Muskelbilen
Mitt på dagen fann jag att vi hade fått en ny granne på parkeringen. Ett monster. Jag är ingen sådan bisarr entusiast av muskelbilar, men den här kärran var en fröjd för ögat. Jag läste att fabrikatet var Buick och att modellen heter Wildcat. Den var så oerhört lång. Jag uppskattade med ögat att den måste vara närmare två meter längre än vår lilla blå apparat. Jag ville inte föreställa mig hur det skulle vara att parkera i nåt av stans trånga P-hus med den där. Förmodligen skulle det inte vara möjligt. Min nyfikenhet fick mig att plocka fram min digitala assistent och slå den mot Transportstyrelsen för tekniska data. Oj oj. Fordonet skulle visa sig vara av 1967 års modell, mäta 5650 mm (5,65 meter), och rymma en motor med en effekt på 360,4 hästkrafter. Jag tyckte om färgen, dessutom. Bilen gav ett vansinnigt skönt helhetsintryck. Jag var tvungen att fotografera.
Jordgubbarna
Ännu en dag med glass och jordgubbar. Det hör sommaren till, så jag tror inte att någon missunnar mig och min lilla familj denna härliga delikatess.
Balansmästaren
När vi satt på balkongen tidigt på eftermiddagen fick Ingrid syn på något. Hon var exalterad och ville att jag skulle kolla ut. Wow. Synen gjorde det lätt värt. En afrikansk kvinna gick med en stor låda på huvudet ute på gården. Hon verkade helt oberörd av lådan, och gick med bestämda steg framåt. Jag fumlade upp min digitala assistent och avfyrade ett foto. I nästa sekund hör jag skratt och fnitter om vartannat från en annan del av den L-formade huskroppen. Jag hade blivit sedd av hennes väninnor. Such an awkward moment. I efterhand kan jag meddela att kvinnan någon dag senare konfronterade mig ("I want my photo!"), och jag löste då den sociala biten efter bästa förmåga.
Heldoppet
Det var strålande väder och vi befann oss på Nydala. Jag hade tagit med mig badshorts, utifall att, och vädret och vibben fick det att luta åt att "utifall att" skulle slå in. Jag tog snyggt av mig kalsonerna i skydd av blott en handduk, och drog på mig badshorts. Kort därefter var jag ute på bryggan med tjejerna. Ingrid fick föreviga detta första dopp. Det var inte ifjol jag tog första doppet i maj månad, det kan jag ju säga med en gång. Jag kommer ihåg att vi drog en simtur i älven efter en blöt kväll för två-tre år sedan, och inte heller då var sommaren långt gången, men jag undrar om vi ändå inte hade gått in i juni månad den gången. Nu var det ännu maj månad, och Calle är cool nog att dra hoppet från bryggan. Jag är hyfsat nöjd över min framfart. Jag gick runt och småskröt för folk jag sprang på, senare samma dag.
Pizzan
Efter en stekhet dag med Klara hos mormor och morfar bestämde jag och Ingrid oss för att unna oss en pizza. Vi fann ett ställe på Haga som jag aldrig nosat på. När vi kom in fick vi vibben av att det här var mer av en restaurang än ett klassiskt pizzahak, bland annat gjorde mannen som stod bakom disken klart för mig att han inte ville ha betalt förrän efter vi hade ätit. Han ville helst av allt komma ut och ta vår beställning, fast när vi ändå hade kommit och besökt hans disk så gick det väl bra ändå. En hel skål med pizzasallad ställdes fram vid vårt bord, vilket blev på en stor inglasas balkong just vid en av de många små cirkulationsplatserna efter Ö. Kyrkogatan. Det var faktiskt jättetrevligt. Pizzan var emellertid inget mer än vanlig, fast den kostade över hundralappen. Jag kompenserade med att tömma skålen med pizzasallad, och även halva flaskan med vinegrette som stod bredvid. När vi kom ut efter måltiden och jag inspekterade kvittot fann jag att jag ändå hade blivit ägd till sist. När de hade frågat efter dryck hade jag medvetet önskat "kranvatten" för att hålla nere på kostnaderna. Lika fullt förbannade stod det att läsa på en kvittorad "Vatten 6 kronor". Helt j*vla vansinnigt. Jag vill inte ha det så här. Inte i vårt så sötvattenberikade Skandinavien. Det är inte okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar