Textmässigt egensinnad~: ali baba

Visar inlägg med etikett ali baba. Visa alla inlägg

lördag 8 mars 2014

Lördag, v. 10: Ingrids födelsedag

Förberedelserna

Vi hade den åttonde mars och inte bara Internationella Kvinnodagen, utan även min hustrus födelsedag. Tänka sig, min hustru fyller tjugofem år. Tiden går så oerhört fort. När lilla Klara stack fram sitt lilla huvud för första gången var hon ju faktiskt bara nitton år. Tiden går verkligen fort. Nå.

Jag började jobba klockan tolv och tiden var knapp, om än förberedelserna i princip bestod av att jag skulle åka ner till Maxi och köpa en färdig tårta samt ingredienser till en bakad tårta. Som genom ett mirakel lyckades jag och Klara, två sanna tidsoptimister, att ro bäggedera i hamn, och dessutom landade vi i samma veva en schysst födelsedagspresent. Snyggt jobbat, och big up till Ica Maxi som gav halva priset på den färdiga tårtan i födelsedagspresent, och dessutom bjöd dom på en tårtspade. Inte illa. Inte illa alls.

Pizzan

Jag jobbade blott fyra timmar vilket kändes lämpligt på en lördag, i synnerhet med födelsedagsfirandet taget i aktning. Nå. Dagen flöt på och när det blev kväll hämtade vi pizza från Ali-Baba. Det blev en klassisk mix mellan Ihab (oxfilé) och Kebab, fast nu fick Klara en egen pizza, en Vesuvio, då det känns som att hon har blivit stor nog att få i sig åtminstone 3/4 av en barnpizza.

Melodifestivalen

När kvällen infann sig slog vi oss ner i vardagsrumssoffan. Televisionen gick igång och hipps vipps så befann vi oss tydligen i Melodifestivalens final. Jag har inte sett ett endaste avsnitt. I sanning tror jag inte att jag har sett på "Mellis" sedan jag var ett litet barn och Carola var på frammarsch med "Fångad av en stormvind". Det var någon gång i början av nittiotalet, och jag var då ännu långtifrån mitt första könshår.

I varje fall. Jag kände inte igen något av namnen på deltagarna som listades förutom ett, Yohio. Jag har hört namnet flera gånger i radio och tv och dessutom sett snack om den här killen på sociala medier, tydligen lite av en hype just nu, jfr. Avicii.

Nåväl. Vi såg deltagarna listas, en efter en, och så kom det en tjej som sjöng med sann inlevelse (jfr. hur Celine Dion framför 'My Heart Will Go On') och jag till Ingrid och Klara rakt upp och ner; "Den här låten kommer att vinna!", varvid jag tog ännu en stor klunk öl. Så fortsatte programmet.

I slutet började de ringa runt till olika länder, och jag började få en hint om att jag inte hade varit helt fel ute. Just det bidrag som jag hade fallit pladask för hyllades av många, och stod snart och kivades om förstaplatsen.

Spänningen steg och jag drack fler öl. I slutet samlas då alla de svenska telefonrösterna (i.e. betalda köpta automatiserade telefoner och faktiska människor, om vartannat) in och trumvirveln kom, och sedan kom svaret. Sanna Nielsen med låten "Undo" var vinnare i Melodifestivalen 2014. Jag skrålade rakt ut, och den ego-boost jag hade fick av att bara hastigt ha ögnat igenom bidragen, och sedan ange vilket bidrag som skulle ta hem spelet. Ja, det är svårt att beskriva.

lördag 26 oktober 2013

Lördag, v. 43

Äventyret

Det var redan för en och en halv vecka sedan som jag hade blivit informerad om att Ingrid hade haffat en inbjudan till en resa till Storsjöhallen med kyrkan. Idag var det dags. Jag hade gjort en heldag i stan, och hann knappt över tröskeln så var det avfärd. Jag fick med mig en ryggsäck som skulle innehålla allt vi behövde, sen vinkade Ingrid av oss. Vi kom till Carlskyrkan och möttes av människor. Vi hade uppenbarligen missat den lilla samlingen (innefattande pastasås), så nu var det bara att sätta spurt mot Holmsund och Storsjöhallen.

Allt gick som på räls, bortsett då från att jag saknade kontanter på fickan. Jag kom nämligen ihåg från inbjudan att även om äventyret var rabatterat (utifrån ordinarie badpriser sett) så var det fortfarande tal om en kostnad. Jag gick direkt fram till kvinnan som stod vid badets incheckning. Jag sa att jag behövde kontanter och frågade lite snyggt indirekt om det fanns någon möjlighet för dem att trolla med sin kortläsare så att jag kunde få lite flis på fickan. Nej, närmaste bankomat fanns "nere på byn", blev svaret. Jag hade inga planet på att snurra iväg till Holmsunds centrum med Klara så här när vi just kommit för att bada.

Jag vände mig till kvinnan som ansvarade för utflykten, då hon bara stod på meters avstånd. Jag förklarade hur det låg till, och frågade om det fanns möjlighet att t.ex. betala på måndag, då Klara ändå skulle vara i kyrkan på eftermiddagen. Eller, jag hittade visst två femtiolappar i plånboken, kunde jag ge dem nu och ta resten på måndag? Den godhjärtade kvinnan lugnade ner mig och sa att det var lika bra att jag tog allting i kollekten under morgondagens gudstjänst.

Det var faktiskt ingen dum idé hon kom med. Jag svarade att så skulle vi göra, och sen knallade vi mot omklädningsrummen. Vi klädde om hastigt och snart var vi ute i badet. Klara sprang snart på kompisen Wilmer, och lyckan var total. Jag småpratade med hans föräldrar, som också badade. De är väldigt trevliga. Det sociala är emellertid aningen lättare med den ena av föräldrarna, varför vet jag inte. Det känns nog överlag lite spänt just i och med att de faktiskt är ungefär en halv generation äldre än mig, och således så mycket vuxnare. Nåväl. Badet var en stor succé och vi busade och stojade för fullt. Rutschkana åkte vi givetvis också, många gånger om. Tiden gick fort.

Rätt vad det är var vi åter i omklädningsrummet. Det fanns såväl klassisk sauna som ångbastu, och jag föreslog en liten visit. I ångbastun var vi bara in som hastigast, men i den den finska träbastun blev vi desto längre. Faktum är att Klara knappt ville gå ut. Bastuns alla rader var fylld med människor i alla åldrar. Det pratades glatt. Klara och jag satt längst ner, detta efter att Klara hade (jfr. 'learning by doing') förstått sambandet mellan höjd och temperatur i bastun.

Själv satt jag under rätt stor tystnad och iakttog människorna, men främst lyssnade jag. De var glada människor som satt där i bastun. Det skrattades och skrockades, och det kändes inte alls som någon högreligiös stereotyp, utan snarare helt vanliga svenskar som kopplade av med sina ungar i traditionell svensk kyrkligt anda. Jag kände mig trygg i sällskapet, och längtade redan till morgondagens gudstjänst.

Pizzan

Vi hämtade en familjepizza på AliBaba. Klara älskade pizza. Hon påpekar ibland att hon äter för att hon ska växa, och just när det kommer till pizza är det ju samma som maskerade sköldpaddor äter, så kan det bli annat än succé? Nej, och även i mitt eget lilla kakhål ryms det en hel del pizza. Som vanligt understryker jag att AliBaba rekommenderas helhjärtat.

Konstnären

Efter en lång och fartfylld dag var Klara fortfarande inte i djupsömn klockan tjugo i tio på kvällen. Nej, hon låg på vardagsrumsgolvet och satte färg på ponnyhästarna i sin bok. Blott en stund senare var det dock sängen. Barn behöver sova, även på lördagskvällar.

lördag 12 oktober 2013

Ledsen tjej, pizza, och betongborrning

Ännu en lördag var nådd. Denna inleddes i ärans tjänst från morgonkvisten. På eftermiddagen hade jag den stora äran att bli hämtad av världens underbaraste tjejer. Vi strosade förbi Sega Råttan, var planen var att vi skulle köpa lite lördagsgodis. Klara fick emellertid syn på kylskåpet, med innehåll. Det är nämligen så att redan i våras blev Klara såld på blå Powerade. Nu ville hon till varje pris ha en sådan.

Nej, tyckte föräldrarna, denna gång. Jag fick istället syn på en kul burk med ett välkänt motiv, nämligen den populära japanska katten. Det tog bara någon sekund från det att Klara förstod att hon inte skulle få någon energidryck, sedan skrålade hon rakt ut.

Jag var här snabbt uppe med blixten och förevigade barnets reaktion. Det blir förhoppningsvis nåt vi kan skratta åt om tio-femton år. Avslutningsvis kan jag nämna att Klara inte ville ha en endaste droppe hallonsoda (Hello Kitty), och hela den här historien avslutades med att Ingrid blev rosenrasande för att jag drack upp den sista skvätten.

Framåt kvällen var stämningen åter på topp, och det vankades pizza. Jag har sagt det många gånger men det tål att sägas igen, Ali Baba vid Tunnelbacken gör Umeås i särklass godaste pizza. Den här gången blev det en stor familjepizza, capricciosa.

Efter pizzan tog vi det lugnt i soffan, fram till dess att jag fick i uppdrag att sätta upp två estetiskt tilltalande krokar som Ingrid köpt tidigare på dagen. Dessa skulle givetvis pryda lilla Klaras rum. Jag gjorde jag som jag blev tillsagd. Jag börjar faktiskt bli hyfsat rutinerad med borrhammare, skruv, och plugg. Jag förstår dock inte att PZ2/PH2 ersätts med T15/T20 precis överallt. Risken för gängning vid maskinskruvning är betydligt lägre.

söndag 16 juni 2013

Söndag, v. 24

Klara gör Sofiehem

Det var så sent som igår som Klara plötsligt utbrast att hon ville vara med W, en av kompisarna hos dagmamman. Jag och Ingrid blev lite paffa och sådär. Vi hade visserligen träffats privat vid ett tillfälle tidigare, nämligen när vi var bjudna på Elinas födelsedagskalas. Det här känns ju dock som närmare två år sedan. Vi hade numret till Ws mamma. Jag intog genast fegisrollen, och propsade på att tjejer bör surra med tjejer. Min hustru var ingen fegis, hon tog upp telefonluren och ringde. Hon hade högtalarläge på i telefonen. Jag lyssnade ("Klara vill leka med W!"), men tyckte det var så genant så jag sprang snart in i sovrummet och borrade ner huvudet under täcket, fast jag lyssnade ändå med ett halvt öra, dovt genom täcket. Jag har ytterst begränsad erfarenhet när det kommer till sådana här saker, det sticker jag inte under stol med. Ingrid trevade sig dock fram genom samtalet, och hon gjorde det faktiskt riktigt snyggt. Det drog sig ju mot kväll och W skulle nog snart vara trött, men under morgondagen (ja, denna söndag) kunde vara en bra dag. Några av de äldre barnen i familjen skulle visserligen på fotbollsträning och sådant, fast Ws mamma hade tyckt att de kunde parera så att de tog skift om att hålla hus medan hon skjutsade. Vilket upplägg, och våfflor skulle det tydligen också bjudas på. Jag, Klara och Ingrid gled iväg med varsin cykel strax före tio på förmiddagen. På eftermiddagen när jag kom hem från jobbet fick jag återberättat för mig att dagen varit klockren. Ingrid var jättenöjd med den 'sociala event' som utspelat sig. Jag förstår henne, vi (nå, hon) bygger trots allt sociala broar här. Fotot här ovan föreställer förresten gång- och cykeltunneln under Studentvägen, buss- och huvudleden som skiljer Ålidhem från Sofiehem. Fotografiet är taget i västlig riktning.

Jag gör balkongen

När vi hade lämnat av Klara och åter var hemma var det fortfarande över en och en halv timme tills jag började, så jag gjorde en stadig brunch och satte mig på balkongen. Man kan tydligt se blomlådan, vilket antyder att vi liksom har steppat upp vårt spel. Blommor på balkongen liksom, lite av det klassiska läget. Jag tänker spontant tillbaka på min egen barndom. Min mormor hade alltid ett rikt växtliv ute på sin balkong. Hon älskade växter, särskilt pelargoner

Vi splittrar middagen

När det börjar bli dags för middag får jag höra att Ingrid planerar korv och makaroner. Det känns som alldeles häromdagen det käkades pasta, och jag var allt annat än sugen. Försökte propsa på att vi skulle göra nåt lite maffigt till ära av söndagen, men min hustru var inte med på noterna. Lite som en protest stack jag ner på Ali-Baba och köpte en kebabpizza. Den klassiska pizzabagaren känner mig mer än väl, och då jag vanligtvis alltid brukar beställa en Ihab (oxfilé) och en Kebab, så skrattade han nu gott och frågade hur läget var. Jag fick en kall ryggradskänsla, som att jag gick igenom en skilsmässa. När vi satt samlade vid matbordet en stund senare bjöd jag givetvis min hustru på pizza, men hon tackade principiellt nej och sade även att jag senare på kvällen skulle straffas fysiskt för att jag genom min aktion indirekt hade hädat "mammys mat". Jag blev alldeles till mig när hon sa det. Det var mycket på grund av hur hon sa det, uttalet. Mammy.