1 maj, 2014

Klara fick besök på dagen. Det var Karim och Lana som stannade drygt två timmar. Det var full rulle, kan jag tala om. Oj oj oj. Gustaf vågade inte ens vistas inomhus, så tokigt var det. Dessa ungar. Ja, jag säger då bara det.

Torsdag, v. 8

---

Kattmaten

Det var några dagar sedan en kollega snabbt gav mig en notis om att en annan kollega tydligen — dagen innan semester — hade lämnat en påse med kattmat åt mig. Jag har alltsedan letat runt lite kring lunchrummet, men att utan att finna denna. Ikväll hade jag åter frågat mannen som jag fick ord av, och fick då veta att en Ica-kasse tydligen stod i pojkarnas omklädningsrum. Där hade det hamnat. Oh ja, jag fann det. Vid hemkomst informerade jag genast vår kära katt om gåvan, och han skulle genast visa sin tacksamhet. Ja, glupskheten hos katter, ni vet. Vi lät honom hållas, that big beast of ours.

---

Säkerhetskopieringen

Äntligen, efter ett par misslyckanden (uppenbarligen orsakade av fel 'CIOS' i Wii) fick jag ikväll till det. Nu kan vi säkerhetskopiera våra Wii-spel över till exempelvis extern hårddisk, att Klara varken kan fetta ner eller skrapa skivorna. Vidare, för varje impuls som kommer att byta till ett annat spel så behöver vi inte längre gå till vitrinskåpet och hämta skivor, utan bytet kan med några enkla knapptryckningar ske genom handkontrollen. Snyggt jobbat, så här ska det se ut, när det flyter.

---

Bonuschecken

Jag har mottagit bonuscheckar från ICA i många(!) år, och i takt med att jag har blivit alltmer negativt inställd till direktreklam har jag ställt sikte på att meddela livsmedelsjätten om att jag gärna önskar slippa "erbjudanden" och dylikt. Häromveckan tog jag mig (efter _år_ av lättja och framflyttande) till sans och ringde upp kontoret och förklarade mitt ärende. Det var ju inga problem, fast jag skulle jag då också förlora bonuscheckarna. Åh nej, dessa har vi ju faktiskt stor vinning av. Jag frågade om det inte fanns någon chans att få bonuscheckar men slippa tidningen Buffé, och även reklam..?

Tjejen på andra sidan telefonluren var tveksam, men skulle rådfråga med en kollega. En stund senare kopplades hon tillbaka, och jag fick ett glädjande besked, enbart checkarna skulle hädanefter skickas till mig. Wow. Nöjd Calle. Vidare, idag kom så den första checken utan(!) förankrad reklam. Jag sticker inte under stol med att jag efter alla år av reklam smålog för mig själv när jag såg ett nästintill vitt blad, med en bonuscheck längst ner. Det såg bara så ... annorlunda ... ut! Aja, jag/vi ska nog kunna vänja mig/oss.

---

Söndag, v. 7

---

Semla

På eftermiddagen fick vi fint främmande i form av Klaras mormor och morfar. Det bjöds på semlor, tydligen en svensk tradition i februari. Jag är som vanligt usel på traditioner. Nå. Vad värre är, jag fick problem i systemet just innan besöket anlände, så jag kom att sitta inne i badrummet på en tron av porslin större delen av deras tid av samvaro. När jag väl kom ut kändes det som att jag gjorde mig bäst i köket, där det dessutom visade sig ligga kvar en semla, väntandes på mig. Mums, så gott det var. När jag hade ätit upp semlan var det fortfarande spänt efter mitt långa toalettbesök, så jag fann det inte bättre än att jag lättade ankar, jag hade likväl ett ärende.

---

Spärrskaft

I höstas när jag och Ingrid genomförde olje-/filterbyte på OKQ8's gör-det-själv-hall här på Carlslid gick allt tämligen bra, förutom att det 1/2" spärrskaftet som följer med min verktygssats skulle visa sig vara oerhört otympligt till ändamålet sett, nämligen att komma in med en stor hylsa som ska runt oljefiltercylinderkroppens mutterformade sida. Det hade gått, men det hade var kämpigt och väldigt trångt. Nu snackar vi en stor hylsa, en sådan hylsa som bara görs i (minst) 1/2" utförande. Nåväl, jag hade dock funnit en intressnat artikel på en butik norr om stan, nämligen en så kallad "förstoringstapp". Vi snackar helt enkelt en adapter som gör att större hylsor passar på mindre spärrskaft. Så, jag köpte ett 3/8" spärrskaft och en sådan här förstoringstapp (3/8" -> 1/2"), och sedan var saken biff. När jag kom hem provade jag att koppla ihop den hederliga 32 mm hylsan. Det gick hur bra som helst. Finemang. Detta kändes faktiskt som ett riktigt vettigt köp inför framtiden. Lagom till våren blir det väl aktuellt med ett olje-/filterbyte igen.

---

HackMii

Jag har längre(!) haft en plan på att genomföra den omstridda softmoddningen på vårt Wii, nämligen möjliggöra extern mjukvara att köras i spelenheten. Det har bara aldrig blivit av. Inte förrän ikväll, alltså. Letterbomb-metoden gick som en dans på rosor. När jag väl hade Homebrew Channel (med allt vad det innebär) så kom jag dock att springa på patrull i vissa moment, t.ex. var det svårt att föra över våra spel på ett minneskort eller USB-sticka och köra dem ifrån detta. En så kallad "CIOS" skulle installeras på en vald "slot", och det var av väsentlig vikt att den landa' smooth. Jag fick som aldrig till det ordentligt, och la ner just den här delen av projektet innan jag lade huvudet på huvudkudden för kvällen. Det skulle trots allt komma fler dagar, inte sant?

---

Söndag, v. 29

---

Strömpilen

Dagen inleddes med Strömpilen. Faktum var att jag såg en gammal kompis Instagram var han visade ett mål köpt på Big Boy. Jag snöade inte fast på målet i sig, utan pappersreklamen på plastbrickan, [kanske] även kallat pappersunderlägg. Denna visade på en saftig pappskål fylld med lökringar. Jag blev då alldeles till mig, och kom på att jag inte käkat lökringar sedan 2006, eller kanske rentav 2005. Vi dundrade då ner, och delade en skål. Mums. Jag frågade restaurangbiträdet om det var smältost eller dressing som gjorde sig bäst till lökringar. Han svarade att det var en smaksak. Det fick trots allt bli smältost, då.

När vi hade käkat upp sa jag åt tjejerna att jag hade en liten grej jag var tvungen att göra, och så susade jag över till Elgiganten. Jag hade sett på Prisjakt att de slängde 'Donkey Kong Returns' för endast 339:-, och det var ju inte alls fy skam. Väl på plats visade det sig att prislappen var satt på 399:-, vilket var mindre väl skjutet. Säljarna på Elgiganten är dock skickliga på att förhandla ner priset till sitt eget webbpris, så affären var snart gjord, och lite billiga batterier föll också till min lott. Nöjd och belåten över söndagen återanslöt jag mig till tjejerna.

---

Berghem

Mitt på dagen landade vi naturligt på Berghem. Det lektes en hel del. Vädret var inte fy skam, så tjejerna hade byggt en busig liten koja ut på altanen. Jag fick komma in, så länge jag betedde mig.

---

Kvällen

Aftonen bestod dels av en riktigt smarrig middag som här kan beskådas, dels av ett litet byte. Det var nämligen tidigare på dagen som Ingrid hade slagit till enligt "2 för 99:-" på ICA Maxi, då CD-skivor. Hon hade dels valt ett dubbelalbum med Michael Jackson, dels en samlingsskiva med Dolly Parton. Den förstnämnda kunde jag köpa, i synnerhet som man faktiskt fick två plattor fyllda med musik, men ett stycke Dolly Parton för en femtiolapp? Nja, här var jag mer tveksam. Snyggt gled jag ner och gjorde ett byte. Jag sög åt mig ett fett paket med inte mindre än tre skivor från SVT-serien "80's". Inte helt otippat rymmer musikboxen allehanda åttiotalsmusik. Åh, jag kommer aldrig att glömma det faktum att jag är född på det ljuva åttiotalet. Jag har min älskade mamma att tacka för så mycket.

---

Torsdag, v. 29

Försändelsen

Jag möttes av en spännande överraskning när jag öppnade postboxen denna torsdag. Ett vadderat kuvert. Nå. Jag hade fått 'heads-up' av min vän Johan för uppemot en vecka sedan att en försändelse var på ingång. Innehållet? En DVD-film rymmande en ung mans allra mest heliga och underbara livsögonblick. Jag kände mig djupt ärad som fick denna skickad till mig.

---

Kycklingen

Smarrigt. Paprika och saft serverades som tillbehör.

---

Wii-tjejerna

Jag stod på sniskan och såg hur underbart härliga mina tjejer såg ut när de satt och spelade. Jag förevigade ögonblicket med ett fotografi som sent skall glömmas.

---

Wii-spelen

Just det, apropå Wii så har jag gjort ett klipp på nätet och beställt tre tunga titlar som hämtades ut på posten redan häromdagen, men som jag plockade fram ("tada!") slash offentliggjorde denna kväll. Ingrid har spelat en hel del Zelda förr men aldrig Paper Mario (på sätt och vis en slags vidareutveckling på klassiska Mario RPG), så hon slog igång detta lir på stubinen. Efter en stund satt hon fastklistrad.

---

Lördag, v. 28

---

Klara, kräksjuk!

När jag klev av för dagen bar min cykelfärd rakt hemåt, och jag hade ett äventyr i sikte. Jag dundrade in till tjejerna och berättade hur jag hade sett/läst om en festival som legat nere i många år men nu skulle återupplivas. Det hade verkat familjevänligt och jag tyckte det var en klockren idé att vi sadlade väg och kollade läget. Ingrid opponerade sig först kraftigt. Hon sa att hon mycket väl kände till Raj-Raj. Hon hade minsann varit där många gånger under fjortis-perioden, och var inte det minsta taggad. Nej, hon ville prompt inte dit. Nåväl, efter viss övertalning var vi startklara. Vi försökte hitta en smidig infart men det var förbud överallt. Till sist bestämde vi oss för att ställa oss vid några hyreshus på Sandbacka och promenera över den lilla GC-bron över G:a E4. Sagt och gjort. Det var just innan vi stannade upp vid parkeringen som det hände. Allt gick väldigt snabbt. Klara hade varit ganska tyst under färden, och nu plötsligt kastade hon upp. Det sprutade kräk i baksätet. Vi gick ut och hon kräktes upp ännu mera. Det var bara att ta ut barnstolen. En vattendunk ur kofferten blev oerhört lycklig last då vi kunde rengöra en hel del med fem liter rent vatten. Nå. Vi kom fram till att det helt enkelt inte var menat att vi skulle dra på Raj-Raj, oavsett om Klara hade fått magsjuka, eller bara var åksjuk efter att ha kollat ut genom fönstret utan sina repiga glasögon.

---

Klara, tv-spelerska!

På kvällskvisten fann hela den lilla familjen sig väl inrättad i soffan. Det spelades Wii, närmare bestämt New Super Mario Bros. Klara har blivit riktigt duktig på de lite lättare banorna. Jag blir så glad när jag ser henne spela. Jag tänker tillbaka på när jag själv var ett litet barn. Jag kommer aldrig att glömma den gången när jag tjyvkikade i en gömma bakom mammas skinnsoffgrupp och såg ett splitternytt Super Nintendo i kartong. I samma sekund som jag såg det blixtrade hela min värld, och jag förstod att jag skulle få det. Julafton var bara några dagar bort, och trots att min mamma på den tiden var ett Jehovas vittne så hade vi funnit en slags 'work-around' för att få det att fungera med t.ex. julklappar.

---

Måndag, v. 28

---

Super Mario

Ett spel som man måste ha till Wii är tydligen New Super Mario Bros (Wii), eller åtminstone jag — som är uppvuxen med Super Mario World (SNES) — kände genast hur det kliade i fingrarna. Jag var in på spelbutiken Game i Strömpilen. Deras butikschef är jättetrevlig och jag har surrat med honom både en och två gånger. Det begagnade(!) spelet skulle dock kosta mig 499 kronor, vilket kändes väl saftigt. Jag gjorde på stående fot en sökning (Prisjakt) och fann att Media Markt sålde spelet (nytt!) för endast 299 kronor. Jag visade Tommy telefonen och förklarade att jag faktiskt i detta läge kände mig tvungen att låta snålheten bedra kamratskapen (eller visheten). Han sa att han förstod. Han är oerhört hygglig, Tommy. Nåväl. Jag och Klara dundrade iväg till det tämligen avlägsna Klockarbäcken, och för endast 199 kronor kunde jag inte motstå frestelsen att hugga Super Mario Galaxy, som också enligt sägen är ett av de mest fantastiska spel som gjorts till Wii. Kan nämna att spelen (ja, båda) i varuhuset gick in för drygt en hundralapp mer än vad som låg ute som pris på nätet. Jag uppmärksammade säljarna på detta och de justerade priset, tjejen kommenterade det hela skämtsamt som att de åtminstone måste kunna hålla någon slags prisgaranti gentemot sig själva. Nå, tur att man är vaksam. Där tjänade man åtskilliga hundralappar, för att inte tala om ifall jag faktiskt — utan att gräva djupare — hade åkt till något dyrare ställe för att köpa dessa väl beryktade titlar. I just det här fallet skulle det visa sig lyckligt att man nu råkar vara lilla Calle på spången.

---

Käk

När jag och Klara kom hem var det bara till att sätta oss vid matbordet. Lyckligtvis var det dukat och förberett.

---

Söndag, v. 27

---

Driftskostnader

Det var söndag, och jag var ovanligt utvilad. Faktum var att jag hade slocknat(!) tidigare än på länge lördagen innan, så klockan var före sex på förmiddagen när jag slog upp mina klarblå kristaller. Jag låg emellertid och drog mig ett bra tag, innan det blev till att kliva upp. Väl uppe slog jag tag i något jag övervägt en tid, nämligen att slå till på ett erbjudande som Halebop ligger ute med. Jag hostade upp en femhundralapp och får då fria samtal, sms, mms, och 1 gigabyte data per månad i tre månader framöver. Det kändes värt, då jag i dagsläget bränner fruktansvärt många hundralappar på grund av all data som flyger iväg. Nu stillnar det, förhoppningsvis.

---

Hamburgare

Jag kände mig på hugget för skräpmat, och just likt förra söndagen slog vi på med Big Boy vid Strömpilen. Smakligt, as always. Schysst att de bjuder på kaffe efter maten, också.

---

Solsken

Efter lunchen drog vi till Berghem. Svärföräldrarna semestrar i Stockholm, så min svåger höll låda i huset och det blev galej ute på altanen. Jag låg och njöt av solstrålarna. En riktigt fin söndag, var det. Sedan drog vi faktiskt till Barnens hus och lät Klara springa fritt. Jag fick då en fläng och inte minst impulsiv idé. Nåja, impulsiv och impulsiv, jag har väl spånat på tanken med en ny maskin (tv-spel) ett bra tag, fast nu kändes det lägligt. Medan tjejerna var på Barnens hus sprang jag över till NetOnNet. De hade bara konsoller i sitt beställningssortiment. Det sög. Modstulen gick jag tillbaka till parkeringen och slöt upp med tjejerna. Vi körde hem Kerstin.

---

Glass

En stund senare satt vi nere på Nydala och käkade Pigelin. Det var ett smärre projekt att skrapa ihop likviditet till glassen. Vi kämpade men fick inte ihop det riktigt. Jag ville minnas att de inte tog kort i glassbaren, men så när det blev vår tur i kön visade det sig att de faktiskt gjorde det. Då var allt lugnt. Killen bakom disken gjorde klassiskt uttryck för "Dra en galning, istället!" när jag viftade med kortet och skulle betala åtta kronor för en Pigelin. Jag såg hans anlete och läste av honom. Förklarade att jag gärna hade betalat kontant, men att vi bara hade lyckats skrapa ihop sju riksdaler ur våra portmonnäer. Killen suckade faktiskt inte, utan sa med glöd i rösten att han hellre tog de mynt vi skramlat ihop än lät mig dra kortet. Riktigt schysst. Vi sparade en krona, bara sådär.

---

Videospel

Faktum är att när vi hängde med glass på Nydala tidigare hade vi redan gjort en blixtrande entré på Elgiganten, var det hade pangats på rejält. Wii som sådant är visserligen på väg att fasas ut från marknaden, men — som ett led av att Nintendo vill klämma ut så mycket som möjligt ur sin gamla kassako — en ny revision utan tillgång till Internet eller Component-video eller stöd för GameCube-handkontroller. Jag hade tyckt att det känts just lämpligt för att fylla våra behov, så det hade blivit affär. Visserligen sved det i hjärtat att inte kunna koppla upp sig på stubinen, men det borde man i sinom tid kunna lösa med någon slags instick; enheten hade trots allt en USB-port. Det här var vår söndag.

---