Dagsäventyret
Vi stack ner till Strömpilen och uträttade ett och annat ärende. Efteråt gick vi ner till älven, som ligger ett bokstavligt stenkast bort.
Handbromsen - del 3
Efter första och andra delen på historien om parkeringsbromsen (även dokumenterad i en skapad tråd i ett diskussionsforum) som är helt icke operativ på vänster sida bestämde jag mig denna söndag för att göra ett krafttag. Sist gav jag ju till sist upp efter att inte ha fått loss trumman. Den här gången tog jag bakstycket på en hammare till hjälp. Efter bändande, svordomar, och mängder av cancerogent(?) bromsdamm lossnade trumman slutligen. Jag inspekterade inuti och inga delar gick att röra med handkraft. Det mesta tycks ha rostat fast. Suck. Jag ville jämföra mekanismen på andra sidan, men då skulle jag få kämpa med att få loss ännu en bromstrumma, så jag fotograferade helt enkelt, satte tillbaka trumma, hjullager och slutligen fälg, och gjorde avslut för idag. En annan dag. Nu visste jag i alla fall hur det såg ut där inne.
Middagen
Smarrigt kött, helt min melodi. Det är lite av en ceremoni att vi käkar nåt extra köttigt schysst på söndagar.
Kvällsäventyret
Det hade hunnit bli kväll, och sen Ingrid fick första anblick av Strömbäcks folkhögskola, var hon ämnar börja läsa lite till hösten, så har hon varit väldigt begeistrad av bygden och landskapet. Vi drog ju dit för ett par veckor sedan, och det var onekligen väldigt vackert. Så, planen var att vi skulle avsluta veckan med att åka iväg dit ännu en gång. Som vi lagt oss på E4:an i sydlig riktning fick jag dock en märkligt behaglig känsla. Jag ville inte svänga av. Jag ville fortsätta. Ungefär en och en halv timme senare var vi på Burger King, Örnsköldsvik. Jag har inte käkat på BK på säkert tre år. Det var i Uppsala senast, om jag inte minns fel. Riktigt kul äventyr, var det i alla fall. På hemvägen stannade vi till vid Salusand, med en oerhört vacker havsutsikt. Jag och Klara låg på en utsatt studsmatta och bara mös. Några campinggäster satt uppe vid en grillplats. Man hörde hur veden sprakade. Stranden sen. Vatten så långt ögat kunde se, och himlen var oskyldigt blå. Vilket ställe. Helt sagolikt. Någonstans under de sista milen på hemvägen somnade vår lilla prinsessa. Det blev visst ett maffigt kvällsäventyr, men ack så värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar