Servopumpen: Installationen
Efter gårdagskvällens noggranna rengöring var jag faktiskt skapligt nöjd med resultatet när jag la pumpen på "sittplatsdäcket" uti vår elstolpe på parkeringen. Det var skillnad som natt och dag från igår på eftermiddagen när jag tog upp den ur den solkiga kartongen. Den här pumpen hade en grå kork, medan den gamla hade en grön kork. I övrigt var de snarlika, bortsett från en smärre revisionsförändring (jfr. '6Q0 423 155 AA' / '6Q0 423 155 AH') i dess modellbeteckningar. Den pumpen som nu skulle monteras in var då alltså den med AH i slutet, gissningsvis en senare revision, då den hade suttit i en Fabia av 2006 års modell.
Nåväl. Själva monteringen av pumpen av pumpen var inga större konstigheter. Det var liksom demonteringsprocessen fast bakvänt. Ett par 5 mm sexkant-/insexskruv i vardera plåt och pumpen satt där den skulle. Sedan var det slangen och röret som skulle ansluta. Slangen trädde jag på "pipen" vid pumpens sida, varvid jag drog en billig slangklammer (typen med skruvåtdragning) över, och röret behövde bara skruvas på (17 mm nyckel), sedan satt det. Ingen direkt raketkonst något av detta, egentligen.
Sedan tog jag fram den servoolja som jag faktiskt [först och främst] hade köpt i ett [förgäves] hopp om att den då döda pumpen plötsligt mirakulöst skulle väckas till liv om den fick lite fräsch olja. Nå, skämt åsido. Då nivån hade sjunkit en bra bit under minimum-strecket på den pumpen hade jag tänkt (läs: hoppats) att det kanske var någon slags säkerhetsfunktion som stängde av pumpen för att skydda den mot att gå torr, och att denna säkerhetsspärr skulle återställas av ny fräsch olja. Men, som sagt, den påfyllningen hade varit helt förgäves.
Nå, nu kom den här kletiga vätskan till nytta i alla fall. Jag stod och hällde medan Ingrid stod på huk vid hjulhuset och sade till mig när nivån var mellan strecken. Ja, det här gyllene läget att faktiskt se strecken i behållaren har man normalt inte, då denna döljs under en metallplåt var endast korken sticker upp. Istället sticker en liten min/max-sticka ner ifrån korken. Nåväl, den här avläsningen från sidan av behållaren var betydligt effektivare.
Nästa steg blev kablaget. Tre kontakter ska anslutas i pumpen framifrån. Jag hade givetvis antecknat ordningen, men det var egentligen inte nödvändigt då varje kontakt var utformad på ett sätt så att den bara passade på rätt ställe. För den nyfikna går spänningen in genom den feta tvåledade kontakten i mitten, medan de två andra (fyrledade, båda två) skickar data. Jag har inte detaljerna, men jag misstänker att den ena kommunicerar över CAN-bussen och att den andra helt enkelt tar data ifrån styrvinkelgivaren i rattstången. Det här är som sagt en ½ gissning, och inget jag har nåt ordentligt underlag för. Nåväl, nu var sanningens ögonblick inne.
Servopumpen: Domen
Jag satte mig bakom ratten och vred på tändningen. Jag gick sedan in på Controller #44 ("Steering") över VCDS-Lite. Nu svarade den, och den hade också ett lite annorlunda namn än vad den hade haft tidigare, uppenbarligen p.g.a. en annan revision på pumpen. Jag läste genast av felkoder. Nu fick jag ut en felkod som jag inte hade haft tidigare, nånting om intermittent kommunikationsproblem. Jag gissade på att det här helt enkelt var något som hängde kvar sedan tidigare, då någon av anslutningarna kanske hade ryckts ut i fel ordning med tändningen på vid testkörning av pumpen. Jag rensade minnet på felkoder och höll tungan rätt i mun och vred om nyckeln helt. Motorn startade.
Jag tittade ner på instrumentpanelen. Ingen rattlampa. Endast den röda lampan med utropstecknet lös, detta för att jag hade handbromsen hårt uppdragen eftersom hela framvagnen stod på pallbockar. Alltså, jag säger det igen, ingen rattlampa. Jag vred på ratten och mötte inget motstånd. Givetvis mötte jag inget motstånd, framvagnen hängde som sagt i luften. Även med den defekta servopumpen och lysande rattlampa hade det gått jättebra att svänga uppe i luften. Nåväl, det såg i varje fall initialt väldigt bra ut. Jag kopplade för säkerhets skull upp min lilla dator och läste av Controller #44 ännu en gång. Inga nya felkoder. Jag ville inte vara den där tragiska liraren som ropar hej förrän han är över ån, men. Nånting kändes riktigt bra inombords.
Jag skulle börja jobba klockan elva, så med ungefär en halvtimme tillgodo bestämde vi oss för att vi hade gjort tillräckligt för den här dagen, och packade således ihop verktygen och gick in. Vad som återstod nu var att montera tillbaka spolarvätskebehållare (med pump och slangar), samt strålkastarspolarna, och såklart själva fronten. Detta fick bli morgondagens projekt. Nå. Framåt kvällen när jag hade kommit hem kittlades det så mycket i fingrarna så jag gled själv ut på parkeringen och skruvade tillbaka spolarvätskebehållaren med pump. P.g.a. skymningen som snart skulle infinna sig fann jag det bäst att vänta med den väldiga fronten. Vikten av bra arbetsljus ska aldrig underskattas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar