Paketutlämning på Västerslätt
asdf
Rätt tidigt på dagen fick jag SMS. Jag hade paket att hämta från DHL. Jag blev alldeles till mig och ringde snabbt upp och frågade hur jag smidigast hämtade ut mitt paket. Det kunde i princip bara lösas ut konstant från deras lagercentral på Västerslätt. Ja, så fick det då bli. Klockan tolv fick jag lunch och då sprang jag ner på McDonald's och köpte tre cheeseburgare som jag satte mig i solskenet utanför och tryckte i mig. Smarrigt, enormt. Vädret var också härligt. Högsommarvärme, trots att vi går i september. När jag käkat upp den sista cheeseburgaren dundrade jag iväg. Snabbt var jag på plats. Ja, kvinnan bakom disken snurrade snabbt över kortläsaren mot mitt håll. Jag knappade in min PIN-kod och försökte se genuint glad och tacksam ut när jag godkände att beloppet (3 450 SEK) rycktes ifrån mig. Som att rycka ett plåster, fort ska det gå.
Nåväl. Det hutlösa kostnadsförslaget från Motorcentralen gjorde sig snabbt påmind, för mitt stilla sinne, så nu var det bara att hålla tungan rätt i mun och hoppas på framgång i detta projekt. Efter betalning fick jag kvitto och blev hänvisad till att gå igenom en dörr till höger. Jag gjorde som tjejen sa, och efter nämnda dörr befann jag mig i någon slags hangar. Efter nån minut öppnas ännu en port och två män kommer ut och överlämnar ett paket. En vänlig hälsning och en hänvisning om hur jag skulle ta mig ut och våra vägar skildes åt. Jag fotograferade entrén , låste upp cykeln, spände fast den tunga lådan på bönpallen, och började åter cykla mot stan. Min lunchrast gick mot sitt slut.
En långifrån splitterny servopump
Klockan fem slutade jag och det blev då en snabb cykelfärd hem. Jag hade redan tillbaka i lunchrummet tjuvkikat i paketet och då konstaterat att servopumpen inte kunde ha varit ordentligt tömd på hydraulolja när de paketerat den. Nåväl. Nu rullade jag ut det väldiga objektet ur all den bubbelplast som de (bra där) hade lindat i den i, och ställde den sedan på ett stort pappersunderlägg på köksbordet för inspektion. Usch, så kletig den var. Fruktansvärt kletig. Tjugofemtusen Malmö-mil hade den gått, minsann.
Oj oj oj. Jag tog fram den gamla (trasiga) servopumpen, och ställde den bredvid. Den har jag ju tagit mig tid och rengjort noga, så den trasiga pumpen såg i princip splitterny ut jämfört med den här oljiga gjutjärnsklumpen som jag nu hade betalat en saftig summa pengar för. Det var bara att hålla tungan rätt i mun nu, som sagt. Här på bilden syns den trasiga pumpen längst fram, och den oljiga bakom. Man ser i princip bara nånting svart när man tittar på bilden. Usch, usch, usch.
Ungarna vid snurrgungan
På kvällskvisten gick jag ut med ungarna till snurrgungan. Jag blir alldeles snurrig av att ligga i den där korgen, men när Klara satt på en sten såg hon så fotogen ut att jag var tvungen att fotografera. Typiskt. Precis bakom henne på bilden ryms (eller skyms, snarare) Matematikgränd 13.
Servopumpen: Rengöringen
På kvällen när vi hade lagt Klara satte jag igång med rengöringen. Ja, jag bollade SMS med svärfar om hur smetig den hade varit, och han hade väl replikerat "Äh, lite olja skadar inte!", och visst inte hade det gjort någon maskinell skillnad att sätta in den i det skick den var, men det bara inte rätt. Så, trots att det verkligen var att leka med elden (risken för vattnet att skada elektroniken) så lät jag hett vatten skölja över pumpen flertalet gånger. Jag såg bara till att inte låta rinnande vatten komma över de tre kontaktanslutningarna eller de två slanganslutningarna. I övrigt hoppades jag — i mitt stilla sinne — på att pumpen var ordentligt förseglad. Ja, det måste den bara vara.
När gossarna nere i Skåne hade monterat bort den här pumpen hade de låtit de två plåtstyckena som den sitter fast vid hänga med. Jag och Ingrid hade gjort tvärtom vid demonteringen av den gamla pumpen, så våra sådana metallplåtar satt kvar i bilen, så då var det alltså lika bra att skruva bort dessa. Inga konstigheter, 5 mm insexnyckel var allt som behövdes, totalt tror jag att det var fyra skruvar. En liten bit avskuren slang satt kvar på pumpen med en sådan självspännande slangklämma över. Jag tog bort slangklämman (och slangstumpen) med hjälp av en vanlig kombinationstång. Ett sådant speciellt verktyg för slangklämmor kanske man skulle införskaffa, nån gång.
Nåväl, slutligen var pumpen rengjord från olja och smuts så till den grad att man faktiskt kunde ta i den med händerna. Jag var stolt över mitt verk, och gick in till Ingrid (som satt i tevesoffan) och briljerade. Det var faktiskt en helt otrolig skillnad på före och efter jag satte igång med rengöringen. Nåväl. Vi satte punkt för kvällen. Morgondagen fanns redan inom räckhåll, och då var jag dessutom ledig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar