Pizzan
Ingrid hade tillbringat dagen på Hörnefors Trafikcenter, var hon gjort Riskutbildning 2, i folkmun kallat Halkbanan. Jag tyckte att det var lägligt att bjuda den lilla familjen på pizza, och så blev det också. Jag tänkte att vi skulle testa något nytt, så jag hade gjort lite efterforskningar, och tydligen finns det en pizzeria på Teg som heter Roberto, som har ett väldigt bra rykte som stått sig ända sedan 1970-talet. Vi snurrade dock runt utan att hitta, så som av en slump ramlade vi istället in på Mimo, vilket inte alls skulle visa sig pjåkigt. Vi beställde en Ciao-Ciao, och en Vesuvio. Båda pizzorna var jättegoda. När vi hade ätit gick jag och Klara i samråd fram till pizzabagaren och tackade för god pizza. I min bok är det faktiskt artigt att tacka för god mat när man har ätit någonstans. Det är nästan lite oartigt att bara betala för en måltid, äta upp den, och gå. I synnerhet när det kommer till pizzabagare, som ofta lägger ner i själ i slutprodukten.
Tandborstningen
Vår älskade lilla prinsessa har en tandborste med Batman på. Man trycker på en knapp och så börjar den blinka blått. Vår regel är att vi borstar tills blinkandet slutar, för då är vi färdiga. Det brukar gå finemang, så också denna gång.
Välgörenheten
Det var så sent som igår, nere på lokalen, som min kära vän hade förtäljt mig historien om den t-shirt ni ser här på bilden. Han kom ihåg den in i minsta detalj. Som ni ser är plagget fruktansvärt slitet, och många hade nog kastat det för länge sedan. Ja, lägg märke till hålen i trycket. Jag har dock aldrig tyckt om att slänga saker, i synnerhet inte när det kan komma någon annan till gagn. Så, på kvällskvisten denna tisdag blev det alltså jag som gjorde en liten tripp, först ner till Strömpilen var jag köpte inte mindre än tre flaskor påskmust, och sedan till insamlingen intill Carlskyrkan. Det andra plagget är en huvtröja som faktiskt inte har en skråma, men en ful fläck mitt på den där tygbiten som ligger på magen, ni vet, den som utgör två sammanslutna fickor i en viss typ av huvtröja. Jag har haft tröjan i min ägo ända sedan 2007, och vet bara att den ursprungligen kommer från nån bekant till Ingrid. Jag har kört tröjan i 95° C vittvätt, indränkt i såväl diskmedel som starka medel e.g. TaBort™. Utan resultat. Jag har tänkt tanken att helt sonika skära bort detta stycke tyg som utgör tröjans fickor, men värt? Nå. Det finns barn i Tredje världen som kommer att glädjas åt båda dessa plagg. Jag mådde bra i hjärtat när jag lade dem i plåtlådan. Det här var dagens goda gärning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar