Vattenfärgerna
Jag och Klara inleder dagen till bords med vattenfärger. Även om penslarna är med i matchen så är planen den här gången faktiskt inte riktigt att måla på traditionellt vis. Nej, vi har något helt annat i görningen.
Tryck med potatis
Nämligen. Efter att ha sett
det här avsnittet av Prick & Fläck (rekommenderas) förstod vi att det finns mer kul att göra med potatis än att bara äta den. Så skred vi till verket. Jag tog min lilla fällkniv och lyckades faktiska karva ut riktigt schyssta bokstäver. Det var till och med så att Ingrid berömde mig efteråt. Hon tyckte jag var duktig på att karva. Ibland upptäcker man ting man visar sig ha fallenhet för, så är det bara. De få tillfällen när man får uppleva detta ska man suga riktigt länge på. Visst kan säkert alla lära sig tryck med färg, frågan är bara hur länge det tar för var och en att träna upp sann färdighet.
Study Hard
Jag kom på Ingrid med att sitta praktiskt taget naken i soffan och studera Körkortsboken. Mina tankar fördes bakåt i tiden. Det var 90-tal och min kompis Fredriks pojkrum. Han hade en affisch på väggen med en blond halvnaken dam, sensuellt sugande på en blyertspenna, med ett kollegieblock i famnen. Ja, jag tror det var så affischen såg jag, jag minns den inte exakt då jag inte har fotografiskt minne. I alla fall. Jag tänkte på den här affischen. Jag informerade senare Ingrid vid köksbordet. Hon skrattade och sa att affischen var "klassisk" och att även hon hade nån killkompis från ungdomen som hade haft just den här affischen. Just typiskt.
En slags brunch
Ja, klockan var cirkus kvart i tolv när vi satt ner och käkade gröt. Detta är ju egentligen tid för lunch, men idag såg planen lite annorlunda ut. Ingrid skulle dra iväg och övningsköra med sin pappa, och jag och Klara skulle då bege oss iväg på äventyr.
Dagens inköp
Vår första anhalt skulle bli Kjell & Company nere i källaren. Jag fick ju en fix idé att
'dissemble' Klaras första mobiltelefon, nämligen en gammal Sony Ericsson T100 som jag gav henne vid tillfälle, mest för att jag tycker om att se hur saker ser ut inuti. Det var en missnöjd kille som konstaterade att alla mina torxbits var för stora. Jag hade kikat på Kjells webbplats och funnit ett set -- till relativt schysst prislapp -- som lockade. Det var rätt lång kö, var Klara tog tillfället i akt och frågade vad än det ena än det andra var för något.
De har en väldigt kompakt butik, där nere i källaren. På nåt sätt kan jag ändå gilla upplägget. Merparten av deras varor hämtas från lagret, vilket rimligtvis borde vara minst fem gånger så stort som butiksytan. Nå. Säljaren var trevlig. Christoffer, står det på kvittot. Jag har sett honom flera gånger förrut. Han är lite av den lokala Kjell, i min värld. Han servade mig bra och jag velade för en kort stund mellan två mejselsatser.
Det slutade med den jag tänkt på från början, då den andra var sjuttio kronor dyrare och det enda som egentligen verkade skilja dem åt var att jag där fick med en T4; var satsen jag köpte inte gick lägre än T5. Avslutningsvis kunde jag hjälpa att jag föll in på lite allmänna frågor kring Kjells stora bundna bok. "Fråga Kjell", tror jag bestämt att den heter. Jag har läst om boken tidigare, och den verkar intressant. En knapp femtiolapp och en bok med hårda pärmar, flera hundra sidor tjock, med allmänna genomgångar (á lär dig hur det fungerar) kring hemelektronik, datorer, ljud och bild, etcetera. I princip allt tekniskt. Nu låg 2012 års upplaga på försäljningsbordet. Endast fyrtio kronor kostade den.
Jag sa att jag var nyfiken, och att boken spontant kändes ämnesövergripande och "For Dummies-pedagogisk". Christoffer kontrade här med att "Du kommer faktiskt att bli förvånad av hur djupgående boken går!" För en kort stund undrade jag om han missförstått min jämförelse med "For Dummies"-serien, det vill säga tagit den negativt, när det i själva verket var menat som smickrande med en smart pedagogik. Hursomhelst, han fortsätter, "Ta med dig ett exemplar nu på vägen ut!" Av någon anledning går jag här rakt in på frågor kring om när 2013 års upplaga kommer. Ja, det var i görningen. Troligtvis under årets första kvartal, ville han tro. Vi tog farväl.
Som vi åkte uppför rulltrappan ekade hans "Du kan ju ta ett exemplar nu på vägen ut!" i mitt huvud. Hur tänkte han? Boken kostade ju fyrtio kronor. Menade han att han skulle bjuda mig på en bok, helt gratis? Kanske för att det snart finns en färskare upplaga? Eller missförstod jag honom? Hade jag sagt "Ja, jag gör väl det!" kanske han snyggt hade bett mig peta ner mitt betalkort i läsaren för att kunna debitera mig de där fyrtio kronorna. Eller hur var det nu, hade jag precis nobbat en freebie?
Mitt sinne skrek "Vänd, vänd!", viket jag så gärna ville. I kön på McDOnald's ekade det fortfarande högt inom mig, hans röst. Men nu hade det ju gått rätt länge, hur skulle en andra entré fungera? Det kanske skulle vara rätt konstigt om jag sådär fem minuter senare åter rullade nedför rulltrapporna, kom in i den lilla butiken, och försiktigt sa "Jo, ursäkta, menade du att jag _fick_ ett exemplar av boken?" Troligtvis hade det uppfattats väldigt märkligt. Kanske hade det hunnit uppstå ny kö där nere. Då hade jag tvingats ta en ny kölapp, sitta och vänta, och sedan köra upplägget. Nej, fail. Jag var tvungen att skaka av mig hela grejen, nu på momangen. Tåget hade gått. Hursomhelst hade jag nu en schysst mejselsats i min ryggsäck. Jag kände mig berikad.
Dagens Instagram
Här satt vi alltså på hamburgerrestaurangen mitt i stan och kopplade av, jag och min älskade unge. Redan vid beställning satte Klara ned foten. Hon ville inte ha någon gurka, och heller ingen lök. Det fick bli en så kallad
'special order', och jag medger att mina morrhår reser sig lite av den där lilla klisterlappen som plomberar just sådana beställningar. Nå. När vi satt ner ville prinsessan först eliminera brödet, och bara käka osten och nötköttet. Nej, nej. Sen ville hon eliminera även nötköttet, och endast sitta och peta i sig ost. Jag förklarade att man måste äta. En stund senare väcktes tydligen hennes aptit, för hon käkade då -- tugga för tugga -- i sig nästan hela cheeseburgaren.
I lekparken på Östermalm
Så, det här blev sista anhalt innan hemfärd. Vi hade tidigare varit inne i stan och MVG-gallerian. Hållplatserna var Clas Ohlson, Kjell & Company, och McDonald's, i given ordning. Klara var på strålande humör under hela resan. Här klättrades det. Medge att trädet här äckliga svulster. Klassiskt träd. Den här eken har säkert stått här sedan 1800-talet, minst. Troligtvis ännu längre. Träd har ju en helt bisarr livslängd. Systemet med årsringar är väl genomtänkt av Gud vår skapare.
Middagen
Idag blev det Flygande Jakob. Det var ett tag sen. Satt riktigt väl. Det ska dock nämnas att när jag och Klara återförenades med Ingrid blev det sen reguljär lunch. Vi talar tvåtiden, närmare tre kan hon ha varit. Ingrid donade upp allt lövbit som blivit kvar sedan gårdagen, gjorde nya rotfrukter och klyftpotatis i ugn, och serverade samma beasås och vitlökssmör till detta. Så en rejäl portion sådant blev det till sen lunch. Jag stod mig tydligt bra på detta för jag kom inte att äta upp hela portionen här på bilden, jag avbröt mig och lät ungefär en tredjedel utgöra en matlåda inför morgondagen. Självdisciplin? Vuxenpoäng?
Den monstruösa muggen
Vad sägs om min kaliber? Det går inte att sticka under stol med att muggen är lika stor som min hjärna. Ja, det syns ju tydligt här på bilden. Färgen är också liknande. Nå. Det kan faktiskt vara så att muggen ifråga egentligen är tänkt som en soppskål. Vad jag vet är att den rymmer närmare en halvliter dryck, och att man får en rejäl
'mental boost' om man ställer en rågad mugg upp och ner. Magen sätter fart också. Bra skit!
Dagens Wordfeud
Jag inledde ovanligt starkt ikväll, såväl mot Janne som mot Marina. Kul. Vanligtvis ligger jag ju kraftigt i lä, vem jag än spelar mot. Det ger en stark
ego boost när man lyckas pricka in orden. Nå. Sen finns ju de som spelar i liga, lägger kombos på hundratals poäng. Vi lever i skilda världar, jag och dessa. Jag vill mest ta det piano, är född i Stockholm. Är faktiskt rätt nöjd över mig själv, nuförtiden.
