Visar inlägg med etikett cheeseburgare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cheeseburgare. Visa alla inlägg

måndag 15 september 2014

Måndag, v. 38


Paketutlämning på Västerslätt
asdf




Rätt tidigt på dagen fick jag SMS. Jag hade paket att hämta från DHL. Jag blev alldeles till mig och ringde snabbt upp och frågade hur jag smidigast hämtade ut mitt paket. Det kunde i princip bara lösas ut konstant från deras lagercentral på Västerslätt. Ja, så fick det då bli. Klockan tolv fick jag lunch och då sprang jag ner på McDonald's och köpte tre cheeseburgare som jag satte mig i solskenet utanför och tryckte i mig. Smarrigt, enormt. Vädret var också härligt. Högsommarvärme, trots att vi går i september. När jag käkat upp den sista cheeseburgaren dundrade jag iväg. Snabbt var jag på plats. Ja, kvinnan bakom disken snurrade snabbt över kortläsaren mot mitt håll. Jag knappade in min PIN-kod och försökte se genuint glad och tacksam ut när jag godkände att beloppet (3 450 SEK) rycktes ifrån mig. Som att rycka ett plåster, fort ska det gå.

Nåväl. Det hutlösa kostnadsförslaget från Motorcentralen gjorde sig snabbt påmind, för mitt stilla sinne, så nu var det bara att hålla tungan rätt i mun och hoppas på framgång i detta projekt. Efter betalning fick jag kvitto och blev hänvisad till att gå igenom en dörr till höger. Jag gjorde som tjejen sa, och efter nämnda dörr befann jag mig i någon slags hangar. Efter nån minut öppnas ännu en port och två män kommer ut och överlämnar ett paket. En vänlig hälsning och en hänvisning om hur jag skulle ta mig ut och våra vägar skildes åt. Jag fotograferade entrén , låste upp cykeln, spände fast den tunga lådan på bönpallen, och började åter cykla mot stan. Min lunchrast gick mot sitt slut.


En långifrån splitterny servopump




Klockan fem slutade jag och det blev då en snabb cykelfärd hem. Jag hade redan tillbaka i lunchrummet tjuvkikat i paketet och då konstaterat att servopumpen inte kunde ha varit ordentligt tömd på hydraulolja när de paketerat den. Nåväl. Nu rullade jag ut det väldiga objektet ur all den bubbelplast som de (bra där) hade lindat i den i, och ställde den sedan på ett stort pappersunderlägg på köksbordet för inspektion. Usch, så kletig den var. Fruktansvärt kletig. Tjugofemtusen Malmö-mil hade den gått, minsann.

Oj oj oj. Jag tog fram den gamla (trasiga) servopumpen, och ställde den bredvid. Den har jag ju tagit mig tid och rengjort noga, så den trasiga pumpen såg i princip splitterny ut jämfört med den här oljiga gjutjärnsklumpen som jag nu hade betalat en saftig summa pengar för. Det var bara att hålla tungan rätt i mun nu, som sagt. Här på bilden syns den trasiga pumpen längst fram, och den oljiga bakom. Man ser i princip bara nånting svart när man tittar på bilden. Usch, usch, usch.


Ungarna vid snurrgungan




På kvällskvisten gick jag ut med ungarna till snurrgungan. Jag blir alldeles snurrig av att ligga i den där korgen, men när Klara satt på en sten såg hon så fotogen ut att jag var tvungen att fotografera. Typiskt. Precis bakom henne på bilden ryms (eller skyms, snarare) Matematikgränd 13.



Servopumpen: Rengöringen




På kvällen när vi hade lagt Klara satte jag igång med rengöringen. Ja, jag bollade SMS med svärfar om hur smetig den hade varit, och han hade väl replikerat "Äh, lite olja skadar inte!", och visst inte hade det gjort någon maskinell skillnad att sätta in den i det skick den var, men det bara inte rätt. Så, trots att det verkligen var att leka med elden (risken för vattnet att skada elektroniken) så lät jag hett vatten skölja över pumpen flertalet gånger. Jag såg bara till att inte låta rinnande vatten komma över de tre kontaktanslutningarna eller de två slanganslutningarna. I övrigt hoppades jag — i mitt stilla sinne — på att pumpen var ordentligt förseglad. Ja, det måste den bara vara.

När gossarna nere i Skåne hade monterat bort den här pumpen hade de låtit de två plåtstyckena som den sitter fast vid hänga med. Jag och Ingrid hade gjort tvärtom vid demonteringen av den gamla pumpen, så våra sådana metallplåtar satt kvar i bilen, så då var det alltså lika bra att skruva bort dessa. Inga konstigheter, 5 mm insexnyckel var allt som behövdes, totalt tror jag att det var fyra skruvar. En liten bit avskuren slang satt kvar på pumpen med en sådan självspännande slangklämma över. Jag tog bort slangklämman (och slangstumpen) med hjälp av en vanlig kombinationstång. Ett sådant speciellt verktyg för slangklämmor kanske man skulle införskaffa, nån gång.

Nåväl, slutligen var pumpen rengjord från olja och smuts så till den grad att man faktiskt kunde ta i den med händerna. Jag var stolt över mitt verk, och gick in till Ingrid (som satt i tevesoffan) och briljerade. Det var faktiskt en helt otrolig skillnad på före och efter jag satte igång med rengöringen. Nåväl. Vi satte punkt för kvällen. Morgondagen fanns redan inom räckhåll, och då var jag dessutom ledig.

måndag 26 maj 2014

Måndag, v. 22


Cykeln




Månaden har gått hiskeligt fort. Det var ju just i början som vi beslöt oss för att prova att rycka stödhjulen från Klaras lilla 12" cykel. Resultatet var långt över förväntan; efter blott två dagar var "stången" bortplockad och Klara cyklade själv. Jag lovade i ett tidigt skede att när hon lärt sig att cykla utan stödhjul skulle jag köpa en större cykel till henne. I'm a man of my word, och så snart jag slog upp mina ögon denna måndag kände jag att det var läge. Dessutom hade jag fått ögon på ett fint objekt kvällen innan.

Så, nu letade jag än en gång igenom Blocket i syfte att återfinna den där annonsen. Föga framgång. Suck. Givetvis hade någon hunnit före mig, det var ju ett sådant tydligt klipp. Nå. Jag hittade en annan annons och ringde, inte helt övertygad. Efter många signaler svarade mannen (enligt annonsen bosatt ute i Holmsund) och beklagade att han tyvärr satt i telefon på andra linjen, och han tyckte att han kunde ringa upp mig på en stund. Ja visst. Jag fortsatte granska Blocket så länge. Så plötsligt fann jag den, just den där annonsen som jag sett kvällen innan. Det fanns alltså ännu hopp. Jag tog telefonen och ringde.

En kvinna svarade i andra änden och visst fanns cykeln kvar. Hon var dessutom hemma och pluggade dagen till ära, så det var bara att svänga förbi. Oj oj oj. Jag slängde på Klara kläder och vi dundrade iväg mot de nybyggda hyreshusen nere vid Öbacka strand. Den unga kvinnan kom ut och låste upp cykelförrådet. Cykeln var minst lika fin i verkligheten som i bilden. Det enda hon kände till var att handbromsen inte fungerade. Hon trodde inte att det var svårt för den händige, men hon var enligt utsago dålig med allt sådant.

Jag konstaterade genast att vajerhöljet var sprucket just vid infästningen i bromshandtaget, samt att vajern inte var ordentligt spänd nere vid bromsen. Detta skulle givetvis åtgärdas på ett kick. Underbart. Jag klämde och kände knappt mer än så, utan förklarade att "jag minsann inte var nån däcksparkare", varvid jag sträckte över kontanter och affären var sedan i hamn. Den rejäla 16" cykeln, utrustad med såväl stöd som pakethållare och V-bromsar, åkte in i skuffen och färden bar hemåt. Här på bilden går vi från bilen över parkeringen. Klara ser onekligen stolt ut. Den heltäckande munderingen hade hon burit hela vägen. Spindelmannen, såklart.


Lunchen




Jag och Klara firade den nya cykeln med att ta en sväng ut på McDonald's, var klassiska cheeseburgare inmundigades. Jag tog mig en dubbel rackare, och stoppade en fickan till Ingrid, som väntade hemmavid. Hon hade haft lektioner tidigare på dagen, min kära hustru, men var vid den här tidpunkten hemkommen, tydligen väntande på en smarrig cheeseburgare. Ja, visst gick den ner i jackfickan. Alla gånger.


Middagen




Klockan var närmare kväll och det hade blivit middagsdags. Klara kunde ha visat större engagemang i maten. Hon lekte mest. Jag såg Ingrids vemod i denna situation, och passade på att föreviga ögonblicket med ett fotografi. Nå, just därefter lyckas vi likväl övertala den lilla ungen att peta i sig några tuggor till. Hon vet hur viktigt det är att hon äter för att hon ska växa på bredd och höjd.


Livet och Döden




Efter maten tog vi det som vanligt lite lugnt. Jag satt vid datamaskinen då jag plötsligt hör ett skrik. Det var Ingrid som stod vid balkongdörren. Hon skrek att Gustaf hade släpat upp en fågel på balkongen. Jag sprang ut och bekräftade läget. Ja, det låg mycket riktigt en död fågel just utanför balkongdörren. Vi började resonera om Gustaf hade intellekt nog för att förstå att det var ett definitivt no go att ta in en död fågel i lägenheten, men att han likväl ville visa upp sin fångst, så att han liksom medvetet hade droppat den just utanför balkongdörren.

Efter en stund kom vi till förstånd, givetvis var Gustaf oskyldig, allt som allt, och den stackars kraken hade av allt att döma krockat i det rentvättade fönstret. Livet är så ovisst. Nå, vi beslöt att passa på att tala lite enkelt om Livet och Döden med vår lilla unge. Det är ju viktigt att man får någotsånär rätsida på begreppen, förr eler senare. Så, i nästa skede var vi ute på begravningsceremoni. Tänk så fort en måndag kan gå.


Avsnittet




Jag och Ingrid avrundade kvällen med ett avsnitt i tv-soffan. Chips till detta. Smarrigt värre. Tyvärr vaknade Klara halvvägs p.g.a. orolig sömn, så vi fick bryta och krypa till kojs.


söndag 23 juni 2013

Söndag, v. 25


Wow, en reservplats till mig




Idag trillade det visst ner post. Wiks folkhögskola i Uppsala stod som avsändare. Jag läste innehållet. Jag har blivit antagen som reserv(!) till deras ettåriga teaterlinje. Deras skrivarlinje fick jag nobben från redan tidigt i somras, och i det avslaget stod även att jag inte heller var antagen som reserv. Såja, vem vet hur det här slutar. Jag får ta det som det kommer helt enkelt.


Lite smaskigt med efterrätt




På eftermiddagen drog jag och tjejerna till McDonald's på Ersboda, var det käkades cheeseburgare och sedan sedvanlig sundae till efterrätt. Solen sken. Det är tydligt att sommaren har kommit.


Projekt handbroms, fortsättningen




Det var ju så sent som häromdagen jag och Ingrid konstaterade att handbromsen är mer eller mindre ur funktion, då vajern till ena trumman troligtvis har gått av. Jag har ju också skrivit en tråd på ett forum med tekniska entusiaster, och försöker där att söka råd under reparationsprojektets flöde. Jag hade läst i Haynes-manualen och fått tips om hur man kunde komma åt och lyfta en spärr genom ett av hjulbultshålen. Denna söndag satt vi ute på parkeringen i bra mycket över en timme och kämpade för att få loss trumman. Försöken var verkningslösa. Till slut gav vi upp och monterade ihop allting. Utvecklingen sedan senast var väl att den här gången vågade jag mig på att pilla bort lagren i mitten av navet. Jag fotograferade noggrant så att jag inte skulle bli ställd ifråga om i vilken ordning ringar och sådant skulle sitta. Vilken mardröm. Nåväl. Som sagt, inte heller denna gång nådde vi framgång. Nästa gång ska trumman jävla't lossna, om jag så ska fram med den gamla handyxan.


En klockren middag




Hustrun lagade lasagne, och det satt klockrent. Det var inte bara länge sen vi käkade lasagne, utan det var även mer smakrikt än jag kunde minnas det. Det var också som att hon lyckats få konsistensen på lasagnen extra krispig, och smaken fin, rakt igenom. Jag överöste givetvis min hustru med komplimanger. Hon sa att hon visste vad hemligheten satt i, fast att det ändå var en konst att lyckas.


I väntan på John Blund




Det blev som vanligt alldeles för sent innan jag tog mig i säng. Klockan var långt över midnatt när jag låg och inväntade sömntåget. Plötsligt säger Ingrid -- som inte heller somnat -- nånting från andra sidan sängen. "Jo, Carl, visst vet du att du slog i huvudet, ganska rejält, för nåt år sen?", varvid hon tog en konstpaus, och sedan följde upp "Ja, och sedan dess blev du förändrad. Jag hoppas att du kan hantera det här nu, jag har väntat länge med att säga det", och sedan tystnad. Jag ligger stilla och renderar vad hon precis sa. Vi ligger båda stilla under total tystnad. Plötsligt trillar pengen ner och jag inser vilken dödsskön mindf*ck hon just kört. Jag faller ut i gapskratt, och ger henne komplimanger för en klockren sidoknuff.


måndag 10 juni 2013

Måndag, v. 24


Frukosten




Schysst läge när melon skivas upp redan kring halv nio på dagen. Snacka om dunderstart. Märk också den japanska kniven. För sanna proffs.


Linserna




Som jag nämnde i slutet på förra veckan lutar det åt att jag går in i en linsbärande period. Dessa linser går visserligen inte ut redan i början på nästa år, som jag för en stund ville tro, men det kan ändå vara bra att inte skjuta på dem alltför länge. De har trots allt legat i ett skåp i ungefär tre år. F.ö. står det här klart (läs: mina styrkor) att jag och den yngre Alexander inte har samma synfel, vilket jag av någon anledning fick för mig en blöt kväll för några veckor sedan. Inte särskilt konstigt att vi såg skitdåligt i varandras glasögon. Nåväl. Jag lägger ifrån mig mina glasögon, denna måndag till ära.


Kvällsutflykten




Jag och Klara tog en tur på aftonen. En cheeseburgare skulle avnjutas nere vid stranden på Nydala. Vad som i princip var en hel skolklass med unga vänner hade samlats för att spela brännboll. Jag och Klara tittade på. En av killarna var jätteduktig på att slå bollen långt. Kan spontant tänka mig att tjejerna var imponerade. Undra om det var universitetsstudenter som firade sommarens antåg?


fredag 19 april 2013

Fredag, v. 16


Leklandet




På eftermiddagen bestämde vi oss hastigt för att inviga veckoslutet med en tripp till leklandet väster om stan. Leos lekland. Här finns allt från små cyklar till bollhav. Både Ingrid, Klara, och jag själv låg periodvis och sprattlade i bollhavet. Det var en skön känsla. När jag var dränkt i bollar och fick sprattla med händer och fötter kände jag mig som en liten spindelbebis. Det är svårt att beskriva. Jag tror att det går att jämföra med känslan hos astronauter som får sväva fritt i rymden. Inte exakt samma känsla alltså, men ändå liknande.


Skräpmaten




Efter äventyret i Brännland fann vi det inte bättre än att dra en tur till McDonald's för lite klasssisk skräpmat. Jag försvarar det hela med att jag vet att Klara sällan är så stor i maten som just när det serveras cheeseburgare. Sen växer man rätt fint av nötkött, har jag hört. Se på mig.


Middagen




Än en gång blev det kryddstark korv till middag. Vi hade ju trots allt dragit lite nötkött för bara några timmar sedan. Jag visade den här bilden för Ingrid och frågade om hon tyckte det såg smakligt ut. Hon gjorde en grimas, jag undrar varför.


Tröttheten




På kvällen när Klara nattats blev det som så att jag gjorde en sväng ut i nöjeslivet. Jag drog upp på det lokala haket och tog ett bord. Som genom ödets nyck slog jag samman med en bekant. Dennis. Bördig ifrån Kiruna. Han var i sällskap med några andra killar. Vi slog runt. Dödade ett par timmar. En sväng till ett hak i stan hann vi också. Till sist tog vi en taxi hem till Dennis på Ersboda. Jag och Dennis satt och tittade på Youtube-klipp. Den tredje killen var försvunnen ur synfält. När jag förbereder min hemfärd passerar jag köket, och då ser jag den förlorade killen. Han satt upp och sov på en stol. Det var en galen syn. Jag fotograferade honom och hoppade in i en taxi. Destination hemmet och sängen. Taxan är ingen lek på natten, kan jag tillägga. Fy fan, säger jag bara.