måndag 10 februari 2014

Måndag, v. 7


After work




När vi hade slutat satte jag mig ner med en kollega på McDonald's över en kopp kaffe. Vi hann snacka om både det ena och det andra, och det var trevligt. Just nu går vi i en fas var det händer rätt mycket; mer eller mindre i det fördolda, och det kan då vara skönt att ha ett oberoende bollplank. Snabbmatstället levererar dessutom med råge godkänt kaffe.

När vi klev ut gick vi åt samma håll ett hundratal meter. Vi passerade Utopia och jag var tvungen att stanna upp för att fotografera. Jag tror att jag och min kollega var ense om att byggnaden i dess nya form faktiskt är rätt så imponerande. Det är givetvis det tvärställda hotellkomplexet på toppen som gör helheten.


Hemkomsten




När jag kommer över tröskeln sitter tjejerna — som så många gånger — skavfötters i vardagsrumssoffan. Man skulle kunna säga att det här är lite av det klassiska läget.


Middagen




Pasta med sådan röra av pastasås serverades till middag. Det var gott men jag hade tidigt bestämt mig för att låta disciplinen vinna över begäret. Ja, jag lade undan lite knappt hälften till en matlåda. En stund senare vann dock begäret likväl, och jag gjorde två smörgåsar med rikliga mängder smält ost och ändamålsenlig krydda. Receptet talar för sig självt.


Skribenten




Jag avrundade kvällen med att sätta mig ner och skriva. Det var ett brev till en kär gammal kamrat ifrån tonåren som jag kände att jag var tvungen att få på lådan omgående, om än jag visste att varenda låda i stan var tömd för flera timmar sedan. Principen var det viktiga. Ja, jag är ekonomisk och ekologisk och återanvänder flitigt gamla kuvert.

I botten av dem är det i regel en rödaktig märklig form av streckkod som jag inte riktigt vet vad den fyller för syfte. Någonstans — i mitt stilla sinne — har jag fått för mig att den används för datoravläsning av adressat, och att det då skulle kunna slå fel i att denna dator läser in en gammal adressat. Jag har därför satt i system att med en bläckpenna stryka över dessa ljusröda streckkoder. Man skulle kunna säga att det är lite av mitt signum.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar