Fyndet
Söndagen inleddes av att jag vaknade, helt självmant. Jag var praktiskt taget den första vakna. Det första som slog mig var "Vad hände?", och jag mindes att jag och Ingrid hade legat och kämpat för att natta prinsessan. Plötsligt hade det blivit svart, och nu satte jag samman verkligheten. Jag hade alltså slocknat, och tagit dygnsvilan. Oj oj oj. Nåväl. Kanske inte dumt att ta igen lite sömn, trots allt.
Det första jag gjorde var att pallra mig upp och ta tag i källsorteringen som stod och väntade i hallen. Jag knallade ut ur lägenheten och en varm söndag mötte mig. När jag kom ut i miljöhuset såg jag att det hade kommit in en hel del nytt guld över natten, inte minst på elektronikfronten. Jag ser ett klassiskt chassi som genast blir intressant. Det verkar komplett, utan någon som helst demonteringen. Jag tömmer mitt kärl och tar sedan sonika burken i famnen och knallar in.
Skruvdragaren var snabbt framme och sedan plockades allt ner. Nätaggregat, hårddiskar, DVD-RW, diskettstation, för att inte tala om flertalet intressant PCI-kort, bl.a. för tv-mottagning samt ett kontrollkort för sisådär tre Firewire-platser, inte helt fel, allt som allt.
När jag var färdig och hade skruvat ut allt av [sentimentalt] värde så gick jag rättmätigt ut med chassiplåten och lade den i kärlet (tunnan) för metallåtervinning. Jag kände mig som en sann miljöhjälte, i min bedrift. Vem vet, jag kanske rentav kunde lägga ut de delar som inte föll mig riktigt i smaken på eBay och skeppa dom tillbaka till kineserna? Ojdå!
Bären
När resten av familjen var redo för denna söndag gick jag ut med Klara på kvarteret. Mer precist gick vi på jakt efter Selma, en av Klaras kompisar. Hon syntes dock inte till, fast vi stannade till på hennes gård och och undersökte rödvinbärsbuskarna. Rätt vad det är kommer en ung man i dreadlocks ut med sina barn. Han inleder "Vill ni ha ett tips.." och fortsätter med ett föredrag om vilka gårdar man bör "rajda" med ungarna i jakten på schyssta bär. Den här mannen visst allt, bl.a. kunde han rabbla upp krusbären och smultronen [från vår egen bakgård] innantill. Det här var en sann bärjägare. En härlig individ, om jag får säga det själv.
Lunchen
Min älskade hustru gjorde pommes frites till lunch, hon är helt sagolik.
Broparken
Så sent som häromdagen hörde jag ryktas på jobbet om att Broparken nu — efter en omfattande förändring av det som tidigare var anrika Trädgård i norr — äntligen har öppnats för allmänheten. Nåväl. Vissa kanske tycker att grävskoporna har tagit det klassiska kulturarvet om intet, medan somliga (läs: min hustru) menar på att de sista åren hade stadens mer ljusskygga väsen likväl "tagit över" parken så att det var långtifrån familjevänligt.
Nå, nu på eftermiddagen tog vi premiärturen ner, och visst var det ganska mäktigt, om än jag på sätt och vis kunde uppleva det som ett sterilt fundament i betong med färskt odlade buskar här och där. Nåja, jag ska inte häda, det var faktiskt vackert. En stor "pool" i betong var ungefär i mitten, och när vi gick fram till den såg vi ganska snart att det låg mängder(!) med enkronor spridda på botten. I mitt stilla sinne tänkte jag genast på den klassiska italienska(?) skrönan om en känd pool (Vatikanstaten?) var man får tur av att släppa ett mynt i en fontän, och jag förstod med ens att det var här inspirationen hade hämtats.
Jag kunde dock inte hålla mig i skinnet, utan påtalade för Klara och(!) ett annat barn som lekte alldeles intill att det fanns pengar i vattnet. De två vadade genast ut och började samla ihop pengar. Jag skrattade högt för mig själv. Människor stod runtom och tittade. I mitt stilla sinne förstod jag att det här rent socialt sett var ett i allra högsta grad kontroversiellt agerande från min sida, men mitt i alltihop tyckte jag om uppståndelsen, så jag lät mig inte påverkas. Klara var ganska försiktig, och tog nåt mynt här och där, medan den andra tjejen vadade kors och tvärs i betongpoolen och samlade ihop pengar.
I mitt stilla sinne log jag då tjejen gav ifrån sig tydligt giriga ljud som hon fick ihop peng efter peng. Jag bara stod där och log. Ingrid såg inte helt välmående ut, bör tilläggas. Det kittlade i hela min kropp, av tillställningen. Så var det tomt i poolen och Klara och den andra tjejen stod med varsin hög med pengar, var den andra tjejen hade den märkbart(!) största högen. Då ser vi nånting från fjärran syd, nämligen en man, inte mycket mer än fem år äldre än mig själv. Han går med bestämda steg mot oss, och jag förstår att han är pappa till flickan. Ingrid gick snabbt fram till Klara och beordrade henne att slänga tillbaka pengarna i poolen, vilket hon fort gjorde. Mannen kom fram till tjejen (som uppenbarligen var hans dotter) och gav en tyst snabb order och tjejen kastade den stora högen med pengar tillbaka till vattnet.
När hela denna tillställning nu var slut log jag, i mitt stilla sinne, åt vad som faktiskt hade gått ner. Det var inte bara socialt sett mäktigt, utan också en visuell metafor för så mycket mer än bara ett par lekande barn. När vi sedan gick därifrån gav Ingrid mig en hel del skäll och tyckte att hon aldrig hade skämts så mycket i hela sitt liv och att hon inte hade vetat vilket håll hon skulle kolla åt när alla(!) besökare runt poolen i den nyanlagda parken tittade åt vårt håll. Hon hade alltså tyckt att det hela var [klassiskt sagt] "skämmigt", detta medan jag — i mitt stilla sinne — bara hade lett brett, och haft betydligt djupare tankar.
Grillningen
När vi sedan kom på tändes grillen och köttet låg snart på, smarrigt blev det också, just som det ska bli, på en söndag.
Inköpen
På eftermiddagen hade vi hunnit ut till butiken norr om stan och jag hade faktiskt fyllt en påse med diverse artiklar som jag för närvarande har ett starkt behov av, och på kvällskvisten hade jag satt mig ner vid köksbordet och börjat sortera upp flatstift och hylsor i den nya förvaringslådan som jag köpte bara häromdagen. Det blev — allt som allt — riktigt schysst. Jag tror att det här kan vara framtiden. Life should be pretty well organized, if you ask me.
Framgaffeln
På kvällskvisten sprang jag också huvudstupa in i projektet med framgaffeln till min klassiska svartmålade militärcykel. Nu satte jag dit ett hjul och gav mig f*n på att jag skulle få rosten att släppa, vilken den efter en svettig pärs också gjorde. Styret gick successivt att vrida fram och tillbaka och efter en stund var det också löst. Jag dokumenterade noggrant position på de kullager som sitter uppe och nere, för framtida återmontering.
Torktumlaren
Dagens sista projekt kom att stå i tvättstugan. Det var — i sanning — ett bra tag sen jag stod här, då min älskade Ingrid sedan närmare ett halvår har tagit på sig hela ansvaret för hushållets tvätt. Tidigare tog vi Klaras tvätt gemensamt och våra respektive var för sig, men nu de senaste ~6 månaderna har alltså Ingrid gjort allt, och jag har bara haft att slänga mina smutsiga plagg i tvättkorgen. Nåväl. Nu fick jag en impuls och dessutom var mina arbetsbyxor akut smutsiga, och då vi hade flytet att en ledig tid fanns var det bara att slå till.
När jag var färdig med tvätten och skulle till att kasta in allt i torktumlaren blev jag alldeles bestört. Dra mig långsamt baklänges, men det bor uppenbarligen sanna klåpare i huset. De måste ju förstå att maskinen jobbar sämre ju mer ludd det är i filtret, och när jag har kört mina [okej, förvisso tämligen urtvättade] plagg så är det i regel knappt nåt ludd i behållaren, medan den nu var helt fylld. Uppenbarligen slarvar flera hyresgäster med tömningen. Jag orkar inte ens yttra mig, var och en måste faktiskt ta sitt ansvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar