Gröten
Vilken frukost. Schysst. Jag var lite trött och var först på väg att hälla socker på havregrynsgröten. Det ska man inte göra. Salt, om något. Lingon är det viktigaste, tror jag.
Radiobilen
Mekanikern slog till igen. Som sagt hade jag i samband med gårdagens städning lovat mig själv att ta tag i det här projektet. Nu blev det så. Fram med skruvmejslar och allt. Nu vet jag inte hur mycket du/ni har arbetat med radiostyrt, men det är egentligen inte direkt rocket science, om vi bortser från kretskorten. I det här fallet är det ett kugghjul som ska fästa mot en räfflad del av bakaxeln. Räfflorna på det inre hålet i nämnda kugghjul (givetvis i plast) har dock bleknat, förmodligen som ett resultat av intensiv körning. Nåväl. Jag tänkte att superlim borde kunna göra jobbet, så jag satte mig ner och trixade på. Det var ingen lätt match. Jag var nära att lyckas vid ett tillfälle, men då allt måste klaffa samtidigt och man även måste vara försiktig så att man inte 'limmar in sig i en återvändsgränd' kom det till sist att falla platt. Jag erkänner att jag gav upp — för stunden. Allt stoppades åter ner i plastpåsen, men jag lovar att jag kommer att återuppta projektet vid ett senare tillfälle.
Lunchen
Nyttigt med broccoli. Ingrid var glad och stoltserade med att hon hade fått den perfekt. Jag kunde bara hålla med. Det känns alltid så nyttigt att stoppa i sig av det gröna. Man växer som människa, fast visst måste det också en hel del kött och kolhydrater till på brickan, annars blir det lätt knas i betongen.
Hängaren
Häromdagen när jag städade ur städskåpet fann jag en hängare. Man kan sedan säga att det var jag och Ingrid som i en slags samklang kom på idén att Klara skulle få en plats i sin egen höjd var hon kunde hänga av sig jackan i hallen. Idag skruvade vi upp hängaren. Klara hängde genast upp både jacka och täckbyxor. Att vi inte tänkt på detta tidigare. Märkligt. Nåja. Det var i varje fall inte en dag för sent, att Klara fick sin egen hängare.
Övningskörningen
Ingrid körde idag för allra första gången vår bil. Hennes betyg blev kort och gott att den var "annorlunda" än den Audi A3 Quattro 1.8TS (180hk) som hon vanligtvis kör med sin pappa.
Rutschkanan
Vi tog ett litet break och gick med Klara (som cyklade) till lekparken. En social mamma småpratade med oss en stund innan hon och hennes son gick hem för att han blivit kissnödig.
Leran
Middagen var sagolik. En gryta och dessutom revbensspjäll. Mums. Jag käkade som vanligt rejält av allt som erbjuds. Han är en oerhört skicklig kock, Ingrids pappa. Detta har jag sagt till honom åtskilliga gånger. Nåväl. Jag tror aldrig man kan säga det nog. När människor är duktiga på saker är det — i min ringa mening — viktigt att de får höra det, ofta. Nå. Nu satt vi och smälte maten, och Klara fick då leka med lera.
Efterrätten
Smarrigt blev det också när det kom till efterrätten. Det serverades nåt lyxigt presskaffe som Ingrids föräldrar tydligen hade köpt på nån mer exklusiv kaffebutik. Mycket intressant, och mycket välsmakande. Som jag har sagt förut så är kaffe en av mina stora passioner.
Tvättstugan
Jag gjorde en avstickare för att hinna med planerad tvätt. Lustig grej när jag skulle ut från tvättstugan. Jag går på instinkt ut genom dörren. Så tänker jag för bråkdelen av en sekund om jag ändå ska säkerställa att jag har min key tag innan jag låter dörren smälla igen. Jag tänker igen (allt medan dörren sakta går mot låsning jml. den där hydraliska pinnen som sitter där uppe, ni vet) att det kanske trots allt är värt att vara på den säkra sidan, för fastän jag alltid på ren vana stoppar på mig nyckeln när jag har blippat in mig så, ja, man vet ju aldrig. Jag gör en lätt bakåtspark och fångar dörren just innan den ska gå igen. Jag tittar in, och då ser jag min key tag och reservnyckel, liggande på golvet. Helt vansinnigt. Vad är oddsen för denna
chain of events, egentligen? Nåväl. Jag hann i alla fall all tvätt, och lite till dessutom. Det skulle visa sig att dessa nya tvättstugor (med självdoserande tvättmaskiner, weee!) inte har nåt sådant tidslås som de andra, det vill säga att elen dör när klockan slår tio. Nej. Jag lyckades slå läger i tvättstugan just innan tio, och på detta sätt kunde jag i lugn och ro torktumla den sista tvätten. Som den goda man jag är tog jag sedan tag i rengöring av filtret i torktumlaren. Det ska ju göras mellan varje tvätt, fast jag är övertygad om att det ibland går veckor mellan rengöringarna. Jag tror inte enbart att det handlar om lättja, utan ibland okunskap. De gamla torktumlarna var ju ganska lättbegripliga. Man drog liksom ut en liten låda var man helt enkelt gröpade upp dammet. Här är det en lucka under vilken det sitter ett cylinderformat filter vilket man i sin tur måste öppna upp med en bajonettrörelse. Det är inte
'rocket science', men jag förstår att somliga inte begriper riktigt hur de ska bära sig åt, så då struntar de helt enkelt i det. Nåväl. Dessa människor kanske gör annat gott istället, som t.ex. att de ger pengar till Röda korset vid varje månadsskifte.
