Textmässigt egensinnad~: instagram

Visar inlägg med etikett instagram. Visa alla inlägg

torsdag 18 april 2013

Torsdag, v. 16

Arbetsbyxorna

Jag köpte de här byxorna från fyndmarknaden (en del av stormarknaden), för nu flera månader sedan. Jag har aldrig tagit bort lappen. Faktum var att jag rätt snart kom fram till att färgen kände väl tråkig, och siktade på att byta mot ett par i beige. Jag har sökt förgäves efter kvittot, och då jag inte fann det gav jag upp, och gillade läget. Här är klockan strax över sex på förmiddagen och jag sliter lapparna från dessa slitstarka byxor, och siktar mot en stark dag i ärans tjänst.

Regnet

Jag tror detta kan ha varit den här säsongens första rejäla regn. Ja, det regnade så det stod härliga till, men det finns inga dåliga väder, bara dålig förberedelse. Här var vi rustade med paraply, och då var regnet mest en mysfaktor, särskilt som jag vet att nederbörd hjälper snösmältningen på traven. Bra skit, med andra ord.

Instagramet

Jag skuttar raskt vidare till syftet med vår utflykt. Det är så att vid Klaras fyraårskontroll på BVC fattade sjuksköterskan misstankar om att Klara kunde behöva glasögon. Det var särskilt med det ena ögat hon hade haft svårt med de nedre bokstäverna. Vi hade fått en remiss till ögonläkaren, och nu häromdagen hade Ingrid varit där med Klara. Mycket riktigt. Klara är översynt, och kommer att behöva glasögon. Ja, hon brås väl på mig, fastän jag är närsynt. Nå. Vi drog runt på optiker i stan för att kolla utbud och priser. Vi var på väg att ge upp när vi passerade MVG. Det kändes spontant som att en optiker i stans största galleria skulle ha vad man kallar typiska innerstadspriser, så där låg väl känslan. När kvinnan som tar hand om oss frågar hur gammal Klara är får vi goda nyheter. De (Smart Eyes) har en slags permanent kampanj var de tycker att inga barn ska behöva gå med synfel, oavsett föräldrarnas ekonomiska situation. Därför betalar man 0 kronor för glasögon till barn upp till åtta år hos dem. Jag blev helt chockad. Vad var haken? Betalade man 0 kronor för bågarna, men sedvanlig kurs för glasen? Jag frågade. Nej. Allt var gratis. De tog receptet från sjukhusets ögonklinik som betalning, och så enkelt var det. Vi var mycket positivt överraskade. Dessutom visade de sig ha ett schysstare utbud av glasögon än flera av de tidigare optiker vi varit in hos. Här tog Ingrid ett foto som blev till ett Instagram. Jag måste ärligt få säga att jag inte är 100% säker på att det blev dessa vi slutligen föll på, och beställde, men det kan inte ha varit långt ifrån. Så här kommer stuket alltså att gå. Vår lilla prinsessa med glasögon.

Kometerna

Det var så sent som häromkvällen som jag hade fått i uppdrag av Ingrid att köpa kometer, vilket är hennes älsklingsgodis. Jag hade förgäves försökt fylla min påse. De var inte där de brukade vara. Jag hade kollat rad för rad, men inte funnit. Jag hade t.o.m. gått till tjejerna vid utcheckningen och frågat om de nyligen stuvat om i sitt sortiment av lösgodis. Nej, inte vad hon visste. Till sist hade jag fått ge upp. Jag hade kommit hem och sagt till Ingrid att de helt enkelt måste ha utgått. Hon köpte det inte riktigt. Nå. Denna kväll fick jag schi, för det visade sig att Ingrid haft rätt. De fanns visst, fast var flyttade till en helt annan låda. Hur jag hade missat den rätta lådan häromkvällen låter jag vara osagt. Ikväll blev dock Ingrid glad, när hon fick sitt favoritgodis serverat sig.

tisdag 16 april 2013

Tisdag, v. 16

Lunchen

Jag hade varit på ett seminarium efter lunch, och någon lunch hade helt enkelt inte hunnits med. Så, det blev en riktigt sen lunch. Det var inte längre till att Klara skulle hämtas, men visst hann jag trycka i mig det här. Min tillagning var i en klass för sig. Jag hettade upp stekpannan till max, och hällde på margarin. Jag gick ifrån till den punkt att det började osa, och margarinet glödde sådär klassiskt cancerframkallande. Då hällde jag i all pytt, och visst fräste det på rejält. Jag kollade i kylskåpet men grädde fanns tyvärr inte att tillgå. Det fick gå ändå. Jag smörjde med aioli och ketchup, just sådär som jag alltid gör.

Radiotången

Klara var hämtad och vi befann oss då åter på Biltema. En radiotång var målet. Egentligen kanske man kan tycka att det är lite absurt att vi åker hit och handlar, och inte till "min" butik i stan, som har liknande sortiment. Nå. Det handlar helt enkelt om bristen på gratis parkeringsplatser i stadskärnan. Ove Sundberg känner av den där lilla skillnaden, ni vet. Kundparkering är en bomb. Men vänta bara, om ett par år kommer en ny butik, var parkering förhoppningsvis ingår. Jag undrar f.ö. vad den där lokalpolitikern Holmlund drar för strå till stacken när det kommer till de hutlösa parkeringspriserna i centrumfyrkanten. Femton kronor i timmen. Det är fan-i-mig inte klokt. I Stockholms innerstad kanske man hade kunnat förstå, men inte här. Nå. Nu kom jag visst från ämnet. Det var radiotången. Det slutade faktiskt med ett så kallat multiverktyg. Sådana brukar kosta hundratals kronor, och även om man tar ett lite mindre väletablerat märke är det svårt att komma under en hundralapp. När jag la öga på art. nr. 198071, och framförallt dess prislapp på — avrundat — åttio riksdaler var jag såld. Det var ju i princip lika mycket som en rejäl radiotång kostade, och nu fick man lite annat på köpet, och blev till råga på allt ägare av ett riktigt multifunktionsverktyg.

T-shirts

Vi befann oss återigen på stormarknaden. Det var när vi passerade den plats var tidigare olika huvudbonader hade realiserats ut som mitt öga fastnade. Samma korg, men annat innehåll. T-shirts, och prislappen var knappt femton kronor. Jag börjar ju få riktigt ont om t-shirts. Eller, de jag har är helt enkelt söndertvättade och/eller trasiga, och jag har dragit mig in i det längsta från att handla. Nu var det läge. Jag kom också på att jag sedan en tid tillbaka har två pantkvitton i min plånbok. Jag tog fram den och summerade värdet. Wow. Sånär som på en liten krona motsvarande panten inte mindre än tre t-shirts. Jag valde en svart, en vit, och en grå. När jag betalade tre klädesplagg med tomburkar kände jag en märklig känsla. Det kändes som en ren förvärvsbetalning. Obeskrivligt om ni inte är där, men jag kan säga så mycket som att jag förstår den där originella typen som går runt med en cykel och letar i sopkorgar kring stans gator och torg. Jag kan känna med hen. Det är nånting visst.

Instagramet

Det här är alltså då dagens Instagram. Klara sitter och ritar. Den senaste tiden har vår lilla prinsessa gått stadigt framåt när det kommer till just tecknandet. Hon har börjat hitta former och gestaltningar som fascinerar mig. Här har hon till exempel enligt egen utsago ritat ett monster. En stund efter att fotot tas breder hon ut skapelsen och helt plötsligt säger hon då att det är två monster. Jag tyckte väl kanske att det såg ut som att de satt ihop, mer eller mindre, eller åtminstone höll varandra i handen. Jag kommer ihåg när jag var ett litet barn. Jag tecknade en hel del.

Sidospegeln (del 2)

Det här går naturligt som en uppföljare till gårdagens pärs kring sidospegeln, och jag kan redan nu säga att det här är en solskenshistoria. När vi var tillbaka på parkeringen kunde jag inte vänta. Med mitt nya verktyg fick jag genast upp den där "skruven", vilket visade sig vara en liten ring. Sedan kunde jag även lossa på hela plasthöljet. Själva spegeln satt sedan fäst i tre stycken Torx-skruvar. Jag tänkte gå in och hämta en mer komplett verktygssats, men kastade ett snabbt öga på den lilla konstruktionen. Då såg jag det. Nu, om det är så att ni inte har jobbat med sidospeglar förut, så ska jag lära er hur det fungerar. Ni ser att det är en liten "joystick" i form av en metallpinne. På undersidan av denna sitter tre små vajrar, vilka går ut till den fysiska spegeln, och drar i denna. Rättelse, det _ska_ sitta tre små vajrar utfördelade på olika sidor av den runda undersidan på spaken. Nu såg jag genast hur en vajer var helt lös. Bara två vajrar satt där. Jag såg också hur vajern i sin ände var klassiskt "T-formad", så att man ska kunna hänga på den på något. Jag såg också fästet var den skulle hänga. Jag försökte dra den på plats. Det var omöjligt. Ingrid sa att hon också förstod det tekniska, men hon frös och ville hem. Tjejerna lämnade mig. Jag kom då på en snilleblixt. Varför skulle jag försöka dra i vajern med handkraft när jag faktiskt hade en rejäl tång. Jag greppade vajern med tångens spets och drog den varsamt. Känslan när jag krokade fast vajern på spakens undersida var obeskrivlig. Jag kände mig som en äkta verkstadsmekaniker. Nu var det spännade. Jag rörde spaken. Vill ni gissa? Jag kunde nu röra spegeln i alla vinklar, helt klockrent. Nu vill jag lova er att jag hade ett mentalt ståfräs utan dess lika. Narcissisten inom mig lös som en strålkastare, och det var med ett brett leende som jag monterade ihop alla plastkåpor, det vill säga processen baklänges. Snyggt jobbat, Oxwall. Du behöver visst inte köpa någon ny sidospegel.

Middagen

Idag gjorde min kära hustru hennes nya specialitet. Ja, vi snackar om korvstroganoff av den nya modellen. Ja. Man kan dela upp Ingrids utveckling av korvstroganoff i två faser; före och efter upptäckten av den sanna krämen. Nuförtiden har måltiden den här klassiska smaken från skolmatsalen, om ni kommer ihåg den? Helt makalöst. Hon skulle garanterat stå på prispallen om det blev någon slags tävling i hur man lagar schysst korvstroganoff, och det vill jag lova er.

tisdag 28 augusti 2012

Tisdag v. 35

Dagens instagram

Den här kepsen fick jag alltså av 'Den Heliga Stamfader' för närmare ett decennium sedan. Jag kan inte placera årtal, men det var någon gång under gymnasietiden. Jag trivdes i kepsen. De senaste åren blev den dock för liten för min alltjämt växande vattenskalle, och jag har blivit något av en 'size 8' gällande just New Era kepsar. Vidare. Just den här kepsen för tankarna till en sommardag för nu bra många år sedan, jag tror bestämt det var 2006. Det var ett industriområde och jag var i sällskap med en labil man, Dennis. Hela historien är makaber, och jag går inte in på detaljerna. Jag fick emellertid en oljefläck på min keps, just på detta industriområde, och denna skulle visa sig lättare sagt än gjort att tvätta bort. Vid ett tillfälle gick jag in för det, och provade alla rengöringsmedel som finns att tillgå. Fläcken den sitter. Den sitter ovanpå skärmen, så just på den här ögonblicksbilden syns den inte.

tisdag 3 juli 2012

Tisdag v. 27

10:01
Denna äventyrliga tisdag inleddes vid Äventyrsleksparken vid Nydalasjöns ände intill Tomtebo. Det är ett fint ställe, perfekt för lek och stoj. Här går Klara gången av kättingar. Jag tycker hela upplägget påminner om nåt konstigt videospel.

10:37
Kunde inte låta bli att skjuta av ett foto på mig och drottningen. Av någon anledning tycker jag att hon blev slående lik Donna (Donna Pinciotti's karaktär) ur 'That '70s Show'. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men nånting är det.

11:02
Det ni ser här är ett gigantiskt spindelnät som går säkert tio meter upp med en stor träpelare som bjälke i mitten. Jag ville i vanlig ordning dra till mig lite uppmärksamhet, så jag klättrade så högt jag bara vågade. Jag satte mig där på repet, och visst dröjde det bara nån minut innan ett gäng tioåriga killar var som små spindlar på nätet. Den djärvaste av dessa gjorde den sista metern upp till där nätet riktigt går ihop, så han vann loppet, kan man säga. Då klättrade jag försiktigt ner, a climb of shame.

20:52
Ja, jag kan meddela att hoppet längst tidslinjen står i att jag inträdde ärans tjänst och därmed även radioskugga. När jag klev av var det läge för en träff. Min barndomskompis har flyttat in med sin son och hustru, bara ett kvarter härifrån. Nu var det dags att hälsa på. När jag dundrade in på gården med cykeln var flickorna ute och lekte. Jag tyckte att om vi lät det hänga riskerade det rinna ut i sanden, och att ringa eller på annat sätt förannonsera var att pendla en hammare, så bäst var att bara inträda. Så blev det. Vi fann addressen och knackade försiktigt, lilla Emil är trots allt bara ~1½ år, och småbarn tenderar ju sova. Det visade sig att prinsen själv var hos farmor, så make och maka var ensamma hemma. Vi socialiserade i alla fall en stund, här går Klara igenom Emils leksaker, t.ex.

20:58
Här är vi på väg hem. Att stanna i lekparken på gården och dra en sväng genom röret är obligatoriskt.

21:02
Som vi är på väg ut från gårdsplanen sneglar jag uppåt husryggen. Jag ser då min goda vän. Där uppe står han och inspekterar oss under tystnad. Vi byter några hjärtliga ord och jag avfyrar ett fotografi, varvid vi påbörjar hemfärden. Allt som allt en underbar tisdag nådde här sin ände.

Dagens instagram
Flickorna kollar vattnet i Nydalasjön, Äventyrslekparken, Tomtebo. Vädret är kanon.

måndag 18 juni 2012

Måndag och vecka 25

10:11
Byggnaden med glasfasaden på V. Norrlandsgatan. Skulle hämta ut blanketterna för att träda in i A-kassan. Motigt bara att det är så förbannat dyrt.

10:55
Sitter på Sambandscentralen och arbetar.

12:02
Ärtsoppa på balkongen.

12:04
Jag ser drottningen på andra sidan bordet. Det är nåt speciellt.
Tigern väcks, och blott trettio sekunder senare bar jag in henne.

14:20
Som jag skulle inträda ärans tjänst vid fyra bestämde vi oss för att hämta Klara tidigt. Det var i Gunnas park och när vi anlände var det full fläkt. Vi stannade nån kvart och småpratade. Barnen hade så roligt.

14:50
Här har vi anlänt till Returbutiken, där Ingrid sa sig ha i sikte att leta efter möblemang som förde tankarna till Mad Men och 60-tal. Jag anade att det i själva verket mest skulle synas slitet trä från 80- och 90-tal. Det skulle visa sig finnas lite allt möjligt. Det är ett stort varuhus, faktiskt.

15:01
Det här var som hittat. En oöppnad figur föreställande Marge Simpsons. Jag vände på den och ser den ursprungliga prislappen sitta kvar, den är angedd i USD och det står att läsa "Universal Studios Orlando" längst ner. Figuren kändes inte helt splitterny. Returbutiken skulle ha femton kronor och jag lyckades rutinerat att pruta ner det till 14 SEK i kassan. Jag och Ingrid talade sinsemellan om hur vi skulle bevara plastfiguren oöppnad, och lägga ut den på eBay, just for kicks.

15:24
När vi lättade ankar la jag märke till vilka klämkläcka cykelställ de låtit konstruera. Jättefestliga. Tänk så trevligt med kreativa, innovativa människor. Tänk om vi skulle släppa alla patent och låta människan skapa för att utveckla.

Dagens Instagram
Som jag skrev i själva bildtexten när det begav sig, visst, det tillhör Miljonprogrammet, men visst är det vackert. Har ju närmast min första lägenhet att jämföra med, utsikten bjöd då på Strömgården, och asfaltsgatan däremellan. Den här vyn framför den, alla dagar i veckan.

Dagens Wordfeud
Här var det jämt. Observera den nedre raden till vänster; LÅSES. Fatta förstå hur jag kläckte in "ID" där, vågrätt med I mot S, där bildande "IS". Där avslutade jag spelet med en vinst på 338 mot 323 poäng. Det är lite så Calle tycker om att arbeta.

lördag 19 maj 2012

Lördagen

14:28
Termometern utanför den franska balkongen visade på över tio plusgrader. Fint väder, med andra ord, om än inte solen var direkt påtaglig. Det var i alla fall inte tal om att lördagen skulle slösas bort inomhus. Nej, nu var det på med ytterkläder, för nu var det upptåg på gång. Planen var att jag skulle göra sommarinvigningen av basketbollen, som legat på hatthyllan hela kalla vinterhalvåret. Den var i princip tom på luft, så en sväng på bensinmacken var första anhalt. Sen gav drottningen uppdrag om Ahlgrens bilar, två påsar. Jag och Klara begav oss, vi fick till och med låna drottningens fina cykel.

15:27
En knapp timme senare är det check på såväl godispåsarna som luft i bollen. Här befinner vi oss på den inhägnade planen intill Ålidhemsskolan och Ålidhemsparken. Den öppna planen "där nere" var drabbad av två mindre vattenpölar just under båda (ja) korgar, så det var en pina att kasta just där. HÄr var det bättre, om än det är knas när man råkar skjuta ut över vallen. Tack och lov är jag en rutinerad basketspelare; problemet uppstår väldigt sällan.

15:27 (48 sekunder senare)
Klara är nöjd med äventyret, och signalerar att hon vill sadlas för hemfärd.

18:50
Middagen stod i hamburgare med pommes frites. Som vi är hälsosamma använder vi ugn, och inte fritös, som somliga. Idag smakade de dock extra gott, det var nästan så man kunde tro att potatispinnarna blivit doppade i äkta fett. Oj, så gott det var.

Dagens Instagram
En kopp nattsvart kaffe med exklusiv mörk choklad på kvällskvisten. Livet är allt bra härligt.

22:07
Ligger på överkastet och spelar lite Wordfeud med min kollega från Sambandscentralen. Det är lite förundrande att han till synes är vid sina sinnes fulla bruk och aktiv i spelet, då jag vet att det pågår en stadsfestival med artister och fullt drag, nog hade jag trott att han skulle vara ute i vimlet, en kväll som denna. Nåväl.

tisdag 3 april 2012

Instagram för Android

Småkul (och rent efterlängtat) för den late.

Installationsprocessen:

Mitt första Instagram, ever: