Förberedelserna
Vi hade den åttonde mars och inte bara Internationella Kvinnodagen, utan även min hustrus födelsedag. Tänka sig, min hustru fyller tjugofem år. Tiden går så oerhört fort. När lilla Klara stack fram sitt lilla huvud för första gången var hon ju faktiskt bara nitton år. Tiden går verkligen fort. Nå.
Jag började jobba klockan tolv och tiden var knapp, om än förberedelserna i princip bestod av att jag skulle åka ner till Maxi och köpa en färdig tårta samt ingredienser till en bakad tårta. Som genom ett mirakel lyckades jag och Klara, två sanna tidsoptimister, att ro bäggedera i hamn, och dessutom landade vi i samma veva en schysst födelsedagspresent. Snyggt jobbat, och big up till Ica Maxi som gav halva priset på den färdiga tårtan i födelsedagspresent, och dessutom bjöd dom på en tårtspade. Inte illa. Inte illa alls.
Pizzan
Jag jobbade blott fyra timmar vilket kändes lämpligt på en lördag, i synnerhet med födelsedagsfirandet taget i aktning. Nå. Dagen flöt på och när det blev kväll hämtade vi pizza från Ali-Baba. Det blev en klassisk mix mellan Ihab (oxfilé) och Kebab, fast nu fick Klara en egen pizza, en Vesuvio, då det känns som att hon har blivit stor nog att få i sig åtminstone 3/4 av en barnpizza.
Melodifestivalen
När kvällen infann sig slog vi oss ner i vardagsrumssoffan. Televisionen gick igång och hipps vipps så befann vi oss tydligen i Melodifestivalens final. Jag har inte sett ett endaste avsnitt. I sanning tror jag inte att jag har sett på "Mellis" sedan jag var ett litet barn och Carola var på frammarsch med "Fångad av en stormvind". Det var någon gång i början av nittiotalet, och jag var då ännu långtifrån mitt första könshår.
I varje fall. Jag kände inte igen något av namnen på deltagarna som listades förutom ett, Yohio. Jag har hört namnet flera gånger i radio och tv och dessutom sett snack om den här killen på sociala medier, tydligen lite av en hype just nu, jfr. Avicii.
Nåväl. Vi såg deltagarna listas, en efter en, och så kom det en tjej som sjöng med sann inlevelse (jfr. hur Celine Dion framför 'My Heart Will Go On') och jag till Ingrid och Klara rakt upp och ner; "Den här låten kommer att vinna!", varvid jag tog ännu en stor klunk öl. Så fortsatte programmet.
I slutet började de ringa runt till olika länder, och jag började få en hint om att jag inte hade varit helt fel ute. Just det bidrag som jag hade fallit pladask för hyllades av många, och stod snart och kivades om förstaplatsen.
Spänningen steg och jag drack fler öl. I slutet samlas då alla de svenska telefonrösterna (i.e. betalda köpta automatiserade telefoner och faktiska människor, om vartannat) in och trumvirveln kom, och sedan kom svaret. Sanna Nielsen med låten "Undo" var vinnare i Melodifestivalen 2014. Jag skrålade rakt ut, och den ego-boost jag hade fick av att bara hastigt ha ögnat igenom bidragen, och sedan ange vilket bidrag som skulle ta hem spelet. Ja, det är svårt att beskriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar