Leklandet
På eftermiddagen bestämde vi oss hastigt för att inviga veckoslutet med en tripp till leklandet väster om stan. Leos lekland. Här finns allt från små cyklar till bollhav. Både Ingrid, Klara, och jag själv låg periodvis och sprattlade i bollhavet. Det var en skön känsla. När jag var dränkt i bollar och fick sprattla med händer och fötter kände jag mig som en liten spindelbebis. Det är svårt att beskriva. Jag tror att det går att jämföra med känslan hos astronauter som får sväva fritt i rymden. Inte exakt samma känsla alltså, men ändå liknande.
Skräpmaten
Efter äventyret i Brännland fann vi det inte bättre än att dra en tur till McDonald's för lite klasssisk skräpmat. Jag försvarar det hela med att jag vet att Klara sällan är så stor i maten som just när det serveras cheeseburgare. Sen växer man rätt fint av nötkött, har jag hört. Se på mig.
Middagen
Än en gång blev det kryddstark korv till middag. Vi hade ju trots allt dragit lite nötkött för bara några timmar sedan. Jag visade den här bilden för Ingrid och frågade om hon tyckte det såg smakligt ut. Hon gjorde en grimas, jag undrar varför.
Tröttheten
På kvällen när Klara nattats blev det som så att jag gjorde en sväng ut i nöjeslivet. Jag drog upp på det lokala haket och tog ett bord. Som genom ödets nyck slog jag samman med en bekant. Dennis. Bördig ifrån Kiruna. Han var i sällskap med några andra killar. Vi slog runt. Dödade ett par timmar. En sväng till ett hak i stan hann vi också. Till sist tog vi en taxi hem till Dennis på Ersboda. Jag och Dennis satt och tittade på Youtube-klipp. Den tredje killen var försvunnen ur synfält. När jag förbereder min hemfärd passerar jag köket, och då ser jag den förlorade killen. Han satt upp och sov på en stol. Det var en galen syn. Jag fotograferade honom och hoppade in i en taxi. Destination hemmet och sängen. Taxan är ingen lek på natten, kan jag tillägga. Fy fan, säger jag bara.
