McDonald's. Jag vet ärligt talat inte vem det var som köpte [och sedermera lämnade, i obrutna förpackningar] två askar smältost, men jag är denne evigt tacksam. Att smeta ut sådant över burgare är så sjukt underskattat. En underbar fredagskväll, allt som allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar