Textmässigt egensinnad~: sneakers

Visar inlägg med etikett sneakers. Visa alla inlägg

torsdag 6 november 2014

Torsdag, v. 45

En helt vanlig torsdag. Inledningsvis kastade jag ett öga ut genom köksfönstret, jag fann då att temperaturen hade stigit litegrann sedan förmiddagen, då Ingrid väckt mig med den förskräckliga nyheten att det var sisådär tio minusgrader ute. Nåväl, det var fortfarande kallt. Jag samlade emellertid styrka, och en stund senare tog jag en kort promenad ut till miljöhuset med mina gamla basketskor, som sjöng på sista versen för typ ett halvt årtionde sedan, men som jag ändå envist låtit behålla, stående högt uppe i ett klädskåp, mest för att det är (eller ska man säga "var") ett par prestigefyllda AND1. Nå. På vägen stannade jag till vid Ingrids cykel, och gav mig själv en eloge för att jag hade varit duktig så sent som igår onsdag, och skiftat till dubbdäck både fram och bak.

lördag 17 maj 2014

Lördag, v. 20

Dagsformen

Full fart, lördag var det här. Vädret var gott så först var det lek på gården under balkongen, sedan lite cykling på kvarteret, och sist men inte minst en tripp ner till Strömpilen var Klara fick sig en barnbox. Hon har blivit så duktig på att äta. Varenda tugga slank minsann ner.

Födelsedagsfesten

Klockan två gick födelsedagskalaset av stapeln. Det är Klaras kompis Yara som fyllde fem år. Jag börjar kunna det här med barnkalas utan och innan. De börjar undantagslöst klockan 14:00 och barn och föräldrar upplöses lika undantagslöst klockan 16:00, efter precis två timmars stoj och lek. Jag missräknade lite på klockan, eller kanske Klaras framfart på cykeln, för vi kom fram nästan tjugo minuter för tidigt. Jag vet själv hur man ofta sliter med de sista förberedelserna och klarar deadline precis på håret, så att komma så tidig är osedligt. Därför stannade vi ute i parken på gården och inväntande klockan. När klockan är precis på minuten ser jag hur en annan förälder går in med sitt barn i porten dit vi ska. Vi hakar på och hinner med innan porten slås igen. På så vis anländer vi liksom i samlad trupp.

Födelsedagskalaset gick som på räls, med tårta och allt det där vanliga. När Yaras mamma tog emot Klaras present och ställde den uppe på pianot intill en annan figur som såg ut att komma från samma serie lade jag märke till en fruktansvärd miss. Prislappen. Den satt alltså kvar. Oj oj oj. Folket började röra sig, då vi skulle gå ut på gården och hoppa studsmatta. Jag försökte samla tankarna. Skulle jag göra en blixtsnabbt manöver och ta ner figuren och försöka slita bort prislappen, eller gilla läget ("Det blev som det blev") och låta den vara kvar. Jag vågade inte ens försöka föreställa mig den pinsamma situation som skulle uppstå om jag skulle bli påkommen med att stå och klösa bort en kvarglömd prislapp, så jag valde alternativ nummer två, och lät den helt enkelt stå kvar där den stod, uppe på pianot, i familjens vardagsrum.

Vi gick ut och spelade det där klassiska spelet när man ska kasta små gummiringar på pinnar i en liten ställning som ligger på marken. Jag kommer inte ihåg namnet på den här sporten eller leken, men jag vet att jag själv ägnade mig åt det nån gång emellanåt, när jag var ett litet barn. Allt gick finemang, och barnen fick dessutom glass. När alla barn hade fått glass och det fanns kvar frågade Yaras mamma runt bland föräldrarna om nån ville ha. Alla passade. Det blev nästan jobbigt. Jag tog ord och klämde in att jag minsann kunde tänka mig en glasspinne. Mums. Precis 16:00 satte vi av hemåt.

Förberedelserna

Nu var det en lite speciell lördag, jag och min vän Alexander var nämligen bjudna att ta med våra hustrur och gå och titta på ett evenemang inne i stan på kvällen. Det var ett gäng unga musiker från Norrbotten som skulle inta stora scenen på Scharinska. Wow, så spännande. Jag som inte har varit på konsert på en smärre evighet. Gud, så spännande. Klara fick den stora äran att sova över hos sin mormor och morfar på Berghem, och när vi hade lämnat av henne där började jag och Ingrid förberedelserna inför kvällen.

Nå. På det stora hela taget blev det en familjepizza från Ali Baba. Sedan började jag tänka högt ifråga om jag skulle anlända till stället á dirt-bag eller om jag skulle ta och kalla det för vår eller tidig sommar och inviga mina nya skor som jag fyndade på Stadium den där helgen när vi hade fint besök ifrån Älvsbyn. Efter visst övervägande beslöt jag mig för att göra så. Vilket klipp, förresten. Ordinarie pris var åttahundra kronor och jag betalade en bråkdel. Prislappen är väl synlig. Oj oj oj, jag älskar när jag gör det så där läckert.

Kvällsäventyret

Vi slog följe med Alexander och Alisa på kvällen, och det blev en konsert vi sällan glömmer. Full rulle med Kalle Gracias och ackompanjemang uppe på scen. Det var en oerhört mäktig upplevelse, oj oj oj. Efter slutförandet tog jag det lugnt i baren en stund.

Helt från ingenstans dyker en kille jag känner igen upp. Han kommer från Infjärden, vilket även Tommy gör. Jag surrade med killarna över en kall öl och hann t.o.m. fotografera dom. I mitt stilla sinne tänkte jag att Tommy måste ha tränat en hel del. Han var helt enorm, mot för när jag sist såg honom.

Innan jag och Ingrid kröp ner i sängen för kvällen hade jag dessutom fått en ny kompis på Snapchat. Det här var helt klart en lördagskväll värd att minnas, för livet.

söndag 9 mars 2014

Söndag, v. 10

Tårtresterna

Igår gick som bekant min kära Ingrids tjugofemte bemärkelsedag av stapeln, och idag var det tårtrester som serverades som någon slags brunch mitt på dagen. Smarrigt var det. Klara är särskilt förtjust i marsipanen. Ibland äter hon rentav upp lagret med marsipan och går sedan från bordet. En aning oförskämt, kan somliga kanske tycka.

Middagen

Jag och Klara gav Ingrid en kokbok med särskilt anpassade mål för barn i födelsedagspresent till Ingrid, och redan nu såhär dagen därpå skulle Ingrid ge sig i kast med det första receptet. Man skulle alltså fylla aluminiumfolie med skivad potatis, lax, och grönsaker. Sedan skulle det in i ugnen. Mumsigt blev det.

Spegeln

Mitt dagsverk blev att sätta upp den ovala spegeln i hallen. Spegeln har hängt med Ingrid ett bra tag och hade fram till bara häromdagen en slags spånskiva bakom skivan, och sedan en guldfärgad plastlist runtom, fäst med små nubb. Den här plastlisten har för länge sedan spruckit nedtill, så det ser lite dumt ut allt som allt.
räVi var först inne på att ställa ut hela spegeln i miljöhuset, till förmån för någon annan, men hann sedan tänka om. Själva spegelskivan var det ju trots allt inget fel på, så varför slänga något som är i prima bruksskick? Jag lossade varenda mässingfärgad liten nubb runt plastlisten, och la dessa i en liten återförslutningsbar plastpåse till den dagen när man står där och behöver mässingfärgad nubb, och spånskivan lossnade sedan av sig själv.

Häromdagen köpte jag så kallade spegelklammer, och idag körde projektet igång. De klammer som sitter upptill är ju bara för stöd, så jag lät det räcka med vanlig plastplugg i gipset till dessa. På vänster nedre kant lyckades jag träffa en regel, så även där fick plastplugg göra jobbet. Höger nedre kant gick däremot i tunt gips, så där fann jag det lägligt att köra in ett stadigt gipsankare. Allt som allt blev projektet en framgång. Spånskivan som satt baktill då? Med ett stadigt knä gjorde jag pinnved av den, och lade detta i en plastkasse. Det kan vara bra att ha lite torr ved nästa gång vi ska ut och grilla korv, tänker jag.

Tågresenären

Som jag nämnt var Älvsbyn-trippen en stor succé, med det lilla bakslag att jag lyckades glömma kvar både hårklippare och mina sneakers hemma hos Johan. Den här söndagskvällen ägnades emellertid åt riktigt schysst damage control. Det är den gode Micael som jag har att tacka. På kvällen satte han sig på natttåget som skulle bära honom hem till Gävle, och kring halv tio skulle tåget passera Umeå C för ett fem minuters stopp. Vi synkade och om än tåget var några minuter sent så gick allt planenligt. Jag gav Micael en påse med cheeseburgare från McDonald's som färdkost, och jag fick med mig såväl sommarskor som hårklippningsmaskin. Klockrent, på alla sätt och vis.

Studenten

På kvällskvisten satt Ingrid uppe vid datorn och jobbade med sina skriverier. Min kära hustru håller ju på och läser upp diverse kurser och på sistone har faktiskt en hel del tid spenderats här framför datorn, i regel med ett ordbehandlingsprogram öppet. Jag önskar henne all lycka i världen, min älskade Ingrid. Hon är så duktig.

lördag 18 januari 2014

Uppstyrda skor, uppföljningen

Ikväll när jag var ut med soporna ser jag ett par slitna gamla skor i miljöhuset. Inte ens om det var till synes fräscha skor skulle jag kunna ta på mig skor från någon främmande människa, och det här paret var verkligen inte ens fräscht. Usch. Dra en gräns. Jag kastade emellertid ett öga på snörena. De var onekligen i bättre skick än på mina sommarskor som jag nu så lägligt putsade upp häromdagen. Kanske skulle man kunna? Jo, absolut. Jag ville inte ställa mig i miljöhuset och lossa skosnörena (det hade sett vansinnigt ut om någon kom in), utan tog med mig båda skorna in. Jag fick mothugg från hustrun så snart jag kommit över tröskeln. "Usch, du tar inte in dom!", säger hon genast. Jag lyckas värja mig, och får dispens till att lossa remmarna. Sedan var faktiskt Ingrid hygglig och tog med [de nu snörlösa] skorna ut till miljöhuset igen. Jag hann fundera på vad han/hon som ställt ut skorna skulle tänka om han/hon kom ut och såg att någon haffat snörena från dem. Jag drog lite på smilbanden. Jag satte mig sedan ner på hallgolvet och pillade med snörningen.

En stund [av pyssel] senare var jag färdig, och tycker spontant att det blev en klar förbättring. Tillägger att jag blev lite ledsen när jag upptäckte att jag hade missat att dra snöret genom den lilla öglan en bit ovanför det fjärde hålet. Ja, infästningen som ska förhindra att den stora flärpen (eller vad kallar man det?) på skon faller ner mot sulan. När jag upptäckte detta var jag som ni ser färdig med hela snörningen, och fick dessutom jobba upp den dubbelknut som jag slagit högst upp. Suck. Nåväl. Blev i alla fall spontant nöjd med resultatet. Min hustru kommenterade att det såg mer ut som bowlingskor nu. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, skön hon är. Jag var allt som allt nöjd. Visst hade jag kunnat köpa[!] nya skosnören, de kostar inte många kronor, men nu tjänade jag dessa kronor, och drog samtidigt mitt strå för miljön. Återvinning. Hej 2014.

tisdag 14 januari 2014

Uppstyrda skor

Mina Nike Brutez köptes (läs: fyndades) den gångna våren, mer bestämt den 24 april 2013. Det var ett riktigt klipp jag gjorde på Stadium den dagen, och skorna har tjänat mig väl. De är visserligen i min mening inte fullt så cleana som mina förra (Air Force 1), men klippet var som sagt ett faktum. Nå. Nu har det gått en vår, en sommar, en höst, och även en insparkad vinter. Jag konstaterade att skorna plötsligt var mer bruna än vita, och då talar vi totalt sett. Det är ju allmänt känt att det är ett riktigt n****g*** (heh, pun intended, här i tvåsidig bemärkelse) att få vita sneakers rena igen.

Nå. Jag hade ju faktiskt köpt sådan fin impregneringsspray från Boston på Stadium i samband med vinterkängorna, så kanske skulle man. Jag gav inte tankebanorna mycket mer spelrum utan ställde tvärt upp skorna på diskbänken och drog fram såpa ur städskåpet. Sedan tog jag diskborsten som har en mjuk svamp utanpå och började gnugga. Mest citronsåpa, men även en liten uns Yes diskmedel tog jag hjälp av. Jag märkte faktiskt fort resultat. Jag fick även beröm från min hustru i skillnaden före/efter. Avslutningsvis impregnerade jag givetvis skorna. Vem vet, till sommaren kanske jag lyxar till det och köper ett par nya skosnören.

tisdag 28 maj 2013

Tisdag, v. 22

Sneakers

Det var nu närmare fem veckor sedan jag gjorde ett riktigt klipp på Stadium, och denna dag skulle de invigas. Vädret var skönt och jag höll kanske mitt huvud lite extra högt.

Straden

På eftermiddagen landade vi på Nydala, och vädret var (som sagt) så strålande att jag inte kunde hjälpa att falla ner på rygg och bara njuta. Som jag uttryckte mig på Instagram — iklädd endast det nödvändiga. Klara hade också trevligt. Det finns en schysst lekpark där det bland annat klättrades i en slags kättjad uppgång av gamla däck. Jag tror bestämt att jag har ett svagt minne av att liknande klätterställningar fanns när jag själv var ett litet barn.

Sundae

Avslutningsvis en mjuk glass på Maccy Dees. Aldrig fel. I slutet var glassen och chokladsåsen så smält att Klara valde att gå över till sugrör. Faktiskt inte helt tokigt.

Nyponsoppan

Sent på kvällskvisten blev jag plötsligt själv sugen på glass — och jordgubbar. Jag visste att det fanns, så jag besteg köket. Till min stora fasa är det typ bara ett par futtiga jordgubbar kvar. Min hustru tog på sig fullt ansvar, och jag var sorglig. Men så kom jag på en idé till utfyllnad. Nyponsoppa. Det blev hur gott som helst. Rekommenderas för den som undrar hur nypon och jordgubbar smakar tillsammans. Kvällen var gjord.