söndag 3 februari 2013

Kneg, Fantasyland, svärföräldrarna, tvätt


Frukosten




Det kändes kanske sisådär när klockan skrek 6.50 på en söndag, men vad gör man inte för att stilla Martin Luthers skrikande inifrån själens bakficka. Ni vet säkert hur det är. Jag laddade i alla fall med en rejäl frukost, och sedan satte jag fart på min svarta stålhäst. På stormarknaden träffade jag en ny karaktär. Låt oss kalla honom 'J', mest för enkelhetens skull. Han var lättsam och hade en intressant historia. Vi pratade en hel del under dagen. Vi kom till och med att tillbringa lunchen vid samma bord. Vem vet, han kanske är min nya själsfrände? Jag har givetvis gjort en sedvanlig 'background check' nu på kvällen, och han är tydligen endast sex år yngre än mig, den här unga mannen. Intressant, to say the least.


Fantasyland




Det var ett tag sen den här nya anläggningen öppnade i Barnens hus gamla lokaler på Mariedal. Jag har rätt koll på läget, i och med att jag rentav svarade på en annons var de sökte extra personal inför invigningen. Jag kollade då — givetvis — upp tjejen som är chef, och såg då att hon var fyra år yngre än mig, och (vad viktigare är) att hennes fästmö var en klockren Kevin Dillon look a like, utifrån profilbilden på Facebook. Jag kunde inte hålla mig från att skriva det här längst ner i min jobbansökan, och hänvisade till Johnny "Drama" i Entourage. Hon såg ut som att hon i alla fall sett serien. Jag blev inte kallad till intervju, utan fick en automatiserad återkoppling om att de gått vidare med andra kandidater. Undra om situationen hade sett annorlunda ut om jag inte skrivit det där om att hennes pojkvän så ut som Kevin Dillon? Det kommer jag troligtvis aldrig att få reda på.

Det var i alla fall en jättetrevlig vistelse. Klaras kompis Jara var också där med sina föräldar, så de åkte bland annat helikopter tillsammans. Det fanns också en stor uppblåsbar borg. Det stod ingenstans att vuxna inte fick vara i den, och jag såg minst en annan förälder trava runt inne i den, så jag var inte sen att hänga på Klara in i tunnlarna. Det var faktiskt en rätt saftig rutschkana i den, man fick liksom det där klassiska pirret i magen när man åkte ner. Det tyckte jag om.


Berghem




Efter äventyret hoppade övriga familjen in i Volvon med destination Berghem. Jag hoppade istället på min svarta militärcykel. Jag kom in på en avstickare, och fann mig själv snart stå där Vargvägen kröker sig upp mot skogen och Stadsliden har en infart. Jag tittade in i mörkret, elljusspåret, skidspåret. Jag vet ju att en annan in/utfart till spåret ligger just intill svärföräldrarnas hus på Berghem. Skulle jag kanske? Nej, fy fan. Sen skulle säkert eventuella skidåkare bli fly förbannade för att jag släpade en tung militärpjäs där de ämnade åka med längdskidorna. Jag rullade fram på vänster hand och försökte cykla runt hela skogen. Jag gjorde det läckert, rundade Bräntberget och kom faktiskt ut helt klockrent, utan att behöva hoppa av cykeln. Jag medger att jag slängde ett getöga på GPS i min digitala assistent, men det var mest för att försäkra mig om att det inte fanns någon smidigare rutt att tillgå.

Vi kom som ni säkert förstår att käka på Berghem. Middagen var en kycklinggryta som var sagolikt god. Jag käkade inte mindre än tre portioner. Till detta serverades jag en tjeckisk folköl, Starobrno. Den var inte alls tråkig, och gjorde sig väl med maten. Efter mina tre portioner var jag oerhört mätt och belåten. Bara en stund senare serverades det glass med varma hjortron, en efterrätt som jag har väldigt sentimentala minnen till från min egen barndom. Det var min mamma som brukade servera det när jag var ett litet barn.


Tvättstugan



Jag hade bokat tvättstugan 19-22 redan igår kväll, men givetvis kom jag inte på detta i tid. Klockan var över tjugo över när jag satt vid köksbordet, och det slog mig. Jag dundrade iväg på cykeln. När jag kommer in tvättstugan visar det sig att den som hade det andra tvättpasset inte heller har anlänt, för alla maskiner var lediga. En av maskinerna var dock ur funktion. Jag hoppades att jag skulle ha tvättpasset som hade två intakta maskiner. Jag hade givetvis inte tänkt på att notera den informationen när jag loggade in. Jag klev utanför dörren och blippade tavlan. Oh no. Jag hade tvättmaskin 5 och 6, varav den ena var trasig. Det finns ju en regel som säger att när den som har andra tvättmaskinen inte har dykt upp inom en timme får man rättmätigt hugga dennes tvättmaskiner. Nu var hon ungefär tio i, men jag ville inte vara den som var den, så jag fyllde min enda tillgängliga maskin, och körde igång.

Jag återvände dock när det gått en och en halv timme, och då klippte jag faktiskt en maskin. När det gått så här länge var det 'highly unlikely' att den andra skulle dyka upp. Tvättmaskin 8 var som ni ser utbytt mot en sådan modern. Sweet, dessa är dessutom snabbare, jag har nämligen erfarenhet av den från en annan tvättstuga. Det visade sig dessutom vara den enda maskin jag kunde nyttja. Den äldre (t.v.) hade någon slags ful feature som gjorde att den kände att inte den som hade tvättpasset hade blippat in sig i tvättstugan, och den lät mig därför inte starta den. J*vla fasoner. Nå. Kan summera min söndagstvätt med att allt gick planenligt, det vill säga inga utlåsningar eller liknande dråpligheter. Bilden ni ser här ovanför går faktiskt att betrakta som ett regelrätt panorama, då den lilla centrifugen med toppmatning (som syns i vänster ände av den högra bilden) är det enda som står emellan dessa två "par" med tvättmaskiner. Två för respektive tvättpass, som ni säkert förstår. I det här läget krävs det inte heller någon hjärnkirurg för att räkna ut att den som bokat tvättmaskin 5 och 6 hade det tämligen förspänt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar