Starten på dagen
Det första jag gjorde var att krypa upp i soffan med en kopp starkt kaffe. Det är så jag öppnar upp dagen. Det är regel också då tankarna börjar bubbla för mitt inre. I mitt stilla sinne, som jag envist brukar förelägga det ena med det tredje. Nå. Sisådär tre kvart senare stod jag upp med tandborsten i mungipan. Jag har en (Braun) Oral-B Vitality, köpt för ungefär ett och ett halvt år sedan. Den gör som jobbet, om än batteriet rymmer långtifrån den kraft det gjorde i begynnelsen.
En finansiell idé
Jag och tjejerna for in och tömde spargrisen. En hel del klirr har det blivit. Tomglas, tomburkar, samt många plånbokstömningar från bland annat mormor och morfars sida. Det var bara att börja hälla. Nu har jag kommit med en lite annorlunda tanke. Många är det ju säkert där ute som någon gång då och då sätter in en slant till någon i tredje världen. Detta är en underbar gärning vilken jag stödjer till hundra procent, men nu har jag en lite annorlunda idé. Ska vi prova att se om det går att göra nånting för ett svenskt barn? Under de sista sekunderna av det här videoklippet spottas kvittot ut från maskinen. Där står kontonumret i klartext.
Om du som läser detta i skrivande stund sitter och tänker att det skulle vara gott med en folköl, och överväger att gå ner på Konsum och köpa en sådan, så föreslår jag att du tänker om för en stund. Logga istället in på din Internetbank och sätt över dessa (till exempel) åtta-nio kronor på Klaras konto. Jag vill att du märker insättningen "GÖR SKILLNAD". Jag kommer regelbundet att kika efter sådana insättningar, och då placera dem i en särskild fond, just för att det ska vara enkelt att följa dessa pengar över tid. Jag kommer sedan att återkoppla om femton år, när det börjar bli dags för Klara att kika på sina pengar. Då kan just du dunka dig för bröstet och känna att du har varit med på vägen, egentligen bara genom att du avstod från en folköl, just den där dagen.
Skräpmat och läsning
>Efter äventyret inne på Nordea sprang vi in på McDonald's och unnade oss varsin fullstor meny till lunch. Det satt faktiskt fint, och jag lyxade till det lite extra och tog sådana där ostfyllda små friterade bitar till efterrätt. Det satt riktigt bra, faktiskt. Efteråt gick vi ner till stadsbiblioteket och busade. McDonald's hade förresten haft någon slags kampanj, så man fick en bok med sitt Happy Meal. Vi valde den bok som såg mest pedagogisk ut, matematik har man alltid nytta av, här i livet.
Händige herrn slår till igen
Innan jag slutade för dagen gjorde jag två inköp, dels en krok i aluminium som jag har planerat att sätta upp i badrummet; dels en skruvting, som jag inte riktigt vet varför jag behöver. Just ja, det fanns ett tillfälle när jag faktiskt behövde en tving. Jag skulle limma ihop en sprucken antenn tillhörande en router, och tänkte fixera limningen med skruvtvingen. Jag köpte då första bästa billiga skruvtving, och det blev en sådan som var konstruerad i hårdplast rakt igenom. Det säger sig självt att orden skruvtving och plast inte passar i samma mening. Givetvis gick tvingen av med ett brak när jag skruvade åt den. Suck. Nu investerade jag i en rejäl skruvtving med tio års garanti; gjutjärn rakt igenom. Det kändes stabilt.
Vidare till kroken. Den skulle som sagt upp i badrummet. Min hustru har under en längre tid stört sig på att min rosa morgonrock och mitt rosa badlakan, som jag tycks lägga överallt förutom på dess egentliga plats. Till mitt försvar är detta på grund av att de inte har någon egentlig plats. Alla fyra krokar inne i badrummet är upptagna, och dessutom hänger de för långt ner. Jag vill inte att varken morgonrock eller badlakan ska ta i marken. Så, nu skulle det borras.
Jag sprang genast på patrull. Sladden till borrmaskinen var för kort. Först tänkte jag börja se mig om efter förlängningssladd, fast sedan slog det mig att jag har varit i samma knipa flera gånger förut. Så kom jag på det. För några år sedan när jag var ut med soporna stod det en skrotad gammal dammsugare i soprummet. Jag kom då genast på att dammsugare alltid är utrustade med en extra lång nätkabel, och att en sådan kan man alltid ha nytta av, så jag hade dragit ut hela kabeln och sedan (faktiskt) slitit ut den från sin infästning, detta med ren råstyrka. Alltsedan den här dagen, nu för flera år sedan, har den här kabeln legat hoprullad i en papperspåse i ett skåp där jag förvarar liknande ting. Nu var det läge. Jag drog fram den och jämförde kabeln. Ojordad kabel med jordat utseende, just sådan som används till väl elektroniskt förslutna grunkor, t.ex. borrmaskiner och dammsugare. Det var enligt mitt ögonmått också exakt samma tjocklek på kabeln. Det här var klockrent. Fram med avbitaren och isoleringstejp, och en stund senare hade jag en modifierad borrmaskin med riktigt lång räckvidd. Det känns spontant som att jag aldrig någonsin kommer att ångra detta ingrepp.
Sist men inte minst var det invigning. Jag borrade, pluggade, och skruvade. Riktigt snyggt kom kroken att sitta. Det känns som att den aldrig kommer att tas ner. Jag har gett den här miljonprogramlägenheten prägel för en livslängd. Wow. Helt klart besläktat den där känslan som kom när man som fjortonåring klottrade ner sitt smeknamn med tjocka flytande bokstäver, t.ex. på träbänken i busshållplats. Helt klart en besläktad känsla.
