Textmässigt egensinnad~: uppstyrning

Visar inlägg med etikett uppstyrning. Visa alla inlägg

fredag 20 juni 2014

Midsommarafton 2014

Gammlia

Mitt på dagen stod det först rätt stilla ifråga om vad vi skulle ta oss till. Vädret var ingen höjdare. När jag hade gått igenom mina klassiska rutiner för att komma igång med dagen kom jag på att vi kunde göra Gammlia, trots att det passerat lunchtid med råge. Så blev det också. Vi packade snabbt ihop oss och åkte iväg dit. Vi lämnade först av Klara hos hennes mormor och morfar och gick en promenad med Melvin ner till området.

Att ridturer med häst och vagn erbjuds ända till klockan fyra var klockrent, för all mat som erbjöds vid stånden verkade ha blivit oaptitligt kall genom allt regn och rusk som rådde. Nåväl. Vi gick tillbaka till Blåbärsvägen och hämtade Klara, sedan blev det en ridtur. Kul var det, i varje fall. Enligt kusken var det ett kallblod, en så kallad arbetshäst. Vi frågade aldrig vad han(?) hette. Efteråt klappade vi hästen. Det var länge sedan jag klappade ett sådant stort djur, faktiskt alltför länge för att jag ska kunna sätta pricken på när det var.

Grillningen

På kvällen fick vi högtidligt besök av Alexander. Grillen skulle tändas. Här skulle det visa sig att jag inte är någon expert när det kommer till grillning. Först tömde jag ut klotgrillen på all gammal aska, och då både under- och övergaller trillade ut frågade jag mig själv om det nedre gallret verkligen behövdes, eller helt enkelt var föreslaget om man skulle grilla väldigt små kvantiteter på botten, alltså för att slippa använda så mycket kol eller briketter.

Det här skulle visa sig vara helt vansinnigt. Den första fyren skulle visa sig bli helt katastrofal, trots oerhörda mängder kol och diesel som hade fått suga in i uppemot en halvtimme. Så snart lågorna hade lagt sig återstod bara en gigantisk rökpelare. Jag hann tänka att brandkåren skulle komma, och smög in och gömde mig bakom arbetsstationen, det vill säga den stationära datamaskinen. Det var här Ingrid och Alexander tog över.

Jag smygtittade ut genom balkongen med jämna mellanrum, och de började helt sonika från grunden och den här gången lade de undergallret först, och sedan kol och det övre gallret överst. Nytt kol och ny diesel, pang på, fire in the hole. En stund senare smög jag ut och noterade att de två hade åstadkommit en magnifik grillglöd. Köttet började snart läggas på och det dröjde inte heller länge förrän vi alla satt till bords och åt. Satan i gatan, så gott det var. Jag kom på mig själv med att ge ifrån mig sådana klassiska ljud av välmående. Fast det är det helt okej att göra, särskilt på midsommarafton.

Avrundningen

På kvällskvisten rundade vi av och kröp till kojs med Klara. Ingrid är enligt samstämmiga uppgifter en bättre sagoberättare än mig, så hon höll rodret. Jag låg intill och fotograferade och lyssnade, växelvis. En stund senare sov vår lilla prinsessa. Jag tassade upp ur sängen och beslöt mig för att ta itu med köksbestyren, närmare bestämt all disk.

Jag fastnade emellertid vid diskbänken, var en röd skål med jordnötter stod. Det mesta var uppätet, men med lite möda lyckades jag hitta ett par hela nötter. Jag uppmärksammade att det var lättare sagt än gjort att klösa bort skalen på somliga av dem. Medan jag tuggade i mig de smarriga nötterna skickade jag ett par meddelanden till mina kompisar över Snapchat.

söndag 20 april 2014

Söndag, v. 16

Dagens inköp

Jag kommer ihåg mina första Koss Porta Pro. Jag betalade en hel del men var å andra sidan oerhört nöjd med ljudet. Trots att jag for och flängde så höll lurarna i ett par år. Nästa par höll också ett bra tag. Mina tredje Porta Pro lyckades jag klantigt nog att rycka av sladden på innan jag knappt hade testat dem.

Det var just vid den punkten som jag på nåt vis förlorade min tilltro till trådbundna hörlurar, överlag. Senare samma år famlade jag över ett erbjudande som jag inte kunde motstå, och sedan dess har jag haft mina stilrena Bluetooth-hörlurar som dessutom har ett — med mina mått räknat — klart godkänt ljud.

Vidare, en sats med tre brytbladsknivar av olika storlek. Alltid bra att ha, tänkte jag. Tre stycken blir finemang, en till varje verktygslåda. Slutligen en tub vitt våtrumssilikon om jag skulle bli tvungen att dra nya hål för den planerade toalettpappershållaren.

Dagens uppstyrning

När vi var på IKEA i fredags gjorde jag ju ett fynd i form av en hållare för toalettpapper. Jag avskyr den uråldriga konstruktionen som sitter i så många hyreshus, så även i vår. Ja, de där skramlande metallbitarna med ett par fjädrar på sidorna och sen en träpinne i mitten. För och främst vill jag ha lätt åtkomst till mitt toalettpapper, då några av mina allra mest avkopplade stunder går ner just på vad jag har valt att kalla min tron utav porslin, ja då vill jag definitivt ha komfort och lätt åtkomst till tillbehören när jag är på plats. Vidare, när papperet tagit slut på en rulle så blir det lite av ett projekt att fälla upp locket och dra isär plåten vid sidorna för att lossa träpinnen.

Ja, åtminstone per min erfarenhet är det lite av att klassiskt läge (framförallt i hyresrätter) att man kommer in på en toalett och möts av en sådan pappershållare, fast med en tom rulle sittande. Istället står en nyöppnad rulle på nåt annat — mer tillgängligt — ställe, t.ex. på golvet, alldeles intill vattenklosetten. Som sagt, lite av ett klassiskt läge, det där. Nå. Ett uppstyrande av vår pappershållare har därför legat i pipeline en längre tid, fast jag har inte sett nåt vettigt läge att slå till.

Fast så på fyndhyllan — just innan kassan — inne på IKEA fick jag syn på den. Nio kronor. Oj oj oj. Det lustiga är att jag redan hade attraherats av enkelhet och pris (39 kronor) på varans ordinarie hyllplats, så ett stycke GRUNDTAL låg redan i kundkorgen. Nu ersattes den givetvis av denna, för endast nio kronor. Skillnaden var bara att denna antagligen kom från nåt ifrågasatt återköp och således saknade det enkla plastemballage som den för mer än fyra gånger pengarna hade. Jag hade gjort mitt val, i denna stund, och nu är saken också biff här hemma. CC-måtten var lite grövre än på den gamla hållaren, så jag fick borra och plugga ett litet hål, smeta över ett av de gamla hållen med silikon, täta det nyborrade hålet (återigen silikon), och viola, saken var biff. Nio kronor, kostade toalettpappershållaren. I vanliga fall trettionio kronor, men jag betalade nio kronor. Mindre än för en cheeseburgare. Glöm inte det.

Dagens nedstängning

Eller med sitt lokala värdnamn "BDZ" (förkortning för BULLDOZER) har alltså den här gamla trotjänaren agerat typisk hemmaserver i ett par års tid. Med en — utifrån dagens mått räknat — fruktansvärt föråldrad processor (Pentium III @ 1.2GHz) och ett lika föga imponerande arbetsminne (256 MiB) kan man fråga sig hur datorn har orkat med alla dessa åren. Ja, den har väl inte varit extremt pressad. På den tiden när jag och mina kompisar brukade chatta på kvällarna så höll den i en så kallad Eggdrop, vilket — något förenklat — kan likställas med en chattrobot. En simpel webbserver (nginx) med PHP5 och MySQL har utgjort ett rätt skönt skal när jag under en period var ganska intresserad av diverse webbapplikationer och vad man kunde göra med dem.

Utöver detta finns inte mycket mer att säga. Maskinen har gått och gått, som ett urverk. Den här kvällen bestämde jag mig (m.h.a. viss övertalning av en havererad session i X) för att ta ner maskinen. Hårddisken sjunger garanterat på sista versen, och om jag ska ha några minnen kvar från det här årtiondet till den dagen jag blivit gammal och grå så är det lika bra att jag säkerställer data. Sagt och gjort; shutdown.

måndag 7 april 2014

Måndag, v. 15

Frukosten

Drog en aningen obalanserad frukost. Ja, det är såklart choklad- och jordnötsbiten som är det udda inslaget som gör det hela lite halvdant. Jag vet inte varför den hamnade där, förmodligen bara ett av dessa typiska måndagsinfall. Egentligen inget att hänga läpp över; alla med någorlunda livsrutin borstar ju som regel tänderna efter frukosten.

Dinosaurierna

Det var igår innan vi drog till svärföräldrarna på Berghem som jag gjorde en impulsivt inköp till bästa jäntan. Ja, det var ju häromåret som hennes mormor och morfar köpte lite mer svenska bondgårdsdjur fast ur samma serie, med samma gigantiska plastburk. Nu önskade hon sig dessa. Etthundra och nitton kronor, kostade kalaset, allt som alt. Men nå, vår unges ljuva leende är banne mig värt varenda öre.

Vevpartiet

Jag har ju haft flertalet militärcyklar hopklumpade med en låsvajer sedan flera år tillbaka. De är alla defekta på ett eller annat sätt. På en av dem (26" med balongdäck) har t.ex. en pedalarm spruckit vid pedalens infästning, så lösningen är antingen att svetsa dit plåt och dra en ny 1/2" gänga, alternativt på något sätt byta ut hela vevarmen. Jag har inspekterat, och just nu är det största problemet hur jag ska få upp veven. Man ska ha någon slags tapp- eller stiftnyckel, och dessa lär inte vara direkt vanligt förekommande på marknaden. Ja, häromveckan fick jag faktiskt napp på en potentiell kandidat ute på nätet.

Då Gärdin & Persson är etablerade här i stan ringde jag och frågade om det inte gick att lösa så att jag fick hämta den i butiken i stan, och på så vis skulle slippa cirkus en hundralapp i frakt. Jo visst, killen var supertrevlig och sa att det lätt gick att lösa så att de skickade med en nyckel med en leverans till Umeåbutiken. Några dagar senare var den på plats, och — spänd av förväntan — gled jag ut och hämtade nyckeln. Dessvärre visade det sig att den inte gjorde jobbet. För mycket stål runtom gjorde att man inte fick stiften på plats. Dessa var dessutom marginellt för stora för att passa i hålen. Suck. Nåväl. To be continued.

Objektet

Den här gamla rackaren har jag emellertid lyckats bättre med. Faktum är att den här cykeln var min primära trotjänare när jag först anlände till den här stan, på vårkanten 2007. Min storasysters dåvarande kavaljer hade haft en garagerensning och då sprungit på den här gamla klenoden. Han hade hört via min syster att jag tyckte om att cykla, så han tyckte då att jag kunde få den.

Wow, vilken glädje. Sen fick jag höra att man faktiskt mot ett smärre tillägg kunde få ta med sig cyklar med Länstrafikens bussar. En sen sommarkväll 2007 stod jag då med min cykel på busstationen i Piteå, och frågade busschauffören om detta gick att lösa. Han sa med ett leende att det var så lugnt och bagagetomt just denna tripp, så det gick bra att bara slänga in cykeln. Han tog alltså inte ens sisådär åttio kronor extra betalt. Wow.

På den här vägen hamnade alltså cykeln i Umeå, var den har rullat många mil sedan dess. Bland annat har jag gjort den — ändå hyfsat beskedliga — trippen Umeå<->Holmsund (tur och retur) inte mindre än två[!] gånger med den här cykeln. Från början satt det en schysst formad lykta framtill, tänk sann retrodesign. Denna fick tyvärr en buckla, någon gång de första åren. Någon gång nåt år senare var lyktan helt borta när jag skulle låsa upp cykeln. Någon stal den alltså. Suck. Nå. Det var sedan den ödesdigra kvällen den 20:e november 2010 som helt plötsligt kedjan gick av, mitt under bestigandet av Svingen. Suck.

Sedan den kvällen har cykeln stått i varmförråd, utan ork eller energi till ett uppstyrande. Nu, när jag så sent som igår fick tag i en billig cykelkedja, var det läge att råda bot på problemet. Pang boom, inga problem. Mina farhågor att kedjan skulle vara för kort visade sig dessutom vara obefogade. Kedjan var — tvärtom — två länkar för lång, var jag fick god nytta av länkbrytaren som jag köpte häromveckan. Så, min gamle trotjänare rullade igång och denna måndag tog jag faktiskt premiärturen hela vägen till arbetet, och tillbaka. Här står jag flott parkerad vid sidan av MVG. Man lägger lätt märke till det robusta stödet.

Gåvan

En dryg timme innan stängning kommer en kollega fram och frågar om jag tycker om Red Bull. Ja visst, extra energi är aldrig fel. Vad gav mig denna stora ära, undrade jag såklart. Jo, det hade passerat ett sådant vandrande/levande reklamjippo och de hade alltså gett ut burkar, och min kollega var tydligen själv inte överförtjust i den här klassiska energidrycken. Schysst för mig, då'rå.