Parisare till lunch
Jag och Ingrid var nere på Maxi och handlade mitt på dagen. Jag fick syn på ett paket parisare som var till kampanjpris, och efter visst tjat fick jag ner ett 6-pack parisare samt ett 6-pack hamburgerbröd i matvarukorgen. En stund senare stod jag vid spisen och konstaterade tyst och stilla för mig själv att det var första gången i mitt liv som jag tillreder parisare. Det gick dock finemang, med rikliga mängder smör- och rapsolja, som vanligt. Serverades med rostad lök och senap/ketchup. Riktigt gott var det. Tre stycken blev kvar i kylskåpet, till en annan dag.
Där flög köket
Det var bara igår som jag lade ut en annons på Blocket var jag för blott en hundring dumpade hela köket med alla tänkbara husgeråd, även inräknat en 12-koppars perkolator. Hundra kronor för allt ja, här är vi inte snåla. Nånstans i mitt stilla sinne tänkte jag att det kanske ändå skulle bli svårt att få någon att nappa, då den gemene svensken är lite pryd och känner sig som en sann secondhand- eller loppmarknadstyp om han/hon frivilligt ställer sig i kö för att köpa begagnade köksbestick, ungefär. Jag vet inte, men nånstans kände jag att många kunde rygga tillbaka, kanske mer p.g.a. att de skulle uppleva situationen som genant, än att de egentligen(!) hade nåt emot att handla begagnat.
Nåväl, jag fick tydligen fel i detta. På eftermiddagen flaggade det på min lur och jag hade då fått mejl från ett kvinnligt namn som frågade om någon hade nappat, och att om så inte var fallet så var hon minsann väldigt intresserad. Nåt mejl senare var besök spikat. Sen nånstans mellan sju och åtta på kvällen så rullar minsann två tjejer in på gården. De pratade en dialekt som fick mig att gissa att de kom nånstans lite inifrån landet. De kändes ganska pojkaktiga i sin stil, vilket jag fann härligt. De var sedan inte de som "avstod" från något, utan även (t.ex.) — de enl. mig själv ruskigt fula — panelgardinerna i köket gick de med på att ta med sig. "Jag syr så mycket, så tyg är alltid bra att ha", löd försvarstalet från den ena av tjejerna. Ja, ingen var gladare än undertecknad över att få bli av med grejerna.
När vi tömt kök och gardinstänger överlämnades efterfrågad hundralapp, och skoja inte att jag var nöjd. Jag sade då att de (som jag faktiskt "vid riktigt snabb/smidig affär" hade lovat i annonsen) hemskt gärna kunde få ytterligare lite grejer, mer exakt en rejäl sommarsolstol och en klotgrill. Tjejerna tittade på varann och sa att det varit bra, fast att luckan till skuffen i deras bil tyvärr hade frusit fast. "Fast jag kanske kunde?" (få loss den), fortsatte de. "Ja visst!", att jag kunde. Jag gick ut med dem och först kändes det ärligt talat rätt problematiskt, men så plötsligt lossnade det och bakluckan på den i övrigt is- och snötäckta franska mellanklass-kombin gick upp. Det fanns rejält med utrymme att tillgå, och en stund senare hade vi lastat in såväl klotgrill, solstol, som ett ett par brassestolar som jag tyckte att de lika gärna kunde få med sig.
Observera att vid fototillfället (ett par dagar sen) hade snön inte fallit; nu när vi stod där och skulle lasta så var situationen lite annorlunda. Vi fick bryta loss stora is- och snöstycken som hade frusit fast på och runt hela solstolen. En av tjejerna var sedan framme med en bilvårdsborste för att få bort lite mer snö innan denna lastades in. Även det klassiska vita fällbordet som tjänat ute på balkongen (..i jag vet inte hur många år) lämnade jag över. Detta hade tack och lov stått inne, så det var ingen is/snö att tala om där. När vi kände oss färdiga tackade jag så hjärtligt, och vi skiljdes åt. En strålande affär (för båda parter, vill jag tro) var i hamn, och jag och Ingrid var nu hundra kronor rikare. Big win.
