Rivningen
På dagen var jag i kroken kring gamla Ridhuset, och det är väl lite sorg i att se denna anrika byggnad rivas. Nåväl. Jag antar att kommunen har nån storslagen plan. Vid eftertanke tror jag att jag har läst nåt i lokal media, för inte alltför länge sedan. Undra hur det hade varit att jobba med rivning; demolera byggnader med grävskopa, for a living, I mean.
Jordgubbarna
Jag har alltid haft en stor kärlek för just röda bär. Hallon, smultron, åkerbär, och jordgubbar. Här serverades det. Ingrid hade först råkat ta ett sådant trist paket jordgubbar, ni vet där ett par bär är geggiga och tydligt på sin väg mot ruttenhet. Jag och Klara drog upp till centrum och bytte. Jag lämnade i samma veva in ett paket å drottningens vägnar. Jag frågade tjejen vid posten hur jag enklast gjorde reklamation/byte av jordgubbarna. Hon gjorde det oerhört smidigt för mig, jag fick grönt ljus att bara lämna de tråkiga jordgubbarna och gå in och hämta nya. Grymt bra, då kassaköerna inte var någon lek. Nåväl. Notera kniven på fotografiet. Den tillhör ett sådant rätt proffsigt set med köksknivar som jag köpte i julklapp åt Ingrid redan 2007. Jag tror inte man ska maskindiska sådana knivar, men dessa har körts i diskmaskin hundratals gånger. Man ser på skaftet att det börjar flagna en hel del färg. Detta har en viss charm. Man vet var man kommer ifrån.
Toningen
Ingrid hade köpt någon sådan hårtoning. Jag smög in på toaletten och fotograferade. Resultatet skulle också falla väl ut, lite mörkare än det var tidigare.
Välgörenheten
Vid ett par tillfällen tidigare har jag dragit mig strå till stacken genom att lämna gamla kläder i UFF-lådorna (nåväl, de heter nog inte så nuförtiden, men ni förstår), och har därefter känt mig väldigt väl till mods. Vi har snackat om nåt par gamla slitna jeans, och nån rätt sliten t-shirt. Skåda min förvåning när Ingrid har förberett inte mindre än fyra stora kassar med kläder. Jag får i uppdrag att dumpa allt. Hon är noga med att hon vill att det åker till tredje världen, och inte till indiern som driver en egen liten secondhand-butik (till fördel för behövande indiska familjer) här på Ålidhem. Hon hade nämligen vid ett tillfälle tidigare dumpat nån jacka hos honom. Vid ett tillfälle hade hon senare sett en blond tonårstjej komma glidande i vad hon var helt övertygad om att var just den jackan, bara här på kvarteret. Hon hade tyckt att det var obekvämt, och ville ej att detta skulle upprepas. Nå. Jag levererade gladeligen en leverans till Afrika. Vad ni ser i bufferten till containern är innehållet i en plastkasse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar