Wow, en reservplats till mig
Idag trillade det visst ner post. Wiks folkhögskola i Uppsala stod som avsändare. Jag läste innehållet. Jag har blivit antagen som reserv(!) till deras ettåriga teaterlinje. Deras skrivarlinje fick jag nobben från redan tidigt i somras, och i det avslaget stod även att jag inte heller var antagen som reserv. Såja, vem vet hur det här slutar. Jag får ta det som det kommer helt enkelt.
Lite smaskigt med efterrätt
På eftermiddagen drog jag och tjejerna till McDonald's på Ersboda, var det käkades cheeseburgare och sedan sedvanlig sundae till efterrätt. Solen sken. Det är tydligt att sommaren har kommit.
Projekt handbroms, fortsättningen
Det var ju så sent som häromdagen jag och Ingrid konstaterade att handbromsen är mer eller mindre ur funktion, då vajern till ena trumman troligtvis har gått av. Jag har ju också skrivit en tråd på ett forum med tekniska entusiaster, och försöker där att söka råd under reparationsprojektets flöde. Jag hade läst i Haynes-manualen och fått tips om hur man kunde komma åt och lyfta en spärr genom ett av hjulbultshålen. Denna söndag satt vi ute på parkeringen i bra mycket över en timme och kämpade för att få loss trumman. Försöken var verkningslösa. Till slut gav vi upp och monterade ihop allting. Utvecklingen sedan senast var väl att den här gången vågade jag mig på att pilla bort lagren i mitten av navet. Jag fotograferade noggrant så att jag inte skulle bli ställd ifråga om i vilken ordning ringar och sådant skulle sitta. Vilken mardröm. Nåväl. Som sagt, inte heller denna gång nådde vi framgång. Nästa gång ska trumman jävla't lossna, om jag så ska fram med den gamla handyxan.
En klockren middag
Hustrun lagade lasagne, och det satt klockrent. Det var inte bara länge sen vi käkade lasagne, utan det var även mer smakrikt än jag kunde minnas det. Det var också som att hon lyckats få konsistensen på lasagnen extra krispig, och smaken fin, rakt igenom. Jag överöste givetvis min hustru med komplimanger. Hon sa att hon visste vad hemligheten satt i, fast att det ändå var en konst att lyckas.
I väntan på John Blund
Det blev som vanligt alldeles för sent innan jag tog mig i säng. Klockan var långt över midnatt när jag låg och inväntade sömntåget. Plötsligt säger Ingrid -- som inte heller somnat -- nånting från andra sidan sängen. "Jo, Carl, visst vet du att du slog i huvudet, ganska rejält, för nåt år sen?", varvid hon tog en konstpaus, och sedan följde upp "Ja, och sedan dess blev du förändrad. Jag hoppas att du kan hantera det här nu, jag har väntat länge med att säga det", och sedan tystnad. Jag ligger stilla och renderar vad hon precis sa. Vi ligger båda stilla under total tystnad. Plötsligt trillar pengen ner och jag inser vilken dödsskön mindf*ck hon just kört. Jag faller ut i gapskratt, och ger henne komplimanger för en klockren sidoknuff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar