Torsdag, v. 45

En helt vanlig torsdag. Inledningsvis kastade jag ett öga ut genom köksfönstret, jag fann då att temperaturen hade stigit litegrann sedan förmiddagen, då Ingrid väckt mig med den förskräckliga nyheten att det var sisådär tio minusgrader ute. Nåväl, det var fortfarande kallt. Jag samlade emellertid styrka, och en stund senare tog jag en kort promenad ut till miljöhuset med mina gamla basketskor, som sjöng på sista versen för typ ett halvt årtionde sedan, men som jag ändå envist låtit behålla, stående högt uppe i ett klädskåp, mest för att det är (eller ska man säga "var") ett par prestigefyllda AND1. Nå. På vägen stannade jag till vid Ingrids cykel, och gav mig själv en eloge för att jag hade varit duktig så sent som igår onsdag, och skiftat till dubbdäck både fram och bak.

Tisdag, v. 45

Hujeda mig, nu kommer vintern, på riktigt. Denna tisdag hade snöstormen attackerat för fullt medan jag cyklade hem från stan på eftermiddagen. Jag hämtade Klara och denne verkade inte alls brydd i det fruktansvärda vädret. Tvärtom, hon satte sig på rumpan och åkte kana nedför slänten. Oj oj oj oj. Tur att det finns täckbyxor, jag säger då bara det.

Framåt kvällen samlades gårdsungarna och säsongens första snögubbe började byggas. Först hade dom rullat tre gigantiska klot och jag lyfte med stor möda upp dem, ett efter ett, och placerade dem på varandra. Sen hann jag dock inte gå många steg tillbaka mot portuppgången (ja, jag var för oskön i klimatet för att vara ute och aktivt bygga med dem, plus att jag tror att mina täckbyxor är nedpackade i nån låda) förrän jag fick upp ett orosmoln. Det var onekligen gigantiska snöklot som jag hade staplat, rullade av typisk blötsnö. Skulle det övre av de tre kloten släppa och dunsa ner vid sidan skulle det i värsta fall kunna skada något av barnen, eller?

Kanske inte, jag kanske fick upp en snudd på orealistisk bild, för mitt stilla sinne. Nåväl, jml. better safe than sorry tog jag några raska steg tillbaka och lyfte ner den översta av de tre kulorna, varvid jag sa till barnen att de faktiskt för egen maskin fick lov att konstruera ett lämpligt (läs: av en storlek som de själva förmår lyfta upp) huvud till snögubben. Det gick bara sisådär tio minuter så ropade de ut mig igen, och minsann, de hade fått till det. Jag stack dem en morot ur kylskåpet och gick ut och petade in lite grus för ögon på varsin sida av snögubbens huvud, och sedan fick den en tomteluva.

En aktiv fredag

---

Friluftslivet

Nåväl, sant friluftsliv [med skog och sånt] kanske det inte var, men vi var i alla fall ute på området och strosade. Den helvetiska snön har ju nu anlänt, så vi drog runt med Klara på hennes Stiga Snowracer, som nu äntligen är utrustad med en ny skida. Klara syns inte på bilden, fast hon sitter på kälken precis bakom mig. Jag drar henne, men stannar här upp för att fotografera. Jag tycker om bilden, trots att jag avskyr vintern. En typisk vinterdag i vår ände av stan, var alltså detta.

---

Lunchen

Till vänster är min tallrik, innehållande två paket nudlar och två burkar tonfisk. Smaken sitter i länge, kan jag säga. Inte helt fel, dock.

---

Inköpen

Idag gjorde man ett par inköp. Dels en skruvdragare från Black & Decker med en minst sagt innovativ funktion, nämligen en acceleratormeter som gör att man inte skruvar med knapptryck, utan med en vridrörelse. Jag gillade idén skarpt, och då produkten var utgående ur vårt sortiment (40-8570) blev REA-prislappen den avgörande faktorn. Även en sats med tänger (40-7144) köptes. Man vet ju aldrig när man behöver en schysst tång.

---

Nattningen

Klara har somnat för inte alltför länge sen, och hustrun ligger med sin digitala assistent. På henne halvligger Gustaf. Han är tillfreds med tillvaron.

---

Kvällssällskapet

Klockan hade blivit rätt mycket när jag sammanstrålade med ett par kamrater. Vi satt ner och pratade om allt från politik till vardagsfilosofi, och det hann gå in på småtimmarna. Till sist blev alla trötta och det föll sig helt naturligt att mina vänner sökte en stunds vila på varsitt håll i lägenheten. Den ena somnade rentav framåtlutad, medan den andra hittade sig en lugn vrå var han kunde lägga sig tillrätta på rygg.

Ja, jag blev för ovanlighetens skull kvarlämnad som sista vakna man i skutan, och jag kunde mitt i allt inte låta bli att uppleva en slags trygghet i sällskapet. Jag åkte långt bakåt i tiden, då känslan var densamma som en sen natt på ett s.k. 'datorparty' nån gång i mitten av nittiotalet. Det var egentligen bara Jolt Cola som saknades. Bara en kort stund senare uppsökte även jag John Blunds paradis. En oerhört trevlig kväll i gott sällskap hade nått sin ände.

---

Vintern har kommit

Som befarat, idag skådas denna syn. De ringde just, och jag får tillbringa även denna ädla söndag i ärans röst. Totalt värt. Vi syns.

Snön kom

Några minusgrader och natten till idag har tydligt snön kommit. Det var inte helt oväntat, så sent som igårkväll läste jag i Västerbottens-Kuriren att meterologerna såg skyfallet komma. Hu-jeda-mig. Jag som avskyr snö och kyla. Nu finns det ingen återvändo, bara hålla masken till nästa vår, antar jag.

I köldens tecken

Vilken rysskyla, va? Tagget inför att hoppa på trampmobilen - sådär. Det sista jag såg innan jag lättade ankar var flickorna i mitt liv, den ena uttryckande konst; den andra mysande. Snacka om svårt att slita sig. Nå. Cykeln gick trögt ja men nånting. Stod upp och trampade genom hela den raksträcka (Kungsgatan) där jag vanligtvis seglar fram. Brrr. Iskristaller över halsduken som prydde mitt plyte. I skrivande stund nu lunchandes. Soffläge. Kaffet och chokladbiten (som jag unnade mig) kvar, sen åter ut på fältet. Trevlig fortsatt helg, allesammans.