Visar inlägg med etikett sunes. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sunes. Visa alla inlägg

tisdag 10 juni 2014

Tisdag, v. 24


Mariannelund




Dagen var inne för vår resa upp till Piteå, Norrbotten. Min systerdotter skulle ta studenten nästkommande dag, och vi hade bestämt oss för att landa dagen innan, för att inte behöva jäkta. Resan tog cirkus tre timmar och första stoppet blev i Öjebyn, var min mormor och morfar ligger begravda.

Skamligt nog hittade jag inte graven. Jag var med vid mormors begravning 2008. Efter ceremonin gick vi ut med kistan till graven. Jag har dessutom familjegraven många(!) gånger tidigare, ända sen jag var ett litet barn, men just denna tisdag stod det helt still. Vi vandrade runt som yra hönor och jag hade bestämt mig för att vi skulle hitta utan hjälp, annars var det fusk. Efter en stund frågade en tjej som klippte gräsmattan om vi letade efter någon grav. Jag sa snabbt men artigt att vi visserligen letade, men att att också skulle finna, för att det liksom var fusk att fråga.

När det gått säkert en timme ytterligare gav vi upp av den händelse att ännu ett gäng gravskötare frågade hur det gick för oss. Dessa var hyggliga och sprang in till kontoret med dator och en stund senare hade vi en målpunkt; gravplats O33. Nu gick det snabbt att hitta. Oj oj oj. Vi satt ner en stund och jag pratade lite med Klara om hur mina morföräldrar minsann låg begravda här. De var döda, båda två.


Sunes Gatukök




Som på tradition blev vårt nästa stopp vid busstationen i centrala stan. Här skulle en tidig middag inmundigas på denna klassiska hamburgerbar. Oj oj oj, så gott det smakade. Däremot verkade stället befinna sig mitt i en fas av renovering, för själva restaurangen var i princip stängd, och beställningarna togs upp i en husvagn utanför. Nå. Det smakade gott som vanligt, i varje fall.


Öjeby kyrkstad




Vi hade givits den stora möjligheten att övernatta i en anrik kyrkstuga från 1700-talet, och efter att vi hade spenderat hela dagen ute hos med systers familj i Storfors kom kvällen att avrundas här, hur mysigt som helst var det. Bäddsoffan blev efter utfällning till en rymlig säng och den lilla familjen rymdes utan problem. Varmt och skönt blev det också. Elektricitet fanns det också, så jag kunde ladda upp min digitala assistent. Big win.


fredag 21 februari 2014

Fredag, v. 8


Avfärden




Klara är en magisk lagspelare. Det var fredag och stunden var kommen för avfärd norrut. Snön hade fallit men Klara ville hemskt gärna hugga borsten och börja jobba bort snön. Jag dokumenterade, med mungipan högt höjd. Kort senare var vi hjulburna med destination Norrbotten.


Sunes




Det var mitt på dagen vi landade vid Sunes gatukök och fick käka oss ett litet mål. Med barnbox följde en leksak med, och tjejen vår var mest intresserad av en leksakskamera i plast, men jag insisterade [och tvingade henne till sist mer eller mindre] att istället välja den svarta kepsen med gatukökets logotyp och tryck framtill. Detta kändes mer varaktigt, över tid. En souvenir för livet, så att säga.


Micke




Det hade blivit kväll och vi hade för länge sedan anlänt i Älvsbyn. Sammanslagningen med brudgummen Johan och den klassiska rapparen Micael var kittlande, på typ elva lika plan. Här är klockan halv åtta och vi har hunnit en bra bit på agendan efter alla hälsningar och kramar. Vi är i den stora lokalen och förbereder evenemanget. Ja, vi sätter i princip upp bord och stolar. Här är Micael i full färd med att visa hur han allra helst beter sig i en stol, om han själv får bestämma.

Ja, lokalen som sådan syns också tydligt på bilden till vänster. Till vänster är alla (dussintalet) rader av bord och stolar, och längst till höger är "hovbordet", var det är meningen att jag och brudtärnan ska sitta på varsin sida av brudparet och käka middagen, och le mot folket. Oerhört inspirerande, fast i just det här förberedande ögonblicket hade jag såklart inte riktigt förstått hur pass nervkittlande det hela verkligen skulle vara, när det kom till krita.


Sängen




Klockan har hunnit bli kvart över nio på kvällen, och jag ligger här nerkurrad med tjejerna hemma hos brudgummen, var vi har fått den stora äran att sova i brudparets säng. Lyckan var enorm. Det är svårt att mäta denna oerhörda gästfrihet. Bruden sov inte ens i parets lägenhet, det är tydligen tradition att de sover på skilda håll natten innan den stora dagen. Ja, ju mer jag tänker på det, desto mer bekant låter det. Detta skulle trots allt bli mitt livs första bröllop, och vad visste jag egentligen om traditioner?


måndag 6 januari 2014

Familjen gör Norrbotten


Förgrund / resan




Julhelgen har nått sitt slut och turbulensen börjar dala. Efter viss kontemplentering slog jag sak i taget och meddelade [så sent som igår vid söndagsmiddagen hos svärföräldrarna, actually] min hustru och vår dotter att jag planerat en utflykt nästkommande dag, alltså denna måndag; tjugondedag jul. Vi skulle tuta upp till Piteå och hälsa på Klaras fastrar och kusiner. Så idag var denna dag, och sagt blev också gjort. Vi anlände före halv två till Storfors. När man klev in i huset kändes det som 'Chistmas eve all over again', det var så att säga flitigt dekorerat och ljuset var dämpat i precis harmoni med känslan. Vi blev sittande med fika i uppemot två timmar. Det var visst några år sedan jag befann mig i det här huset sist. Tiden går.


Faster Lena




Nästa anhalt var min andra syster. Hon bor i en stuga en bit utanför stan, varför GPS:en skulle komma väl till nytta. Nå. Den kastade oss med facit i hand en smärre omväg, men vi landade i alla fall på rätt adress och kröp snart in i den hemtrevliga och mycket personligt ombonade stugan. Även här serverades det fika. Oj oj, vilken sockerchock jag var på väg att möta. Jag är ju väldigt glupsk i mitt inmundigande, också.


Sunes Gatukök




Det hade nu hunnit bli kväll, och det började bli dags att tänka på refrängen. Äta bör man, annars dör man. I min bok fanns det inte särskilt många alternativ. Sunes var det (givetvis) som gällde. Det var sig ganska likt men jag var fortfarande lite skev på tungan och orolig att restaurangbiträdet skulle anse mig som ålderdomlig när jag efterfrågade ett litet lyx. Nej då, han tog beställningen som att det var en självklar sak. Ingrid körde från ren vana på en mer konventionell meny. Nå, smaken var efterlängtad. Ack, så delikat. Jag försöker ännu komma till klarhet i om det kan ha varit den klassiska "Bigfoot" som jag noterade vid ett av borden närmast orderdisken. Kan han ha styrt upp sig så till den grad? Välklippt, osv? Kanske, större mirakel har ju skett. Nå, en stund senare låg vi på E4:an i sydlig riktning. Vi kom hem helskinnade, efter en lång och händelserik dag.