Hår- och kroppsvårdsprodukter
Skrattande fotograferade jag min minimala lilla hyllplats på duschstången. Tre produkter har jag där. Den längst till vänster köpte jag i en fyndkorg på Barnens hus för en tjugolapp. Jag läste baktill att den var svenskutvecklad, vilket lät lite kul. Googlade företaget och fick upp det ena med det tredje. Nå.
Flaskan i mitten innehåller en substans som är brun till färgen och luktar (och smakar?) choklad. Jag fick den i födelsedagspresent (eller om det var julklapp) av Ingrid för nåt år sen. Jag har varit sparsam med den, då den säkert kostade en del.
Flaskan längst till höger innehåller en substans som — uppenbarligen — är grön till färgen (påminner om slime eller ooze) och ska vara nån slags allt-i-ett-produkt. Jag hittade den på Överskottsbolaget för en tjugolapp. Nån dag efter att jag hade fört upp den på hyllan kom Ingrid och frågade om jag medvetet hade valt en duschkräm med D-vitamin.
Anledningen varför jag — från ingenstans — för detta till min backlog är att mitt till synes mer eller mindre slumpmässiga val av hår- och kroppsvårdsprodukter säkert kan vara rätt kul kuriosa när jag blivit gammal och grå, eller så tidigt som om tjugo år. Jag är trots allt — ännu — en ung man, med drömmar och visioner.
Stadslivet
Söndagen innebar tre timmars arbete. Jag var iväg i god tid, och käkade ett par cheeseburgare utanför McDonald's, och gick frma och tillbaka i en hundra meter lång sluten bana längst Kungsgatan, innan jag kände mig redo att äntra verksamheten. Det blev en mättad söndag, inomhus.
Pommes i soffan
När jag kom hem var min kära fru snabb med att smälla ihop ett litet mellanmål i form av pommes frites. Sen afrikanerna i Älvsbyn lärde oss hur man kan låta en vanlig kastrull med olja simulera en fritös (jfr. hur min mamma rostar franska i kastrull) har det blivit en hel del sådana fettiga potatispinnar, kan jag inflika. Smarrigt är det, onekligen. Får jag välja — hemmavid — så är det helt klart såhär jag vill ha det.
Cykelmeck & käk
Det var en obeskrivlig fröjd att få hem min gamla GT Pro Performer, fullt fungerande sånär som på en bakhjulspunktering. Nå. Det som jag för en kort stund tog för tillstymmelse till rost visade sig snabbt vara någon slags ytliga märken som enkelt lossnade med hederligt löddrande Svinto. Underbart. Vad jag sedan upptäckte var ett litet spel i baknavet. Ja, det var den typ av klassiskt spelrum som jag har bland annat har korrigerat på en av mina militärcyklar (den med 635 mm hjul), då med hjälp av en enkel haknyckel. Denna söndagseftermiddag bestämde jag mig för att se om jag kunde åtgärda även detta. Visst jag var jag livrädd för att felet satt djupare, men jag visade det inte.
Målmedveten plockade jag fram mina nyinförskaffade konnycklar, och då jag satte en på var sida om det lösgjorda hjulet så kände jag att det faktiskt gick att dra åt. Efter några minuter av finjusterande var hjulet riktigt stabilt, utan något spel alls när man gungade på navbultarna. Kort sagt hade vi [ännu] en framgångssaga. Härligt. Jag gled in från balkongen och satte mig till bords och käkade fiskpinnar med potatis och majonnäs. Klassiskt. Min mamma gjorde den här maträtten åt mig [säkert tusentals gånger] när jag var ett litet barn. Jag kommer aldrig att glömma.
