Förmiddagen: Inskolning på förskolan
Oj oj oj, vilken dag för ett par föräldrar. Idag var det dags för Klaras inskolning till förskolan. Det är ju bara ett par månader till start. Herre jösses, så fort tiden går. Det känns på sätt och vis som alldeles nyss som doktorn lyfte ut henne ur Ingrids mage, fastän det faktiskt har gått fem och ett halvt år. Jösses. Vad hände med vår lilla bebis?
Nå. Vi kom in i klassen och barnen var väldigt uppspelta och det var stojigt och glatt. Klara var å andra sidan först blyg, och ville prompt sitta med oss längst bak, och inte i ringen på golvet med dom andra barnen. Efter en liten stund ändrade hon sig dock och tyckte att hon kunde gå dit och sätta sig om Ingrid följde med. Så blev det också. Bara efter några minuter smög Ingrid upp och satte sig på en stol några meter bort, och trots att Klara uppmärksammade det så gjorde det henne inget. Hon satt kvar, och hade tydligt redan börjat knyta an med barnen.
En stund senare var det dags för lunch i den stora skolmatsalen. Oj oj oj. Ungarna förmanades att ställa upp sig på led, och när det såg någotsånär snyggt ut tågade dom iväg. Ålidhemsskolan rymmer ju faktiskt hela grundskolespannet 0-9; från förskola och upp till nionde klass. Oj oj oj. När deras fröken sa att det gick bra om vi också åt sken jag upp. Gratis mat. Oj oj oj. Det har sina fördelar att vara vuxen, ibland.
Jag tog en rejäl portion. Det serverades dels potatisbullar och dels blodpudding. Jag blandade friskt, lingonsylt gör ju ett vettigt supplement till båda rätterna så, vad var det att snacka om? Klara var superduktig och fick i sig en och en halv portion. Hon hade särskilt knutit an med en tjej, Lou, som liksom tog sig an henne. Jag fick vibben av faddermanér och det kändes riktigt bra. Efter lunchen var det hopp och lek utomhus. Jag och Ingrid höll oss i bakgrunden så gott det gick, medan Klara och de andra ungarna var uppe och klättrade i de små stenklipporna som vetter upp mot skogen. När vi knöt upp och begav oss hemåt kändes det riktigt bra, faktiskt.
Eftermiddagen: Glass och fågelbajs
Jag började inte jobba förrän på eftermiddagen så vi hade en hög med timmar att ägna oss åt familjeliv. Solen stod högt och vädret var strålande. Vi tänkte dra ner till Strömpilen och äta en glass på Nya konditoriet, men på parkeringen visade det sig att kvarterets fåglar hade lagt en rejäl sås över sidoruta och dörr. Vi svängde förbi OKQ8 och tvättade bort eländet, och sedan blev det — som planerat — en glass ute i det fina vädret. Smarrigt värre.
När vi sedan kom hem gick jag raka spåret ut på balkongen var jag lät fåtöljen falla bakåt och tog av mig i bara kalsonger. Där blev jag liggande, drickande en kaffe, ätande rester från gårdagskvällens chips och ostbågar, och för en stund också i sällskap av en sommarglad Alexander. Det var en ljuv måndag, helt enkelt. Strax efter halv fyra hoppade jag på cykeln och rörde mig mot stan.
Kvällen: Den lilla montören
På kvällskvisten var jag rastlös och ville använda den nya nyckelsatsen, så som ett konstigt infall helt från ovan tog jag helt utan vidare bort hjulen på Klaras skateboard och satte dom som snurrplatåer för dom små hästarna som hon och Ingrid lekte med. Det var kul, ett tag. Då Klara hade sett mig ta bort hjulen tyckte jag att hon kunde prova att sätta på dom igen. Hon fattade galoppen och stolt far till en blivande montör sprang jag och hämtade mobiltelefonen och fångade ett videoklipp som jag kommer att titta på med glädje när jag blivit gammal och grå.
