Arbetsbyxorna
Jag köpte de här byxorna från fyndmarknaden (en del av stormarknaden), för nu flera månader sedan. Jag har aldrig tagit bort lappen. Faktum var att jag rätt snart kom fram till att färgen kände väl tråkig, och siktade på att byta mot ett par i beige. Jag har sökt förgäves efter kvittot, och då jag inte fann det gav jag upp, och gillade läget. Här är klockan strax över sex på förmiddagen och jag sliter lapparna från dessa slitstarka byxor, och siktar mot en stark dag i ärans tjänst.
Regnet
Jag tror detta kan ha varit den här säsongens första rejäla regn. Ja, det regnade så det stod härliga till, men det finns inga dåliga väder, bara dålig förberedelse. Här var vi rustade med paraply, och då var regnet mest en mysfaktor, särskilt som jag vet att nederbörd hjälper snösmältningen på traven. Bra skit, med andra ord.
Instagramet
Jag skuttar raskt vidare till syftet med vår utflykt. Det är så att vid Klaras fyraårskontroll på BVC fattade sjuksköterskan misstankar om att Klara kunde behöva glasögon. Det var särskilt med det ena ögat hon hade haft svårt med de nedre bokstäverna. Vi hade fått en remiss till ögonläkaren, och nu häromdagen hade Ingrid varit där med Klara. Mycket riktigt. Klara är översynt, och kommer att behöva glasögon. Ja, hon brås väl på mig, fastän jag är närsynt. Nå. Vi drog runt på optiker i stan för att kolla utbud och priser. Vi var på väg att ge upp när vi passerade MVG. Det kändes spontant som att en optiker i stans största galleria skulle ha vad man kallar typiska innerstadspriser, så där låg väl känslan. När kvinnan som tar hand om oss frågar hur gammal Klara är får vi goda nyheter. De (Smart Eyes) har en slags permanent kampanj var de tycker att inga barn ska behöva gå med synfel, oavsett föräldrarnas ekonomiska situation. Därför betalar man 0 kronor för glasögon till barn upp till åtta år hos dem. Jag blev helt chockad. Vad var haken? Betalade man 0 kronor för bågarna, men sedvanlig kurs för glasen? Jag frågade. Nej. Allt var gratis. De tog receptet från sjukhusets ögonklinik som betalning, och så enkelt var det. Vi var mycket positivt överraskade. Dessutom visade de sig ha ett schysstare utbud av glasögon än flera av de tidigare optiker vi varit in hos. Här tog Ingrid ett foto som blev till ett Instagram. Jag måste ärligt få säga att jag inte är 100% säker på att det blev dessa vi slutligen föll på, och beställde, men det kan inte ha varit långt ifrån. Så här kommer stuket alltså att gå. Vår lilla prinsessa med glasögon.
Kometerna
Det var så sent som häromkvällen som jag hade fått i uppdrag av Ingrid att köpa kometer, vilket är hennes älsklingsgodis. Jag hade förgäves försökt fylla min påse. De var inte där de brukade vara. Jag hade kollat rad för rad, men inte funnit. Jag hade t.o.m. gått till tjejerna vid utcheckningen och frågat om de nyligen stuvat om i sitt sortiment av lösgodis. Nej, inte vad hon visste. Till sist hade jag fått ge upp. Jag hade kommit hem och sagt till Ingrid att de helt enkelt måste ha utgått. Hon köpte det inte riktigt. Nå. Denna kväll fick jag schi, för det visade sig att Ingrid haft rätt. De fanns visst, fast var flyttade till en helt annan låda. Hur jag hade missat den rätta lådan häromkvällen låter jag vara osagt. Ikväll blev dock Ingrid glad, när hon fick sitt favoritgodis serverat sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar