måndag 17 februari 2014

Måndag, v. 8


Frukosten




Klockan är tjugo i nio och jag ska få i Klara frukost innan hon ska lämnas av i kyrkan. Det ska inte stickas under stol med att det allt som oftast är Ingrid som kämpar med denna mycket tålamodskrävande uppgift, men nu är hon inte kry och det låg alltså hos mig. Hur busig jäntan än ser ut på bilden här så lyckades jag faktiskt få i henne både yoghurten och ägget som jag hastigt stekte upp. Sedan dundrade vi upp till kyrkan. En succéartad start på veckan.


Tandhygienisten




Åh nej, nu var det dags igen. Jag hade verkligen inte sett fram emot det, i synnerhet när man uppenbarligen har slarvat med tandtråden. Sånt är livet, antar jag. Några minuter över elva satt jag i tandläkarstolen och sedan började behandlingen. Det där eländiga skrapandet som lever om i hela huvudet. Jag har fått för mig att de använder någon slags ultraljud till att få bort tandstenen, men ljudet påminner samtidigt om en borr, så otäckt är det.
Smärtsamt, ska tilläggas.

Jag har i regel hög smärttröskel, fast när det kommer till tänder och tandkött är jag känslig. Usch, och särskilt när det är en rätt så långdragen process. Jag låg och stirrade upp på en klassisk barnaffisch som satt uppsatt ovanför den bakåtlutade tandläkarstolen. Jag har ett distinkt minne av att jag har läst nånting om att just den här affischen någon gång har används vid barnpsykiatri, då för att analysera barns fokus och detaljkännedom.

Nå. Idag var det jag som satt i tandläkarstolen, och allt gick som ändå vägen. Jag var färdig före klockan tolv, och då var det bara att betala och se glad ut. Jag hade ju trots allt kunnat få proceduren betydligt billigare, om jag låtit studenterna ha mig som träningsobjekt. Jag kände att jag hade fattat ett riktigt beslut, trots allt. Jag dundrade hem och käkade en snabb lunch, och sedan iväg ut till lagret norr om stan för att göra några rejäla timmar.


Fikarasten




Nå, ungefär en och en halv timmes plockande senare är det kafferast, och jag kommer på mig själv med att mest alternera mellan att sitta och stirra ner i koppen och kika på mobilen, varvid jag svepte i mig kaffet med blott sekunder kvar på rastmåttet. Just typiskt. Nåväl. Sånt är livet, antar jag.


Bröllopsskorna




Det började bli hög tid för min väns stundande bröllop. Nu på lördag smäller det, så nu var det banne mig dags att styra upp det sista, nämligen skorna. Jag har aldrig burit någon typ av finare skor i hela mitt liv, men nu var det alltså dags. Det kom att bli så att vi gick in på Din sko i Strömpilen, var jag fick god hjälp av tjejen som jobbade. Hon t.o.m. hämtade ut den andra delen av det omaka paret som stod ute, för att försäkra oss om att mina fötter inte var olika stora så att de båda skulle passa bra. Det är tydligen inte alls ovanligt med viss skillnad i fötter. Frågan är hur symmetrisk jag egentligen är, till formen. Nåväl, det slutade i varje fall med ett par snygga, men samtidigt både vattentäta och allmänt bekväma skor. Jag kunde faktiskt inte ha blivit nöjdare.


1 kommentar: